I det här avsnittet kommer undersökningens resultat att presenteras. Det kommer att redovisas under rubriker som har frågeställningarna och intervjuguiden som
utgångspunkt. Den första delen kommer att beskriva lärarnas arbetsmetod och avslutas med inkludering eller exkludering. Idrottslärarnas åsikter kommer att visas genom citat.
3.1 Hur arbetar lärare metodiskt med elever som har AD/HD i gymnastik och idrottsundervisningen?
3.1.1 Samling och rutiner
Idrottslärarna som är med i studien berättar att de överlag försöker att alltid ha en samling innan undervisningen börjar. En lärare säger: ”Jo försöker ha samling först, men den blir bara kortare och kortare.” Det är för att elever med AD/HD är ivriga till att få börja och testa på övningarna, som några lärare anser att samlingen blir kortare än vanligt. Två av lärarna konstaterar att elever med AD/HD har svårare att lyssna på instruktioner. Det som de flesta av lärarna tycker att fungerar i arbetet med få rutiner att fungera för elever med AD/HD, är att man på förhand ska berätta vad som kommer att hända på lektionen. En av lärarna påpekar att det får gärna ske i början av veckan. ”Veckan fungerar bättre om eleven på förhand vet vad som sker, det gäller inte bara gymnastiken.” Det tar tid innan rutinerna fungerar, men man får inte ge med sig påpekar en lärare. Lärarna diskuterar om föräldrar. Det är viktigt att ha kontakt med dem, eftersom föräldrarna känner sina barn bäst och kan ge tips på vad som kan fungera med eleven i undervisningen.
3.1.2 Samarbetsövningar och struktur
Två av lärarna säger att de inte har något särskilt i åtanke när elever med AD/HD är med i undervisningen. En av lärarna säger att ”jag försöker nog inte att särskilja dem.” En annan berättar att ”vi bemöter alla lika.” En lärare talar om att i sin undervisning är det samma program åt alla, årskursvis. Om det är elever med olika diagnoser med i
undervisningen arbetas det mer med samarbetsövningar. Tre av lärarna anser att
undervisningen skiljer sig åt när det är en elev med AD/HD med i klassen. Det är bland annat instruktioner som det går mer tid till. En lärare berättar att det är viktigt att få bort
”dödminuterna” eftersom elever med AD/HD inte vet vad de ska göra under den tiden.
En av lärarna talade om de andra eleverna i klassen, att ”man gav inte eleverna samma möjlighet till att uttrycka sig själva inom gymnastiken.” Med det menar läraren att undervisningen blir mer strukturerad när det är elever med AD/HD med. Det spontana idrottandet försvinner.
3.1.3 Assistent och information
Det var en av de intervjuade lärarna som har möjlighet till assistent när behovet finns.
Läraren säger att: ”ofta om det är lite mer speciellt har det funnits assistent med i gruppen.” Samma lärare påpekar att det underlättar undervisningen, eftersom det ibland inte fungerar. En av lärarna berättar att förut fanns det tid för extra undervisning. Läraren arbetade då med elever som hade motoriska svårigheter, bland annat elever med AD/HD.
De testade på övningar som skulle komma i den ordinarie undervisningen, ”så att de kände igen det.” Nuförtiden har läraren tillräckligt med undervisningstimmar, ”så tyvärr
räcker inte tiden till.” Samma lärare har många gånger funderat över hur mycket man bör säga till de andra eleverna i gruppen om en elev i klassen har en diagnos och behöver extra hjälp på gymnastiken. Läraren berättar att den nu brukar säga: ”att vi har alla olika behov och ni behöver hjälp i matte, engelska och nu hjälper jag på det här sättet på idrotten.”
3.2 Väsentliga kunskaper i undervisningen med elever med AD/HD
3.2.1 Tålamod och motorik
Idrottslärare påpekar att tålamod är viktigt att ha som egenskap i undervisningen med elever med AD/HD. ”För undervisningen fungerar kanske inte första, andra eller tredje gången, utan man måste försöka igen hela tiden. En lärare anser att om elever med AD/HD är uppe i varv och inte kan koncentrera sig, låt dem springa ett varv runt salen.
En annan lärare talar om elever med AD/HD:s motorik. Lärare bör alltid ha med övningar i gymnastiken som gynnar eleverna med AD/HD samt utmanar dem. ”För egentligen skulle dessa barn behöva en dos varje dag.” De behöver få utlopp och träna. Läraren talar om de kvarstående reflexerna som finns. De har svårt att vara stilla, därav deras rörelsebehov. Samma lärare säger att man måste ha överseende med eleverna ”det är ju inte deras fel.” Två av lärarna poängterar vikten att ha tillgång till assistent på lektionen.
”Att då kan man välja om man tar förklaranderollen själv och assistenten introducerar övriga gruppen, eller tvärtom.” Vid till exempel lagspel kan det bli svårt för elever med AD/HD. De är med på teknikövningarna men spelar med assistenten. I dagens läge undervisar man ofta själv påpekar en av lärarna, därför blir det svårare att kunna välja hur man skall göra.
3.2.2 Konsekvent och schema
Tre av lärarna talar om att man skall vara tydlig och konsekvent, till och med övertydlig påpekar en lärare. Det ska hända samma sak varje gång, ”att det inte blir för mycket nytt.” Två av lärarna diskuterade tidigare om vikten att i tid tala om förändringar. Det påpekar en lärare igen ”vi förbereder dem i god tid om vi skall simma och åka skridskor [...] att de vet vad som skall hända nästa gång.” Gör ett schema för flera veckor åt gången till eleven med AD/HD. ”De har elever efteråt sagt att varit skönt att veta på förhand.” Musik är någonting som lärare bör ha i åtanke när den väljs ut och testa sig fram. En lärare berättar att en del elever med AD/HD har reagerat negativt mot bland annat trummor, mumimmusik. Det är viktigt att ha i åtanke eller ta bort helt i sin undervisning.
3.2.3 Rumsorientering och beröm
En lärare berättar att det oftast känns bättre för eleverna om de får vara i en mindre sal, på grund av att elever med AD/HD ofta har problem med rumsorienteringen. De känner sig vilsna i en stor sal, men läraren påpekade samtidigt att de ändå behöver öva att vara i en större. Men har eleven en sämre dag skall man ha överseende och ändra sin planering till en mindre sal, om möjligheterna finns eller ett individuellt träningsprogram. Det var en lärare som berättade att man skall berömma och uppmuntra, ”men bara när de förtjänar det och med ord, ej med saker.” Samma lärare påpekar att förstärk sådant de redan kan,
motoriskt, så att de känner att de är duktigare på en sak också, ”att man inte bara går på de saker som de inte behärskar, utan förstärker även det de redan kan.”
3.3 Arbetssätten som idrottslärarna använder sig av när en elev med AD/HD inte behärskar ett moment
3.3.1 Lugnare miljö och trygghet
Ingen av de fem idrottslärare skulle pina någon elev i grupp att utföra någon övning de inte klarar av. En av lärarna säger ”att om det är okej kan vi prova det själva.” Om en lärare känner att eleven med AD/HD inte behärskar momentet ”skulle jag hjälpa den att klara det, men inte i grupp.” Lärarna vill att eleven ska få känna att ”...wow jag klarade det här, det var inte så farligt.” En av lärarna påpekar att i en lugnare miljö känner sig eleverna med AD/HD tryggare.
3.3.2 Nivågrupper samt ytterligare handledning
En lärare säger att ”allsidig träning är det bästa, för alla elever.” En annan av lärarna anser att det svårt att ge några specialövningar åt elever med svårigheter, eftersom man undervisar den andra gruppen på samma gång. Men samma lärare påpekar att ”det ges extra simning, för det är viktigt med de geografiska förutsättningarna som är...” Samma lärare påpekar att i undervisningen är det nivågrupper med lugnare tempo, medel tempo och hårdare tempo, ”alla elever får själva avgöra vilket de vill vara i på gymnastiken.
Ibland hjälper vi dem med valet.”
”Oftast är så med de här barnen att de går iväg själva om det inte fungerar,” har en av lärarna noterat. En av dem har uppfattat att elever med AD/HD går undan från
övningarna när de själva tycker att det är motoriskt svårt. Tips ges om att endast ha grupper med två-tre i om man har någon gruppuppgift. Då är det färre ögon som tittar på en. Det tycker elever med AD/HD att är jobbigt. En lärare gör inte heller någon stor affär om elever med AD/HD inte gör någon övning, ”jag hjälper de vidare.” Det är svårast att arbeta med elever som totalvägrar men läraren brukar då säga till dem att ”det finns ingenting du inte klarar av, men du måste träna på det och försöka...” Samma lärare påpekar att alla elever lär sig att de inte kommer undan någon övning, även om vissa får göra det enklare för sig. ”De får lära sig att de måste prova på att det hör till skolan.” En annan anser att ”...det spelar ingen roll vilken elev det gäller, att vill man inte göra en sak så får man hoppa över det...” Men samtidigt påpekar lärare att målet är att man ska få alla elever att försöka, även de med en AD/HD diagnos.
3.4 Arbetar idrottslärare med inkluderad eller exkluderad undervisning för elever med AD/HD?
Alla idrottslärarna ansåg att elever med AD/HD skall vara med i undervisningen. En av lärarna sa att: ”inte ska de hela tiden vara utanför, man vill ju få med de i laget, i gruppen.” Men några anser att eleverna med AD/HD behöver få sin egen tid och att gruppen behöver det. En lärare tycker att det gärna får vara lite uppdelat eftersom läraren sett att ”...det går så mycket energi för eleven med AD/HD att bara vara med i gruppen”.
De flesta anser att om det är en svårare övning är det viktigt att elever med AD/HD får gå enskilt för att kunna ge övningen 100% koncentration. ”Man måste se till varje person,
varje situation.” menar en lärare, samtidigt som den ansåg att ”så mycket som möjligt med, men ändå måste se till gruppen...”
I en av lärarnas situation är det små grupper hela tiden. Elever med AD/HD skulle känna sig mer utsatta om de inte fick vara med. ”De fungerar i gruppen... fast de är oroliga.”.
Läraren anser att ”...de måste ju träna sig socialt också.” En lärare säger att ”ur min synvinkel tycker jag att de bra kan delta på mina lektioner.” Läraren talar om att det finns assistenter och speciallärare på skolan som de får hjälp av när behovet finns. Det resoneras kring hur grov funktionsnedsättningen är och hur skolan är anpassad med resurser. ”Men annars ska de inkluderas så mycket som möjligt.” Det diskuteras om säkerhetsfrågan gentemot de andra i gruppen, att det måste anpassas. Två av lärarna resonerar kring hur utpräglad AD/HD diagnosen är. ”Väldigt aggressivt barn får
ingenting ut av att vara med gruppen.” Men en lärare anser ändå att ”gärna ha dem med men de måste klara av den där kontakten med andra barnen.”
3.5 Hur ser undervisningssituationen ut när det gäller yttre förhållanden, kraven på eleverna samt flickor med AD/HD?
3.5.1 Lärarnas reflektioner kring yttre förhållanden
Musiken nämns igen som ett moment att reflektera över. Fyra av lärarna arbetar för att introducera ett redskap i taget. Det är bara vid redskapsbana/skeppsbrott som flera redskap är i salen samtidigt. Det nämndes från en lärare att stora redskap är att föredra
”...försöker undvika mycket smått som kan flyga hit och dit och det kan bli farligt.” Det sades av samma lärare att den tyvärr väljer vilka redskap som skall användas när elever med AD/HD är med i gruppen. En lärare påpekade att om det exempelvis är aerobics ställer sig elever med AD/HD alltid längst bak och det är för att de inte vill att alla ska titta på dem. Läraren anser att man skall låta dem stå där och försöka efter sin förmåga.
Det diskuteras om man skall ta fram redskapen innan lektionen eller efter samlingen. En lärare har testat på båda sätten. Om det är redskap framme när elever med AD/HD kommer till idrottssalen/lokalen är de framme direkt och vill testa. Men däremot om det inte är redskap framme på förhand kan de bli osäkra vid momenten för att de inte hunnit testat på före. Det är ett val man får göra varje gång.
En lärare arbetar för att elever med AD/HD (och de andra eleverna) ska hjälpa till att ta fram redskap och plocka undan, både ute och inne. ”Att de har en uppgift[...]inte bara en idrottsgrej, utan en social.” En lärare säger att när de har orientering är det viktigt med tillgång till assistent (om resurs finns) med ny skog och terräng. Det påpekades att ute kan vad som helst vara störningsmoment ”annars är det inte så stor skillnad mellan ute och inne.”
3.5.2 Vilka krav ställs det på elever med AD/HD från idrottslärarna?
Lärarna är överens om att det inte går att ställa samma krav på elever med AD/HD. ”Men man skulle vilja ha samma krav,” påpekar en av lärarna. En lärare har konstaterat att eleverna har svårt med instruktioner, som nämnts tidigare samt att det blir på deras eget sätt ändå. Därför blir kraven på deras egen nivå, eftersom de inte klarar av allt som de andra i gruppen. ”Man ska inte gå och rätta dem hela tiden heller.” Vissa veckor
fungerar det och kraven blir lika som gruppen säger läraren. En annan lärare påpekar att om eleven inte kan följa ordinarie undervisningen får eleven gå åt sidan med en assistent.
Men samtidigt säger samma lärare att de inte haft några större problem med elever med AD/HD. ”Vi har andra elever med koncentrationssvårigheter som vi kan ha mer problem med i undervisningen än de som har AD/HD.”
Två lärare anser som nämnts tidigare att man måste ha mer överseende med elever med AD/HD, speciellt när det gäller vilka krav som kan ställas. Det påpekas från två av lärarna att man inte kan följa sin egen planering till punkt, utan man måste vara flexibel.
Kunna acceptera att det här fungerar inte idag, utan vi måste göra någonting annat,
”...kunna läsa av elevens humör.” En lärare använder sig av en särskild metod. Det är att eleven med AD/HD får välja mellan två aktiviteter. ”Du får gärna prova på med klassen, men annars hade jag tänkt att du skulle göra det här.” Läraren menar att eleven själv avgör vilket den klarar av idag, misslyckas den med klassen gör det ingenting för egentligen var elevens uppgift/krav något annat. Det stärker eleven, ”...så fånga eleven innan och ge alternativ åt dem.”
3.5.3 En idrottslärares reflektion om flickor med AD/HD
Flickor med AD/HD är inåtvända i sin diagnos. Det är bara en av lärarna som undervisat en flicka med AD/HD. Läraren berättar att man måste puffa flickan, att bli aktiv. ”Ibland har jag sprungit bredvid eleven och sagt att nu ska du stå här och göra såhär för att de ska komma igång.” Läraren ger flera tips, bland annat att man skall träna dem i det som komma skall, träna dem innan så de blir stärkta. ”...stärk deras kroppsuppfattning och självförtroende.” En annan av lärarna har arbetat med en flicka men en annan liknande diagnos. Läraren berättar att flickan upplevde att alla tittade på henne, så hon vägrade ofta att göra någonting. Det gick inte att diskutera med flickan, för det var svårt att få någon konkret förklaring. Läraren upplevde att det var svårt att veta hur man skulle göra i de situationerna. Ska man stå kvar och vänta eller låta vara och låta flickan titta på
istället? Läraren menar att ”ofta är det så att de inte vet hur saker går till och då blir de osäkra och inte vill vara med.” De andra lärarna som intervjuades har tyvärr (som de själva påpekar) ingen erfarenhet av att undervisa flickor med AD/HD.