I samtal med informanterna skiljer sig uppfattningarna åt om de upplever sig styrda av hierarkiska strukturer eller har möjlighet att arbeta självständigt. En informant i professionsgrupp A säger sig ha frihet under ansvar. Enligt informanten slutförs de arbetsuppgifter hen har utan någon större inblandning från ledningens sida och informanten säger sig ha frihet att ändra om i sin planering. En informant i samma professionsgrupp säger sig ha möjlighet att själv kunna påverka sitt arbete och känner sig inte styrd utan uttrycker att hen är “chef över sig själv”. I samma professionsgrupp säger dock en annan informant att det inte finns något handlingsutrymme eller
påverkansmöjligheter i arbetet. Medarbetaren delar inte uppfattningen om att det finns en autonomi i arbetet och säger att styrningen känns inspirationshämmande. Detta menar hen är ett resultat av när ledningen fråntog den enskilde inflytande över arbetsdagen. Hen syftar då på det ny planeringssystemet som infördes för 2-3 år sedan. En informant i professionsgrupp A drar paralleller mellan sitt arbetssätt och känslan av att arbeta på löpande band. Informanten poängterar dock att det finns en viss självständighet men att denna uppfattning kan skilja sig åt beroende på vilken yrkesroll medarbetaren har inom grupp A. Medarbetarna inom professionsgrupp A arbetar med olika arbetsuppgifter och den informantens arbetssätt är inte lika styrd som för andra medarbetare inom
professionsgrupp A. Om informanterna upplever en autonomi i sitt arbete eller om de ser hierarkin som ett hinder i sitt dagliga arbete skiljer sig därav åt mellan informanterna inom professionsgrupp A.
”Det fungerar ju bra oss emellan på våran avdelning. Vi fördelar jobben, så om det kör ihop sig, ja då roddar vi om…”.- 2A
På frågan om informanterna känner sig övervakade av ledningen var det sex av nio som svarade nej. Det är mest tydligt i professionsgrupp B att denna upplevelse inte finns.
I professionsgrupp A är det en av informanterna som berättar att planeringssystemet har lett till mer övervakning från ledningens sida. Men även att de arbetar tillsammans med medarbetare som har linjeansvar. Informanten ansåg att övervakningen ökade när
medarbetare fick linjeansvar. Linjeansvaret innebär att medarbetaren planerar och sköter delar av det administrativa arbetet på enheten.
”...jag blir misstänksam. Om det är någon sorts jäv, jag vet inte riktigt var de har sin, vad ska jag säga, sin lojalitet i alla lägen.” - 1A
På arbetsplatsen befinner sig inte ledningen på samma plan som resterande avdelningar utan sitter i en annan huskropp på översta plan avskilt från medarbetarnas dagliga arbete.
En av anledningar till att vissa medarbetare har erhållit linjeansvar var för att underlätta för ledningen där arbetsfördelning nu sker på “samma plan” och av medarbetare som har större överblick. En av informanterna upplever ledningen som distanserad. En annan informant upplever ibland att cheferna slår ifrån sig problemen och har svårt att se att människor är olika. Informanten jämför med tidigare arbetsplats och säger att där var det mer raka besked.
”Det är mer distanserat och inte så genuint som det var förr…” - 1A
Denna uppfattning är inget som delas med andra utan de flesta är neutrala i sina svar på hur de förhåller sig till relationen-, medarbetare och chef. Tre informanter säger att andra medarbetare kan ha problem med kommunikation, för högt ställda krav eller att det finns fnurror på tråden men att de själva har en bra kontakt med ledningen. En informant i professionsgrupp B säger att grupp A´s uppfattning av ledningen är allt från att de inte bryr sig till diktatorisk styrning, till bristande feedback. Känslan informanten har är att andra medarbetare vill skapa en gemensam fiende i ledningen.
”...jag tänker så här, bland [professionsgrupp B] och chefen uppåt där är det bra.
Kanske bättre än vad jag tycker det borde vara… Däremot mellan
[professionsgrupp A] och cheferna där är det liksom sån, avgrund nästan…” - 1B
En informant i professionsgrupp B framhäver att det inte finns några krav på att ett visst antal patienter ska få vård per vecka. Det finns inte heller några krav på att ett besök ska ta en viss tid eller att besöket ska hålla en viss kvalitet. Samma informant beskriver att kraven är väldigt låga och att hen tycker att ledningen bör ha en bättre kontroll på verksamheten. I dagsläget upplever hen att mycket lämnas godtyckligt.
”Men just nu så är det väldigt, chefen litar väldigt mycket på medarbetarens egna ansvar. Vilket ju på ett sätt är bra såklart men den här övervakningen. Men jag tänker att man skulle kanske rent generellt kunna ställa lite hårdare krav.” - 1B
Höga krav är något professionsgrupp A upplever. Det kan handla om för mycket arbete, att arbetet inte hinns med alternativt att det inte finns resurser att klara av det.
Samtidigt finns det en annan informant i gruppen som beskriver att det inte är höga krav, utan att de ska göra det som ska göras. Det som några av informanterna även tar upp i grupp A är kraven som läggs på varje enskild medarbetare. Som nämndes tidigare ges ingen hänsyn till enskilda individer. En informant beskriver att en del klarar av lätta jobb, andra mer komplicerade. En annan informant efterlyser en större acceptans för just olikheter hos medarbetaren. Hen menar att det måste vara okej att enbart genomföra åtta stycken arbeten kontra tio stycken som en kollega gör. Med förutsättning att arbetet är utfört så bra som möjligt med hänsyn till individens förmåga. Hen menar att
verksamheten måste ha en insikt i att det inte går att ha samma krav på varje person då olikheter råder mellan människor.
”Det måste finnas så här att vi är olika [...] alla människor. Vi är inte [...] maskiner som bara är inprogrammerade, tryck en knapp så gör vi likadant allihopa, lika mycket. Det är ju inte så...” - 3A
Professionsgrupp B tycker framförallt att grupp A bör hinna med mer arbete på en dag än vad de gör nu. En av informanterna i grupp B beskriver att allt tar så lång tid och att det nästan är en form av arbetsflykt. Hen jämför arbetstakten med kollegor inom andra organisationer där produktionen är 3-4 gånger så mycket. Samma informant är frustrerad över arbetsprocessens takt. Hen säger själv att arbetet kan göras på drygt en timme och för professionsgrupp A ska en hel dag nyttjas och ändå blir inte arbetet klart. Hen återkom flera gånger under intervjun till att grupp A inte vet hur bra de har det.
”Folk är skitstressade men det är ganska slappt.” - 2B
”Dom har jättegott om tid på sig men hinner ingenting.” - 2B
Att det är en slapp och en stressfri arbetsmiljö är inget som professionsgrupp A beskriver
när vi intervjuar dem. En informant redogör för att en allmän uppfattning är att det ibland kan bli för mycket arbete och att det då leder till en stressig situation. Ett resultat av stressen som kan förekomma i verksamheten menar en informant ibland kan leda till konflikter. Det beskrivs av flera att planeringssystemet har lett till att när hjälp behövs möts det av motstånd eftersom det är stressigt och en press att hålla tiden.
”Då kanske de blir lite stressade och säger att ” a men jag är upptagen med den här, jag har en [planering] att hålla.” - 4A
Ibland kan även stressen över att hinna med att ta hand om många patienter leda till att en del medarbetare känner att de inte hinner lägga ner den tid på en patient de egentligen vill. Ibland kan medarbetare vara lediga eller vara sjuka. Då måste någon annan gå in och slutföra arbetet för att patienten ska kunna få den hjälp de behöver. De upplever att denna stress går i vågor, ibland är det mer och ibland mindre.
”Då är det nästan så man inte hinner att käka lunch. Det har hänt nån gång att man har käkat lunch vid 4. Såna dagar är inte så roliga. Då är det lite mycket.” - 4A
En informant menar att den stressiga miljön ibland kan leda till missar i arbetet. Framför allt missar som är kopplade till att en korrekt arbetsbeskrivning inte är ifylld. När sedan arbetet går vidare i kedjan av medarbetare som jobbar efter arbetsbeskrivningen blir slutresultatet fel. En informant i professionsgrupp B menar att dessa missar kan begås ibland men att det då borde finnas förståelse från grupp A att ifrågasätta dessa. Grupp B menar att det ibland kan leda till missuppfattningar men lyfter även att de inte är mer än människa och kan glömma bort saker. Grupp A beskriver att det är frustrerande när det saknas underlag i arbetsbeskrivningen och att tid måste läggas på att hitta ansvarig person.
”Att man skulle behöva [...] fråga, ska det verkligen vara så här? Men istället, för man misstänker nog, att det ska nog inte vara så här. Men istället för att ta den kommunikationen så gör man det [...] själv, inser aha, men det här är nog
egentligen fel. Men nu är det ju beskrivet så här, nu står det så här i mallen [...] så då gör jag så. Trots att det ska nog egentligen inte vara så.” - 1B
Samtidigt lyfter en annan informant i grupp A upp att många av de anställda har en lång erfarenhet av hur arbetena ska genomföras. Att en miss i arbetsbeskrivningen inte ska leda till något större problem utan används den som kunskap som finns så kan problemet lösas ändå.
”...klart man [professionsgrupp B] missar att fylla i mallar och sådana grejer, de klart det blir vi också beroende av att det, men har man har jobbat länge så vet man lite hur vissa saker ska se ut.” - 2A
I samtal med grupp A och B var det tydligt att de upplevde en stor skillnad i hur de uppfattar kraven på dem från ledningen. Även hur olika de ser på sin roll i verksamheten.
För i slutändan handlar det om att alla medarbetarna ska bidra till och hjälpa patienterna.
”...det viktigaste ja, det ska fram [produkten] och patienterna ska ha sina grejer.
Om folk är borta eller sjuka å så får en del jobba lite mer där, och då blir det stressigt och då har man inte tid att tänka på sånt för vi är här för att få fram grejerna.” - 2A
Den mest framträdande krocken i arbetet anser några informanter handlar om olika synsätt på effektivitet och kvaliteten på det utförda arbetet. Som tidigare nämnt anser professionsgrupp A att ett gott resultat är viktigt. Men krocken blir när ledningen har ett annat synsätt. Detta beskrivs bäst genom citatet nedan:
”Jag tycker, jag tänker så här, kvalitet och arbetena hur vi vill få dem utförda. Då har vi anställda högre krav än vad de har på ledningen. Ledningen har de
produktionsperspektivet för mycket, vi har mer att det ska vara ordentligt utförda jobb. Och det krockar.” -3A
Ovan citat visar på att ledningen snarare vill få en ökad produktion, framför att det ska hålla en god kvalitet. En informant beskrev även att arbetena måste få ta tid. Annars kommer de inte att hålla den säkra kvalitet som behövs. Flertalet av medarbetarna i professionsgrupp A uppskattar inte det spår som verksamheten har styrt in på.
Informanten kan inte förstå vitsen med att detaljstyra personalen timme för timme för att öka takten. Att arbetet är en form av hantverk där saker tar tid att genomföra och att det kan gå fel framhävs. Samma informant poängterade även att budget är ett stort fokus
inom hälso- och sjukvården. En informant beskriver att budgeten fungerar på det viset att en pott delas ut årligen. Hen drar parallellen till hur det fungerar inom det privata
näringslivet där personalen måste producera för att få intäkter. Informanten beskriver å andra sidan den egna verksamheten där ju mindre verksamhet de bedriver desto mindre kostnader får de. Men lyfter också upp att minskar de sina kostnader varje år kommer budgeten att minska, det gäller att ligga på ungefär samma nivå varje år. Denna informant som tillhör professionsgrupp B tror att detta kan ligga till grund för att cheferna inte driver medarbetarna lika hårt.
”Där måste man producera för att få intäkter. Det är klart att deras chefer är på, att va fan du kan inte hålla på med detta i två timmar, nu får du skärpa dig, du får en timme. Men här liksom…” - 1B
Samtidigt lyfter grupp A upp att fokus har minskat från vad människan behöver för att trivas med exempelvis bättre lön och en god arbetsmiljö till förmån för budget och effektivisering. Informanten diskuterar kring hur sjukskrivningarna ser ut och vad bakgrunden till dem är. Det handlar inte längre om problem med hjärtat eller diabetes.
Samtidigt förstår inte informanten anledningen till att det har skett en förändring åt att bara se människor som huvuden och detaljstyra dem för att öka takten. Det är bara ett spår från övriga samhället om att effektivisering är något bra för verksamheten.
”Och jag vet egentligen inte varför i en offentlig verksamhet man ska stressa ihjäl folk, när det inte ens är vinstdrivande. Jag kan inte se anledningen till det riktigt.”
- 1A
Införande av planeringssystemet som gjordes för 2-3 år sedan skapar en frustration bland medarbetarna vi intervjuade framför allt inom professionsgrupp A då professionsgrupp B tidigare redan har arbetat efter det systemet. Professionsgrupp A upplever att det nya systemet hindrar dem från att hinna med att göra jobbet på ett tillfredsställande sätt. En av informanterna var upprörd över hur det nya systemet inte tog hänsyn till den enskilda individen. Det fanns en känsla av att de måste ligga på topp och prestera bra varje dag.
Att det inte fanns tid för att ha huvudvärk eller vara lite småförkyld. Även att det är mellanhänder som lägger in i planeringssystemet väcker irritation.
”...det är mellanhand som bara bokar in grejer. Gör detta på de här timmarna utan att själv ha erfarenheten av att tillverka en sådan.” -1A
En informant i professionsgrupp A uttryckte även att systemet har lett till att
handlingsutrymmet minskat. Samtidigt beskriver en av informanterna att systemet på ett vis leder till en ökad kontroll över arbetet som utförs. Om det inte finns en färdig produkt till patienten är det något som personen får höra. En informant beskriver tydligt att det finns ett motstånd mot planeringssystemet inom professionsgrupp A. Hen ifrågasätter dessutom hela tanken med det.
”Så jag vet att det finns ett stort motstånd bland [professionsgrupp A] för det här planeringssystemet. Och jag vet inte ärligt talat varför de måste ha systemet. Varför det inte finns istället en, vad man kan kalla den en lista på jobb som ska göras, så tar man bara den som det är mest bråttom med. Jag tycker att det borde bli mer effektivt. Men det är bestämt att det ska vara ett planeringssystem för det har ledning sagt och det finns ett väldigt motstånd vilket innebär att [professionsgrupp A]som jobbar med det är väldigt negativa. Ledningen säger att det ska vara så….”
- 4A
Professionsgrupp B har en helt annan inställning till planeringssystemet. I deras
presentation av systemet får vi också reda på att de har ett annat mandat över det. De har möjlighet att själva boka in tider och bestämma hur lång tid som behövs för varje arbete.
Det finns en mall att gå efter men det är en flexibilitet i den. Professionsgrupp B faller tillbaka på att de har frihet i styrningen över sitt arbetsschema.