LOHMANNS VERKSAMHET 1925-

Efter tre år började således marinen ånyo syssla med ubåtsfrågor. I samband med Tysklands Wehrwirtschafts - program65_{1925 upprättades}

också en ny ubåtssektion i marinledningen (U-Bootreferat! Au!) på 134

förslag av Canaris�6 Genom förflyttningar på posterna inom marinen övertog konteramiral Arno Spindler befattningen som chef för U-Boot­

referat.67 Dess uppgifter var att samla, klassificera och analysera gamla

ubåtsdokument, leda och stödja tyska firmors ansträngningar i arbetet på ubåtar åt främmande länder, så att deras aktivitet och erfarenheter skulle motsvara tyska fordringar på ubåtsutveckling. Dessutom skulle sektionen grunda ett teoretiskt ubåtsträningsprogram samt ge officerare order att träna på tyskbyggda ubåtar ämnade för utlandet. Vidare inrättades ett industrispionage, vars uppgift var att följa främmande länders ubåtsutveckling. Till dess uppgifter hörde också att driva en propagandabyrå, som skulle underminera Versaillesfördraget. Sist men icke minst skuile U-Bootreferat utarbeta strategiska och taktiska upp­ gifter i detalj för ubåtsvapnet i händelse av krig!>S I gengäld för den fi­ nansiella hjälp I.v.S. fick från Seetransportabteilung, erhöll marinen 28% av aktiestocken samt ordförandeposten inom bolaget,6₉

Vad var Seetransportabteilung för något? Den sorterade under

Allgemeines Marine-Amt (B) och dess uppgift var att fördela ekono­ miska bidrag i syfte att stärka den militära potentialen,70 Under årens lopp bildade Lohman en rad fiktiva organisationer genom vilka ekono­ miska bidrag strömmade.71

Seetransportabteilungs budget bildade en fond, som kallades Sonder­ fond.72 Som en reaktion mot ockupationen av Ruhr bildades år 1923

speciella fonder av rikskabinettet, benämnda Ruhrs nödhjälpsfonder. Syftet var att ytterligare förstärka nationens militära potential. Av den totala summan på 100 milj. RM fick marinen 12 milj. vilka samtliga övertogs av Lohmann, som en förstärkning åt Sonde,fond.73

Av de fiktiva avdelningar som bildades under Seetransportableitung var Navis GmbHden som stod högst i organisationshänseende. Avdel­ ningen bildades för att utåt stå för utbetalningarna till de olika underavdelningarna, varvid Berliner Bankverein tjänstgjorde som mel­ lanhand.74 För att reglera affärerna med Lv.S. bildades en avdelning, som kallades Mentor Bilanz GmbH (BS Iu).75 _{I direkt anslutning till}

denna inrättades två underavdelningar, den ena benämnd BS Iua?6 den andra en teknisk ubåtssektion benämnd BS Iub.77 _{Den sistnämnda,} som är den mest intressanta, bildades för att utfärda tekniska re­ kommendationer till justeringar och förbättringar i ubå(sprogrammet. Marinen blev därigenom inte beroende av Lv.S., då det gällde tekniska 135

konsultationer. Finansieringen av sektionen skedde från Konstruk­

tionsabteilung (K).78

En annan avdelning Tebeg GmbH19 _{inrättades för att planera}

rustningsindustrins materiella mobilisering, undersöka råvarusitua­ tionen, studera industrins potential, tillgången på arbetskraft, bränsle och kraftkällor, kommunikationer, transporter och möjligheterna att lagra varor�o Seetransportabteilung köpte dessutom upp Phoebus

Fi!mgesellschaft kring 1923/24 för att låta producera propagandafilmer

om den tyska krigsmakten.81

Seetransportabteilung kan tillsammans med de fiktiva underavdel­

ningarna och Lv.S. skisseras på följande sätt:82 Seetransportr bleilµng (BS)

Na\/is GmbH Berliner B�nkverein Tebeg GmbH 1925 Mentor Bilanz GmbH(BSiu)

1925 _I

tekn. ubåtssekt. / I.v.S. (1922) (BSiub) 1927

Phoebus Filmges.

1923/24

Efter hand som en avdelning, engagerad i ubåtsfrågot, etablerades inom marinens organisation83 pekades på nödvändigheten av ubåtar i 'ett eventuellt krig. Vilka ubåtstyper ville man då satsa på år 1925/26? Spindler undersökte de olika typerna som förekom under kriget 1914-1918.84 Av dessa föredrog Spindler att följande typer skulle vi­

dareutvecklas: B Il (,270 t), B III (500 t) samt C III (480 t). Ubåtstyper­ na B I (127 t), C I (170 t) samt den föreslagna 100-tons ubåten (egent­ ligen 99 t) avvisades av Spindler som för små. Det lägsta rekommen­ derade tonnaget var 250 t. Spindlers rekomn;iendation följde således i stort sett v. Mellenthins förslag från 1921/22�5 Vid en konferens. som ägde rum i april 1926, kom man överens om att utveckla B Il- och B III-ubåtarna, medan C III-typen skuile utredas mer.86Dessa typer utö­ kades med 750-tons ubåtstyper senare,87

I samband med krigsspelen 1925, där ubåtarna gavs i uppgift att störa trupptransporterna mellan Marocko och Frankrike88 gjordes mo-

biliseringsplaner upp.89 Enligt dessa planer skulle ett totalt antal av 84

ubåtar byggas i händelse av krigstillstånd!,lO Mobiliseringsplanerna följde de riktlinjer Spindler dragit upp. Det var också första gången ubåtar behandlades i krigsspel och mobiliseringsplaner. Samtidigt hörjade ett träningsprogram bli nödvändigt. Efter bildandet av J.v.S. togs sådana frågor upp av officerare i deras vinterarbeten.

År 1925 behandlade kapten Otto Kulisch problemen.91 Chefen för

Flottenabteilung v. Loewenfeld lät arbetet cirkulera inom marinen. Iden stöddes av amiral Prentzel,92 men kommendör Walter Gladisch vägrade ge sitt stöd?3 Följande år cirkulerade arbetet ånyo inom ma­ rinen och nu stödde Gladisch iden på ett träningsprogram. Det fanns emellertid fortfarande officerare, som tog avstånd från ärbetet - därib­ land viceamiral Erich Raeder�4 Till något konkret resultat nådde man inte: först i samband med provturerna gavs det tillfälle till träning.95

I anslutning till de rekommendationer om ubåtsval som gjordes av först v. Mellenthin - 1921122 och sedan Spindler, ville marinen få testat olika typer. År 1926 började byggandet av de två 500-tons ubåtar B III - som beställts av den turkiska marinen året tidigare?6 1.v.S.,

som byggde ubåtarna, hade enligt kontraktet rätt att tillsammans med skeppsvarvet ,Fijenoord i Rotterdam utse personal för proturerna av ubåtarna. Eftersom ingen kunnig personal fanns i Holland, vände l.v.S. sig till Mentor Bilanz GmbH och genom denna avdelning utvaldes pen­ sionerade officerare till provturerna?7 _{Den första ubåten gick i vattnet} redan i februari 1927, med f. örlogskaptenen Werner Filrbringer som chef. Den andra ubåten sjösattes i mars samma år och chef för denna provtur blev kapten Walter Hillsmann. Från dessa provturer gjordes noggranna anteckningar, vilka skickades till Marine/eitung.98

På hösten 1926 och i början av år 1927rbörjade byggandet av tre ubåtar för finsk räkning i Åbo i Finland under uppsikt av ingenjörer från I.v.S. De ubåtar som den finska marinen beställt var av typen C III, alltså minubåtar.99

Vid denna tid återupptogs också förhandlingarna med den spanska marinen om byggandet av ubåtar för spansk räkning. De förändringar i valet av ubåtstyper som skedde i samband med mobiliseringsplanerna 1926, påkallade ju en utveckling av G-ubåtar. Eftersom dessa inte hun­ nit lämna ritbordet, när kriget slutade, fick I.v.S. i uppgift att färdigstäl­ la ritningarna och därefter försöka hitta en. intresserad köpare. På sen- 137

sommaren 1926 for Lohmann och Canaris med de färdiga ritningarna till Spanien för att där saluföra den nya ubåtstypen. Förhandlingarna gick trögt i början, mycket beroende på I.v.S.' förbindelse med UNL. Den spanska regeringen stödde nämligen en annan firma ledd av en man vid namn Echevarrieta. De tyska delegaterna erbjöd då Spanien ubåten som del i en större affär, innehållande andra båtar. Förhandlingarna ledde inte till något konkret resultat, men vid ett per­ sonligt besök av Echevarrieta i Berlin gick Canaris ett steg längre. Ubåten skulle byggas i Spanien med tyskt ekonomiskt stöd. Byggandet skulle ske i Echevarrietaägda lokaler.HJO Vid ett sammanträde inom den tyska marinen i augusti 1927 bestämdes att fyra milj. RM skulle anslås till projektet i Spanien. Medlen skulle tas från den hemliga rustnings­ fonden.101 I slutet av år 1927 gjordes ett kontrakt upp, som motsvai:ade de tidigare givna buden.102

Seetransportabteilung arbetade relativt ostört fram till augusti 1927. Det enda orosmolnet kom i december 1926, då den socialdemokratiske riksdagsledamoten Philip Scheidemann i riksdagen avslöjade, att hem­ liga rustningar pågick Scheidemann uppehöll sig företrädesvis vid de tysk-ryska militära kontakterna, men det framgick klart, att social­ demokraterna (SPD) ville få Gessler avsatt som försvarsminister, defi­ nitivt avskiljande av alla förbindelser mellan Reichswehr103_och illegal

uppbyggnad av krigsmakten, strikt redovisning av alla fonder armen hade till sitt förfogande och civil kontroll av armeutgifterna i fram­ tiden. Vidare skulle en komplett lista på tidigare officerare, som arbeta­ de i någon form för Reichswehrministerium offentliggöras, ett slut på all illegal upprustning krävdes, liksom ett avskaffande av samtliga militära arrangemang i Sovjetunionen. Scheidemann misslyckades i sina försök att få Gessler avskedad och i övrigt tystades hans angrepp ned.104 När rikskansler Marx (Zentrum) presenterat sin regering i februari 1927 vidtog marinen organisatoriska förändringar. U-Bootreferat förflyttades till Flottenabteilung (A Il) under v. Loewenfelds ledning. Därigenom förändrades också ubåtssektionens beteckning från Au till A Ilu.105

På våren 1927 började Berliner Tageblatts Kurd Wenkel intressera sig för Phoebus Filmgesellschaft. Detta intresse resulterade i avslö- 138

jandet, att Lohmann finansierade detta filmbolag. Vid avslöjandet i augusti 1927 avsatte amiral Zenker i all-tysthet Lohmann från hans post på förslag av Gessler. Inför det ökade trycket från pressen gav rikskansler Marx, på förslag av Gessler, Dr. Friedrich Saemish i uppgift att utreda Lohmann-Phoebus-affären. - Departementschef Fritze från försvarsministeriet tog kontroll över Lohmanns sektion under undersökningens gång och slutligen beslagtogs Lohmanns hemliga pengar.106