5. Resultat
5.5 Lektion fyra – kroppslig/kinestetisk
Även detta moment började med högläsning, kapitel sex lästes som introduktion till dagens lektion. Innan läsningen påbörjades informerades eleverna om att uppgiften skulle ges efter högläsningen.
Efter högläsningen fick eleverna veta att de skulle göra charader. Vi hade innan lektionen delat in eleverna i grupper efter klasslistan. Vi hade förberett kortare stycken, både ur bokens
tidigare kapitel och ur det senaste som de skulle få spela upp. Grupperna fick arbeta i olika rum där de diskuterade vad de läst och tillsammans skapade en charad. För att skapa än mer engagemang i detta lektionsmoment hade vi utformat det som en tävling mellan de olika grupperna.
Grupperna fick ungefär 15 minuter för att förbereda sig, samla rekvisita och träna. Sedan återsamlades vi i klassrummet och grupperna fick framföra sina charader inför klassen. Eleverna fick skriva sina svar på ett protokoll som vi sedan samlade in för att sammanräkna poängen. Efter att alla charaderna var framförda och vi hade samlat in protokollen fick alla återigen svara på våra frågor om lektionen. Antalet frågor hade utökats då vi önskade att eleverna gjorde en jämförelse mellan alla fyra lektioner. Denna gång hade vi utformat ett frågeformulär som eleverna fick besvara, dels med tidigare bekanta frågor samt ett par nya. Därefter hade vi de enskilda intervjuerna med de sex eleverna.
Vid det sista lektionstillfället deltog samtliga elever. Dock saknas det ett skriftligt formulär, således har 25 elever svarat på frågorna. Vad bortfallet beror på har vi tyvärr ingen vetskap om.
5.5.1 Observationerna
Läraren börjar lektionen med att tala om för klassen att nu ska de bara lyssna medan hon läser. När hon har läst färdigt får de veta vad de ska göra under det här lektionstillfället. Sedan börjar läraren läsa ur boken. Eleverna är alldeles tysta men nästan hälften av dem sitter och pillar på något. Läraren ber en flicka att sluta prassla med en påse och hon slutar genast. Även om det var en mild tillsägelse reagerar många på den och slutar för en stund att prassla med saker.
Läraren avslutar kapitlet och ställer frågan om de vet vad charader är? Flera elever svarar på frågan. Det blir lite oroligt i klassen, många uttrycker att det är kul och andra undrar om de kan få slippa vara med. Någon frågar om alla måste vara med. Svaret blir, ja.
Så fort de samlats i sina grupper sprudlar idéerna och rekvisita börjar samlas. Det blir mycket hemlighetsmakeri inom grupperna. Eleverna springer omkring och samlar på sig det de behöver för att genomföra sin charad. De delar själva upp rollerna emellan sig, de som egentligen inte vill vara med får de mindre rollerna (genom ett tips från läraren). Eleverna är mycket engagerade och diskuterar hur de bäst ska gestalta sina roller. Det tränas i grupperna och även de elever som från början inte ville dras med i kamraternas engagemang.
Grupperna framför sina charader inför klasskamraterna som får gissa vad det är för scen ur boken de spelar upp.
När alla charaderna är framförda börjar eleverna prata med varandra och pustar ut för att det är över, men de är glada. De besvarar våra frågor för sista gången.
5.5.2 Elevarbetena samt de skriftliga svaren
Vid detta lektionstillfälle indelades klassen i sex olika lag bestående av olika antal elever per lag. Det skiftade från två till sex deltagare beroende på vilken händelse de skulle arbeta med i sina charader. Antalet karaktärer i händelsen avgjorde antalet lagmedlemmar. Samtliga elever engagerade sig i arbetet och utförde sin uppgift. Eleverna var kreativa i sitt sätt att använda sig av rekvisita i sina framföranden såsom att bandyklubbor fick symbolisera både svärd och fiskespö, fyrkantiga sittkuddar var flyttlådor och en uppåtnedvänd stol representerade eldbrasa.
Så här svarar eleverna på de fem frågor de fick denna sista lektion. På den första frågan, beskriv hur dagens lektion var. Svarar 19 elever att lektionen var rolig, tre elever skriver att den var bra. De tre elever som svarar på annat sätt beskriver vad de gjorde under lektionen.
Tre elever skriver även att de tycker att det var pinsamt, en elev tycker att den var annorlunda och att det är bra vilket han motiverar med följande kommentar ”det är bra att inte alltid jobba”.
På den andra frågan, hur upplevde du lektionen? Svarar 16 elever att de tycker att den var rolig, fem elever skriver att den var annorlunda. De resterande fyra har lite varierande svar, som en lektion ska vara, lite som teater och pinsam (2).
På den tredje frågan, vad hände under lektionen? svarar alla eleverna detsamma ”vi gjorde charader och fick lyssna på Benjamin Duva” samt ”vi gjorde charader ur vissa händelser i boken.”
Den fjärde frågan, jämför alla fyra lektioner vi haft med boken om Benjamin, besvarar eleverna som följer. Av klassens 26 eleversvarar 21 genom att rangordna de fyra lektionerna och skriva vilken som har varit roligast av dem. Av de fyra eleverna som besvarat frågan på annat sätt skriver två pojkar att lektionerna har varit roliga, spännande och pinsamma.
På den femte och sista frågan, vilken lektion trivdes du bäst med? Varför? Svarar 16 elever att de trivs bäst med den sista lektionen. Motiven varierar ”man fick röra på sig”, ”för att man inte behövde skriva hela tiden”, ”det är kul att arbeta i grupp”, ”för att man inte behövde jobba.”
Av de 26 eleverna i klassen tycker sex att de trivdes bäst med den tredje lektionen, alla sex motiverar det på följande sätt ”det är kul at rita.” Två elever trivdes bäst med den andra lektionen när de fick göra en tidslinje, en pojke motiverar det så här ”det var tisdagens, för att vi läste och jobbade mest”. En flicka trivdes bäst med den första lektionen ”för den var inte pinsam”.
5.5.4 Intervjuerna
Under intervjuerna efter den fjärde lektionen framgår det tydligt att eleverna är mycket positiva till det sista lektionsmomentet, charader. Genomgående berättar eleverna att detta var en rolig lektion och för fyra av dem var det den roligaste.
När vi ber eleverna jämföra de fyra lektionerna med varandra svarar tre av dem genom att rangordna vilken som var roligast. De andra tre beskriver vilka lektioner de tycker var mest lika varandra. En tycker att den första (skriva fortsättning på berättelsen) och andra lektionen (utforma en tidslinje) var lika med motiveringen att de först läste och sedan jobbade. Av de andra två tycker en att den första och tredje lektionen (rita en bild till boken) var lika, men hon kan inte motivera varför, den andra tycker att lektion två och tre var mest lika för att ”de använde penna vid båda för att lösa uppgiften”.
Två elever tycker att de lärde sig mest när de fick skriva en fortsättning på berättelsen, ytterligare två tycker att den lektion under vilken de lärde sig mest var när de gjorde charader. En flicka tycker att hon lärde sig mest när hon fick rita och en elev kan inte säga under vilken lektion han tycker att han lärde sig mest.
När vi ber eleverna att säga vilket ämne vi har haft denna sista lektion tycker alla sex att det är svårt. Två tycker att det har varit svenska, en tycker teater och en tycker klassens timme, lek eller fritt val. Två av dem kan inte ange något ämne.
5.5.5 Analys av lektion fyra
Denna fjärde och sista lektion där eleverna fick arbeta med charader innebar också svårigheter för intervjupersonerna att ämnesplacera den. Det som föreslogs var svenska, teater, klassens timme, lek eller fritt val. Att fyra elever inte kunde se lektionen som svenska kan bero på att vi använde oss av formen charader som vanligtvis förkommer i olika lekmoment både i och utanför skolan.
I skolan arbetar vi mycket med hjärnans olika funktioner och finmotorik när vi bland annat skriver och ritar. Att använda kroppen vid inlärning är viktigt för vissa elever, de
kinestetiska, att använda fingrar, händer, armar och ben. Detta visar den fjärde lektionen som är utformad utifrån den kroppsliga/kinestetiska intelligensen. En av pojkarna som vi intervjuade uppskattade detta mycket och förklarar varför han tycker charader är så roligt ”man behöver inte säga något och så är det kul för man får göra roliga saker med händerna, fötterna och ansiktet”.
Under den sista lektionen fick vi en positiv överraskning, som också talar för att pedagoger bör använda sig av olika lärstilar. Vi hade innan lektionen ställt oss frågan hur vi skulle göra med de elever som var blyga och kanske inte ville delta. Till slut bestämde vi oss för att alla var tvungna att vara med. Detta visade sig vara rätt. Även de elever i klassen som var mycket blyga och tidigare inte velat ställa upp på intervjuerna tyckte att det var roligt med charaderna. De deltog under hela processen, både på planeringsstadiet och när de sedan spelade upp charaderna. Dessa elever verkade gå in i rollen, och var således inte sig själva, i vilken de kunde agera mer fritt än vad vi förväntade oss av dem.