Populationsreglerande jakt i syfte att reglera stammens täthet, storlek och till- växt, det vill säga licensjakt, är en komponent i förvaltningen av stora rovdjur. Jakten kan bidra till att minska konflikterna mellan lodjur och människa i de regioner där lodjurets förekomst är tät och på så sätt medverka till att accep- tansen för lodjuret som art i den svenska faunan bibehålls och att förtroendet för den beslutade rovdjurspolitiken ökar. Jakten kan reglera lodjursstammens numerär, täthet, utbredning och/eller tillväxt i olika delar av landet i syfte att nå uppsatta mål för antal och utbredning. Bland annat kan licensjakt användas som ett långsiktigt förebyggande verktyg för att minska behovet av skyddsjakt, framför allt i renskötselområdet.
Licensjakt efter lodjur ska ske under strängt kontrollerade former och på sådant sätt och i sådan omfattning att den inte påverkar förutsättningarna för att lodjursstammen ska bibehålla eller återfå en gynnsam bevarandestatus.
Beslut om licensjakt
Naturvårdsverket och länsstyrelser som omfattas av delegeringsbeslut får fatta beslut om licensjakt under förutsättning att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för lodjuret. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammens storlek och sammansättning och ske selektivt och under strängt
kontrollerade förhållanden37.
Den beslutande myndigheten fastställer vilka villkor som ska gälla för
jakten38. Det gäller exempelvis antalet djur som får fällas, vilka metoder som får
användas, inom vilken tid och vilket område jakt får ske samt vilken kontroll
som kommer att ske. Naturvårdsverket har utarbetat föreskrifter39 som styr
och vägledning till stöd för länsstyrelsernas beslut om licensjakt efter lodjur.
37 23 c § jaktförordningen. 38 9 b § jaktförordningen.
39 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2010:15) för länsstyrelsens beslut om licensjakt
jaktens genomförande
Licensjaktens genomförande regleras genom beslut som årligen tas av beslu- tande myndighet. Jaktens omfattning ska syfta till att uppfylla länsstyrelsens mål för förvaltningen av lodjur.
I Sverige bedrivs licensjakt efter lodjur med en i förväg för ett län eller del av län fastställd högsta avskjutningskvot. Jakt får ske med hagel och kulvapen klass 1 och 2. Jaktperioden infaller från 1 mars till 15 april i norra rovdjurs- förvaltningsområdet och till 31 mars i mellersta förvaltningsområdet. I södra förvaltningsområdet tillåts för närvarande endast skyddsjakt. Jakten avlyses när kvoten är fylld eller när jakttiden har gått ut.
Historiskt har en varierande del av den årliga beskattningen av lodjurs- stammen skett genom fällfångst. Olika typer av rävfällor men även speciella lodjursfällor har varit i användning. Andelen lodjur som fångats i fällor under licensjakt varierade under perioden 1996–2006 mellan 10 procent och 70 pro- cent. Flertalet år var andelen över 20 procent, men efter 2006 har andelen
sjunkit väsentligt40. Användning av fällor för fångst av lodjur har ifrågasatts
eftersom fällfångade lodjur kan skada sig i fällan. Fällfångst är under utred- ning och tillåts för närvarande inte i samband med licensjakt.
Många lodjur fälls idag av specialiserade rovdjursjägare med specialtränade hundar, även om denna företeelse vid lodjursjakten ännu inte verkar vara lika omfattande som när de gäller licensjakt efter björn. Fällda lodjur besiktigas av länsstyrelsens besiktningsmän, prover tas och information om jaktens genom- förande samlas in. När alla villkor för jakten är uppfyllda tillfaller skinnet av det fällda lodjuret jakträttshavaren, resterande delar av kroppen skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt för obduktion. När SVA genomfört under- sökning och provtagning har skytten möjlighet att återfå kraniet.
rapportering och utvärdering
Samtliga beslut om licensjakt som länsstyrelserna fattar samt utfallet av beviljade jakter ska rapporteras till Naturvårdsverket. Information om fällda lodjur registreras av länsstyrelserna även i den svensk-norska rovdjursdata- basen Rovbase.
De flådda kropparna och andra prover från lodjur som fällts vid licensjakt skickas in till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Det ger myndigheter och forskare underlag för analyser av lodjursstammens status och utveckling. SVA informerar också om lodjursjaktens fortskridande på sin webbplats och rapporterar till berörda myndigheter om de fällda djurens status, ålder m.m.
Bristanalys
Licensjakt efter lodjur är inte alltid framgångsrik. Dåliga snö- och väder- förhållandena kan göra att tilldelningen inte fylls. Detta problem har främst gällt renskötselområdet och har kunnat påverka rennäringens skador.
Lämpligheten och effektiviteten av alternativa jaktmetoder bör undersökas. Höstjakt som ett komplement till vårjakt har framförts av länsstyrelserna som möjlig metod att pröva.
Länsstyrelserna i många län har uttryckt att det är svårt att identifiera lämpliga kvoter för jaktuttag ur lodjurspopulationen. Vid grimsö forsknings- station på Sveriges lantbruksuniversitet pågår projekten Planering för hållbar förvaltning av stora rovdjur och Förvaltning av stora rovdjur – beslut under stor osäkerhet, som under några år finansieras av Naturvårdsverket och som i framtiden förväntas kunna ge vägledning i denna fråga.
Användningen av fångstredskap har sedan 2011 inte varit tillåten vid licensjakt efter lodjur. Samtidigt kan fällfångst vara en effektiv metod i områden som saknar spårsnö eller där antalet lodjursjägare är litet.
Naturvårdsverket, i samverkan med Lodjursforskningsprojektet och Statens veterinärmedicinska anstalt, ser för närvarande över fällfångsten av lodjur och har påbörjat en översyn av fångstredskap för lodjursjakt.
I enlighet med vad som beskrivits ovan finns det ett behov av att genom- föra en översyn av Naturvårdsverkets föreskrifter om länsstyrelsens beslut om licensjakt efter lodjur från år 2011.
Tidigare beskrivna brist vad gäller registrering av beslut om skyddsjakt gäller även i fråga om beslut om licensjakt.
kompletterande åtgärder
Behovet av licensjakt kommer att hanteras enligt vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärder:
• Naturvårdsverket tecknar under 2013 avtal med Statens veterinärmedicinska anstalt om test av fångstredskap för lodjur.
• Under 2014 avser Naturvårdsverket att lämna uppdrag till Lodjursforskningsprojektet att sammanfatta erfarenheterna som har vunnits vid fällfångst av lodjur inom projektet. • Under 2014 avser Naturvårdsverket att arrangera ett seminarium om effekter av olika
beskattning av stammarna av björn och lodjur.
• Naturvårdsverket avser senast 2014 ha en anpassad IT-lösning för registrering av beslut om jakt efter stora rovdjur samt jaktens utfall per jaktbeslut. Jaktbeslut och jaktutfall (antal fällda/påskjutna djur) ska vara tillgängliga för allmänheten. • Under 2015 avser Naturvårdsverket att inleda en översyn av Naturvårdsverkets
föreskrifter för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter lodjur.