Slitzs sidor domineras av en tydlig diskurs där mannen är den mäktiga i förhållande till kvinnan. Kvinnan är objektet för mannens blickar och lust, och hon befinner sig i
beroendeställning till en man. Mannen har även makten att ta initiativet medan kvinnor förblir avvaktande, men ändå inbjudande. Hon vill till varje pris ha en man och ska därför spela på sin sexualitet och vara förförande. Hon ska bejaka sin kvinnlighet och det är utseendet som avgör om mannen vill ha henne eller inte.
Maktbalansen är exempelvis tydlig i artikeln Uppgradera ditt liv Del 2: Kvinnor. Den här artikeln är en del av en mindre serie artiklar som publicerats i just det här numret av Slitz. Artikelserien består av tre artiklar som handlar om hur man ska förbättra sitt liv och nå sina drömmar. Del ett handlar om pengar, del två om kvinnor och del tre om träning. Under Del
två: kvinnor tar man upp teman som raggning, sex och förhållandet.
I artikeln tipsar skribenten läsaren om att ”Det finns ingen anledning att ragga på fula tjejer när du i själva verket vill ragga på en snyggare tjej, men inbillar dig att tiopoängaren är över din klass. Bit ihop, ragga på den snygga bruden först, bär din framgång som en gentleman och din motgång som en man, och beta sedan av övriga kjoltyg i fallande ordning på den
universella snygghetsskalan.”. Man definierar alltså kvinnan utifrån hennes utseende, och det är också utseendet som är det viktigaste kravet för att man väljer en kvinna. Utgångspunkten är att det är en man som raggar upp kvinnan, och inte tvärtom. Visst, hon har möjlighet att säga nej till mannens initiativtagande, men det är han som har makten att ta första steget. Hon tilldelas enbart rollen att se inbjudande ut. Skribenten skriver också att männen kan ”beta av” kvinnor i snygghetsordning. Att man väljer att använda verbet ”beta av” konnoterar till
någonting som kan användas en gång och sedan slängas bort. Att man dessutom ska göra detta i snygghetsordning betyder att en kvinna definieras av sitt yttre.
Maktförhållanden är tydliga även när skribenten i samma artikel skriver om sex. Skribenten skriver att det oftast tar tid att hitta varandra i en sexuell akt, så en perfekt akt är ingenting man ska ”räkna med från första dopp”. Sex beskrivs alltså som en akt där mannen ”doppar” sin penis i kvinnan. Ordet ”dopp” konnoterar i den här kontexten till att mannen doppar sig i kvinnan, precis så enkelt och lätt som att doppa en pommes i ketchup. Det är mannen som är den aktiva aktören och som därmed har makten. Dock betraktas kvinnorna inte som ovärdiga, utan skribenten skriver att det finns gränser för acceptabelt beteende vid till exempel
engångsligg. Även om mannen i en sådan situation inte har ansvar för ”multipla orgasmer” påpekar skribenten att man ska ta hänsyn till den andra och inte enbart tänka på sin egen njutning.
I artikeln Uppgradera ditt liv Del 2: Kvinnor skriver Slitz också om flickvänner och förhållanden. Här är det tydligt att samtidigt som kvinnan objektifieras ska hon ändå inte befläckas av objektifieringen. Alltså, hon ska kunna vara en potentiell flickvän, vilket man är om det finns något utöver ”fysisk attraktion” som artikeln beskriver det. ”Att vara ihop med en tjej enbart på basis av att hon är snygg och bra i sängen är en utmärkt tillfällig lösning, men det blir gammalt fort”, skriver skribenten. Sedan citeras ett gammalt amerikanskt ordspråk till svenska; ”När tjejen ifråga både är snygg, fantastisk mellan lakanen och dessutom kan bidra till ditt vardagliga välbefinnande genom att få dig att skratta, att överraska dig, att komma med relevanta kommentarer apropå aktuella situationer, att inte gå dig på nerverna med orimliga krav och att vara trevlig i största allmänhet – då är det dags att inleda det seriösa förhållandet”. Man beskriver dessa egenskaper som om de var väldigt speciella, som bara väldigt få kvinnor besitter. Man utgår ifrån att alla kvinnor är värda att lägga märke till om de är snygga, men sedan finns det några få som utöver det även kan vara roliga, smarta och inte gnälliga. De flesta kvinnorna är alltså mest jobbiga, men ändå trevliga att ha sex med.
Kvinnan i artikeln är ”bara ett ligg” tills det att hon kan bli den potentielle flickvännen, alltså är hon också i beroendeställning till mannen. Hon kan nämligen bara bli flickvännen om hon fullföljer de kriterier som männen har. Kvinnan har dock inte vanhedrats av att vara mannens objekt, vilket vi också ser i Hirdmans studie då kvinnorna i Fib Aktuellt inte blev befläckade av sin medverkan i tidningen (Hirdman, 2001).
Hirdman (2001) skriver också att homosocialitet bildas när män premierar sina relationer till andra män över relationen med kvinnor. Slitz gör samma sak när de skriver till sin publik om hur en kvinna ska uppträda för att vara den potentiella flickvännen. De manliga läsarna tilldelas makten över att bestämma hur den potentiella flickvännen ska vara och se ut, och om kvinnan inte är sådan är hon inte heller en potentiell flickvän. Hon är alltså i
beroendeställning till sin man.
Även i krönikan En bitch räcker längre (Slitz, 2011-08) skriven av journalisten Stefan Jensen, beskrivs kvinnan som ett objekt som ska bejaka sin kvinnlighet. Krönikan handlar om Jensens åsikter kring otrevliga kvinnor och sex. Dock börjar han sin text med ett annat ämne,
nämligen tv-serien Sex and the city. Han försvarar kort sin tidigare krönika som enligt honom upprört många och skriver att ”Sex and the city-kvinnan kan lätt sammanfattas som en
egocentrisk och ytlig varelse vars fördrivna ideal, där begärets arena skiftat från
sängkammaren till skobutiken, saboterat vederbörandes förmåga att fungera som en sexuell varelse.”. Kvinnan ska alltså inte följa sina egna, privata intressen, till exempel skor, utan bejaka sin kvinnlighet och koncentrera sig på det sexuella tillfredställandet i livet, annars är hon egoistisk och ytlig. Hon ska dessutom bejaka sin kvinnlighet för mannens skull, alltså är hon ett objekt för mannen.
Själva krönikans tema är denna månad ”bitchen” och Jensen beskriver i texten hur han återigen gett sig ut på ”köttmarknaden” för att studera detta fenomen. Att man väljer använda ordet köttmarknad objektifierar kvinnorna då de beskrivs som handelsvaror. Utgångspunkten i texten är nämligen att det är män som raggar på kvinnor, och därmed blir kvinnorna ”köttet” på marknaden. Med ”bitch” syftar Jens på ”argsinta” kvinnor som verkar vara ointresserade av män. Enligt krönikan är dessa kvinnor väldigt förföriska, och oftast bra i sängen, och Jensens mål med krönikan är att visa hur männen kan ragga på sådana kvinnor. Det gör han genom att beskriva situationer som han bevittnat när han har studerat fenomenet ute på krogarna.
I det första scenariot som skribenten beskriver raggar en man på en kvinna genom att fråga om hon ofta besöker just det här stället. Här återfinns diskursen om kvinnan som avvaktande medan mannen är den som tar initiativet. Enligt Jensen svarar hon att ”Ja! Jag kan inte fatta att jag aldrig sett dig här förut, snygging!”. Då blir mannen enligt Jensen tveksam: ”Eftersom
raggas upp så lätt av någon som jag. Hon är säkert värsta madrassen, alternativt redigt knäpp i huvudet, kanske rentav på tillfällig helgpermission från ett närbeläget mentalsjukhus”. Så fort det är en kvinna som tar över initiativet så anses det alltså vara något fel. Jensen drar
slutsatsen att eftersom många män har låga tankar om sig själva är det bra att kvinnorna är lite ”bitchiga”, alltså inte för lättraggade. En kvinna ska alltså gå med på männens förslag, men inte för lätt, eftersom hon då riskerar att få ett rykte som en ”madrass”. Ordet ”madrass” konnoterar direkt till prostituerad eller en kvinna utan något värde. Kvinnor ska alltså vara objekt för mäns blickar, men de ska fortfarande vara oskyldiga och inbjudande kvinnor med flickvänspotential.
I ett annat scenario som Jensen beskriver erbjuder en man en kvinna påfyllning av hennes drink. Mannen är därmed återigen den som tar initiativet. Hon svarar att hon har egna pengar att köpa drinkar för och säger även att ”50-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn, Adolf”. Jensen skriver att det är värsta typen av bitchen, som enligt honom tappat kontrollen över sin egen bitchighet och ”på grund av en abnorm aggressionsnivå fungerar dåligt i varje givet socialt sammanhang”. Alltså är en kvinna som inte alls är intresserad av män, och till och med säger emot männen, en socialt missanpassad person. Kvinnan beskrivs därmed som heterosexuell av naturen, och om hon gör något som männen inte uppskattar gör det henne till missanpassad. Hon är därmed också i beroendeställning till männen eftersom det är de som bestämt att hon är missanpassad om hon inte väljer dem. När hon försöker ta makten med meningen ”50-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn, Adolf” anses detta som något konstigt, annorlunda och inte acceptabelt.
I krönikan är det skribenten, Stefan Jensen, som bestämmer hur den perfekta bitchen ska vara för att männen ska vilja ha henne. Återigen är hon objektet för hans vilja. Han konstaterar att en kvinna ska vara lite bitchig, men att en kvinna som är allt för bitchig aldrig kommer att bli populär. Det gäller alltså att vara lagom bitchig, eftersom det fungerar som en bra ”krydda” som Jensen beskriver det. Bitchighet antyder enligt honom att ”kvinnan ifråga är högst medveten om sitt eget värde och har ett sunt självförtroende”. Kvinnors självförtroende är alltså attraktivt, så länge deras självförtroende inte är bättre än mannens. Han skriver att kvinnorna använder bitchigheten för att de ”testar gränserna för sin potentielle framtida sängkamrat, och försäkrar sig om att han har humor, talets gåva och självförtroende nog att ragga på henne trots mothugg”. Motivet bakom kvinnans agerande är återigen mannen och bitchighet handlar om att fånga honom, vilket är varje kvinnas mål.
Det är också intressant hur Jensen väljer att beskriva kvinnor med dåligt självförtroende. Jensen skriver att ”bitchiga” kvinnor inte passar alla män, utan att självgoda män oftast söker efter ”kvinnor som själva är så tomma inombords att även de kan fyllas av honom annat än i rent fysisk mening”. Kvinnor som inte är ”bitchiga”, som inte har ett bra självförtroende, beskrivs alltså som tomma inombords. Tidigare i artikeln har det skrivits om en man med dåligt självförtroende, men han beskrivs inte alls som tom, utan som någon som behöver en lagom bitchig tjej. Det är alltså tydlig skillnad mellan män och kvinnor när det gäller bristen på självförtroendet, kvinnor kan vara tomma inombords, men män är bara lite osäkra på sig själva.
Förutom att krönikan visar hur kvinnan objektifieras i text, är Jensen även ett exempel på hur dagens journalistik blivit allt mer narcissistisk, vilket Hirdman (2001) också kommer fram till i sin studie. Enligt Hirdman utger sig journalister för att vara allvetande experter nuförtiden, precis som Jensen gör i sin månadliga krönika.
Diskursen om den mäktiga mannen förmedlas även i artikeln Nattliv: Borås. Artikeln är en del av en återkommande artikelserie som utkommer i varje nummer av Slitz. I varje del av artikelserien besöker Slitz reporter och fotograf ett nytt festställe, oftast en stad, för att sedan beskriva sina upplevelser för läsaren. Artikeln är skriven i dagboksform där man skildrar händelseförloppet under kvällen. Skribenten beskriver hur de anländer till Borås, tar en öl och går från ett ställe till ett annat. Under kvällens gång berättas vad man ser och känner, och hur festerna är.
Till artikeln hör två korta intervjuer där två tjejer får två frågor var. Här är det tydligt att mannen anses vara initiativtagare när det gäller att ta kontakt med tjejer. Båda tjejerna tillfrågas om hur Boråskillarna är och sedan frågar man den ena tjejen ”Hur får jag dig på fall?” och den andra ”Men oj då! Vad gör de då?” när hon svarat att killarna i Borås är
tråkiga. Även den första tjejen svarar att killarna i Borås är tråkiga eftersom de aldrig kommer fram. Genom dessa intervjuer uppmanar skribenten den manliga läsaren till att ragga, då man understyrker hur tjejerna vill det. Den första tjejen frågar man dessutom ”Hur får jag dig på fall?”. Frågans utgångspunkt är att det är mannen som raggar på kvinnan, inte tvärtom.
Artikeln innehåller också en sammanfattning om Borås nattliv. I den sammanfattningen ger man betyg till de krogar som Slitzs reportrar har besökt under kvällen. Betygen ges i form av antal skiftnycklar där en skiftnyckel är det lägsta och fem skiftnycklar är det högsta betyget. Att använda sig av skiftnycklar konnoterar till något manligt. Betygen delas även in i tre kategorier: tjejer, liggpotential och stämning, och följs av en kort motivering. Fokuset ligger främst på kvinnor.
På Harry’s i Borås finns det enligt beskrivningen ”något för alla”. Kvinnor beskrivs alltså som utbudet i en stor affär med ett brett sortiment. Enligt skribenten drar det blandade utbudet av kvinnor ”förstås” upp betyget. Att man använder ordet förstås konnoterar till något självklart och naturligt. Alltså när det finns ett brett utbud av kvinnor är det självklart ett bra ställe. Enligt kategorin ”liggpotential” kunde man på Harry’s få ligga ”om man ville.” Det objektifierar och underordnar kvinnorna då man säger att man själv hade makten över att bestämma om man skulle ha sex. Uttrycket ”liggpotential” i sig är könsneutralt, men eftersom artikeln handlade om män som beundrar och tittar på kvinnor, antar man som läsare att
skribenten syftar till kvinnor man kunde få ligga med. Dessutom skriver man senare i samma kategori om just tjejer och kvinnor när man beskriver andra krogar.
Stämningen beskrivs i sammanfattningen som bra då dansgolvet var fullt och människor var ”svettiga och kåta”. Kåta konnoterar till att alla vill ha sex.
Om nästa uteställe skriver skribenten att ”Här var nio av tio tjejer blondiner – och alla såg fantastiskt bra ut! Himmelriket, alltså!” Kvinnorna ska alltså vara blonda och bejaka sin kvinnlighet genom sitt utseende. Skribenten konstaterar dock att ställets liggpotential inte var lika hög jämfört med övriga, då det fanns ”ledarhonor” bland kvinnorna. Men man skriver att om man lyckas lura bort ledarhonan så var det inga problem att få ligga. Därmed objektifieras kvinnan ännu en gång, samtidigt som man framställer kvinnliga ledare som något negativt. Stämningen på detta ställe var också skön då det spelades bra musik vilket damerna
uppskattade. Man drar alltså även här en parallell till kvinnorna.
Om det sista stället konstaterar man att det fanns flera ”sötnosar” som reportrarna ”spanade in”. Att man väljer att använda verbet ”spana in” objektifierar kvinnan. Det är ett laddat uttryck då det sätter tittaren i en maktposition. Man kunde i stället till exempel använda verben titta eller se.
I sammanfattningen ingår också en checklista där man kan bock i ja eller nej för vissa
kategorier. Kategorierna är tacos, kycklingvingar, silikon, svårflörtat, tranbärsdrinkar, knallar, guliganer, regn och hångel. Det krävs en del förförståelse för att förstå alla kategorier, till exempel knallar och guliganer. Även här tas kvinnornas utseende upp, men männens utseende kommenteras inte alls.