Som tidigare beskrivits under maktperspektivet är den normala kvinnan enligt Cosmopolitan både självständig, men är samtidigt också beroende av sitt yttre. Även hennes sexualitet betonas och lyfts upp. Man utgår ifrån en diskurs om att en kvinna vill och ska betona sin sexualitet. Till exempel i intervjun med artisten Beyoncé där hon beskrivs som en ”stark och sexig affärskvinna”. Man gör ett aktivt val att beskriva henne med dessa ord. Man betonar hennes utseende och sexualitet, och förknippar den med hennes framgång. Utseende och sexualitet betonas även i skribentens frågor, till exempel ”Vad gör en kvinna sexig?”, ”Vems kropp beundrar du mest?” och ”Vilket är det bästa sättet att förföra en man?”. Här gör
journalisten ett medvetet val då hon väljer att använda ordet sexig istället för till exempel charmig, god eller ljuvlig. På den sista frågan svarar Beyoncé att man ska sätta på musik och ta på sig något som man känner sig extra fin i. Hon säger att man kan välja lite vad man vill, till exempel att sota ögonen, skaffa blonda lockar eller köra på den naturliga looken. Valet ska alltså handla om utseende. Man ska överraska sin man genom att byta ut något, göra något annorlunda. ”Var kvinnan han känner men med något nytt” säger artisten. Med något nytt syftar hon på att ändra någonting i utseendet, alltså ska kvinnan betona sin sexualitet inför mannen.
Beyoncé får under intervjun även en fråga om den kvinnliga sexualitetens status i samhället. Skribenten skriver att ”Reklamen för din senaste doft ansågs för sexig för amerikansk TV. Har samhället fortfarande svårt för en kvinna som är öppen med sin sexualitet?” Beyoncé svarar inte på själva frågan, men konstaterar att reklamen visst var sexig, men att ”det ligger ju i sakens natur”. Hon säger alltså att det är naturligt att man betonar sexualitet och sexuell utstrålning. ”Det var ju reklam för min doft och jag anser att en härlig doft framhäver en kvinnas sex appeal.” Kvinnan ska alltså förvalta sin rätt att vara en kvinna genom att bejaka sin kvinnlighet och sexualitet. Beyoncé får ingen kritisk följdfråga efter sitt konstaterande, utan nästa fråga blir ”Vad gör en kvinna sexig?”. Skribenten frågar inte heller om Beyoncés åsikt om samhällets ställning till kvinnor som är öppna med sin sexualitet, trots att Beyoncé inte har gett något svar på frågan tidigare. I stället betonas att det är naturligt att framhäva sin kvinnlighet och sexualitet.
Samma diskurs, om att kvinnorna vill och ska betona sin sexualitet, förmedlas också i Olivia Wildes krönika. Wilde skriver att ”Vi är som sexigast när vi känner oss självsäkra”. Hon
skriver vidare att medvetenhet om egna brister gör en oattraktiv då man ofta ”säckar ihop” för att dölja dem. Hon påpekar att det inte spelar någon roll om någon annan säger att man ser fantastisk ut om man själv inte känner det. ”Vi gör oss själva handikappade med vår osäkerhet och det är upp till oss att omvärdera skalan för självkänsla och ändra de signaler som vi vill skicka ut till världen”, skriver Wilde. Kvinnorna ska alltså inte skicka ut signaler om att de inte är nöjda med sina kroppar, utan de ska skicka ut budskapet att de känner sig sexiga. Cosmopolitan har även i redigeringen valt att plocka ut citat ”Vi är som sexigast när vi känner oss självsäkra” i fet stil. Man har alltså valt ut ett citat där ordet sexig finns med, även om man kunde valt vilket annat citat som helst. Men skribenten eller redigeraren har gjort ett aktivt val att inkludera sexualitet i det. Det understryker budskapet att en kvinna vill och ska betona sin sexualitet.
Sexualitet kommer även upp i artikeln Grejen med Aussie-tjejen. Skribenten skriver att för att få samma look som Miranda Kerr, som Cosmopolitan titulerar som ”Fitt & Fräschtjejen”, behöver läsaren ta på sig ”ett snyggt fodral och ett par klassiska heels. Sexigt!” Eftersom man väljer att sammanfatta looken med ordet ”Sexigt”, framstår sexighet som något önskevärt och något man ska sträva efter. I samma artikel titulerar Cosmopolitan skådespelerskan Abbie Cornish, som ”Skönheten” och skriver att hon ”… framhäver sina kurvor i starkt enfärgade fodral som alltid känns rätt. Med sin solkyssta hudton och blonda hårsvall blir hon en
glittrande gudinna”. Man blir alltså en gudinna genom att framhäva kurvor och visa lite hud, vilket enligt Cosmopolitan alltid är rätt att göra.
När det gäller sexualitet är diskursen i Cosmopolitans artiklar dessutom heterosexuell. Ingenstans hittade vi hänvisningar till samkönade relationer, men ofta betonades hur viktiga män är för kvinnor. Både i intervjun med Beyoncé och Olivia Wilde skriver Cosmopolitan om deras män, och i intervjun med Wilde spekulerar man även om en ny pojkvän. I intervjun med Beyoncé frågar skribenten även ”Vilket är det bästa sättet att förföra en man?”. Man frågar inte hur en kvinna kan förföra en annan kvinna, utan man utgår ifrån en heterosexuell relation mellan en man och en kvinna. Även i artikeln Har ni… 30-årskris i förhållandet? är
utgångspunkten heterosexuell. Ett seriöst förhållande beskrivs som ett förhållande mellan en man och en kvinna, och ingenstans nämner man samkönade relationer. Tipsen man ger till båda parterna är också formulerade till en man och till en kvinna.
Heterosexuell matris
Judith Butlers heterosexuella matris var tydlig även i Cosmopolitans artiklar. Till exempel i intervjun med Olivia Wilde som börjar med att Wilde kort berättar varför hon en gång tröttnade på männen i Los Angeles. ”De kändes som om de tillbringade mer tid framför spegeln än vad jag gör” säger hon i intervjun. Här ställs manligt och kvinnligt som varandras motsatser, precis som i Butlers heterosexuella matris. Män ska vara manliga, och inte
tillbringa lika mycket tid framför spegeln, som kvinnor gör. Det är kvinnligt och därmed ska inte män syssla med det.
Den herosexuella matrisen träder även fram i intervjun med Beyoncé. I början av artikeln får hon frågan om varför hon gillar parfymer. Hon svarar: ”Jag är ingen pojkflicka. Jag tycker att en doft är en kvinnas viktigaste accessoar – den är sexig, den berättar något och den är
pricken över i. Som att sätta på sig ett par snygga skor med stilettklackar.” Om en kvinna inte gillar parfymer eller klackar är hon därmed en pojkflicka. Kvinnligt och manligt ställs därmed som varandras motsatser, och man utgår ifrån att kvinnorna är feminina, och män maskulina. Visserligen kan man som kvinna låna lite av det andra könet, men då är man inte längre en kvinna, utan en pojkflicka, alltså halvt man.
Begreppet pojkflicka används även i artikeln Grejen med Aussie-tjejen där skådespelaren Mia Wasikowska tituleras som ”Pojkflickan”. Skribenten skriver att ”Med sin korta, pojkaktiga frisyr och minimala makeup bär hon på ett coolt sätt upp flickiga klänningar. Mia har förstått poängen med att utnyttja kontraster”. Manligt och kvinnligt beskrivs som kontraster till varandra, alltså varandras motsatser, där korta frisyrer är manliga och klänningar är kvinnliga. Butlers (2005) heterosexuella matris utgår ifrån att kropparna inte är begripliga i sig, utan kulturen skapar kroppar genom den heterosexuella matrisen. I den här artikeln skapar man en bild av att en kort frisyr är något manligt, något som tillhör det manliga könet, inte kvinnan, och därmed skapar man kroppen genom den heterosexuella matrisen. Kvinnan kan låna den här egenskapen, men då blir hon benämnd som ”pojkflicka”. Hon framställs som en kvinna som gett bort en del av sin kvinnlighet genom att klippa håret kort.
Jämförelse
I Slitz är kvinnan framför allt en sexuell varelse, allt annat är i princip oviktigt. Hennes sexualitet finns till för mannens skull, och det är han som sätter gränserna för vad som är
tillåtet och inte. En kvinna som framtonar sin sexualitet allt för mycket accepteras inte, då kvinnan fortfarande ska vara oskuldsfull, men inbjudande.
Kvinnan ska betona sin sexualitet även i Cosmopolitans värld, även om man inte objektifierar kvinnan på samma sätt som i Slitz. Man betonar hennes sexualitet och utseende och
förknippar det med hennes framgång. Motivet bakom kvinnans sexualitet är fortfarande mannen och jakten på honom. Sexualitet är en naturlig del av varje kvinna, och en kvinna ska använda sig av den för att nå sina mål, vad den än är.
Båda magasinen har en heterosexuell utgångspunkt, och även Butlers heterosexuell matris återfinns i båda tidskrifterna. Män och kvinnor är varandras motsatser och intresserade av olika saker, samtidigt som samkönade relationer inte existerar.