Brottsrubriceringen olovlig identitetsanvändning återfinns i 4 kap. 6 b § BrB och anger att:
Den som genom att olovligen använda en annan persons identitetsuppgifter utger sig för att vara honom eller henne och därigenom ger upphov till skada eller olägenhet för honom eller henne, döms för olovlig identitetsanvändning till böter eller fängelse i högst två år.
Att bestämmelsen är placerad i 4 kap. BrB bland fridsbrotten innebär att brottet ska anses kränka en annan persons intressen som inte är av ekonomiskt slag. Fridskränkningsbrotten kan sägas gälla gärningar som innebär olika sorters kränkningar av den personliga integriteten.
Till skillnad från förtalsparagrafen återfinns inte något objektivt rekvisit i straffbestämmelsen som innebär att fall av olovlig identitetsanvändning som är ursäktliga eller legitima utesluts från det straffbara området. Hovrätten över Skåne och Blekinge angav i sitt remissyttrande att det på grund av att det kan finnas en risk för att straffbestämmelsen även skulle komma att omfatta parodier och satir kan det finnas behov av att avgränsas det straffbara området ytterligare. Regeringen ansåg dock att det regelmässigt framgår av sammanhanget att det är just fråga om parodi och satir vilket innebär att det inte kan bli fråga om att någon i den mening som avses i straffbestämmelsen utger sig för att vara en annan person. Därmed faller sådana situationer som avser satir eller parodi utanför det straffbara området.73
71 Se Hovrätten över Skåne och Blekinge, mål nr B 828–16, dom 2016-10-31.
72 Se prop. 2015/16:150, Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning, s. 12.
30
4.3.1 Användning av identitetsuppgifter
Som nämnts ovan avser identitetsuppgifter sådana uppgifter som ensamt eller i kombination är unika för en viss person, så att det är tydligt att de avser den personen. Exempel på identitetsuppgifter är som framkommit ovan person- eller samordningsnummer, namn, adress, födelsetid eller liknande. Även någons alias, artist- eller smeknamn kan omfattas av begreppet identitetsuppgifter eftersom sådana uppgifter kan anses vara lika utpekande som en persons riktiga namn. Regeringen anger häri att ”det i de flesta fall kommer att vara fråga om namn eller person- eller samordningsnummer för att en person ska kunna anses tillräckligt tydligt identifierad”. Dock anser regeringen inte att straffansvaret enbart ska avse dessa uppgifter eftersom avgränsningen då skulle riskera att bli för snäv.74
Användningen av identitetsuppgifter förutsätter även att det står klart att det är fråga om den specifika personen. Därför kan vanligt förekommande namn, som exempelvis Anders Andersson, normalt inte anses tillräckligt precis för att identifiera en specifik person. Det måste dock alltid göras en bedömning med beaktande av i vilket sammanhang identitetsuppgifterna används. Det kan som exempelvis vara tillräckligt med ett vanligt namn i kombination med ett fotografi eller andra uppgifter som utmärker den specifika personen.75
Ibland kan det dock vara svårt att avgöra om ett namn är vanligt eller inte. I Svea hovrätt dömdes en person för olovlig identitetsanvändning efter att ha skapat en profil på Instagram med målsägarens förnamn och efternamn som användarnamn.76 Tingsrätten resonerade att från det aktuella användarnamnet kunde flera namn härledas och var därmed inte tillräckligt för att ensamt kunna kopplas till målsägaren77. Hovrätten gjorde emellertid motsatt bedömning och ansåg att målsägarens namn inte var vanligt. Med anledning av den övriga brottsligheten som den tilltalade stod åtalad för, bland annat våldtäkt mot barn, var uppgifter som kunde röja målsägarens identitet belagd med sekretess enligt 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och det är därmed inte möjligt för oss som läsare att göra någon egen bedömning. Detta visar dock på att olika domstolar kan göra olika bedömningar av om ett namn är vanligt eller inte.
Användning av annans identitetsuppgifter avser enbart människor som är i livet. Betänkandet resonerade häri att behovet för att skydda olovligt användande av avlidnas identitetsuppgifter
74 Se prop. 2015/16:150, Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning, s. 17f.
75 Se SOU 2013:85, Stärkt straffrättsligt skydd för egendom, s. 215.
76 Se Svea Hovrätt, Mål nr B 6490-17, dom 2017-08-30.
31 får antas vara begränsat eftersom det i regel inte är möjligt att ta upp krediter eller utföra andra rättshandlingar som kräver kontroll av identiteten i olika register.78 Åklagarmyndigheten angav dock i sitt remissyttrande att det kan finnas en beaktansvärd risk för att nyligen avlidnas identitetsuppgifter olovligen kan nyttjas under tiden från dödsfallet till när Skatteverket registrerar dödsfallet i folkbokföringsregistret.79 Att registrera ett dödsfall tar normalt sett några få arbetsdagar och regeringen instämde i utredningens bedömning att risken för att avlidnas identitetsuppgifter olovligen användes under dessa dagar inte kunde anses vara särskilt stor.80
Även juridiska personers uppgifter utesluts från straffansvaret eftersom så kallad företagskapning inte kan anses utgöra en integritetskränkning enligt betänkandet. Det som avses med företagskapning är i första hand att någon utger sig för att vara behörig att utföra rättshandlingar å företagets vägnar. Dessa förfaranden kan dock anses utgöra olika sorters sannings- eller förfalskningsbrott och ger därmed ett annat straffrättsligt skydd. I händelser där en person använder sig av identitetsuppgifter från någon som har behörighet att företräda ett företag för att på så vis utföra rättshandlingar å företagets vägnar omfattas den olovliga identitetsanvändningen naturligtvis av det straffrättsliga skyddet.81
4.3.2 Skaderekvisit
För ansvar förutsätts även att gärningen inneburit skada eller olägenhet för den person vars identitetsuppgifter använts. Med skada avses ekonomisk skada och med olägenhet avses annat än skada som inte är av ekonomiskt slag, exempelvis praktiska besvär.82 Ekonomisk skada innefattar att det funnits beaktansvärd fara för slutlig förlust. Skaderekvisitet olägenhet ska förstås på samma sätt som vid olovligt brukande i 10 kap. 7 § BrB vilket innebär att obehaget som den olovliga identitetsanvändningen givit upphov till måste vara objektivt sett påtagligt.
Propositionen anger att olägenhet i normalfallet får anses föreligga om någon olovligen använder en annans identitetsuppgifter för att begå ett förmögenhetsbrott men olägenhet kan också anses föreligga vid försök till bedrägeribrott.83 Effekten av olovlig identitetsanvändning som led i förmögenhets- eller bedrägeribrott är ofta att den drabbade behöver vidta mer eller mindre omfattande säkerhetsåtgärder för att skydda sin identitet. Som exempel behöva spärra
78 Se SOU 2013:85, Stärkt straffrättsligt skydd för egendom, s. 218.
79 Se prop. 2015/16:150, Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning, s. 20f.
80 Se a.a. s. 21.
81 Se SOU 2013:85, Stärkt straffrättsligt skydd för egendom, s. 219.
82 Se a.a., s. 215.
32 sitt personnummer från fakturaköp, därför kan det anses naturligt att dessa sorters olovlig identitetsanvändning ska anses utgöra en olägenhet.
Regeringen anger även att eftersom allt fler människor använder sig av sociala medier som en del av sina liv kan det anses föreligga en olägenhet enbart vid förekomsten av en ’falsk’ profil på sociala medier. Detta motiveras med att det kan medföra en påtaglig känsla av utsatthet och obehag för den som drabbats. Som ytterligare exempel på där det kan föreligga olägenhet anges att utge sig för att vara en annan person genom att skriva kommentarer i så kallat kommentarsfält och på så vis tillskriva den drabbade extrema åsikter. Av betydelse för om gärningen kan anses utgöra en olägenhet är därmed bland annat kommentarens innehåll. Det kan även bli aktuellt att bedöma återkommande harmlösa kommentarer som olägenhet för den drabbade i de situationer där gärningspersonen systematiskt lämnar kommentarer genom att använda den andra personens identitetsuppgifter.84
Det är vanligt att den drabbade inte får reda på att någon använt sig av dennes identitetsuppgifter förrän efter att en tid förflutit. Vid olovlig identitetsanvändning som ett led i bedrägeribrottslighet är det ofta så att den drabbade får reda på att någon använt dennes identitetsuppgifter när det börjar komma betalningskrav eller uppgifter om att någon gjort en kreditprövning. Vid olovlig identitetsanvändning vid skapande av profiler på sociala medier i syfte att trakassera krävs det dock att någon kontaktar den drabbade eller att den drabbade själv upptäcker profilerna för att den denne ska få reda på att någon använt sig av dennes identitetsuppgifter. Under den tiden kan gärningsmannen ha hunnit orsaka en del skada och/eller olägenhet för den drabbade. Det uppställs inget krav vid olovlig identitetsanvändning att användningen ska ha inneburit skada eller olägenhet utan det är tillräckligt om användningen medfört sådan verkan. Till skillnad från vid ofredande i 4 kap. 7 § BrB ska bedömningen om skada eller olägenhet föreligger därmed inte hänföras till tidpunkten för själva användningen.85