L INNE A KOM S OMM A R E N 2 0 05 hem efter fyra år i Rom och efter att tidi-
gare ha studerat ett år i Lissabon och ett i USA.
– Det som är trevligt med Rom, jämfört med Stockholm, är att am- bitionsnivån är låg. Detta innebär inte att folk arbetar färre timmar (de arbetar många fl er timmar än stockholmare), men de lägger ingen vikt vid arbetet och har ingen företagslojalitet. De sätter heller ingen ära i att arbeta hårt, visa sig briljanta genom snabba karriärer eller geniala lösningar, utan strävar med alla medel efter att nå en bekväm position, vilket innebär att kunna delegera allt arbete på assistenter och samtidigt tjäna massor av pengar.
– Detta skapar en komplicerad situation för den som kommer utifrån. Det är nämligen svårt att göra karriär eller få sina idéer genomförda i ett sådant system. Nepotismen blommar. Och detta av naturliga skäl. I och med att ingen vikt läggs vid det faktiska arbetet så läggs all vikt vid per- sonliga relationer. Efter ett första möte med italienare verkar det, för en någorlunda trevlig person, inte svårt att att skapa dessa, men då bortser man ifrån att italienare (speciellt syditalienare) är mycket ansvarsfulla. Mot sina släktingar. Om man då inte gifter in sig i en italiensk familj med rätta kontakter, så har man ingen italienare som är ansvarsfull mot en som ser till att man gör karriär och får ett bekvämt jobb.
– Man kan också ha fl era persone di fi ducia – personer som man kan lita på – ytliga vänner som har positioner som underlättar livet för en. Det är inte svårt att få en sådan personkontakt, men den skaffar inte jobb, utan underlättar kontakter med myndigheter och folk som säljer saker till ett bra pris och kan ge råd om den pålitligaste tandläkaren.
– Dessa saker är nyckeln till det italienska samhället och det tar lång tid att lära sig. Dessutom är det svårare med kontakter för någon som kommer utifrån (vare sig det är från en annan stad eller ett annat land). Svårast har de från länder utanför EU. De kallas extracommunitari – utomunionare – vil- ket är ett populärt ord för alla icke-välkomna fattiga invandrare.
– Med nepotism kommer korruption och total avsaknad av solidari- tet. Det gör att det romerska samhället är kompetitivt och aggressivt, såväl i trafi ken som i mataffärskön.
– Men det fi nns även trevliga saker. Romarna lägger ner sin energi på att vila, umgås med vänner och familj och äta gott. Från juni till och med
oktober tillbringar de all ledig tid på stranden under ett parasoll. Vattnet nära Rom är inte rent, så ofta badar de inte, men de ligger där i badkläder och pratar med sina vänner, skriker på sina barn och spelar något boll- spel. Under veckorna tycker de om att dricka en liten öl efter jobbet med små tilltugg eller att gå och äta en pizza. Kontorsromare (alla de som åker vespa och har kostym) brukar äta en andra frukost på baren – en cappuccino och en cornetto, och enorma glassar konsumeras i mängd vid glasskiosken på vägen hem. Det är med andra ord vardagslyxens hu- vudstad. Man tar inte någon eller något på för stort allvar och man bryr sig inte om att oroa sig för framtiden för att göra karriär, eftersom det i alla fall inte leder till något.
– Stockholm är Roms motsats i mycket, även om stockholmare också är förtjusta i vardagslyx. Skillnaden är att det inte är svårt eller ens kom- plicerat att göra karriär här, och därför ligger utmaningen i att göra det på ett svårt område och så snabbt som möjligt.
– Stockholmarna ser livet som en lek och vill helst vinna, för att visa hur duktiga de är. Det är tröttsamt och stressigt. Därför är det tur att så många romare har fl yttat till Stockholm, så stämningen lättas upp. Tyvärr orkar inte stockholmarna stanna i Rom, så det motsatta sker tro- ligtvis aldrig.
– Att Stockholm är Roms motsats gör att det är så oändligt mycket lättare att bo här än i Rom, eftersom allt fungerar och människor försö- ker vara tillmötesgående.
– Åldern är en av de obligatoriska saker som svenskarna vill ha reda på så fort som möjligt. Andra saker är yrke och föräldrarnas yrke – något som jag aldrig hört italienare fråga om.
– I Italien frågar de var man kommer ifrån, varför man är där, om det är för att maten är god och solen lyser hela dagen (vilket den inte gör), men det är retoriska frågor. De frågar så här: Du tycker om maten, eller hur? Det är klimatet som har gjort att du har fl yttat hit, eller hur? De frå- gar också om man saknar familjen, om det inte är jobbigt att bo så långt borta och hur föräldrarna mår.
– Paolo (nyinfl yttad pojkvän) har ännu inte kommit in i det svenska samhället, men han har alla fördelar i Stockholm genom att vara italie- nare. På grund av den expansiva italienska kulturen har han lätt att ta kontakt med stockholmarna, och dessa kontaktförsök är mycket väl- komna, tack vare att han är italienare. Ingen väntar sig att han någonsin kommer att lära sig tala perfekt svenska, eftersom inga andra italienare
har gjort det, och därför är alla hans språkframsteg uppmuntrade och beundrade.
– Paolo själv ser det svenska samhället som idealsamhället eftersom allt fungerar och människan och naturen är i fokus. Staden är byggd
kring människan och naturen, vilket inte är fallet i Rom.