Som tidigare nämnts fi nns det av hävd en uppdelning av landskapets verk- lighet i två dimensioner; natur och kultur. Utvecklingen över en lång tid har också sett till att mentalt cementera denna dikotomisering. Detta har varit ett etablerat förhållningssätt också i miljöhistoria.
I denna studie kommer vi att få se fl era exempel på hur naturens krafter på olika sätt påverkar det av människor tänkta landskapet. Eftersom min avsikt är att undersöka det dynamiska samspelet mellan människan och omgivningen, använder jag därför endast begreppet natur, även om mänsklig påverkan är uppenbar.
Naturen får en annan roll då begreppen natur och kultur får förändrade innebörder. Historikern Jean L. Manore menar i sin studie över vattenkraf- tens utbyggnad att man bör förstå att naturen kan verka som aktör och inte bara som ett hjälplöst offer eller betydelselös bakgrund. Ett sådant synsätt ger en mycket bättre förståelse av en utveckling än om man som tidigare enbart beaktat politiska och ekonomiska aspekter.93
Med detta som utgångspunkt får alltså naturen, organisk eller oorganisk, en annan roll i undersökningen och analysen. Jag menar att det går att be-
89 Lennqvist, Jörgen (1999), ”Motsträviga bönder och vidlyftiga herrar: prologen till den stora sjösänkningen av Hjälmaren och Kvismaren 1878–1888”, i Skoghäll, Lars (red), Från bergslag och bondebygd 1999.
90 Christiansson, Monica (1999), ”Intet annat än en större afdikning: Sveriges mest omfattande sjösänkningsföretag”, i Skoghäll, Lars (red), Från bergslag och
bondebygd 1999.
91 Sellberg, Lars (1999), ”En tarvlig bonde och ett sexkvarters dike: Gabriel Djur- klou och sänkningen av Hjälmaren och Kvismaren”, i Skoghäll, Lars (red), Från
bergslag och bondebygd 1999.
92 Se t.ex. Naturvårdsverket (1997), Kväve från land till hav: huvudrapport. Hur den kemiska avskiljningen av närsalter går till i våtmarker beskrivs i Tonderski (2002), kap 4 och 5.
93 Manore (1999), s. 4 ff.
Jörgen manus19.indd 39
40
trakta naturen som aktör, men en aktör som till skillnad från andra inte har någon avsikt med sitt agerande. Ett samspel sker mellan intentionella aktörer som individer, grupper och institutioner, å ena sidan, och naturkrafter utan intentioner, å den andra. Min ambition är att studera hur Hjälmarens vat- tensystem samagerade med de människor som försökte gå i takt med den dominerande åsikten om naturens roll i samtiden.
Worster och hans tre teman
Amerikanen Donald Worster menar att miljöhistoria bör skrivas med ett så holistiskt perspektiv som möjligt. Vi är redan bekanta med de tre teman som enligt Worster bör ingå i en helhetsbeskrivning. För det första gäller det att förstå och beskriva hur naturen har sett ut och fungerat. Det andra temat krä- ver en undersökning av mötet mellan människa och natur. Som en del av den andra nivån ingår socioekonomiska-, produktions- och maktförhållanden. Det tredje och sista temat förutsätter en undersökning av den mentala bilden av naturen; att klarlägga vilka föreställningar och värderingar av naturen och människans roll i densamma som fi nns under olika perioder. Dessa nivåer eller teman skall dessutom betraktas som en helhet, menar Worster. 94
Det har framförts kritik mot Worsters tematiseringar från fl era håll. För det första har kritiken kommit från dem som kanske inte ser något pro- blem med ett dikotomiserat förhållningssätt, och kritiken har gått ut på att Worsters tematiseringar skulle medföra alltför omfattande och egentligen omöjliga krav på en forskare. De har då också menat att Worster knappast har fått några efterföljare.95 För det andra har postmodernt inspirerad kritik
menat att det objektiva begreppet ekologi i sig är en social konstruktion och att Worsters modell befäster en traditionell uppdelning mellan natur och kultur.96
Jag menar också att Worsters modell innebär en risk för ett alltför diko- tomiserat tänkande, men jag väljer ändå att använda hans tematiseringar för att strukturera frågeställningar och därmed även undersökningen. Den största förtjänsten är som jag tidigare uttryckt att Worsters modell fångar verkligheten på ett sätt som människor kan relatera till. Det har i människors medvetande och föreställningar funnits en relation mellan begreppen, natur
94 Worster (1993), s. 5 f och Worster (1988), s. 293. 95 McNeill (2003), s. 38 f, Lundgren (2003), s. 204 f.
96 Asdal anser att ekologi inte kan göras synonymt med naturen och att varken begreppen natur eller ekologi är självklara begrepp att grunda en historieskrivning på. Ekologin i sig har däremot en historia. Ekologin blev en infl ytelserik vetenskap först under efterkrigstiden och det är det amerikanska industriella komplexet som möjliggjorde den ekologiska kunskapsbankens tillväxt. Den viktigaste enskilda instansen i detta var American Atomic Energy Comission som fi nansierade under- sökningar om hur radioaktivitet förfl yttade sig i näringskedjan. Asdal menar att ekologiska undersökningar i lika hög grad baserar sig på modern managementteori, som på tron att naturen strävar efter ett jämviktstillstånd. Asdal (2003),63 f.
Jörgen manus19.indd 40
41
har defi nierats i relation till kultur.97 Worsters nivåer kan alltså mycket väl
användas av pedagogiska skäl för att göra en omvärld begriplig och för att i slutändan kunna göra en fullständigare analys.
Jag kommer dessutom att ta min utgångspunkt i det tvedtska resonemang- et där samspelet mellan människa och natur innebär att både de naturliga förutsättningarna, vattnets fysiska kontinuitet och de människor som kunnat genomföra förändringar i Hjälmarens och Kvismarens stränder och våtmar- ker är viktiga för analysen. Ambitionen är att genomföra undersökningen kring alla Worsters teman, även om den empiriska tyngdpunkten kommer att vila på de mänskliga aktörernas handlingar, delvis därför att det som beva- rats till eftervärlden är protokoll och andra handlingar som de ansett värda att bevara. Alla tre nivåer kan således av källmässiga skäl inte ges samma empiriska utrymme. Det första temat, naturen, blir av denna anledning det minst undersökta. Även om jag eftersträvar att beakta alla de tre nivåer som Worster pekar ut, hamnar fokus på aktörerna och idéerna.
Analysen av aktörer som förändrat landskapet sker på tre olika nivåer: samhälls-, grupp- och individnivå. På samhällsnivån studeras institutionernas roll där teorin om formativa moment och spårbundenhet används i analysen. Regimteorin är central på gruppnivån och på individnivå står Bourdieus kapitalbegrepp i fokus för analysen.
Aktörerna och den samhälleliga analysnivån
Forskning om människa och samhälle har sedan länge uppehållit sig kring hur förhållandet mellan struktur och aktör skall förklaras. Hur har samhäl- lets organisation och föreställningarna om detta kommit att sätta ramar för individens möjligheter att handla? Hur och i vilken mån har människan, den enskilde eller grupper av aktörer, haft möjlighet att genomföra förändringar som överskridit dessa ramar?
Ett sätt att studera ett samspel mellan strukturer och aktörer är att studera institutioners betydelse. I statsvetenskaplig forskning, men också bland his- toriker, har intresset för institutionernas roll i samhällsutvecklingen fått en pånyttfödelse, bland annat genom den så kallade ny- eller neoinstitutionalis- men. En institution ger en strukturell ram för ett samhälle påpekar man. Den har både formella aspekter, såsom lagar, och informella, såsom normer om hur människor skall bete sig. Den bestämmer därmed spelregler för hur en aktör skall agera. Den anger en rationalitet som innebär att inte alla tänkbara handlingsalternativ behöver beaktas eller alla konsekvenser av fattade beslut övervägas. Institutionen skapar också en gemensam värdemässig grund för
97 Användningen av dem skulle kunna liknas vid hur man ser på kön inom genus- forskning. Även om forskaren inte håller med om att kön är en biologisk produkt, kan det ändå användas som analysverktyg på grund av den innebörd som det ges av människor i sammanhanget. Se t.ex. Lundgren-Gothlin, Eva (1999), Kön eller
genus?
Jörgen manus19.indd 41
42
aktörerna. Institutionen har alltså svaret på vad man bör och vad man skall göra. Den innehåller både normer och konventioner.98
Institutioner ger med andra ord en grund för kontinuitet. Men hur och varför sker då förändringar? Seymor Lipset och Stein Rokkan menade 1967 att vid speciella tidpunkter, s.k. crucial junctures, har strukturer varit möj- liga att förändra. De utskiljer tre betydelsefulla sådana; reformationen, den demokratiska revolutionen med början i Frankrike 1789, samt den industri- ella revolutionen.99 Bo Rothstein menar att vid speciella tillfällen, formativa
moment, kan aktörer förändra den historiska utvecklingen genom att skriva om spelreglerna för institutioner. Speciella händelser, som inte behöver vara av den magnitud Lipset och Rokkan anger, utlöser en institutionell kris som gör det möjligt för aktörer att handla och förändra. Den institutionella strukturen kan förändras eller ersättas med en annan.100
Den kanadensiska forskaren Jean L. Manore använder ett likartat be- grepp, cross-current, i min översättning motström, för att beskriva tillfällen då det är möjligt att förändra ett tekniskt system där landskapet ingår som en komponent. Hon menar att egenskaper hos politiska ledare, teknologiska innovationer, men också icke intentionella händelser som till exempel extrem torka kan vara motströmmar som kan förändra det sammanfl ätade syste- met.101 Naturkrafterna kan alltså i sig ge upphov till formativa moment.
För att förklara hur tidigare åtgärder påverkar senare handlingsutrymme har begreppet path dependency myntats, ett begrepp som fått fl era översätt- ningar till svenska där jag väljer att använda uttrycket spårbundenhet.102
Denna spårbundenhet uppkommer till följd av investeringar i nya tekniska system eller i värdesystem och innebär att utvecklingen endast sällan byter riktning. Detta händer vid de formativa moment då organisatoriska eller tekniska lösningar uppenbarligen är ifrågasatta. Vid sådana tillfällen kan mentala kartor också ritas om. I samband med de formativa momenten, när fältet plötsligt öppnas för helt nya lösningar, fi nns möjlighet för aktörerna att genomföra förändringar beträffande spårets inriktning eller till och med att byta spår. Spårbytet kräver att ett antal aktörer kan ena sig om nya inves- teringar. Innan det nya handlingsmönstret institutionaliserats är det möjligt för en enskild aktör att handla jämförelsevis fritt. Därefter ger redan gjorda investeringar och tekniska lösningar upphov till en ny spårbundenhet. Spår-
98 Bro, Anders (2000), Från hälsovård till miljöskydd: en historisk institutionell
analys av kommunal ansvarsutveckling, s. 28 f. och Lagergren, Fredrika (1999), På andra sidan välfärdsstaten: en studie i politiska idéers betydelse, s.12 ff.
99 Lipset, Seymour Martin och Rokkan, Stein (1967), Party systems and voter
alignments: cross-national perspectives, s. 37 f.
100 Rothstein, Bo (1992), Den korporativa staten: intresseorganisationer och
statsförvaltning i svensk politik och s. 17 f. Bro (2000), s. 35 f.
101 Manore (1999), s. 6.
102 Bro (2000), s. 35 ff. Premfors, Rune (1999), Sveriges demokratisering: ett
historisk-institutionalistiskt perspektiv, s. 8 ff.
Jörgen manus19.indd 42
43
bundenheten gör att det etablerade systemet kommer att fortleva längre än vad som i efterhand framstår som förnuftigt. Det fi nns nästan regelmässigt ett starkt motstånd mot spårbyte.103
Jag studerar berörda institutioner som en tidsbunden samling av aktörer, som delar en vedertagen sanning, en vision, om det rätta landskapsutnytt- jandet, och hur denna tanke bör förverkligas. Studier av våtmarkens historia får peka ut de formativa moment där en ny inriktning av detta landskaps användning kunnat genomföras. Spårbundenheten är en viktig faktor för att förstå och analysera hur landskapssystemet etableras.
Analys på gruppnivå
Den brittiska Nilregionen skapades av en auktoritär makt med överlägsen militär styrka. Det innebär att regionens utveckling kan analyseras utifrån ett klassiskt weberianskt maktperspektiv; A har makt att få B att göra något den annars inte skulle ha gjort. I den koloniala situationen kan man på ett direkt sätt studera den makt som utgick från London.104 I den historiska verk-
lighet jag studerat har ett sådant endimensionellt maktförhållande inte varit rådande. För det första har ingen aktör disponerat maktmedel motsvarande den brittiska kolonialmakten. Men maktfördelningen har också av rent admi- nistrativa skäl skilt sig från det brittiska imperiets. I Sverige har det visserligen funnits rikstäckande lagstiftning som satt gränser för vilka förändringar som kunnat göras. De olika regionala indelningarna i län och kommuner har dock, under den period som undersökningen omfattar, medfört att det inte funnits någon reell möjlighet för staten att beakta hela vattensystem. Områ- det har ingått i ett fl ertal administrativa enheter som försvårat för dem som velat skapa ”naturliga” regioner likt den brittiska Nildalen. Hjälmaren, som tillhör det avrinningsområde som mynnar i Stockholm, delas av tre län. Även efter de senaste kommunsammanslagningarna under tidigt 1970-tal är det ett stort antal kommuner som ligger inom Hjälmarens avvattningsområde. Det har med andra ord inte funnits någon aktörsgrupp som i ensamt majestät kunnat genomdriva sina önskemål om förändring.
Statsvetaren Clarence Stones studie av beslutsprocessen i staden Atlanta är av särskilt intresse i detta sammanhang. Stone är inte primärt intresserad av vem eller vilka som har makt över andra. Han är intresserad av att få
103 Ekonomhistorikern Lennart Schön menar i sin ekonomiska historik över Sve- rige under 1800- och 1900-tal att redan gjorda investeringar i teknik och utrustning leder till att efter hand föråldrad teknik och produktion kommer att bevaras. I ett försök att rädda tidigare investeringar kommer införandet av ett nytt system att så länge som möjligt skjutas på framtiden Schön, Lennart (2000), En modern svensk
ekonomisk historia: tillväxt och omvandling under två sekel, s. 21 ff.
104 Jag är medveten om att detta är en förenkling men den koloniala situationen innebar ändå ett betydligt mer Weberianskt förhållande än vad som rått i Sverige under den undersökta perioden.
Jörgen manus19.indd 43
44
veta hur det kommer sig att saker och ting åstadkoms i de fall där många aktörer med delvis eller helt motstridiga intressen är inblandade. Eftersom ingen grupp i ett sådant läge ensam kan driva igenom sina önskemål krävs att fl era saker sammanfaller. För det första krävs det att en grupp av aktö- rer, som kan vara både individer och institutioner, kan bilda någon form av koalition som har sin grund i ett gemensamt intresse. För det andra krävs det att denna koalition av aktörer kan utveckla sina gemensamma intressen till en vision som kan delas av alla. De som ingår i koalitionen måste sedan skapa gemensamma mål utifrån denna vision. För det tredje krävs det att koalitionen lyckas med att mobilisera tillräckliga resurser. Denna resursmo- bilisering kan bestå såväl av ekonomiska resurser som av resurser i form av vetenskaplig expertis. Det är dessutom viktigt att koalitionens aktörer har tillgång till strategiska positioner för beslutsfattandet, d.v.s. har tillgång till institutionella resurser. En koalition som varar över tid och som får saker genomförda utvecklas, med Stones språkbruk, till en regim som har ”power as a capacity to occupy, hold, and make use of a strategic position”. Den kännetecknas bland annat av att det övergripande målet för verksamheten internaliserats i så hög grad att de samverkande aktörerna aldrig behöver ifrågasätta eller ens diskutera det. 105
Regimteorins grundantagande är att det inte fi nns något enskilt maktcen- trum med hegemonisk ställning och därför menar jag att det i regimteorin också antas att det då fi nns utrymme för motstånd. Jag menar att en koali- tion, som har uppnått en maktposition, där den utvecklats till en regim som får saker gjorda, kan karakteriseras som en regim även om den kan stöta på visst motstånd. När olika grupper av aktörer och institutioner skall enas om ett gemensamt mål, fi nns det alltid andra grupper som utesluts och som kan protestera och bjuda motstånd. Poängen med regimen är att den, trots motstånd, får saker att hända.
Ett regimteoretiskt resonemang kommer alltså att användas för att ana- lysera hur utvecklingen av landskapet har kunnat styras i den önskade rikt- ningen av vissa grupper av aktörer.
Forskning har på senare år uppmärksammat de informella nätverkens betydelse i olika sammanhang.106 Det är i samband med dessa jag menar
att kapitalbegreppet är användbart. En koalition kan uppstå ur ett nätverk som har sin utgångspunkt i ett gemensamt intresse. Det är troligt att nätverk föregår en koalition. Nätverk uppstår mer eller mindre spontant och behöver från början inte ha någon tydlig avsikt. Nätverket kan, när tillfälle så ges,
105 Stone, Clarence N. (1988), ”Preemptive power: Floyd Hunter’s ”Commu- nity Power Structure” Reconsidered” i American Journal of Political Science 32, 1988, s. 83, 102, Stone, Clarence N. (1989), Regime Politics: Governing Atlanta,
1946–1988, s. 230.
106 Se t.ex. Hasselberg, Ylva, Müller, Leos och Stenlås, Niklas (2002), ”Åter till historiens nätverk”, i Gunneriusson, Håkan (red), Sociala nätverk och fält.
Jörgen manus19.indd 44
45
däremot börja arbeta för ett mål som ligger i enlighet med dess intresse och utvecklas då till en koalition. Medlemskapet i en koalition förutsätter att individen i nätverket har resurser att bidra med som kan främja det gemen- samma intresset.
Översatt till mitt fall är alltså en gemensam syn på naturen förutsättningen för att koalitionen/regimen skall fungera. Visionen blir uttrycket för hur na- turen betraktas. I detta ligger också ett antagande om hur den bör fungera. Detta innebär alltså att perspektivet också ger en utgångspunkt för analys av Worsters tredje tema; föreställningen om naturen.
När vi försöker att förstå förändringen av landskapet kan vi studera hur staten i sin styrning sätter ramarna för de grupper som försöker ändra ut- formningen av det. Inom statsvetenskaplig governanceforskning hävdar man att det har skett en förändring från ett tillstånd de kallar government till go- vernance. Med government menas att staten är en ensam, dominerande aktör i en hierarkisk statlig styrningskedja. Governance, däremot, är en styrning där fl era icke-offentliga aktörer, till exempel olika organisationer, tillsam- mans med det offentliga i form av stat och/eller kommuner och landsting samverkar och formar politiken. Detta beror på att politikens områden har förändrats och nya politikområden har växt fram. Statsvetare talar i detta sammanhang om tre generationers politikområden. Den första generationens politikområde har vi när den representativa demokratin tillkommer med allmän rösträtt och parlamentarism med mera. Den andra generationens politikområden hänger samman med fördelning av välståndet. På svensk botten handlar det om den starka statens framväxt och bygget av det svenska folkhemmet – välfärdsstaten med exempelvis arbetsmarknadspolitik, utbild- ningspolitik, regionalpolitik m.m. Den tredje generationens politikområden handlar att lösa ”nya” samhällsproblem som miljö- och jämställdhetsfrågor. Det kan också handla om hållbar utveckling och klimat- och folkhälsofrågor som är områden som staten inte ensam klarar av och som kräver insatser från många.107
Analys på individnivå
En förutsättning för att ”saker och ting ska åstadkommas” är att aktörerna kan förena de nödvändiga resurserna, men sammansättningen och arten av resurser varierar beroende på vad som faktiskt ska åstadkommas. Här kan Pierre Bourdieus kapitalbegrepp bringa klarhet. Kapital är allt som ger upphov till erkännande från andra människor och som därmed ger möjlig-
107 Pierre, Jon och Peters, B. Guy (2000), Governance, Politics and the State, s. 65 f. Montin, Stig (2007), ”Kommunerna och klimatpolitiken – ett exempel på tredje generationens politikområden” i Statsvetenskaplig Tidskrift, årg. 109, nr 1 (37–57). Se även Strömberg, Thord och Elander, Ingemar (2001), ”Från lokala välfärdsregimer till fragmenterade partnerskap”, i Elander, Ingemar (red), Den
motsägelsefulla staden: vardagsliv och urbana regimer.
Jörgen manus19.indd 45
46
het till infl ytande i olika former. Bourdieu talar om resurser som möjliga att analysera i olika kapitalformer. Det sociala kapitalet härrör från släktband, vänskapsförbindelser, kontakter med gamla skolkamrater och med medlem- mar av den egna kåren. Relationerna till andra i gruppen bestäms av hur det sociala kapitalet är fördelat och hur lojalitet och informella rättighets- system upprätthålls. En aktörsgrupp kan genom sitt sociala kapital få med