Lodjursstammen har haft en något vikande trend under senare år.
Inventeringsresultaten ligger för närvarande på omkring 250 föryngringar årligen. Detta motsvarar en stam på cirka 1 500 djur.
artens status på de nationella och globala rödlistorna
Lodjuret klassas på den svenska rödlistan i kategorin Nära hotad. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificerar det europeiska lodjuret i kategorin ”least concern”. Klassificeringen innebär att arten globalt inte är hotad eller rödlistad.
artens status i förhållande till art- och habitatdirektivet
Lodjuret är listad både i bilaga 2 och 4 i art- och habitatdirektivet73. Detta
innebär att särskilda bevarandeområden ska pekas ut för arten i vilka den har ett särskilt starkt skydd. Lodjuret omfattas också av det strikta artskydd som gäller generellt och även utanför bevarandeområden. Syftet med åtgärderna i direktivet är att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus för arterna som listas.
Begreppet gynnsam bevarandestatus är centralt i art- och habitatdirektivet. Det definieras i artikel 1 i direktivet. En arts bevarandestatus är summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och mängden hos dess populationer inom medlems- staternas europeiska territorium.
Bevarandestatusen anses gynnsam när:
1. den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av dess livsmiljö,
2. artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid och
3. det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt
stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt74.
Enligt direktivets artikel 17 ska medlemsstaterna vart sjätte år rapportera genomförandet av direktivet. Rapporteringen omfattar bland annat en bedöm- ning av bevarandestatusen för de arter som är listade i bilaga IV till direktivet, dvs. bland annat lodjur. Nästa rapporteringsår är 2013.
Medlemsstaterna ska även ange referensvärden för utbredningsområde och populationsstorlek för dessa arter. Dessa referensvärden får inte sättas lägre än utgångsläget när direktivet trädde i kraft. För Sveriges del innebär det inträdet i EU den 1 januari 1995. Referensvärdet för utbredningsområdet är
73 Genomfört genom bilaga 1 i artskyddsförordningen där bilaga 2-arter är markerade med ett B och
bilaga 4-arter är markerade med N.
det område som krävs för att arten ska kunna bibehålla eller återfå gynnsam bevarandestatus. Det ska vara tillräckligt stort för att tillåta långsiktig över- levnad av arten. Referenspopulation är den populationsstorlek som bedöms vara minimum för att på lång sikt garantera artens livskraftighet.
EU-kommissionen har tagit fram två olika riktlinjedokument; generella
riktlinjer för bedömning av och rapportering enligt direktivets artikel 1775
samt riktlinjer för populationsbaserade förvaltningsplaner för stora rovdjur76.
I riktlinjerna för bedömning och rapportering enligt direktivets artikel 17 anges att om det finns motstridiga skrivningar mellan de två riktlinjedokumenten ska artikel 17-riktlinjerna ges prioritet: ”guidance has been published by the European Commission for large carnivores… and this may be a source of information but that guidance was produced from a management perspective. For reporting under Article 17, in cases of conflicting advice, the guidance given in these guidelines takes priority”. I delbetänkandet Rovdjurens bevarande-
status redogörs ingående för de olika riktlinjerna77.
Sårbarhetsanalyser
Sårbarhetsanalys är en sammanfattande benämning på olika analyser av populationers utdöenderisk och/eller av hur snabbt populationer förlorar genetisk variation. Utifrån valda kriterier, antingen utdöenderisk eller förlust av genetisk variation, för vad som bedöms vara en livskraftig population, så kan sårbarhetsanalyser användas för att uppskatta vilken populationsstorlek som uppfyller kriterierna. Den populationsstorleken brukar kallas minsta livs- kraftiga population (minimum viable population – MVP).
Naturvårdsverket redovisade i januari 2013 ett regeringsuppdrag om sår- barhetsanalyser för björn, varg, järv och lodjur (NV-05519-12). I uppdraget anges att Naturvårdsverket ska presentera kvantitativa sårbarhetsanalyser som tydliggör minsta livskraftiga population för arterna baserade på IUCN:s kriterium E (en utdöenderisk baserad på en kvantitativ sårbarhetsanalys med mindre än 10 % utdöenderisk över 100 år). De framtagna värdena för minsta livskraftiga population ska dels ingå i Naturvårdsverkets förvaltningsplaner och dels användas som underlag för bedömning av bevarandestatus för arterna i 2013 års rapportering enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet.
Sårbarhetsanalysen för lodjur har genomförts av en extern expert. Data till analyserna bygger på dels opublicerat datamaterial från aktiva forskare, dels data från publicerade vetenskapliga artiklar. VORTEX-modellen har använts för sårbarhetsanalyserna. Modellen är en ofta använd standard- modell för sårbarhetsanalyser av däggdjur. Naturvårdsverket har inhämtat synpunkter på metodval och resultat från forskare vid svenska och utländska
75 Assessment and reporting under Article 17 of the Habitats Directive. Explanatory Notes & Guidelines
for the period 2007–2012. July 2011.
76 Linnell m.fl. 2008. 77 SOU 2011:37. S. 20 ff.
institutioner. För synpunkter från forskare och detaljer i analyserna hänvisas
till Naturvårdsverket underlagsrapport78.
Rapporten redovisar värden för minsta livskraftiga population enligt krite- rium E (mindre än 10 procent utdöenderisk) när sällsynta katastrofer är inklude- rade, men utan hänsyn till förlust av genetisk variation. För lodjur är resultatet för den skandinaviska populationen (Sverige och Norge) 210 individer.
För att ta fram värden för gynnsam bevarandestatus krävs en mängd överväganden och kunskap. I underlagsrapporten redovisas ett antal analyser som tar hänsyn till faktorer som inte till fullo beaktas i analyserna av mindre än 10 procents utdöenderisk på 100 år, men som kommer att beaktas vid Naturvårdsverkets fortsatta arbete med att senast i juni 2013 rapportera arternas bevarandestatus till EU-kommissionen.
De värden för minsta livskraftiga population där mindre än 5 procent för- lust av genetisk variationsgrad på 100 år och risken för sällsynta katastrofer ingår som kriterium, är för den skandinaviska lodjurspopulationen minst 700 individer.
I underlagsrapporten redovisas även en analys av minsta populationsstorlek som uppfyller kriteriet att förlusten av genetisk variation i egenskaper som styrs av många gener tillsammans, långsiktigt över tid inte är större än den variation som nyskapas genom mutation. Denna populationsstorlek för den skandinaviska lodjurspopulationen är minst 1 800 individer.
De värden för minsta livskraftiga population som inbegriper genetiken lägger betydligt större vikt vid att populationerna inte ska förlora betydande mängder genetisk variation så att deras anpassningsförmåga därmed minskar.