6 Separationsrätt till virtuell egendom
6.3 Är det möjligt att erhålla separationsrätt till virtuell egendom genom bibehållen äganderätt?
Som nämnt ovan200 kan separationsrätt på grund av bibehållen äganderätt erhållas genom att
specialitetsprincipen är uppfylld. Trots att virtuell egendom utgör fungibel egendom finns det inga hinder mot att rikta ett äganderättsanspråk mot ett visst skin med ett visst utförandenummer. Det är således möjligt att uppfylla specialitetsprincipen och redan på den grunden få separationsrätt till viss typ av virtuell egendom. En sådan möjlighet finns dock inte avseende GP eftersom GP inte är möjligt att individualisera på samma sätt som skins. Det måste därför utredas huruvida det istället är möjligt att erhålla separationsrätt till virtuell egendom genom bibehållen äganderätt med stöd av LRV eller genom avtals- och köprättslig reglering. Även om det är möjligt att erhålla separationsrätt till skins redan med
specialitetsprincipen som grund, finns det skäl att inkludera sådan virtuell egendom som skins i den fortsatta utredningen.
Ur det första rekvisitet i LRV kan utläsas att egendomen ska avse medel. Medel avser huvudsakligen pengar, men utrymme för att tillåta analog tillämpning på annan fungibel egendom tillåts om det är möjligt att avskilja och identifiera egendomen. Gällande skins torde det inte vålla några problem, eftersom skins kan avskiljas i en spelares förråd utan att spelarens skins staplas på hög. Skins har ju, som tidigare nämnt, en unik utformning och förslitningsgrad som gör den möjlig att identifiera. Detsamma gäller däremot inte för GP. GP är inte möjligt att särskilja på samma sätt, eftersom det staplas på hög i spelarens bank i OSRS. Det går inte heller att ha flera banker eller bankflikar för att separera olika föremål i OSRS, varför ett avskiljande framstår som omöjligt. LRV äger således inte tillämpning på all virtuell egendom, utan är bara möjlig att tillämpa på sådan egendom som är möjlig att avskilja och identifiera, såsom skins. Vidare diskussion avseende de resterande rekvisiten i LRV avser således endast sådan virtuell egendom som kan avskiljas och identifieras.
Vidare måste egendomen ha mottagits för annan. Att virtuell egendom kan tas emot i någon form av förtroendesituation torde inte vålla några problem. Lagen borde, i enlighet med NJA 2009 s. 500, också äga samma tillämpning om egendomen frånhänts den ursprungliga ägaren genom brott. Det måste också föreligga någon form av redovisningsskyldighet för mottagaren av egendomen. Utifrån de definitioner av redovisningsskyldigheten som har presenterats201
torde det inte vara några problem att komma överens med en part att denne ska hålla medlen avskilda på så sätt som krävs för att redovisningsskyldighet ska ha uppkommit. Inte heller detta rekvisit torde således vara förknippat med några större svårigheter avseende virtuell egendom. Inte heller torde det vara förenat med några svårigheter att avskilja virtuell egendom utan dröjsmål.
Sammantaget synes det således inte möjligt att ge ett övergripande svar för all virtuell egendom, avseende möjligheterna att genom LRV erhålla separationsrätt till virtuell egendom. Avgörande för huruvida lagen över huvud taget är tillämplig är beroende av i vilken grad egendomen är möjlig att avskilja och identifiera. Skins, som tämligen enkelt kan identifieras och avskiljas, torde vara sådan virtuell egendom som kan vara föremål för
separationsrätt genom LRV. GP torde dock inte vara möjlig att erhålla separationsrätt till, på grund av bristen på möjlighet att kunna avskilja och identifiera denna typ av egendom.
En ytterligare möjlighet till separationsrätt genom bibehållen äganderätt är de avtals- och köprättsliga regleringarna. Det är enligt köprättsliga regler möjligt för säljaren att häva en överlåtelse om köparen är i dröjsmål med sin betalning. Det innebär att säljaren av virtuell egendom i teorin torde ha möjlighet att kunna erhålla separationsrätt genom att häva ett köp. Avseende virtuell egendom förefaller detta förfarande dock mycket otroligt i praktiken. Vid överlåtelse av virtuell egendom sker betalning, allt som oftast, samtidigt som egendomen byter ägare. Det förefaller vara mycket ovanligt med avbetalningsköp för virtuell egendom. Att köparen skulle ha kommit i dröjsmål med sin betalning torde således inte ha annat än teoretisk betydelse. Möjligheten till hävning av överlåtelsen torde därför inte vara aktuell för virtuell egendom. Hävning av en överlåtelse torde således vara teoretiskt möjlig, men i praktiken torde det inte äga någon tillämpning. Även leasing och hyra av virtuell egendom tycks vara mycket ovanligt. Av samma skäl tycks inte heller äganderätts- och återtagandeförbehåll avseende leasing och hyra äga någon praktisk tillämpning.
Sammantaget kan alltså konstateras att det inte är möjligt att erhålla separationsrätt till all virtuell egendom genom bibehållen äganderätt. Separationsrätt till sådan virtuell egendom som kan likställas med skins torde vara möjlig, dels genom att specialitetsprincipen anses vara uppfylld, dels med stöd av LRV. Däremot torde det inte vara möjligt att erhålla separationsrätt till sådan virtuell egendom som kan likställas med GP. Detta beror på att GP inte uppfyller kraven på specifikation och identifikation i specialitetsprincipen, och inte heller är möjlig att avskilja på så sätt som avses i LRV. Separationsrätt genom hävning eller avtalsklausuler torde inte äga någon praktisk tillämpning avseende virtuell egendom.