LOHMANN-AFFÄRENS EFTERDYNINGAR, PANSARSKEPPSFRÅ·

GAN OCH UTVECKLINGEN 1927-1932

Lohmann-affären försvann inte ur världen med avslöjandena i augus­ ti 1927. Rikskabinettet måste sälja Phoebus Filmgesellschaft, vilket köptes upp av ett annat filmbolag för fyra miljoner RM. Detta betydde en förlust på sju miljoner RM för regeringen, då denna enligt Loh­ manns kontrakt med Phoebus var ansvarigJ07 Regeringen misslyckades

med att täcka skulden och rikskanslern beslöt att på nytt ta upp Loh­ mann-affären i riksdagen den 20 jan. 1928. Han tänkte be riksdagen täcka förlusten i den nya budgeten. Dagen innan Lohmann-affären togs upp på nytt utsågs general Wilhelm ,Groener till Gesslers efterträ­ dare, sedan den senare tvingats avgå från sin post. Riksdagen krävde att Saemish-rapporten skulle offentliggöras i sin helhet, alltså inte en­ bart förbindelserna mellan Lohmann och Phoebus, utan också alla Lohmanns hemliga upprustningsinvesteringar. Kabinettet ville få de sju miljonerna RM täckta i den nya budgeten utan att behöva offent­ liggöra Saemish-rapporten, vilket skulle betyda slutet· för marinens hemliga förberedelser. General Groener försökte kringgå riksdagen ge­ nom att förhandla direkt med budgetkommitten, men misslyckades. Vänsterpartierna vann en omröstning om Saemish-rapportensoffentlig­ görande i mars 1928. Kabinettet beslöt att offentliggöra valda delar av rapporten, vilka inte kunde skada marinens fortsatta rustningar. Marx medgav också att Lohmanns totala skulder uppgick till 26,9 miljoner _f RM. Detta avslöjande resulterade i att Lohmann tvingades lämna aktiv tjänst.108

På något sätt hade emellertid Saemish-rapportens fullständiga text läckt ut. En medlem av KPD kommunisterna - Ernst Schneller, läste 139

vid ett riksdagssammanträde upp rapporten i sin helhet. Han tog bl a upp marinens ubåtskonstruktioner i Spanien. Försvarsministern försökte förgäves försvara militären och riksdagen beslöt att låta en av sina underkommitteer utreda Lohmann-affären igen. Cirka två må­ nader före riksdagsvalet den 20 maj 1928 var kommitteen klar med sin undersökning. I denna rekommenderades att drygt 20 miljoner RM skulle användas för att reglera Lohmanns skuld, vilket godkändes av riksdagen den 28 mars. Vidare rekommenderades, att samtliga

Reichswehrs hemliga fonder skulle beslagtas samt att Lohmanns "impe­ rium" skulle upplösas.109

Lohmann-affären utgjorde ett hot mot de marina byggnadsplanerna och misskrediterade marinen som försvarsgren. Ar 1928 skulle frågan om ekonomiska bidrag för ett byggande av pansarskepp avgöras i den tyska riksdagen. Genom avslöjandena om de hemliga rustningarna i Lohmanns regi äventyrades pansarskeppsbyggandet. De interna mari­ na initiativen till ett nytt fartyg hade tagits redan år 1920, men inte förrän 1925 blev det aktuellt med ett ersättande av slagskeppen. Efter diverse inre motsättningar inom marinen där amiral Zenker intog en avvisande hållning gentemot den nya typen av fartyg - och efter kor­ rigeringar av de tidigare ritningarna, vilket bl a medförde att fartyget försågs med dieselmotor, gav marinchefen efter för de krafter som ville låta bygga det s k pansarskeppet.110 Under loppet av år 1928 lyckades

marinen få gehör för sitt krav på ett pansarskepp i riksdagen, då de ekonomiska bidragen röstades igenom.1ll

De personer, som tillsattes för att avveckla Lohmanns "imperium" hyste . möjligen förståelse för marinens rustningar eftersom någon avveckling aldrig ägde rum.ll2 _{Av Seetransportabteilungs undersektioner}

upplöstes Menior Bilanz GmbH och ersattes av Igewit GmbH (BZiu)!13

Dess uppgift var att förbereda ett återupprättande av ett ubåtsvapen genom ubåtsbyggande.114 Även 'Jgewit GmbH var uppdelad i två av­

delningar, vilka år 1933 fick beteckningarna Biiro a115 _{och Biiro} b.116

Den sistnämnda utgjorde den tekniska avdelningen. Grovt uttryckt skedde således endast ett namnbyte: från Mentor Bilanz GmbH till Ige­

wit GmbH.

Marinchefen amiral Zenker tvingades avgå p g a Lohmann-affären och ersattes av amiralen Erich Raeder hösten 1928.117 Samtidigt gjordes ansträngningar att återupprätta Lohmanns "imperium" i full skala. Det 140

gällde att rädda de återstående hemliga upprustningsfonderna, vilket rörde sig om 6,8 miljoner RM, och som fanns under kontroll av kom­ mitten för avvecklingen av Lohmanns "imperium". Pengarna flyttades över till marinens eget budgetdepartement (Marine-Haushalts­ Abteilung). På Raeders befallning skapades inom denna avdelning en specialbudget - Sonderhaushalt. Eftersom budgeten skulle redovisas placerades Sonderhaushalt i en annan budget B-Hausha/t.där sex nya konton öppnades.118

Vad hände med ubåtsbyggandet under perioden 1927-32? Det visar sig, att det då var större aktivitet i byggandet än under de tidigare pe­ rioderna.

Det ubåtskontrakt, som signerades med Finland år 1926. fullföljdes och år 1930 var ubåtarna klara för provturer. Till skilln�d · från prov­ turerna med de turkiska ubåtarna användes i de finska personal som fortfarande var i aktiv tjänst.119

Först drygt ett år efter det att ett kontrakt undertecknats med det spanska marinen inte införlivade den i sin ubåtsflotta.120 I stället G-ubåten i Cadiz och på hösten 1930 sjösattes E I (G-ubåtens beteck­ ning i Spanien). Provturerna år 1931 gav dåliga resultat, varför den spanska marinen inte införlivades den i sin ubåtsflotta.120 I stället gjordes försök att sälja ubåten och år 1934 övergick den i turisk ägo.121

Den lilla 10O-tons (egentligen 99 t) ubåten, som Spindler förkastat i sina rekommendationer, byggdes i två exemplar för Finland under åren 1929-1930 och testades av tyskt manskap.

Ytterligare ett projekt signerades med Finland på hösten 1930. Det gällde en ubåt på 250 t. Denna sjösattes inte förrän år 1933 p g a förse­ ningar. Projektet fick arbetsnamnet Liliput. Ånyo kunde tyska officera­ re få träning, då provturerna började. Dessa visade att ubåten hade mycket goda egenskaper.122

Även den svenska marinen var intresserad av tyska ubåtskonstruk­ tioner. År 1931 kontrakterades I.v.S. för tre ubåtar på 540 t. Dessa skul­ le byggas på Kockums i Malmö under överinseende av ingenjörer från I.v.S.123

Samtidigt som alla dessa projekt pågick, deltog Tyskland i ned­ rustningskonferenser. Då inga konkreta resultat nåddes vid dessa, tillkännagav den dåvarande försvarsministern v. Schleicher - ett upp­ byggnadsprogram år 1932, mera känt som Umbau-Plan.12.'Ja