Yttrande- och informationsfriheten är inte en absolut rättighet utan kan inskränkas med stöd av lag.140 I artikel 10.2 anges att eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolars auktoritet och opartiskhet.
I 2 kap. 23 § st. 1 RF framgår också en möjlighet för yttrande- och informationsfriheten att begränsas med hänsyn till bland annat allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende,
136 Se SOU 2016:58, Ändade mediegrundlagar del 1, s. 239.
137 Se a.a., s. 249.
138 Se a.a., s. 323ff.
139 Se prop. 2015/16:150, Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning, s. 19.
47 privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare anges det att yttrande- och informationsfriheten i övrigt får begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. I andra stycket anges att det vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
Det är dock inte enbart dessa hänsyn som måste beaktas utan även den proportionalitetsprincip som anges i 2 kap. 21 § RF som anger att begränsningar endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och de får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem. Vidare får begränsningen inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen och inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.
Möjligheten till begränsning av yttrande- och informationsfriheten i RF är en tydlig skillnad i förhållande till TF och YGL där begränsning av skyddet i TF och YGL enbart kan göras i dessa grundlagar. Detta innebär att medan begränsningar av yttrande- och informationsfriheten i RF kan ske genom lagändring under de förutsättningar som anges i 2 kap. 20, 21 och 23 §§ RF kan begränsningar i TF och YGL enbart ske genom att dessa grundlagar ändras. Begränsningar förutsätter därmed att riksdagen beslutar om grundlagsändring som innebär två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande riksdagsval.141
I fråga om den begränsning på yttrande- och informationsfriheten som kriminaliseringen av olovlig identitetsanvändning kan riskera att utgöra anger regeringen att syftet med kriminaliseringen är att skydda enskildas personliga integritet som är ett godtagbart ändamål enligt både RF och Europakonventionen. Eftersom kriminaliseringen är begränsad till att bara avse de fall där gärningen leder till skada eller olägenhet för den drabbade anser regeringen att kriminaliseringen även ska anses som proportionerlig i förhållande till ändamålet med kriminaliseringen. Vidare anger regeringen att kriminaliseringen inte har till syfte att ”på något sätt inskränka möjligheten för någon att i eget namn eller anonymt utöva sin yttrandefrihet, utan tar bara sikte på fall när detta sker på så sätt att man utger sig för att vara en annan person genom att använda den personens namn, personnummer eller andra
48 identitetsuppgifter.” Istället menar regeringen att kriminaliseringen handlar om ”förfaranden som innefattar ett vilseledande om någons identitet.”142
5.4 Sammanfattning
Utvecklingen av elektronisk kommunikation har möjliggjort för människor att snabbt och med några få knapptryck dela åsikter och information med varandra. Yttrande- och informationsfriheten skyddas i Europakonventionen artikel 10 samt 2 kap. 1 § RF oberoende av var dessa yttranden förmedlas och innebär en frihet att meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor samt en frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden både på internet, i samtal mellan människor och i andra medier. Detta skydd kompletteras med ett ytterligare skydd för yttrande- och informationsfriheten i TF och YGL för yttranden i så kallade grundlagsskyddade medier.
De grundlagsskyddade medierna anges specifikt i grundlagarna. TF skyddar yttranden som sker i tryckt skrift och YGL skyddar yttranden som sker i bland annat ljudradio, television, filmer, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar. Effekten av att ett yttrande sker i grundlagsskyddade medier är att grundlagarna blir ensamt tillämpliga och har exklusivitet som straff- och processlag. I grundlagarna ställs det upp krav på dubbel kriminalisering som innebär att en gärning måste vara uppräknad i grundlagarnas brottskatalog samt vara straffbara enligt någon annan lag som exempelvis BrB. Grundlagarna pekar även ut vem som kan hållas ansvarig för dessa brott. Ansvaret är både successivt och exklusivt vilket innebär att bara den utpekade personen kan hållas ansvarig och om denna person inte kan hållas ansvarig ska ansvaret gå över till nästa utpekade person enligt en angiven ansvarskedja.
Justitiekanslern (JK) är ensam åklagare och rättegångsprocessen utgörs av en jury om inte båda parterna kommer överens om att processen ska föras i sedvanlig domstol. Juryn har en särskild instruktion enligt grundlagarna att vid tvistemål hellre fria en fälla.
Yttranden på internet skyddas dock som huvudregel inte i varken TF eller YGL men från denna huvudregel finns två viktiga undantag i YGL:s webbsändnings- och databasregler. Webbsändningsregeln ger automatiskt grundlagsskydd och är tillämplig på bland annat sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Databasregeln ger ett automatiskt skydd till massmedieföretag medan andra kan ansöka om utgivningsbevis för att få grundlagsskydd. Förutsättning för att
49 databasregeln ska bli tillämplig är att innehållet i databasen enbart ändras av den som driver verksamheten, detta innebär att omodererade diskussionsforum eller kommentarsfält saknar skydd.
I NJA 2014 s. 128 avgjorde HD frågan hur webbsidor som innehåller både redaktionellt material och omodererat material ska tolkas enligt databasregeln och kom fram till att det omodererade materialet kan anses utgöra en egen databas under förutsättningen att det redaktionella och omodererade materialet är tillräckligt tydligt avskilda från varandra. Detta avgörande skapade en otydlighet i huruvida grundlagsskyddet skulle falla för hela webbplatsen om det förelåg bristande avskildhet vilket föranledde att kommittén för betänkandet Ändrade mediegrundlagar har föreslagit en lagändring som klargör att grundlagsskydd ska gälla för innehåll där det framstår som klart att det härrör från den som driver verksamheten.
Olovlig identitetsanvändning föreslås dock inte att bli något tryck- eller yttrandefrihetsbrott och regeringen motiverar detta med att utredningen inte hade i uppdrag att föreslå någon grundlagsändring och att det i alla fall inte kan anses som ett så stort problem.
När integritetsskyddet förstärks kan det däremot innebära att det sker en motsvarande inskränkning i yttrande- och informationsfriheten. Yttrande- och informationsfriheten är däremot inte absolut och kan inskränkas med stöd av lag och vad som i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt. Som exempel på vad som kan anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle anges bland annat enskildas anseende och privatlivets helgd. Vidare får begränsningar aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem. Möjligheten att göra inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten visar dock en tydlig skillnad mellan RF och TF/YGL där det i RF enbart krävs en lagändring medan TF och YGL kräver grundlagsändring.
Den begränsning som olovlig identitetsanvändning kan utgöra motiveras av att syftet med kriminaliseringen är att skydda enskildas personliga integritet som är ett godtagbart ändamål enligt både RF och Europakonventionen. Kriminaliseringen är även begränsad till att bara avse de fall där den olovliga identitetsanvändningen leder till skada eller olägenhet för den drabbade och kan därmed anses som en proportionerlig inskränkning. Vidare står det var och en fritt att i eget namn eller anonymt utöva sin yttrandefrihet.
50