Den senaste tidens utveckling av elektroniska kommunikationer har fört med sig möjligheten att med några knapptryck ta del av information och åsikter från världens alla hörn. Detta är en enorm vinst för yttrande- och informationsfriheten eftersom det ger enskilda en möjlighet att ta del av information från fler än bara de som har råd att publicera ett verk. Det ger även enskilda möjlighet att fritt kritisera de åsikter som framförts och som andra i sin tur kan ta del av. Det är detta pluralistiska meningsutbyte som är fundamentet för yttrandefriheten och ett demokratiskt samhälle.
En första fråga som måste besvaras är om förfarandet att utge sig för att vara en annan person klassificeras som ett sätt uttrycka tankar, åsikter och/eller känslor? Häri måste vi hålla i minnet att fullbordanspunkten för brottet föreligger redan vid själva användandet av identitetsuppgifter där lagstiftaren angivit att bara existensen av en fejk-profil på sociala medier kan utgöra en olägenhet. Det är även viktigt att hålla i minnet att ett yttrande inom ramen för yttrande- och informationsfriheten inte nödvändigtvis behöver vara något som uttrycks i skrift eller i bild utan det avser även gester och handlingar.
Huruvida användandet av identitetsuppgifter ska anses utgöra ett uttryck för tankar, åsikter eller känslor är tveksamt. Det ligger närmare att bedöma det som personen uttrycker med den drabbades identitet som ett yttrande. Men som tidigare nämnts kan ett handlande även vara ett yttrande, som tidigare exempel med parodier kan det vara så att en person använder sig av en känd persons identitetsuppgifter för att parodiera den personens åsikter. Här kan det vara svårt att avgöra vari själva yttrandet ligger, är det i själva användandet av personens identitet eller är det i omvandlingen av identiteten till parodi.
Vad som ska betraktas som ett yttrande inom ramen för yttrande- och informationsfrihet måste nödvändigtvis ges en extensiv tolkning för att kunna möta utvecklingen och fortsätta vara aktuell. Därmed får det anses som mindre önskvärt att exkludera olovlig identitetsanvändning från att omfattas av yttrande- och informationsfriheten än att utgå ifrån att det omfattas och sedan motivera inskränkningen.
Yttrande- och informationsfriheten får inskränkas med stöd av lag och om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Ett skydd för den personliga integriteten och identiteten är
55 nödvändigt i ett demokratiskt samhälle eftersom dessa lägger grunden för att i huvud taget kunna egna åsikter. Därför måste skyddet för den personliga integriteten inte bara ses som en motsättning till yttrande- och informationsfriheten utan även som en garant och förutsättning för den.
En inskränkning i yttrande- och informationsfriheten till förmån för kriminalisering av olovlig identitetsanvändning är nödvändigt för ett demokratiskt samhälle också av den orsaken att det förfarandet att utge sig för att vara en annan person och tillskriva den personen åsikter begränsar den drabbades yttrandefrihet. Den drabbade blir då associerad med åsikter som denne inte har och måste kanske själv försöka nå ut till mottagarna för att rätta de tillskrivna uppgifterna där den drabbade kanske överhuvudtaget inte ville delge dem. Häri är det också viktigt att poängtera att det fortfarande står var och en fritt att yttra sig i anonymt eller under en pseudonym så möjligheten att yttra sig utan att använda sig av sina egna identitetsuppgifter finns fortfarande kvar.
Att olovlig identitetsanvändning inte blir ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott innebär att förfarandet inte är kriminaliserat i grundlagsskyddande medier. Detta motiveras av lagstiftaren av att de inte hade i uppdrag att föreslå någon grundlagsändring vilket naturligtvis inte gör det möjlig att kriminalisera olovlig identitetsanvändning i TF och YGL. En ytterligare orsak var att olovlig identitetsanvändning inte kunde anses vara ett så pass stort problem i grundlagsskyddade medier att det skulle motivera en kriminalisering. Att någon skulle utge sig för att vara någon annan i grundlagsskyddade medier utanför uppenbar parodi och satir är antagligen inte så troligt.
Det kan dock vara så att någon gör en blogg med utgivningsbevis där denne bloggar i en annan persons namn och på så vid utger sig för att vara en annan specifikt utpekad person. Bloggen skulle i sådana fall vara skyddad enligt databasregeln i YGL under förutsättningar som angivits ovan i kapitel 5.2.2. Beroende på innehållet kan detta dock anses som förtal vilket är ett tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott och eftersom utgivningsbevis förutsätter angivelse av den ansvariga utgivaren som då har ensamansvar är det tveksamt om detta är ett särskilt troligt scenario. En uppenbar fråga blir också varför någon skulle göra något så elaborerat. Svaret blir antagligen den samma som i varför någon ville försätta Securitas VD i personligt konkurs.
56
7 Avslutande synpunkter
Som tidigare nämnts är det osäkert i vilken utsträckning kriminaliseringen kommer att avskräcka någon från att begå olovlig identitetsanvändning. Där olovlig identitetsanvändning skett som ett led i ett bedrägeribrott har bedrägeribrottet varit kriminaliserat och detta verkar inte ha hindrat människor från att begå det brottet. Det som talar för att det nu skulle verka mer avskräckande är att straffet ökar i och med att det är två brott som nu bestraffas. Detta tillsammans med risken att behöva betala kränkningsersättning kan förvisso vara tillräckligt för att avskräcka en del av de mer oorganiserade brottslingarna från att begå brotten.
Det finns även ytterligare fördelar med kriminaliseringen genom att det verkar för att ändra attityder hos enskilda, framförallt i förhållande till olovlig identitetsanvändning som sker genom att skapa fejk-profiler på sociala medier. Här blir kriminaliseringen viktig för att markera att samhället ser allvarligt på dessa förfaranden och att de faktiskt utgör en allvarlig integritetskränkning för den som drabbas.
En av de större fördelarna med kriminaliseringen är även att det ger den som drabbats en ställning som brottsoffer och målsägare med möjlighet att ta del av processen och få hjälp från åklagaren att driva deras talan. De som drabbas av olovlig identitetsanvändning måste många gånger göra drastiska åtgärder för att förhindra att deras identitet används, ofta till följd av att de själva inte kan utföra normala konsumenttjänster som fakturaköp på internet. Kriminaliseringen innebär att den drabbade får en upprättelse för den integritetskränkning som den olovliga identitetsanvändningen utgjort.
Av dessa anledningar måste kriminaliseringen anses som en ändamålsenlig förstärkning av den personliga integriteten.
Något att fundera på inför framtiden är företagarnas ansvar att göra tillräckliga kontroller av kunders identitet. I ett hovrättsavgörande som tidigare nämndes i uppsatsen använde sig kreditbolaget av så kallat ”manuell identifiering” som gick ut på att företaget ringde upp numret som angivits på låneansökan för att ställa personliga frågor. Det framkom inte i rättsfallet vad för frågor som ställdes eller vilka uppgifter kreditbolaget hade om de personer vars identitetsuppgifter använts. Med tanke på att ingen av målsägarna var kunder hos kreditbolaget sedan tidigare, hade det varit intressant att veta hur företaget själva visste svaret på de personliga frågor som ställdes. Svaret på dessa frågor låg i alla fall till grund för att
57 fastställa korrekt identitet och det går naturligtvis att såhär i efterhand ifrågasätta om detta system var särskilt säkert.
Det visar dock på att det kan behövas riktlinjer för säkrare identifieringsrutiner för kreditinstitut och andra företag när lån tecknas eller varor köps över internet. Höga krav på identifikation kan naturligtvis försvåra för konsumenter att bedriva handel och det kan i sin tur få negativa effekter för företagares möjlighet att sälja varor över internet. Hur dessa riktlinjer ska se ut och vilka konsekvenser som kan uppstå är svårt att här i avslutande synpunkter göra någon allsidig bedömning kring. Detta kan istället vara önskvärt att närmare utreda antingen inom ramen för lagstiftning eller som allmänna råd och riktlinjer, det vill säga icke bindande rekommendationer för rättstillämpningen. Jag tror dock att säkrare identifieringsrutiner kan avskräcka personer från att utföra bedrägerier med olovlig identitetsanvändning bara genom att försvåra utförandet av dem.
58
8 Referenser
Rättsfall Högsta domstolen NJA 2014 s. 128 NJA 2008 s. 946 Hovrätt RH 2015:64Hovrätten över Skåne och Blekinge, Mål nr B 490-16, dom 2017-08-23 Hovrätten över Skåne och Blekinge, Mål nr B 828-16, dom 2016-10-31 Hovrätten över Skåne och Blekinge, Mål nr B 1532-17, dom 2017-05-16. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Mål nr B 2020-17, dom 2017-09-13 Hovrätten för Västra Sverige, Mål nr B 1374-17, dom 2017-03-20 Svea Hovrätt, Mål nr B 6490-17, dom 2017-08-30.
Svea Hovrätt, Mål nr B 46-17, dom 2017-02-17 Tingsrätt
Uppsala Tingsrätt, Mål nr B 4193-16, dom 2017-06-29. Europadomstolen
Marckx mot Belgien, nr. 6833/74, dom meddelad den 13 juni 1979 Airye mot Irland, nr. 6289/73, dom meddelad den 9 oktober 1979
Handyside mot Storbritannien, nr. 5493/72, dom meddelad den 7 december 1976. EU-domstolen
Domstolens dom av den 22 december 2010, DEB Deutsche Energiehandels- und
Beratungsgesellschaft mbH mot Bundesrepublik Deutschland, C-279/09, ECLI:EU:C:2010:81
Offentligt tryck
Propositioner
Prop. 1951: 165, angående godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Prop. 1975/76:120, om avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den europeiska konven-tionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
59 Prop. 1990/91:64, Om yttrandefrihetsgrundlag m.m.
Prop. 2005/06:64, Genetisk integritet m.m.
Prop. 2009/10:80, En reformerad grundlag
Prop. 2005/06:173, Översyn av personuppgiftslagen
Prop. 2012/13:69, Kränkande fotografering
Prop. 2015/16:150, Straffrättsligt skydd mot olovlig identitetsanvändning
Prop. 2015/16:180, En ny lag om personnamn
Prop. 2016/17:222, Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten
Statliga offentliga utredningar
SOU 1994:63, Personnummer – integritet och effektivitet
SOU 2008:3, Skyddet för den personliga integriteten - Bedömningar och förslag
SOU 2013:85, Stärkt straffrättsligt skydd för egendom
SOU 2016:58, Ändade mediegrundlagar del 1
SOU 2017:39, Ny dataskyddslag
Övrigt offentligt tryck
Dir. 2012:73, Ett stärkt straffrättsligt skydd för egendom
Dir. 2014:65, Den personliga integriteten
Litteratur
Böcker
Berggren m.fl., Brottsbalken (1 januari 2017 Zetero)
Bylund, Markus, Personlig integritet på nätet, Fores, Falun 2013. [cit. Bylund (2013)]
Edmar, Malin, Internetpublicering och sociala medier – en juridisk vägledning, 5 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm 2015.
60 Ehrenkrona, Carl Henrik, Karnov lagkommentar till lag (1994:1219) om
den europeiskakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, 1 juli 2017.
Magnusson Sjöberg, Cecilia, Rättinformatik: juridiken i det digitala informationssamhället, 2 u., Studentlitteratur AB, Lund 2016. [cit. Magnusson Sjöberg (2016)]
Nilsson, Göran, Brottsbalk (1962:700) 4 kap. 7 §, Lexino 1 oktober 2017
Nordh, Roberth, Rättegångshinder, Iustus Förlag, Uppsala 2008.
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare. Ämne, material, metod och argumentation, 3 u., Nordstedts Juridik, Stockholm 2015. [cit. Sandgren (2015)]
Sackemark, Alexandra m.fl., Näthat, 3 u., Karnov Group Sweden AB Stockholm 2015. [cit. Sackemark m.fl. (2015)]
Warnling-Nerep, Wiweka & Bernitz, Hedvig, En orientering i tryckfrihet & yttrandefrihet, 5 u., Jure Förlag AB, Stockholm 2013. [cit. Warnling-Nerep & Bernitz (2013)]
Tidskrifter
Ruotsi, Mikael, Webbsändningar, hemsidor och oönskat grundlagsskydd, SvJT 2017 s. 673
Warren, Samuel & Brandeis, Louis, The right to privacy, Harvard Law Review, Vol. 4, No. 5 (Dec. 15, 1890)
Elektroniska källor
Nationalencyklopedin, integritet,
http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/integritet (hämtad 2017-09-17)
Nationalencyklopedin, identitet, http://www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/lån g/identitet (hämtad 2017-10-07)
Datainspektionens, Personlig integritet, http://www.datainspektionen.se/ordlista/#p. (hämtad 2017-09-16)
Datainspektionen, Vad är en personuppgift? http://www.datainspektionen.se/fragor-och-svar/personuppgiftslagen/vad-ar-en-personuppgift/ (hämtad 2017-09-27)
EU-upplysningen, Dataskydd, datalagring och integritet. http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/Om-eu-I-fokus/Dataskydd-datalagring-och-integritet/ (hämtad 2017-09-20)
61
Övriga källor
Swift, Jonathan, A Modest Proposal for Preventing the Children of Poor People From Being a Burden of Their Parents or Country, and for Making Them Beneficial to the Publick, Dublin 1729.