DE N F R Å N F R A N K R IK E IN VA NDR A DE unge kemisten Simon Jegou un-
dervisade under en period i matematik i Lund och var chockad över de svenska studenternas kunskaper. De visste inte ens hur de skulle an- vända Pythagoras sats.
– Det är priset man får betala för den svenska friheten i undervis- ningen, säger han nu.
Men det är ett pris som han tycker är värt. Han och hans svenska fru Ingrid tänker inte sätta dottern Andrea i fransk skola om det blir aktuellt, utan hellre i svensk. Möjligen i lågstadiet, men absolut inte på gymna- siet.
– Jag vill inte att Andrea ska gå i franskt gymnasium. Det är för elitis- tiskt. Där måste man följa en viss mall, och det fi nns inget utrymme för egna åsiker. Sverige är mycket mer öppet. I Frankrike måste man lyda order från lärarna.
– Men i den nya svenska gymnasieskolan behöver de inte lära sig språk, säger Ingrid. Vi har en kompis som är lärare i tyska. Men det fi nns inte tillräckligt med elever, så han får undervisa i engelska. De svenska eleverna väljer lätta ämnen som är lätta att få bra betyg i, och väljer bort andra språk än engelska.
Nu bor de i Stockholm och Ingrid jobbar på Kommerskollegium, men är mammaledig. I början bodde de i Lund där Simon studerade. Det är främst där som han lärt sig svenska. Han talar det mycket bra och med en obetydlig brytning, men med skånsk accent som gör det svårt att pla- cera honom som fransman.
– Det är som senapen, säger han. Dijonsenap och skånsk senap. – Utlandsvistelsen har förändrat mig som människa, säger Ingrid. Men nästan alla våra kompisar har också varit Erasmusstudenter, både svenska och franska. Det har varit rätt många franska Erasmusstudenter i Lund. De trivs med den svenska livsstilen.
Många stannar här och gifter sig med svenskar och svenskor.
– Vi har många utländska kompisar i Sverige. Jag kan inte komma på någon av mina kompisar som inte varit ute.
De umgås mycket med folk från Chile, Uruguay och Spanien. Latinosgänget har ett eget kontaktnät, säger de.
– Jag kan tänka ibland att vi lever inte i riktiga Sverige, säger Simon. Vi lever i en bubbla i Sverige. Det jag gillar i Sverige med livsstilen, det är det internationella. När mina släktingar kommer hit och hälsar på blir de förvånade över att alla svenskar talar så bra franska.
Samtidigt är ju Ingrid högst medveten om att de svenskar Simons släktingar träffar är en mycket speciell grupp. I allmänhet talar svenskar
inte alls franska. Vilket varit till glädje för henne på job- bet, eftersom hon själv gör det:
– För mig har det varit positivt. Det är ju inte så många svenskar som talar franska fl ytande.
Själv praktiserade hon ett halvår i Bryssel, och det har gett henne ett försprång i Sverige i jobbet.
– Svenskar är inte så jätteinsatta i Bryssel, och kan man lite så kan man mer än de andra. För mig var min tid i Bryssel en nyckel till jobbet i Sverige.
– Men det är viktigt att inte vara borta för länge, för då tappar man kontakterna.
– När man är här så lär man känna folk. Kontakterna är viktiga. När man kommer ut så känner man ju ingen. Jag har ju bott här hela tiden och varit borta på korta tider.
– Just nu känns det att vi är fast här, men vi ska inte bo här hela livet.
De diskuterar att fl ytta till ett tredje land, till Genève eller Bryssel där båda tror att de lätt kan få jobb.
I Frankrike uppmuntras man inte att åka utomlands. Där ska man följa de franska mallarna.
– Men jag tror att snart i framtiden måste man vara väldigt fl exibel med vad man vill arbeta med och var man vill bo, säger Ingrid. Jag tror att i min generation vill man inte bo på samma ställe hela livet.
– Jämfört med Frankrike är Sverige mer familjevänligt och barnvänligt, säger Simon.
Andrea föddes på ett svenskt sjukhus, och allt gick väldigt raskt undan, lite väl raskt, tycker de. De värde- rar fransk sjukvård högt, men det är ett stort problem att fransmännen äter så mycket medicin.
– Fransk sjukvård är mer tillgänglig än svensk. – Den svenska naturen är mer tillgänglig än den fran- ska. Men vi är stadsbor.
Simon är inte så förtjust i de svenska granskogarna. De åkte bil till Umeå en gång och det var bara skog över- allt, vilket inte gav mersmak.
– Det är tråkigt med svensk natur. Jag gillar Skåne, sä- ger Simon, med öppna landskap och hav.
En del av Simons familj fi nns i Montpellier och de åker dit regelbundet. En annan del fi nns i det franska depar- tementet Réunion som ligger ute i Indiska oceanen, där hans fars släkt kommer ifrån. De har varit där också, men det är en väldigt lång resa.
– När folk frågar mig var jag kommer från så säger jag både Réunion och Frankrike, och min farmor är från Ma- dagaskar.
– Det är lättare att komma som fransman till Sverige än från östliga länder i Europa. Alla har varit i Paris, och dricker Bordeauxviner och äter franska ostar.
Ingrid studerade i ett Erasmusutbyte ett år i Bordeaux och ett i Montpellier, där hon träffade Simon.
– Det blir svårare och svårare att fl ytta tillbaka till Frankrike, säger Simon. Det är svårt att anpassa sig till det franska systemet. Man dras mer och mer in i Sverige.
Simon hade svårt att få jobb först i Sverige och var arbetslös nästan ett år. Men han säger att det hade varit lika svårt i Frankrike.
– Jag skulle gärna vilja syssla med forskning i kemi, säger han. Men nu sysslar han med försäljning i ett kemiföretag i Vallentuna. Och
han trivs med det också, utom att pendlingsresorna är väldigt långa.