Torrläggningsarbetena kom i gång snabbt. En förrättningsman och arbets- grupp tillsattes för att samordna torrläggnings- och rationaliseringsåtgär- derna i området. Inga större motgångar kom att möta arbetena med torr- läggningen av det tidigare översvämningsdrabbade landskapet 529
Synemän och förrättningar i Kvismaredalen
Arbetet följde planerna. Man gjorde förrättningar med värdering av marken i Kvismaredalen under 1964 och 1965. Ett lönsamhets- och kostnadsförslag stod färdigt följande år. Då passade man också på att reda ut en del oklara ägandeförhållanden om framförallt Sjösänkningsbolagets vinstjord. Det nya torrläggningsföretaget köpte också Sjösänkningsbolagets mark längs Kvis- mare kanal. I samarbete med SMHI gjorde man vattenmängdsmätningar vid utloppet. Under 1967 träffades en överenskommelse om Sjösänkningsbola- gets ansvar för det framtida underhållet av Eskilstunaån vid Biby. Samma
Överlantmätaren i Örebro län Bertil Lindkvist. Daterad den 27/8 1964.
529 Innan torrläggningsarbetena började skulle lantbruksnämnden i Örebro sam- råda med arbetsgruppen. I arbetsgruppen ingick överlantmätaren Bertil Lindkvist, ordförande, lantbruksingenjören och torrläggningsföretagets förrättningsman, Jan Aspegren, lantbrukskonsulenten Helge Andersson, sekreterare, lantmätare Karl- Axel Nilsson och länsassessor Sten Sture Lindström. Lantbruksnämnden i Örebro. Lantbruksingenjör. Handlingar rörande Kvismaredalens och Mosjöbottens vatten- avledningsföretag, (LSÖ), FIV:5. Protokoll sammanträde med representanter från lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen den 20/6 1963.
Jörgen manus19.indd 175
176
år kom man också överens om ersättningen till kraftverken vid utloppet för den kraftförlust som torrläggningsarbetena förorsakade.530
Det nya argumenten för torrläggningen – de som hävdade naturvårdsin- tressen – fi ck också praktiska genomslag. Inför arbetena i Kvismaredalen skedde överläggningar med Svenska Naturskyddsföreningen genom dess länsombud Erik Rosenberg. En överenskommelse träffades om hur arbetena skulle göras inom Kvismaresjöarnas område.531
Kvismaredalens vattenavledningsföretag år 1967
I varje delområde av torrläggningen bildades lokala vattenavledningsföretag. Österbygdens vattendomstol godkände den 19 december 1968 Kvismareda- lens vattenavledningsföretag år 1967.532 Sammanslutningen bildades formellt
den 17 februari 1969 när länsstyrelsen i Örebro län fastställde stadgarna.533
Arbetena i kanalen påbörjades samma månad.534 Kvismaredalens vattenav-
ledningsföretag år 1967 övertog därmed Sjösänkningsbolagets åligganden i Kvismaredalen.
Arbetena i Kvismare kanal bedömdes år 1972 väl ha motsvarat förvänt- ningarna. Av de sju sökta syneförrättningarna var i augusti 1972 fem avsluta- de. Överlantmätaren som rapporterade till Jordbruksdepartementet framhöll att i samband med invallningsföretagens utförande, hade man genomfört årätningar, gränsjusteringar och betydande strukturrationaliseringar.535
De lokala invallningarna i Kvismaredalen kom till största delen att upp- föras under 1970-talets första hälft. Dessa försågs med pumphus som kunde
530 Lantbruksnämnden i Örebro. Lantbruksingenjör. Handlingar rörande Kvis- maredalens och Mosjöbottens vattenavledningsföretag, (LSÖ), FIV:5. Rapport till Kungl. Lantbruksstyrelsen och Kungl. Lantmäteristyrelsen, av överlantmätaren Bertil Lindkvist, Örebro, 11/8 1965, 18/12 1966, 16/8 1967 och 15/8 1968. 531 Överlantmätarens rapporter 1966 och 1967. Ibid.
532 Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvisma- ren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), F XVIII:2. ”Österbygdens vattendomstols dom”, Stockholm den 19/12 1968.
533 Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvis- maren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), F XVIII:2. ”Fastställelse av stadgar för Kvis- maredalens vattenavledningsföretag år 1967 m m. ” Länsstyrelsen i Örebro län, landskansliet, den 17/2 1969.
534 Lantbruksnämnden i Örebro. Lantbruksingenjör. Handlingar rörande Kvis- maredalens och Mosjöbottens vattenavledningsföretag, (LSÖ), FIV:5. Rapport till Kungl. Lantbruksstyrelsen av överlantmätaren Bertil Lindkvist, Örebro, den 12/8 1969.
535 Lantbruksnämnden i Örebro. Lantbruksingenjör. Handlingar rörande Kvis- maredalens och Mosjöbottens vattenavledningsföretag, (LSÖ), FIV:5. Rapport till Kungl. Lantbruksstyrelsen av överlantmätaren Hans T. Sundquist, Örebro, den 12/8 1970.
Jörgen manus19.indd 176
177
transportera överskottsvatten ut till kanalen.536 Andra grödor än stråsäd och
vall har med tiden blivit vanligare. Potatis och morötter har efter torrlägg- ningen och invallningarna blivit betydelsefulla grödor i Kvismaredalen.537
Dessa grödor växer bra på ”dyen” men de bidrar till en snabbare mark- sänkning. 538
Mosjöbotten och Västra Mosjön färdigställs
På informationsmötena 1963 och 1964 hade lantbruksnämndens represen- tanter hävdat att invallning var den enda tänkbara lösningen för Mosjöbotten av jordbrukstekniska skäl. I slutet av 1960-talet diskuterade man att i stället gräva djupare i Täljeån. Markägarna föredrog detta även om det var dyrare. En fördel med en fördjupning var att Västra Mosjön då kunde skyddas från framtida översvämningar, något som inte skulle kunna ske om Mosjöbotten invallades. Nu ändrade sig Lantbruksnämnden och beslutade att bevilja ett statsbidrag på 50 procent av kostnaden till fördjupningsalternativet. Det var bättre ur drifts- och säkerhetssynpunkt medgav man.539 Den geotekniska
undersökningen av Mosjöbotten hade nämligen visat att marken var alltför instabil för att invallningar skulle vara ett realistiskt alternativ, sade man nu. På grund av markens beskaffenhet skulle vallarna bli tvungna att uppföras väldigt långt ifrån åfåran och stora arealer skulle inte gå att bruka.540
Lantbruksstyrelsen godkände resonemanget men ville pruta på bidraget. Som villkor krävde man dessutom att en dammanläggning för att kunna kontrol- lera vattnet uppfördes inom Mosjöbotten.541 Regeringen godkände detta den
18 juli 1969.542 Förrättningen för Mosjöbottens vattenavledningsföretag
536 Thybell (1977), s. 139. 537 Ibid., s. 106 ff.
538 Se Mc Afee (1985a), 43 ff, för en undersökning om odlingsformens betydelse för bortodlingen. När marken ligger exponerad, såsom vid potatis- eller morotsod- ling påskyndas oxideringsprocessen.
539 Fördjupningsalternativet beräknades kosta 5,5 miljoner, mot invallningsal- ternativets beräknade 4,2 miljoner kronor. Markägarna på Mosjöbotten föredrog fördjupningsalternativet då de upplagda vallarna skulle medföra att 50 hektar åkermark blev obrukbar. Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvismaren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), FXVIII:2. Skrivelse till Kungl. Lantbruksstyrelsen, ”Underställning av beslut rörande statsbidrag till utförande av Mosjöbottens vattenavledningsföretag, Örebro län” Örebro den 10/12 1968. 540 Intervju med Lennart Samzelius, tidigare tjänsteman på Länsstyrelsen i Öre- bro, den 16/6 2004.
541 Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvis- maren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), F XVIII:2. Skrivelse Till Konungen, Jord- bruksdepartementet, från Kungl. Lantbruksstyrelsen ”Statsbidrag till utförande av Mosjöbottens vattenavledningsföretag i Örebro län” den 19/6 1969.
542 Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvisma- ren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), F XVIII:2. Skrivelse från Jordbruksdepartementet till Lantbruksstyrelsen, ”Statsbidrag till utförande av Mosjöbottens vattenavled- ningsföretag i Örebro län” den 18/7 1969.
Jörgen manus19.indd 177
178
avslutades den 23 juni 1971.543 Vattendomstolen godkände företaget i juni
1972.544 Slutligen tillkom också Västra Mosjöns Vattenavledningsföretag
år 1973.545
Arbetsgruppen för samordning hade fortsatt att undersöka möjligheterna till utökat kommunalt stöd.546 I en PM behandlades problemet för regionens
torrläggningsområden. Åtgärderna för att förhindra översvämningarna som nu sades bero på att vattenmagasinen byggts bort hade blivit dyrare än be- räknat och ytterligare medel behövdes. Ett annat skäl till ökat ekonomiskt understöd var att tätorternas utbyggnad under 1960-talet medfört att vat- tenavrinningen från dessa ökat med 50 procent. Arbetsgruppen önskade att kommunerna lämnade ett nytt bidrag på 800 000 kronor, vilket också skedde.547 Koalitionen var nu uppenbarligen stabil och de redan gjorda in-
vesteringarna hade hunnit sätta djupa spår i beslutsmönstren.
Men när det gällde den mer grundläggande konfl ikten mellan intressenter placerade vid olika ställen i vattensystemet hade koalitionen svårare att på- verka mönstret. Trots att utredningen och arbetena hade som målsättning att lösa vattenavledningsproblematiken för hela Täljeåns nederbördsområde dök den gamla upp- och nedströmskonfl ikten upp igen vid Vattendomstolen.
Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag hade yrkat att Mosjöfö- retaget skulle vara berett att ta en del av framtida kostnader för Hjälmarens reglering. Kvismaredalens vattenavledningsföretag år 1967 framförde ytterli- gare yrkanden. Mosjöföretaget borde bidra till kostnaden av breddningen av Kvismare kanal. Kvismareföretaget krävde också att Mosjöföretaget skulle betala mer av det framtida underhållet av Kvismare kanal än förslaget från synemännen.548
543 Lantbruksnämnden i Örebro. Lantbruksingenjör. Handlingar rörande Kvis- maredalens och Mosjöbottens vattenavledningsföretag, (LSÖ), FIV:5. Rapport till Kungl. Lantbruksstyrelsen av överlantmätaren Hans T. Sundquist, Örebro, den 3/9 1971.
544 Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvisma- ren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), F XVIII:2. Södertörns tingsrätt, Vattendomstolen, den 29/6 1972.
545 Thybell (1977), s. 67 f.
546 Lantbruksnämnden i Örebro. Lantbruksingenjör. Handlingar rörande Kvis- maredalens och Mosjöbottens vattenavledningsföretag, (LSÖ), FIV:5. Rapport till Kungl. Lantbruksstyrelsen av överlantmätaren Hans T. Sundquist, Örebro, den 3/9 1971.
547 Lantbruksnämnden i Örebro. Lantbruksingenjör. Handlingar rörande Kvisma- redalens och Mosjöbottens vattenavledningsföretag, (LSÖ), FIV:5. PM ”Mosjöbot- tens vattenavledningsföretag år 1970”. Författat av arbetsgruppen för samordning av torrläggnings- och andra åtgärder. Daterad den 26/8 1971. Undertecknad Hans T Sundquist, ordförande och Ingemar Fritzell, sekreterare. Rapport till Kungl. Lant- bruksstyrelsen av överlantmätaren Hans T. Sundquist, Örebro, den 12/8 1970. 548 Ibid.
Jörgen manus19.indd 178
179
Alla nedströms yrkanden, utom ett om provtagning i kanalen, avslogs av Vattendomstolen. Påverkan på Hjälmaren ansågs för liten och för bredd- ningen av kanalen behövde inte uppströms vattenavlednings- eller diknings- företag betala. Ett uppströms liggande företag behövde inte betala för en redan gjord utvidgning eller förändring av ett nedströms liggande dike eller kanal.549 Samma läge som förut rådde alltså. Vattenavledningsfrågor rörde
sig kring skadestånd. Även om de låg vid samma vattendrag betraktades fortfarande respektive torrläggningsföretag som åtskilda.
Helt följdriktigt beslutade Vattendomstolen under 1973 att Mosjöbot- tens vattenavledningsföretag skulle vara med och betala för kostnaderna vid breddningen av Kvismare kanal endast i enlighet med synemännens förslag.550
Hjälmarens utlopp och farleder
Utredningarna hade konstaterat att Eskilstunaån under årens lopp slammat igen och inte hade den tänkta kapaciteten. Därför föreslog man en begrän- sad rensning av Hjälmarens utlopp vid Biby broläge, vilket bedömdes som mest ekonomiskt. Eftersom de planerade arbetena omfattade mer än sedi- menteringen måste detta prövas av vattendomstolen som godkände detta 1968.551 Enligt SMHI skulle inte den föreslagna rensningen vara tillräcklig
för att lösa problemen men Vattendomstolen höll inte med utan bedömde de föreslagna åtgärderna som tillräckliga.552 Vi kan återigen konstatera att
utloppets storlek är en förhandlingsfråga som experter under undersökning- ens gång bedömt olika.
Staten hade tillfälligt övertagit ansvaret för Hjälmarens utlopp och regle- ring 1951. Det kan måhända ses som en paradox att Sjösänkningsbolaget, en aktör från en svunnen tid som egentligen inte bedrev någon verksamhet, återfi ck ansvaret för underhåll och skötsel av regleringsdammen vid Hynde- vad från och med den 1 juli 1969.553 En utredning om administrationen av
549 Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvis- maren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), F XVIII:2. Vattenöverdomstolen, dom den 20/3 1973.
550 Lantbruksnämnden i Örebro. Lantbruksingenjör. Handlingar rörande Kvis- maredalens och Mosjöbottens vattenavledningsföretag, (LSÖ), FIV:5. Rapport till Kungl. Lantbruksstyrelsen, undertecknad av länslantmätare Fredrik Fredriksson och ingenjör Ingvar Andersson, den 20/8 1970.
551 Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvisma- ren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), F XVIII:2. ”Till Konungen” Yttrande från Öster- bygdens vattendomstol om rensningen av Hjälmarens utlopp, den 12/9 1968. 552 Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvisma- ren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), F XVIII:2. ”Österbygdens vattendomstols dom”, Stockholm den 19/12 1968.
553 Lantbruksnämnden i Örebro. Diverse handlingar rörande Hjälmaren, Kvis-
Jörgen manus19.indd 179
180
Hjälmarens reglering kom fram till slutsatsen att Sjösänkningsbolaget inte kunde rekonstrueras för att åta sig hela ansvaret för skötsel och reglering. I stället förordade man en lösning som redan kommit tillstånd. Sjösänknings- bolaget fi ck, genom ett stödavtal med berörda kommuner och kraftverken, 85 procent av kostnaderna för regleringen i bidrag.554
Den 1 juli 1969 beslutades också att avlysa de allmänna farlederna i Hjälmaren. Sjösänkningsbolaget slapp alltså att åter ansvara för sjöfarten.555
1977 sades att Örebro kommun provisoriskt hade inträtt som ansvarig för att hålla farlederna öppna för småbåtar.556
Ännu en gång fattades alltså ett beslut om ett provisorium. Visa av skadan tycks ingen aktör ha velat ta på sig Sjösänkningsbolagets åtaganden att ordna saken ”i evinnerlig tid”.
Sammanfattning
Vi kan konstatera att målet, att dränera våtängarna och transportera vattnet fortare ut ur landskapet, uppfyllts i och med sänkningen. Den nyvunna mar- ken togs relativt omgående i bruk, all ängsmark hade snart efter sänkningen odlats upp. Trots detta fanns det mycket snart ett missnöje med att landskaps- systemet inte fungerade så bra för jordbruket som man hade tänkt sig. Det är uppenbart att man inte hade haft kunskaper nog att förutse de problem som dök upp, till exempel marksänkningen, som uppstod omgående. Trots infl ytelserika koalitionspartners lyckades man inte i början av 1900-talet att sänka Hjälmaren ytterligare. Senare försök att förändra regleringen var inte heller lyckosamma.
Fram emot mitten av 1900-talet ökade protesterna igen från jordbrukets representanter. Vattenproblematiken blev större på grund av marksänk- ningen, de uppströms gjorda dikningarna och jordbrukets mekanisering, som
maren och Mosjöbottnarna, (LSÖ), F XVIII:2. Till statsrådet och chefen för jord- bruksdepartementet ”Remiss den 13 november 1969 av Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolags framställning om statsbidrag till underhåll av regleringsdam- men vid Hyndevad.” Från Kungl. Lantbruksstyrelsen, den 30/1 1970. Prop. 1969:1 bil. 8p. FI.
554 Utredningen om omorganisation av den nuvarande administrationen av Hjäl- marens reglering (1974), Utredning om administrationen av Hjälmarens regle-
ring: slutrapport, s. 23, 26 f. 1988 ändrades vattendomen för Hjälmaren så att
den passade praxis. Den nya domen tillät att vid behov något gå över den övre dämningsgränsen, samt att om det behövdes också gå maximalt tolv centimeter under den nedre dämningsgränsen. Klimat- och sårbarhetsutredningen (2006),
Översvämningshot: risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern: del- betänkande, s. 55 ff.
555 Hjälmarutredningen 1976 (1979), s. 36. 556 Thybell (1977), s. 101.
Jörgen manus19.indd 180
181
innebar att marken behövde bära tunga maskiner. Genom översvämningarna på 1940- och 50-talen fördes frågan återigen upp på dagordningen.
I en tid då jordbrukets betydelse var på nedåtgående tog det tid att samla de institutionella resurser som krävdes för att bygga bort översvämnings- problematiken. Detta blev möjligt att genomföra först när frågan gjordes till ett problem för det samtida samhället och lösningen blev att förhindra en ”allmän försumpning” samt att modernisera jordbruket i regionen. Ett landskapssystem anpassat till det moderna samhället skapades. I och med att frågan sköttes av lantbruksnämnden i Örebro fanns också möjligheten att skapa en hydrologiskt bättre lösning än tidigare då även ett par områ- den uppströms kunde byggas in i systemet på ett helt annat sätt än tidigare. Trots att jordbruket var på nedåtgående skapades genom invallningar ett landskapssystem där brukandet kunde utvecklas i önskad riktning mot ett rationellt och modernt jordbruk. Fälten blev större och vattnet försvann än mer och snabbare ur landskapet.
När vi nu snart ska ta steget över till den tredje och avslutade empiriska delen i denna avhandling befi nner vi oss i ett samhälle som har genomgått stora förändringar. Jordbrukets tillbakagång, städernas tillväxt och fram- växten av en stark, planerande stat ställde nya krav samtidigt som tidigare lågmälda användargrupper började göra sina röster hörda.
Jörgen manus19.indd 181
Jörgen manus19.indd 182
183
Restaureringens tid – att skapa öar av våtmark
Hittills i undersökningen har det varit jordbrukets behov som styrt landska- pets utveckling. I takt med samhällsutvecklingen och jordbrukets minskande betydelse kom delar av detta våtmarkslandskap att tas i besittning av en grupp aktörer med andra intressen; de som studerade fåglar. Ornitologernas etablering i landskapet kom att påverka särskilt utvalda platser. Den sista empiriska delen av undersökningen behandlar därför endast en mindre del av den ursprungliga arealen. Ornitologernas era sträcker sig fram till nutid. Det handlar alltså om hur våtmarken återupprättas. Vattnet är förstås fort- farande en del av detta landskap men spelar en mindre dramatisk roll än i tidigare skeden.
Det kan uppfattas som en ironi att våtmarken inte började uppskattas förrän den försvunnit. Det var ornitologins allmänna utveckling och eta- blering som stod för denna ideologiska omsvängning. Därmed inleddes ett nytt skede i historien om den ständigt pågående landskapsomvandlingen. En central fråga är hur det kunde komma sig att en ganska liten och till synes resurssvag grupp människor fi ck ett sådant infl ytande.
Två av landskapssystemets områden var särskilt viktiga för ornitologin: Oset och Kvismaren. Oset vid staden Örebros baksida mot Hjälmaren blev ett fågelskyddat område betydligt tidigare än Kvismarens sjöbottnar.