Maskiner och utrustning vid hyvlingen

Hyvling utförs med en väghyvel samt en strängspridare.

Väghyveln är överlägsen alla alternativa utrustningar för att forma och jämna grusvägar. Den är en av vägväsendets viktigaste maskiner. Behovet av väghyvlar har minskat eftersom grusvägnätet minskat genom att fler vägar är belagda med Y1G (Gustafsson, 1982). De vanligast förekommande hyvlarna i Vägverket är i viktklasserna 14-17 ton.

Hubendick (1969) beskriver väghyvelns konstruktion och användning mer detaljerat. Väghyveln är en mångsidig entreprenadmaskin som finns med stel eller ledad ram. Den kan utrustas med:

• Schaktblad för schaktningsarbeten

• Hyvelblad för planerings-, justerings och vinterarbeten • Hyvelblad och strängspridare för grusvägshyvling • Väghyveln kan också användas som redskapsbärare.

Man har försökt hitta ersättning eller komplettering till väghyveln vid både grus- och vinterväghållning p.g.a. att både investerings- och driftkostnaderna för väghyveln är höga. Gustafsson (1982) jämför väghyveln med en hyveltillsats för hjullastare, två bilhyvlar och fyra vägsladdar. Resultaten av Gustafssons undersökning visade bl.a. att bara hyveln klarar en djuphyvling.

Vid all hyvling är det viktigt att hyvelbladet är rätt inställt för olika arbeten med avseende på skärvinkel, horisontalvinkel som är vinkeln som bildas horisontellt i förhållande till hyvelramen och vertikalvinkel eller hyvelbladets lutning i sidled, se figur 7.16 (Maskinförarutbildning, 1995).

Figur 7.16 Inställningar i hyvelbladet

Strängspridaren har till uppgift att fördela det upphyvlade grusmaterialet över den uppskurna ytan. Det är viktigt att spridaren är rätt inställd så att materialet blir jämnt fördelat och att det avsedda tvärfallet bibehålles.

Källqvist (1991) konstaterar att de gamla strängspridare som använts av Vägverket hade många brister. Den allvarligaste bristen är svårigheten att kunna forma slitlagret till rätt tvärfall på smala grusvägar, vilket utgör största delen av grusvägarna, i samband med underhållshyvling i två drag, ett i vardera riktningen.

En smal väg enligt Vägunderhåll-barmark (1992) är den väg som är mindre än 5 meter bred. Källqvist anger andra brister på de gamla strängspridarna:

• Bladets horisontalvinkel går ej att ändra. • Möjligheten till breddförändring är begränsad. • Möjligheten till sidoförskjutning är begränsad. • Skärets långlinje kan inte brytas.

• Svårighet att få rätt vertikalvinkel.

Källqvist nämner i sin BD-rapport ett antal egenskaper som gör att spridarna får större flexibilitet.

• Bättre manöverbarhet som gör det möjligt att forma vägbanan på rätt sätt. • Snabbkoppling till hyveln för att förenkla redskapsbyte.

• Manuell resp. automatisk vertikalvinkelinställning • Manuell resp. automatisk utbredningsreglering

Genom att utveckla en effektivare spridare kan man t.ex. uppnå:

• Högre kvalité på hyvlingsarbetet vilket minskar antalet hyvlingstillfällen och ger bättre åkkomfort för trafikanterna.

• Med automatik är det enklare att få rätt profil vilket minskar antalet överfarter samt förenklar för ovana förare att uppnå rätt kvalité.

Resultaten av Källqvist undersökning har lett till att Vägverket valt att använda strängspridare av den typ som visas på figur 7.17.

Figur 7.17 Strängspridare, t.v. fabrikat Mähler och t.h. fabrikat Kommunal- maskin (Vägunderhåll-barmark, 1992)

Strängspridare skall alltid lägga bomberingen i rätt läge oavsett vägbredden. Vid hyvling med strängspridaren skall den upphyvlade grussträngen placeras innanför hyvlingshjulen vid smala vägar, och utanför hjulen vid hyvling av breda vägar. Figur 7.18 förklarar detta.

Figur 7.18 Hyvling av smal resp. bred väg (Vägunderhåll-barmark, 1992)

Olika typer av hyvelskär

Olika väghyvelskär kan fästas på väghyveln. Alla skärtyper är delade i längder på 1,220 eller 1,525 m. Skär finns också i olika tjocklekar. Man kan enkelt byta ut en förstörd sektion och vid olika slitage kan hyvelskären byta plats. Fastsättning sker med bult eller kilförband. Det finns två typer av hyvelskär slätt väghyvelskär ”otandat” och System 2000 ”tandat”(Vägunderhåll-barmark, 1992).

A. Slätt skär

Vägunderhåll-barmark anger två nackdelar med det konventionella släta väghyvelskäret.

•

Avverkningen sker genom skärande bearbetning vilket kräver stor energi.

B. System 2000

Systemet introducerades först för krävande vinterhyvling och har senare börjat användas för sommarhyvling (Junes, 1989). Junes konstaterar att en förutsättning för S 2000 är dock att vägarna inte är för steniga. Han anger att rekommenderade användar- och skötselinstruktioner bör följas. I annat fall kan det bli dyra erfarenheter. Skäret består av 4 monteringsplattor och 104 utbytbara fräständer som är roterande piggar (Svensson, 1997). Normalt utförs hyvling med otandade väghyvelskär. Dessa har genom åren gett en låg slitstålskostnad och ett tillfredsställande arbetsresultat. Båda typerna av hyvelskären visas i figur 7.19.

Figur 7.19 Främst ett slätt stål och bakom detta System 2000 som är monterat på hyvelbladet (Vägunderhåll-barmark, 1992)

Junes listar fördelar med S 2000 ur kvalitets- och användarsynpunkt:

• Bättre hyvlingskvalitet och längre hyvlingsintervaller genom det större hyvlings- djupet. Det bör bli en jämnare väg omedelbart efter hyvling och det bör dröja längre till nästa hyvling.

• Mindre nedkrossning och bättre slutresultat genom att en råare yta erhålls vilket medför både mindre vattenförbrukning och att losshyvlat material stannar kvar på vägen och kan tas ihop igen.

Vägunderhåll-barmark tillägger ytterligare två fördelar:

• Mindre energi p.g.a. att avverkningen sker genom rullande bearbetning vilket kräver mindre energi jämfört med konventionella skär.

• Påfrestningen på maskiner och utrustning är mindre.

Vägunderhåll-barmark påpekar några nackdelar med System 2000. • System 2000 har alltid rak skäryta.

• System 2000 kräver omsorg såsom rengöring och smörjning för att systemet skall fungera.

En Jämförande undersökning mellan konventionella plana otandade väghyvel- skär och System 2000 under en sommarsäsong har gjorts av Junes (1989). Jämförelsen har gjorts i relationstal enligt tabell 7.11.

Tabell 7.11 Jämförelse mellan den konventionella plana otandade väghyvelskär och System 2000

Skärtyp livslängd Kapacitet Bränsle Kostnader Hyvel djup km drag/ tidsenhet m3 (vf) tids- enhet kost. /km drag kost. /m3 (vf) Konven- tionella 1 1 1 1 1 1 1 S 2000 4 1,5 0,85 1,3 1,03 1,2 0,8

Resultaten visar att S 2000 klarar större hyvlingsdjup. Förklaringen till skillnader i kapacitet och kostnader beror på om man räknar i utförda km drag eller losshyvlade m3 (vf). Junes tillägger att en förutsättning för högre kapacitet resp. lägre kostnad är att djuphyvling är nödvändig eller att underlaget är mycket hårt.

In document Drift och underhåll av grusvägar : litteraturstudie (Page 154-160)