Separationsrätt genom bibehållen äganderätt 1 Inledning

Separationsrätt genom bibehållen äganderätt innebär att specialitetsprincipen är uppfylld, och att separatisten på så sätt har bättre rätt till egendom som utmätnings- eller konkursgäldenär innehar för separatistens räkning. Om A exempelvis lånar ut en bil till B med begränsad rätt, är det i svensk rätt accepterat att A fortfarande ska ses som ägare. A skulle således ha separationsrätt till bilen om B skulle utmätas eller gå i konkurs.138_{Detta följer också av att om}

specialitetsprincipen är uppfylld anses inte egendom tillhöra utmätnings- eller konkursgäldenär, och kan således inte heller dras in i dennes utmätning eller konkurs.139_Vad

som är centralt i detta avseende är alltså att äganderätten inte ska anses ha övergått från separatisten till gäldenären, för att separatisten ska kunna anses ha bättre rätt till egendomen. Exempel på situationer där frågan om bibehållen äganderätt kan aktualiseras är, utöver lån, kreditköp och leasing med ägandeförbehåll.140

Avseende lån blir det centrala för separatisten att bevisa att gäldenärens innehav av egendomen inte innebär att äganderätten har övergått.141 _{Sådan bevisning kan ske genom}

exempelvis tecknande av avtal. Det finns också viss lagstiftning avseende speciella konfliktsituationer som berör bibehållen äganderätt, främst LRV.142 _{Gällande kreditköp och}

leasing blir det istället aktuellt att med stöd av köp- och avtalsrättsliga regler undersöka vad parterna har avtalat om. Om det finns något äganderätts- eller återtagandeförbehåll i avtalet kan förbehållet göras gällande mot gäldenärens borgenärer.143

5.3.2 Lagen om redovisningsmedel

LRV är en av få sakrättsliga lösningar som finns kodifierad i lagstiftning.144 _{Lagen ger}

utrymme för en separatist att erhålla separationsrätt till lös egendom, även om egendomen

144_{Ibid., s. 129.}

143_{Millqvist, Sakrättens grunder, s. 114.}

142_{Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 156; Millqvist, s. 128 ff.} 141_{Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 146 f.}

140_{Millqvist, Sakrättens grunder, s. 97 ff.} 139_{Se UB 4 kap. 17 § och KonkL 3 kap. 3 §.} 138_{Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 145 f.}

inte är densamma som vid överlämnandet.145 _{Separationsrätt enligt LRV utgör således ett}

undantag från Millqvists tredje punkt om egendomens bibehållande.146_{Separationsrätt kan på}

så sätt erhållas även utan att alla beståndsdelar av specialitetsprincipen är uppfyllda.

För att separationsrätt ska kunna erhållas enligt LRV behöver ett antal krav, som finns uppställda i lagen, vara uppfyllda. Det första rekvisitet är att någon ska ha mottagit medel för

annan. Med medel avses huvudsakligen pengar, men även viss annan typ av fungibel

egendom. Vad som är centralt för att lagen ska kunna tillämpas analogt även på annan typ av fungibel egendom är att det är möjligt att åstadkomma ett tydligt avskiljande av egendomen.147 _{Håstad menar att anledningen till att lagens analoga tillämpningsområde}

begränsas till fungibel egendom är för att annan typ av egendom oftast är identifierbar utan att avskiljande sker.148 _{Att medel ska ha mottagits för annan innebär att den som mottagit}

medel ska ha mottagit dessa i någon form av förtroendesituation. Det innebär däremot inte att medlen måste ha mottagits inom ramen för någon yrkesverksamhet. Även någon som stjäl medel anses ha mottagit dessa för annan.149_{Kravet för att rekvisitet ska anses vara uppfyllt är}

således tämligen lågt ställt.

Vidare uppställer lagen krav på att medlen har mottagits med redovisningsskyldighet. Vad som avses med redovisningsskyldighet är inte helt klart. Enligt lagens förarbeten ska redovisningsskyldigheten tolkas på samma sätt som inom ramen för förskingringsbrott, BrB 10 kap. 1 §.150 _{Detta tycks ha lämnat visst utrymme för tolkning i litteraturen. Mellqvist}

menar att “[r]edovisningsskyldighet torde föreligga när en huvudman anförtrott en syssloman medel som ett främmande värde vilket denne inte får försätta i fara, varmed följer en skyldighet för sysslomannen att antingen avskilja medlen eller hålla sig solvent och likvid för det värde som medlen motsvarar.”151 _{Håstad menar att det, för att redovisningsskyldighet ska}

föreligga, krävs “att den som överlämnat medlen förbjudit mottagaren att ha medlen sammanblandade med sin egen förmögenhet i ett läge då mottagaren är insolvent, eller att detta ändå följer av rättsförhållandets natur.”152 _{Millqvist menar att redovisningsskyldigheten}

är uppfylld om någon mottagit ett främmande värde för annan, samt att det “föreligger ett

152_{Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 157.}

151_{Mellqvist, Mikael, Karnov, kommentar till lagen om redovisningsmedel, not 3, [hämtad 2020-12-29].} 150_{SOU 1943:24 s. 22.}

149_{Ibid., s. 160 f.}

148_{Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 157.} 147_{SOU 1943:24 s. 41.}

146_{Se avsnitt 5.2.}

uppdragsförhållande eller annat avtal mellan ägaren och personen ifråga eller ett anställningsförhållande. Men det kan också bero på en tillfällighet såsom att betalning av misstag skett dubbelt eller till fel mottagare.”153_{Trots att författarna naturligtvis har olika sätt}

att uttrycka sig, synes de vara tämligen överens om att någon form av förtroendesituation ska ligga till grund för redovisningsskyldigheten. De synes också vara överens om att det inte behöver finnas ett uttryckligt avtal mellan separatisten och den redovisningsskyldiga för att att lagen ska äga tillämpning.

Nästa rekvisit är att medlen ska ha hållits avskilda. Rekvisitet är nära förknippat med redovisningsskyldigheten och innebär att medlen inte får sammanblandas med den redovisningsskyldiges personliga egendom. I förarbetena till lagen angavs att medlen ska hållas avskilda från den redovisningsskyldiges övriga tillgångar. Det tydligaste sättet som avskiljandet kan åstadkommas på är genom att sätta in medlen på ett särskilt bankkonto. Det diskuterades i förarbetena huruvida det också skulle föreligga ett krav för den redovisningsskyldige att underrätta banken om ändamålet med medlen. Ett sådant krav ansågs dock för långtgående, men ansågs istället kunna utgöra en del av bevisfrågan. I förarbetena angavs också att medlen inte skulle anses bli sammanblandade med den redovisningsskyldiges övriga egendom om ett belopp som tillhör sysslomannen endast tillfälligt dyker upp på kontot. Som exempel härvid anges ränta på avskilt belopp som

tillfaller den redovisningsskyldige. Upprepade insättningar och uttag av den

redovisningsskyldiges privata egendom på kontot skulle däremot innebära att medlen inte hållits avskilda.154 _{Om medlen hållits avskilda ska de anses vara förbehållna huvudmannen,}

det vill säga separatisten.

Utöver att medlen ska ha hållits avskilda ska de ha avskilts utan dröjsmål. I LRV 1 st. 2 men. anges dock att avskiljande kan ha skett senare, förutsatt att den redovisningsskyldige fortfarande var solvent. Det finns en del rättspraxis som har behandlat frågan om när ett avskiljande har skett utan dröjsmål. I NJA 1987 s. 517 utmättes A för sina skulder. A hade tidigare, för B:s räkning, sålt B:s bil. Pengarna från försäljningen hade A sedan, drygt en dag efter försäljningen, lagt i ett kuvert i sin byrålåda. HD ansåg att medlen hållits avskilda utan dröjsmål.155_{I NJA 1985 s. 836 var tiden för avskiljande däremot något längre. I målet hade en}

155_{NJA 1987 s. 517.} 154_{Prop. 1944:81 s. 32 f.}

dubbelbetalning skett till en konkursgäldenärs bankkonto. Dubbelbetalningen var dels sammanblandad med gäldenärens egna egendom, dels upptäcktes den två eller tre dagar senare, strax innan gäldenären gick i konkurs. Konkursgäldenären hann därför inte avskilja medlen mellan upptäckten och konkursutbrottet. HD menade att detta inte hindrade separatisten från att erhålla separationsrätt. Dröjsmål ansågs inte ha förelegat med hänsyn till

den korta tid konkursgäldenären hade för avskiljande mellan upptäckten av

dubbelbetalningen och konkursutbrottet. Fordran på beloppet som avsåg dubbelbetalning

gillades således.156 _{Det finns således ingen klarlagd tidsram inom vilken den}

redovisningsskyldige måste hålla sig för att dröjsmål inte ska anses ha uppkommit. Omständigheterna blir istället avgörande. Däremot synes någon form av huvudregel kunna utläsas ur såväl rättspraxis som doktrin, att avskiljandet ska ha företagits före insolvens inträdde.157 _{Detta går även att utläsa direkt ur LRV 1 st. 2 men., att avskiljande senare får}

göras om den redovisningsskyldiga inte var på obestånd.

Slutligen bör också nämnas att det finns möjligheter att erhålla separationsrätt till andra medel som trätt i den ursprungliga egendomens ställe, det vill säga surrogation, genom LRV. Detta eftersom medel ofta slussas genom flera olika konton, och identiteten skulle således anses förlorad om annan egendom inte kunde träda i dess ställe.158 _{Av vikt är dock att det}

avskilda beloppet inte får understiga det mottagna beloppet.159

5.3.3 Separationsrätt genom avtal och köprättslig lagstiftning

Det finns också vissa avtalsrättsliga möjligheter för att kunna erhålla separationsrätt till egendom genom bibehållen äganderätt. Säljaren till egendom kan häva ett köp om köparen är i dröjsmål med sin betalning. Om egendomen har kommit i köparens besittning måste säljaren dock ha avtalat om hävning för att kunna göra det aktuellt.160_{Äganderättsförbehåll av}

sådant slag är dock desto vanligare vid avbetalningsköp och nyttjanderätter, såsom leasing. AvbetKL och KKrL innehåller bestämmelser om denna typ av köp. Lagstiftningarna innehåller däremot inte sakrättsliga regler. Ledning om vad som krävs för ett giltigt äganderättsförbehåll får därför sökas i andra källor.

160_{Se KöpL 54 § 4 st. samt KKL 40 § 3 st.} 159_{Se NJA 2009 s. 500.}

158_{Se Millqvist, Sakrättens grunder, s. 128 f.}

157_{Se NJA 1987 s. 517; Millqvist, Sakrättens grunder, s. 134.} 156_{NJA 1985 s. 836.}

Först och främst måste ett äganderättsförbehåll ingå i avtalet mellan säljare och köpare redan när köpet genomförs. Ett äganderättsförbehåll anses således inte kunna konstrueras vid ett senare tillfälle.161 _{Vidare finns en del rättspraxis avseende äganderättsförbehåll och dess}

giltighet. Ett köpeavtal måste innehålla någon form av begränsning av förfoganderätten för att ett äganderättsförbehåll ska anses ha sakrättslig verkan.162 _{Likaså saknar ett}

äganderättsförbehåll verkan om egendomen som avses med förbehållet har förlorat sin identitet163 _{eller sammanfogats med annan egendom}164_{. Förbehållet saknar också verkan mot}

tredje man om denne har förvärvat egendomen genom ett exstinktivt godtrosförvärv.165_{I såväl}

litteraturen som i rättspraxis uppställs således vissa krav för att ett äganderättsförbehåll ska kunna göras gällande och ha sakrättslig verkan. Oaktat detta tycks inga särskilda formella krav föreligga för sådana avtalsklausuler, annat än att de måste finnas med vid köpet. De behöver inte ens vara skriftliga, även om det är vanligt att de är det.166

5.4 Separationsrätt genom förvärvad äganderätt