Malmö och social hållbarhet

Malmö som stad har genomgått en betydande omvandling och identitetsförändring genom industriell kris och nya framtidsvisioner med fokus på kunskap, modernitet och långsiktig hållbarhet (Malmö stad, 2012a:5). Beläget som ett betydande nav i Öresunds- och Skåneregionen i både transport- och kultursammanhang har staden potential och som mål att ligga i framkant i utvecklingssammanhang (ibid.). Dock är Malmö en stad som har vad som kan liknas vid internationell storstadskaraktär och därav motsvarande problem. Malmö präglas av segregation och stora samhällsklyftor som särskiljer olika stadsdelar och områden (Kommission för ett socialt hållbart Malmö, 2013:5). Staden och kommunen har en stadigt stigande befolkningstillväxt och en population som år 2015 uppgick till drygt 300 000 invånare (Malmö stad, 2016). Detta i kombination med de existerande klyftorna och skillnaderna, i medelinkomst likväl som i ohälsotal och medellivslängd, har skapat ett behov av att inom staden diskutera hållbarhet utifrån både ekonomiska, miljömässiga och sociala perspektiv. Detta är utgångspunkten för Malmös utveckling som en av de första och ledande städerna i Sverige, och i världen, när det gäller fokus på social hållbarhet (Kommission för ett socialt hållbart Malmö, 2013:5). Genom tillsättandet av Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö och den slutrapport som detta resulterade i, (ibid.), lades ett fokus på uppdraget att belysa skillnaderna i ohälsa samt andra sociala faktorer och att aktivt arbeta för att minska dessa; ett arbete som allt mer synliggörs i stadens policy- och styrdokument.

5.1.1 Malmös översiktsplan och budget

Malmös översiktsplan (2012a:5) uttrycker att “ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet är självklara mål för Malmös utveckling”. Enligt översiktsplanen ska dessa mål prioriteras på lika villkor då de tre hållbarhetsaspekterna verkar ömsesidigt med varandra (2012a:6;15). För att uppnå denna form av hållbarhet ska Malmö stad aktivt arbeta med förtätning som ska skapa en levande stadsmiljö och bättre möjligheter för att leva miljömässigt hållbart. Vidare betonar översiktsplanen att investeringar ska ske utifrån en social hållbarhetsaspekt för att planera en stad både för dagens invånare och framtida medborgare genom att länka ihop staden, minska barriärer och planera för en jämlik stad (2012a:5). Sammanlänkningen ska ske både fysiskt och socialt och generera möten för människor från olika stadsdelar (2012a:13). Det övergripande

30 målet för Malmös översiktsplan är att 2030 ska Malmö vara en stad där det är lätt och självklart att leva med en hållbar livsstil och där det råder social balans.

Ett sätt att arbeta med detta är, enligt översiktsplanen, genom kollektivtrafikplanering där ett mål att öka framkomligheten inom kollektivtrafik har tagits fram, vilket riktar sig mot alla grupper i samhället och förväntas stärka faktorer som tillit och trygghet (2011:55). Där trafiknoder uppstår byggs även fler bostäder vilket innebär att staden förtätas och länkas samman på ett naturligt sätt. Vidare uttrycks det även i Malmö stads budget från 2016, att

“samordning av stadsplanering med infrastruktursatsningar ska nå ekonomiska, ekologiska och sociala mervärden och genom att bygga i kollektivtrafiknära lägen stärker vi arbetsmarknaden och motverkar segregationen” (Utdrag ur Malmö stads Budget för 2016. Malmö stad, 2016:23).

En stark inriktning som pekas ut för Malmö år 2016 och framåt är alltså att ytterligare arbeta med den sociala hållbarheten parallellt med den miljömässiga i planeringen av Malmö, där det ska ges förutsättningar för alla till arbetsmarknad och självförsörjning. Just kollektivtrafik lyfts därför fram som en självklar roll i den långsiktiga målsättningen. En förbättring av kollektivtrafik på lokal och regional nivå kommer generera positiva sociala effekter både för bostadsbyggandet och för arbetsmarknaden samt för Malmö i helhet (Malmö stad, 2016:13). Samordning av stadsplanering och infrastruktursatsningar beräknas alltså vara centralt för Malmös hållbara utveckling och trafikplanering, en aspekt som kommer att presenteras vidare i nästa avsnitt.

5.1.2 Trafikpolitik i Malmö

Malmö stads trafikpolitik, innefattande policy- och strategidokument, syftar till att i enlighet med översiktsplanen konkretisera och vidareutveckla de trafikrelaterade mål som Malmö stad har satt upp, samt att verka för att skapa en attraktiv och hållbar stad utifrån ett holistiskt perspektiv. Trafik- och mobilitetsplanen, vilken tagits fram under 2012-2015, knyter samman översiktsplanens övergripande visioner med de trafikrelaterade visionerna. Dessa visualiseras och konkretiseras ytterligare genom åtgärdsprogram för buller, luftkvalitet och tillgänglighet samt program för cykel- och fotgängartrafik. För denna studie är i synnerhet trafikmiljöprogrammet och rapporten Framtidens kollektivtrafik intressanta, varför dessa två är ett par av de dokument som kommer att behandlas närmare i denna studie.

31

“Stadens trafiksystem och stadsmiljöer ska bidra till att Malmö blir en mer tillgänglig stad för fler. En tillgänglighet och en ökad hållbar mobilitet gör att fler människor får tillgång till kvalitativa stadsmiljöer där människor möts och stadsliv, innovationer och kultur skapas. Detta utvecklar Malmö som stad, mötesplats och arbetsmarknad vilket utgör grunden i Trafik- och mobilitetsplanens vision.” (Utdrag ur Malmö stads Trafik- och Mobilitetsplan, 2015:9)

Malmös trafik- och mobilitetsplan tar upp behovet av att bidra till tillgängligheten i Malmö för samtliga invånare och understryker att ökad hållbar mobilitet ska bidra till kultur, innovation och ett levande stadsliv (Malmö stad, 2015:9ff). I enlighet med de övergripande målen från översiktsplanen; att Malmö ska vara en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar stad, ska även trafikpolitiken verka för att samordna de tre hållbarhetsaspekterna, och vidare påvisa särskilt hur den sociala hållbarheten är nyckeln för att kunna skapa goda livsbetingelser.

Trafik- och mobilitetsplanen belyser, i likhet med samtliga av Malmös övergripande strategiska dokument, helhetstänket som den viktigaste aspekten inom trafikplaneringen. Den understryker också att människorna är den viktigaste beståndsdelen i staden varför deras förmåga att röra sig i staden måste tillgodoses. Det är planerarnas ansvar att tillgodose människorna med ett mobilitetssystem för att säkra aspekter som hälsa och rättvisa vilka båda är faktorer som kan kopplas till social hållbarhet. En mer jämlik tillgång till sin stad uttrycker Malmö i sin Trafik- och mobilitetsplan (2015:19) som ett huvudsakligt mål.

Utformningen av Malmös trafiksystem är kopplad till tillgängligheten för invånarna och möjligheten att ta del av stadens utbud. Utifrån detta påpekas av Malmö stad beroendefaktorn som kommer av trafiksystemen samt hur detta skapar barriärer, både synliga och osynliga, vilket påverkar olika grupper i samhället på olika sätt (Malmö stad, 2015:12).

“Prioriteringsmässigt bör Malmö stad arbeta med åtgärder som gynnar alla, men gynnar dem bäst som behöver det mest.” (Utdrag ur Malmö stads Trafik- och Mobilitetsplan, 2015:14)

Trafik- och mobilitetsplanen (2015:17) definierar i likhet med Urry trafik och mobilitet som möjligheten att förflytta sig från en plats till en annan. Malmö stad påvisar att begreppet mobilitet är centralt för hur Malmös befolkning ska ges möjlighet till ett hållbart resande i sin vardag i samband med effektiv transportering av gods och varor och i takt med en ständigt växande befolkning.

Denna aspekt lyfts i samtliga av Malmös trafikrelaterade dokument, bland annat i

Framtidens kollektivtrafik, vilket är en social konsekvensanalys för Malmö stads kollektivtrafik

framtaget av Mikael Spång och Anna Wendegård år 2009. Detta dokument påvisar existensen av en ojämlikhet mellan olika grupper i staden, i den bemärkelsen att det saknas rättvis och

32 jämlik tillgång till arbete, utbildning och offentlig service (Spång & Wendegård, 2009:14). Vidare belyser detta analysdokument hur social integration och rättvis tillgänglighet ska ses som en rättighet för samtliga invånare och att det måste tas större hänsyn till denna aspekt i planeringen (Spång & Wendegård, 2009:18). I synnerhet påvisas det att det inom Malmö finns stora socioekonomiska skillnader mellan olika stadsdelar, något som även lyfts i Trafikmiljöprogrammet. Socioekonomiska förutsättningar, som inkomst, är en avgörande faktor för vilken möjlighet människor har att transportera sig (Spång & Wendegård, 2009:40; Malmö stad, 2015:18). Bland annat reser resursfattiga människor kollektivt i högre grad än andra (Spång & Wendegård, 2009:15), vilket skapar en målgrupp som i högre utsträckning aktivt behöver inkluderas i trafikplaneringen. Detta innebär att Malmö stad i uttalade mål arbetar med att identifiera och överbrygga barriärer samt möjliggöra mobilitet för de utsatta grupperna och synliggöra kopplingen mellan trafik och jämlikhet för att motarbeta rörlighetsbaserad exkludering. I detta mål pekar Malmö stad på att, då resursfattiga människor i lägre utsträckning har tillgång till bil, resmöjligheter genom gång och cykel samt i synnerhet kollektivtrafik ska främjas (Malmö stad, 2015:18ff). Detta går i linje med Kenyons m.fl. (2002) resonemang som betonar att rörlighet är en rättighet och att minskad rörlighet bland utsatta grupper leder till negativa sociala värden för invånarna i staden och en ökad polarisering.

I trafikmiljöprogrammet (Malmö stad, 2012b) lyfts bland annat frågan om hur ett stärkt kollektivtrafiksystem ska bidra till ökad nytta, trygghet och livskvalitet samt bidra till ett jämlikt samhälle. Begreppet hållbara transporter i Trafikmiljöprogrammet hänvisar dock främst till den miljömässiga definitionen samtidigt som eventuella sociala effekter ses som en positiv bieffekt snarare än som ett specifikt mål (Malmö stad, 2012b:11).

Dokumentet fokuserar på hur åtgärder inom transportsystemen ska utformas med miljön som första prioritet men betonar även att det är positivt om åtgärden dessutom medför att fler samhällsgrupper kan ta del av ökad tillgänglighet, trygghet och säkerhet. De mål och åtgärder som diskuteras i trafikmiljöprogrammet lyfter särskilt fram behovet av en kombination av positiva och negativa incitament samt policys som främjar kollektivtrafiken och motverkar bilanvändandet. Detta ska i största möjliga mån möjliggöras genom fysisk planering där behovet av resande med bil inom staden ska minska (Malmö stad, 2012b:12).

“En övergång till hållbara transporter kräver så grundläggande förändringar att det inte kan genomföras med hjälp en enskild policy eller åtgärd. Snarare krävs en kombination av olika slags övergripande policys som styr stadsutvecklingen fortlöpande under flera årtionden.” (Utdrag ur Malmö stads Trafikmiljöprogram, 2012b:12).

33 I Framtidens kollektivtrafik (2009) poängteras det att åtgärder inom kollektivtrafiksystemen måste utformas med ett jämlikhetsmål i fokus och ha sin utgångspunkt i de ojämna förhållanden som finns i Malmö. Ur ett trafikpolitiskt perspektiv påvisas behovet av att det från en politisk sida, likväl som inom och mellan förvaltningarna, arbetas för att förbättra förståelsen för kollektivtrafikens roll samt kopplingen till just jämlikhet och mänskliga rättigheter (Spång & Wendegård, 2009:6). Centrala styrdokument och policyplaner måste utformas och integreras med ett fokus på hur en sammanhållen strategi kan bredda innebörden av kollektivtrafik samt förbättra människors möjligheter. Vidare framhäver både trafik och mobilitetsplanen och översiktsplanen vikten av att arbetet med trafiksystemen understöds av andra åtgärder. Detta för att möjliggöra fria val och jämlikhet och att därmed skapa ett holistiskt perspektiv och en helhetsinriktad samhällsplanering där trafikpolitiken har en stor roll. Utifrån detta har den sociala konsekvensanalys som presenteras i Framtidens kollektivtrafik lyft fram fyra faktorer som är av särskild vikt för att förbättra tillgången till trafiksystem (2009:9). Dessa är: spårfaktorn, vilken syftar till att överföra en del av biltrafiken till spårbunden trafik för att förbättra hälsosituationen samt jämställdheten i trafiken; restiden, vilken betonar att tid ur ett socialt perspektiv är centralt då kortare restid bidrar till en större arbetsmarknad och snabbare möjligheter att delta i samhälls- och föreningsliv; kostnaderna, för i synnerhet de resursfattiga människor måste anpassas så att detta inte begränsar människors resmöjligheter; samt

flersyftesresor, vilket handlar om att samordna resesyften och möjliggöra för kombinerade

resmål genom lätta byten och korta avstånd mellan hållplatser och destinationer. Ojämlikheter och skev fördelning av dessa faktorer påverkar möjligheterna att röra sig och ta del av staden på lika villkor. Malmö stad lyfter alltså fram behovet av att öka tillgången till trafiksystem, vilket enligt Framtidens kollektivtrafik (2009:14) hänvisar till människors möjligheter att använda sig av olika trafikslag och transportsätt samt faktorer som turtäthet, trygghet och säkerhet.

“Utformningen av tillgång till trafiksystem och dess roll i att öka människors rörlighet måste vara hållbart i den meningen att det är investeringar vars effekter när det gäller miljö, ekonomisk tillväxt och social integration måste beaktas ur ett långt tidsperspektiv. Förutom långsiktig påverkan handlar hållbarhet också om sammanhanget mellan olika målsättningar, exempelvis sociala effekter, miljöpåverkan och ekonomisk tillväxt.” (Utdrag ur “Framtidens kollektivtrafik”, 2009:15)

Genomgående i samtliga av Malmös trafikrelaterade policydokument betonas arbetet med att bryta barriärer och att, med människor i fokus, skapa ett hållbart trafiksystem.

34 Kollektivtrafikens roll i visionerna och strategierna är kopplad till tillgänglighet, tillförlitlighet och konkurrenskraft för att täcka in samtliga hållbarhetsaspekter. Åtgärder inom kollektivtrafiken ska dessutom möjliggöra ytterligare satsningar i trafiknära lägen och boendemiljöer. En särskilt viktig satsning för Malmö stad, vilken används för att exemplifiera en långsiktig kapacitetstärkande satsning inom kollektivtrafiken, är MalmöExpressen vilken har både miljömässiga och sociala fördelar, det senare genom ett integrationsinriktat mål där Malmös östra och västra delar förbinds genom en enhetlig busslinje (Malmö stad, 2015:39). Vidare nämns även projektet Malmöringen, vilket ses som ytterligare ett steg i att arbeta med miljö- och kapacitetsförbättring med ett uttalat socialt perspektiv. Detta projekt kommer att presenteras närmare i följande avsnitt.