UMBAU-PLANERNA 1932 OCH

Umbau-planen 1932 täckte perioden juli I 933 - juli 1938 och under denna period skulle marinen upprusta. Det program, som låg till grund för denna upprustning, såg i stort sett ut på följ ande sätt: 123 b

6 pansarskepp och slagskepp, 1 hangarfartyg,

6 kryssare,

6 jagar- och torpeddivisioner (Halbflottillen),

3 minsvepardivisioner,

3 motortorpedbåtsdivisioner (Schnellbootshalbflottillen).

3 ubåtsdivisioner (Halbflottillen) sammanlagt 16 ubåtar, l segelfartyg för träningsändamål,

I minutlM;garskvadron samt servicefartyg av olika slag.

Om vi jämför Umbau-planen med de mobiliseringsplaner som gjordes upp på 1920-talet kan vi konstatera att antalet ubåtar starkt nedskurits från 84 till 16. Dessutom favoriserade Umbau-planen ubå­ tar av mindre typ 250 t,123..- medan mobiliseringsplanerna tagit större hänsyn till ubåtar på omkring 500 t. Vidare kan vi konstatera att

Umbau-planen i stället för ubåtar satsade på de större fartygen. Upp­

rustningen skulle genomföras i tre etapper: etapp l - 1933, etapp 2 1934-1937 och etapp 3 - 1938 och framåt.124

Etapp I ägnades åt brådskande behov, såsom införandet av de orga­ nisatoriska stommarna för ett ubåtsvapen och ett marinflygvapen samt

förberedelser för ubåtskonstruktioner. Det finns anledning att särskilt poängtera ordet "förberedelser", då en viktig inskränkning fanns under den första etappen: inköp eller konstruktioner av ubåtar tilläts inte förrän "the political situation permits it"PS I andra hand skulle en and­ ra halvflottilj minsvepare färdigställas, fyra torpedbåtar av äldre modell skulle utbytas mot tr[ moderna jagare, vilket var ett brott mot V ersaillesfredens bestämmelser, kustförsvaret skulle förstärkas och till sist skulle marinförvaltningen utökas.

Etapp 2 gynnade också den ubåtsvapnet och det marina flygvapnet. I

skuggan av båda dessa kom beväpningen av andra fartyg, däribland utrustningen �v den lätta kryssaren Emden, ytterligare förstärkt kustförsvar samt vidare förbättringar av marinförvaltningen.

Etapp 3 skulle ägnas åt övervattensfartygen. Här kom ubåts- och ma­ rinflygvapnet i andra hand.126

Stort utrymme ägnades åt personal- och finansieringsproblem. Of­ ficerskåren skulle år 1938 vara uppe i 2 000 mot I 100 år 1932. Man­ skapets antal skulle under samma period ökas från 13 900 till 22 300. Värvningsperioden för frivilliga skulle vara 41 /2 år.

Flottans ekonomiska bidrag för den första etappen uppgick endast till 25,2 milj. RM. Av dessa erhöll ubåtsvapnet 8,6 milj. Några ytterli­ gare ekonomiska kalkyler för de andra etapperna gjordes inte.127 Um­

bau-planen utsattes för kritik från representanter för flottan redan i sin linda. Kritiken framfördes fr a av konteramiral Saalwächter och kom­ men,dör Guse. Genomförandet av Umbau-planen skulle, enligt dessa. vara beroende av en ökning av personalen. Saalwächter framförde ock­ så krav på att Tyskland vid nedrustningskonferensen i Geneve skulle begära åtta ubåtar i 500-tons klassen samt åtta i 800-toni> klassen.

Guse krävde. till skillnad från både Saalwächter och Raeder. att fi­ nansieringen av ett ubåtsvapen skulle komma ur den årliga budgeten och inte ur hemliga rustningsfonder.128

Under den första etappen sköttes finanserna för Umhau-planen av amiral Groos i Marine-Kommando-Amt(A). Allgemeines Marine-Amt

(B) under amiral v. Waldegg hade hand om det förberedande arbetet tHI de praktiska detaljerna: vapen, skeppsvarv, basläge. etc. A ushil­ dungsahteifung (AIII) under komendör v. Fischel skulle skapa ubåts­ vapnets organisationsstomme i samarbete med Marinewehrahteilung

(Al) under konteramiral Saalwächter. Marine-Verwaltungs-Amt (C) an­ svarade för personalbehovet till både flyg- och ubåtsvapnet tillsam­ mans med kustflygförsvarsgruppen (BL) och (Alb)-sektionen inom

Marinewehrabteilung.129

Att Adolf Hitler i januari I 933 utnämndes till rikskansler innebar in­ te att Umbau-planen förkastades, tvärtom, Hitler antog den i sin hel­ het.130 På hösten 1933 utökades ubåtsantalet till 24131 och på våren 1934 till 72 stycken.m

Vid mitten av året började det tilltänkta avtalet för sjöstridskrafter med Storbritannien att öva inflytande på ubåtsplaneringen!33 Eftersom förhållandet till Storbritannien då enligt kalkyl fick vara 100:33 1/3 eller uttryckt i siffror 52 700 t: 17 566 t, fick antalet ubåtar ånyo skäras ned från 72 till 26!34 Man tänkte då bygga 20 ubåtar a 800 t och 6 å 250

t.135

I den reviderade Umbau-plan - egentligen Schifjbauersatzplan - som 143

gjordes upp år 1934, ändrades på nytt satsningen, då det beslöts att 10 ubåtar

a

800 t, och 18

a

250 t skulle byggas. Det sammanlagda ton­ naget blev då 12 500 t,136

Den utökning av ubåtsflottan som planerades på hösten 1933 favo­ riserade fortfarande de små ubåtstyperna, medan man ett knappt halv­ år senare svängt om och i stället ville satsa på ubåtar av större format. Det måste poängteras att utökningen till 72 ubåtar inte innebar någon radikal förändring i inställningen till ett ubåtsvapen, utan är att upp­ fatta som ett ldngsiktigt mål. Bäst belyses ubåtsvapnets ställning inom marinen i den reviderade Umbau-planen 1934, där inte det tilltänkta tonnaget utnyttjades i full skala - 12 500 mot det tilltänkta 17 566 t.

Olika firmor färdigställde redan år 1933 delar till ubåtar, men först i februari 1935 gav Hitler klartecken för ubå tsbyggande.137

I början av samma år startade förhandlingarna mellan Tyskland och England om tysk begränsad upprustning. Tyskarna skulle få bygga ubåtar som stod i proportion 45: 100 till England, medan övervattens­ fartyg skulle stå i förhållandet 35: 100. Avtalet slöts i London i juni 1935 och innebar att Tyskland för första gängen på sexton år kunde bygga ubåtar öppet.138

2. Ubåtsbyggande 1919-1935: en diskussion av förklaringsfaktorer

När det gäller utvecklingen av ubåtar under den undersökta pe­ rioden 1919-1935 kan man ställa frågan: vad var det som styrde denna utveckling? Vad fick den för konsekvenser? Den ovan ställda första frå­ gan skulle i stället kunna formuleras: vilken/vilka faktor/er/ verkade för och vilken/vilka verkade mot ubåtsutvecklingen 1919-1935?

De olika faktorer, som urskildes i inledningskapitlet ska nu dis­ kuteras var för sig. Låt oss då först undersöka ubåtsutvecklingen i förhållande till den utrikespolitiska utvecklingen under den studerade tidsperioden.

In document Aktuellt och Historiskt : Meddelanden från militärhistoriska avdelningen vid kungl. militärhögskolan 1976 (Page 142-144)