Litteraturgenomgång

Den här delen innehåller definitionen av AD/HD och symtombilden, samt orsaker till AD/HD. I litteraturgenomgången behandlas även motorisk träning för elever med AD/HD, eftersom det är viktigt med fysisk aktivitet, samt pedagogiska arbetssätt och specialundervisning i idrott och hälsa. Begreppet inkludering kommer att förklaras.

.

1.2.1 AD/HD

1.2.1.1 Definition av AD/HD

AD/HD är förkortat följande ”Attention Deficit Hyperactivity Disorder” (Duvner, 1997).

De svårigheter som karakteriserar AD/HD är uppmärksamhetsstörning och koncentrationssvårigheter, samt överaktivitet och impulsivitet (Beckman, 2004).

Underaktivitet finns också hos vissa individer. Alla svårigheterna kan komma till uttryck på skilda sätt hos individer och de kan också variera. Miljön spelar in i hur svårigheterna förändras (Olsson, 2007).

Nationalencyklopedin förklarar AD/HD enlig följande:

”ADHD, ursprungligen amerikansk benämning på en utvecklingsavvikelse med debut i barndomen och med symtom i form av bristande uppmärksamhet,

koncentrationssvårigheter, överaktivitet och impulskontrollbrist. Man kan urskilja tre varianter: ADHD med huvudsakligen uppmärksamhetsbrist, ADHD med huvudsakligen överaktivitet/impulsivitet och ADHD av kombinerad typ. Orsakerna anses vara genetiska eller, mer sällan, sammanhängande med hjärnskada under de första åren efter

anläggningen av nervsystemet.”

(www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=120293)

ADHD skrivs nuförtiden AD/HD. Det är för att det finns en nyare

sjukdomsklassificering. Med det menas att AD/HD kan förekomma som huvudsakligen uppmärksamhetsstörning eller som hyperaktivitet och impulsivitet, eller som en

kombination av båda (Michelsson, 2003). Gillberg (2005) menar att hyperaktivitet anses som en självklar del i problematiken ADHD. Om diagnosen skrivs AD/HD är personer som är underaktiva i sin diagnos med i sjukdomsbilden. Det är samband mellan AD/HD och DAMP (Dysfunktion, aktivitetskontroll, motorik, perception) och det är för att alla individer med DAMP har uppmärksamhetsstörning som är en av de grundläggande kriterierna för diagnosen AD/HD (Axengrip, 2004). Det finns en diagnos som heter Komplex AD/HD. Det betyder att förutom de diagnostiska kriterierna för AD/HD finns andra funktionsstörningar eller psykiska problem (Michelsson, 2003).

1.2.1.2 Symtom

Beckman (2004) skriver om symtomen hos barn med AD/HD, eftersom de skiljer sig ifrån vuxna med diagnosen. Barnens symtom är oftast överaktivitet. De klättar, kryper och är aktiva och nyfikna. Deras problem blir vid samlingar, eftersom de har kort uthållighet och svårigheter med att vara stilla och lyssna. Leken är splittrad och humörsvängningar vanliga. Små besvikelser leder ofta till stora utbrott. Michelsson (2003) påpekar att barnen har en motorisk oro och trots att de är aktiva är rörelserna klumpiga. Hon säger också att barn med AD/HD rör sig hit och dit utan ett bestämt mål.

Barnen har svårt att lära sig sådant som fordrar balans och koordination. Olsson (2007) menar att barn med AD/HD ändå är orädda, kreativa och påhittiga. De har dock ofta svårt med kamratrelationer, eftersom de blir för dominanta. Barnen har svårt att bedöma sin kroppskraft eftersom de ibland knuffas och tar i hårdare än vad som var meningen. Det

kan uppfattas som framfusigt. Dessutom förstår de inte sociala normer och begränsningar så mobbning från kamrater kan uppstå (Michelsson, 2003).

Beckman anser liksom forskaren Gillberg (2005) att för barnen i skolåldern blir svårigheterna uppenbara då kraven i skolan ökar. Det krävs egen planeringsförmåga eftersom man skall kunna hålla reda på böcker och kunna hitta mellan klassrum. Elever med AD/HD har svårt att ta rätt material med sig. Välja och prioritera är besvärligt och de har svårt att fatta beslut och se vad som behöver göras först.

I skolan slarvar elever med AD/HD ofta och det är på grund av deras ouppmärksamhet.

Koncentrationen är besvärlig att hålla en längre tid, och de har svårt att uppfatta

instruktioner. Elever med AD/HD blir lätt störda av det som händer omkring dem. Deras hyperaktivitet visar sig genom att de inte har någon ro i händer eller fötter och de blir rastlösa. De går på ”högvarv” och pratar överdrivet mycket. Impulsiviteten som hör till symtomen syns genom att de har svårt att vänta på sin tur och därmed avbryter och stör andra (Duvner, 1997). I skolan är avbrotten mellan lektioner och raster ett problem för elever med AD/HD, eftersom de upplever en frustration när det sker förändringar.

Eleverna blir besvikna om någonting inte blir som de tänkt sig. Deras reaktion kan då liknas vid en form av trotsbeteende (Olsson, 2007). Michelsson påstår att en del barn klarar sig bra de första åren i skolan och att svårigheterna märks när kraven ökar i de högre klasserna. Hon menar att det då krävs mer analytiskt tänkande som ofta är svårt för en elev med AD/HD. Elever med AD/HD kan inte lika lätt som andra elever ta in olika sinnesintryck och ta ställning till hur saker och ting fungerar, därför kan situationer bli kaotiska för elever med AD/HD.

Gillberg och Michelsson skriver i sin litteratur att barn med AD/HD har svårigheter med läsning och skrivning samt matematiksvårigheter, men inte intellektuella problem.

Gillberg påpekar också de motoriska problemen, som ofta uppmärksammas i

mellanstadiet men är mest uttalade i sjuårsåldern. Utmärkande för personer med AD/HD är att de har svårigheter med tidsplaneringen, för att de inte kan avgöra hur länge en aktivitet tar. Elever som har underaktivitet i sin AD/HD diagnos är inte alltid närvarande, utan är i sin egen tankevärld. De glömmer saker och har svårt att aktivt delta i

lektionsarbetet (Olsson, 2007).

Det är tio gånger fler pojkar än flickor som utreds och får diagnosen AD/HD, därför är det vanligare hos pojkar. Många flickor får inte en diagnos på grund av att deras problem syns mindre då de inte är lika aggressiva som pojkar. Flickors koncentrationssvårigheter drabbar dem själva och deras överaktivitet visar sig ofta som rastlöshet. Flickor har svårt att låta bli att prata och de reagerar mer med känslouttryck, som ilska, ledsnad eller glädje. Ångest och tidiga depressioner finns som riskfaktorer för flickor (Duvner, 1997 och Beckman 2004). Det som är annorlunda med flickors AD/HD jämfört med pojkars, är enligt Nadeau (2002) att de är mer glömska och ouppmärksamma. Det tyder på att flickor med AD/HD har en mer omfattande intellektuell funktionsnedsättning än pojkar.

Det har visat sig att flickor upplever kamratrelationer som större svårigheter än vad pojkar gör. De blir redan i förskolan utanför den övriga flickgruppen. Nadeau skriver om

flickor som kan vara hypersociala, ”klassens clown”, de vill alltid visas på styva linan i sina försök att bli socialt accepterade. Det finns flickor som är blyga och blir

nonchalerade av övriga klasskamrater. De flickorna drar sig undan socialt och blir osynliga. Hos vissa flickor är symtomen svåra att upptäcka, eftesom de lägger ner all energi på hårt arbete för att kompensera sin AD/HD. Exempelvis kan flickor maskera sin diagnos genom höga betyg och sitta uppe och studera hela nätterna (Nadeau, 2002).

1.2.1.3 Orsaker till ADHD

Duvner (1997) påstår att det är ärftlighet som är den vanligaste orsaken till AD/HD. Det anser även Gillberg (2005) och Barkley (2006). Men man kan ännu inte kan koppla ärftligheten till en viss gen eller kromosom. Men 80% av barnen med AD/HD har en nära släkting med liknande problem, Gillberg påstår att det är 40-70%. Barkley har forskat om tvillingar. Om det är enäggstvillingar och den ena har AD/HD är det 81% risk att det andra barnet har diagnosen. Men om det är tvåäggstvillingar ligger riskfaktorn på 29%.

Det finns däremot i minst ett fall av tre en hjärnskada som skett i fosterstadiet enligt Gillberg. Det kan bero på att modern missbrukar alkohol, droger eller röker under graviditeten. En annan orsak till AD/HD kan vara att barnet föds för tidigt, under 1500 gram, i 24-32 graviditetsveckan. Barnet kan vara allergisk eller att moderns värden inte är normala (blodtryck). Bristfällig föräldraförmåga ger inte AD/HD. Däremot påverkar föräldrarnas och andra vuxnas attityder hur stora problemen blir. Flera av barnen har föräldrar med AD/HD, med hetsigt humör och svårigheter i relationer. Då får det genetiska arvet en påbyggnad av ett socialt arv med aggressioner. Föräldrar kan ha stora problem själva när de ska hjälpa till med barnens struktur och regelbundna vanor.

(Duvner, 1997 och Gillberg, 2005) 1.2.1.4 Diagnos

Enligt Beckman (2004) finns det inte något enkelt test som kan svara på om ett barn har ADHD. Men om utredning sker behöver den inte vara omfattande. En kunnig

sjuksköterska, skolpsykolog eller van pedagog känner igen svårigheterna och kan ge råd.

Om ett barn har uppmärksamhetsproblem bör en utredning göras hos en läkare med goda kunskaper om AD/HD. Läkaren kan ställa diagnos efter intervju och observation av barnet samt samtal med föräldrar. Gillberg (2005) menar att om en diagnos ska ställas, bör det vara både läkare och psykolog med för att få tillräckligt med underlag. Beteendet bör observeras i hemmet och i förskolan/skolan och ingående samtal med förälder är nödvändigt.

Det finns diagnoskriterier att följa i litteraturen med författarna Barkley (2006), Gillberg, Michelsson (2003) och Duvner (1997) om ett barn har diagnosen AD/HD. De är i

enlighet med DSM-IV(Diagnostic and Statistical manual for Mental disorders, American Psychiatric Association). I diagnosen finns det tre undergrupper: AD/HD med i huvudsak överaktivitet/impulsivitet; AD/HD med i huvudsak uppmärksamhetssvårigheter; och ADHD av kombinerad typ. Gillberg anser att en AD/HD diagnos kan ställas oberoende IQ-nivå.

Symtomen som beskrivs nedan skall ha funnits före sju års ålder och ska existera på minst två områden, i exempelvis skolan/arbetet och hemmet. Det finns två kategorier att välja mellan. Det är ouppmärksamhet samt hyperaktivitet/impulsivitet. Den som ställer diagnosen skall under minst sex månader hitta minst sex av följande symtom gällande ouppmärksamhet:

- Ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel.

- Svårt att bibehålla uppmärksamheten/koncentrationen inför uppgifter.

- Verkar inte lyssna.

- Följer inte givna instruktioner och misslyckas med hemuppgifter.

- Svårt att organisera sina uppgifter/aktiviteter.

- Undviker uppgifter som kräver mental uthållighet.

- Blir lättdistraherad av yttre faktorer.

- Tappar ofta bort saker.

- Är glömsk i det dagliga livet.

Den andra kategorin är hyperaktivitet och impulsivitet. Det är minst sex symtom under sex månader och i olika miljöer.

Symtomen för hyperaktivitet:

- Svårt att sitta stilla med händer och fötter.

- Lämnar ofta sin plats i klassrummet, eller i andra situationer.

- Springer omkring, klänger, klättrar mer än vad som anses lämpligt.

- Har ofta svårt att leka lugnt och stilla.

- Är ofta på ”högvarv”.

- Pratar överdrivet mycket.

Symtomen för impulsivitet:

- Svarar ofta på frågor innan frågeställaren pratat färdigt.

- Svårt att vänta på sin tur.

- Avbryter eller inkräktar i andras samtal.

Barnen brukar också ha problem med att kontrollera sitt humör och sina vredesutbrott. De har även svårt att ta besvikelser och acceptera ett nej.

Gillberg menar att AD/HD uppmärksammas före skolstart på ca en tredjedel av barnen som senare får diagnosen. Det är för att föräldrar har sökt hjälp. Diagnosen har inte alltid blivit ”riktig” före skolstarten, men svårigheterna har observerats. Enligt DSM-IV förekommer AD/HD hos tre till fem procent av barn och ungdomar, det nämner även Michelsson och Beckman. Gillberg påpekar dock att det är svårt att ange exakt frekvens då diagnoskriterierna har ändrats flera gånger under de senaste årtiondena. Han menar att andelen barn med AD/HD ligger någonstans mellan fyra till åtta procent och att hälften av alla AD/HD diagnoser även uppfyller kriterier för DAMP.

Det bör påpekas att enligt Michelsson finns det ett annat diagnossystem. Det är WHO:s klassificering ICD (International Classification of Diseases). Det är den officiella klassificeringen i Europa. I den manualen kallas AD/HD för ”Hyperaktivitetsstörning med uppmärksamhetsstörning.” Den diagnosen berör ett mindre antal barn ca. 0.5 –

1.5%. Men termen ”AD/HD” baserar sig på DSM-IV och större delen av forskningen baseras på den definitionen.