Något viktigt som inte kan poängteras nog är hur mycket masshanteringen beror på platsen. Flera faktorer som närheten till befintlig deponi, plats för mellanlagring och platsens geologi spelar stor roll när det gäller hur masshanteringen är utformad.
Gatuavdelningen har alltid flera projekt igång samtidigt och de planeras om möjligt så att det går att köra massor emellan dem10. Om Gatuavdelningen har ett markarbete igång på en plats och ett till igång 500 m bort så är det onödigt att köpa jungfruligt material när det inte behövs. Det är även möjligt att matjord från odlingsmark som ska exploateras körs till Parkavdelningens upplag i Torshälla för att sedan harpas och användas som planteringsjord. Gatuavdelningens mål med masshanteringen är att producera så lite överskottsmassor som möjligt och därmed slippa köpa nytt material.
Gatuavdelningen låter inte längre privatpersoner ta överskottsmassor på grund av rädslan för att de skulle vara förorenade med undantag för matjord från tidigare odlingsmark. Detta ligger i linje med vägverkets rapport som även den avråder myndigheter från att ge överskottsmassor till privatpersoner eftersom det lätt blir så att myndigheten får betala för efterbehandling av marken om förorenade massor har använts. Det står även att konstatera att en privatperson troligtvis inte har råd med en efterbehandlingsåtgärd som brukar vara kostsamma. Så även om en privatperson skulle ta på sig det fulla ansvaret enligt ett avtal så kan en myndighet eller för den del ett företag bli skyldig att betala eftersom alla ansvariga solidariskt enligt 10 kap. 6 § MB ska betala tillsammans.
9
Lars Holmén, NCC Roads, telefonsamtal den 27 november 2008
10
Observationer av anläggningsarbete och masshantering vid Henstaviken och en genomgång på plats på Rademachergatan bekräftar att platsbrist är det största problemet för återanvändningen av massor inom projektet där de uppstår och även för att överlåta till andra. Om det inte finns plats för lagring eller mellanlagring så kan inte massorna återanvändas vid ett senare skede i projektet eller köras iväg vid ett lämpligare tillfälle. Speciellt i innerstaden där det är svårt att ha någon lagring eller mellanlagring vilket även kan vara en estetisk olägenhet så centralt i staden.
För att få använda överskottsmassor i Eskilstuna så måste en anmälan göras till Miljöavdelningen. Det är den som avser att använda massorna som ska göra anmälan vilken ska göras 6 veckor innan massorna ska användas. Vid ett anläggningsprojekt är det alltså inte entreprenören som har producerat massorna eller beställaren som är skyldig att göra en anmälan utan den som tar emot dem11. Miljöavdelningen har en mall för hur anmälan ska se ut (se bilaga 6).
För att demonstrera hur utformningen av masshanteringen kan skifta med förutsättningarna så beskrivs masshanteringen för tre projekt nedan. Platserna för projekten finns utmärkta på kartan i bilaga 7.
3.2.1Exempel på masshantering - Henstaviken
I Henstaviken pågår arbetet med att dra VA till området som tidigare har varit ett stugområde och som nu mer och mer går över till permanentboende. Arbetet har varit igång i ungefär ett år och ska pågå i ett år till. Det är Eskilstuna Energi & Miljö som är beställare och arbetet utförs av Tuna Entreprenad. Arbetet i området är besvärligt eftersom att det finns både berg som måste sprängas och mycket blöt lera som gör att det krävs en spåntsläde i schakten för att det inte ska rasa in. Dessa faktorer gör att arbetet går väldigt sakta framåt på vissa platser och att en del uppgrävda massor inte kan användas för återfyllnad.
I Henstaviken finns ett tillfälligt upplag för lagring av schaktmassor och olika material som ska användas för ledningsbädd, kringfyllning av ledningar och uppbyggnad av vägen. Samtliga nya material som används fås från Kjula där även borttagen asfalt ska lämnas. Asfalten lagras i ett tillfälligt upplag och har i dagsläget inte körts till Kjula än. Det sker inga samordnade transporter med asfalt och nytt material för att slippa körning med tomma bilar. Det mesta av schaktmassorna går att återanvända men inte det som bedöms ha för hög lerhalt. Bedömningen görs på plats okulärt och schaktmassorna som inte återanvänds i anläggningsarbetet läggs på en lokal deponi en bit bort från området. Schaktmassor används även för att återställa de tillfälliga vägar som används på området under arbetet.12
Dumprar med 20 och 25 ton lastkapacitet, vilket uppskattningsvis ger en volym på 8 – 10 m³, används för att frakta massor inom området. Dumprarna får inte köra utanför området och går inte att lasta fullt
11
Jeanette Häggroth, Miljöavdelningen på Eskilstuna kommun, e-mail den 18 december 2008
12
eftersom vägarna på området inte klarar belastningen vilket leder till fler transporter inom området än nödvändigt. Lastbilar är även det svårt att använda på vägarna vilket leder till att det inte går att lasta direkt till en lastbil om massor ska fraktas iväg.
Inga rena massor har körts iväg till Lilla Nyby på grund av det stora avståndet men däremot så har man tvingats att köra iväg en del förorenade massor som påträffats. De förorenade massorna kommer troligtvis från slaggrester som har använts som fyllnadsmassor vid något tillfälle och innehöll tungmetaller. Det visar hur svårt det är att veta vart det kan finnas föroreningar eftersom det på platsen inte finns något som pekar på att området skulle vara förorenat. Det har inte funnits några verksamheter på platsen tidigare som är förknippade med den typen av föroreningar.
3.2.2Exempel på masshantering – Rademachergatan
Arbetet i Rademachergatan behövdes för att VA-ledningar hade satt sig vilket orsakar ett baklut som gör att spillvattenledningens självrensning inte fungerar som det ska. Detta leder till att ledningarna ofta måste spolas för att de sätts igen. Det blev nödvändigt att byta dessa rör eftersom gatan ska stenläggas och man vill förhindra framtida problem under den nya beläggningen. När arbete med VA sker centralt så jobbar man så att en viss sträcka grävs upp och fylls efter utfört arbete för att ingreppet ska störa omgivningen så lite som möjligt. Det är av förståeliga skäl alltså inte möjligt att spärra av hela området medan arbetet utförs. Det finns även begränsat utrymme för att tillfälligt lägga upp uppgrävda massor. Dessa faktorer gör att det är extra viktigt att transporter med material till och från projektet planeras väl i och med att tidsfönstret minskar med minskad lagringsyta.
Överskottsmassor har främst körts till Lilla Nyby och Folkesta. Till Folkesta har det endast körts massor när material har införskaffats. Några få lass förorenad jord har även påträffats under arbetet och körts till Lilla Nyby. Det har troligtvis rört sig om mindre punktutsläpp av olja.
Ett tillfälligt upplag ordnades under arbetet på Strömsholmen som enligt Eniros karttjänst ligger ungefär 600 m från Rademachergatan. Där las schaktmassor tillfälligt för att sedan återanvändas inom projektet. Gissningsvis återanvändes 5 % av de uppgrävda massorna men det är otroligt svårt att uppskatta och ger endast en fingervisning13. Det tillfälliga upplaget fick kritik för att det var ett störande inslag i stadsbilden vilket visar hur svårt det kan vara att återanvända massor i ett projekt beläget centralt där mycket folk rör sig och många olika intressen spelar in.
3.2.3Exempel på masshantering – Invallningen av Eskilstunaån
Gatuavdelningen har under en tid arbetat med en invallning av Eskilstunaån från E20 norrut mot Torshälla. Det är Stadsbyggnadsförvaltningen som är beställare till projektet och anledningen till att
13
invallningen görs är att man befarar att så kallade 100-års regn, d.v.s. det statistiskt värsta regnet på 100 år, kommer att öka. Det har gjorts en invallning med lera tidigare på området på 1950-talet men den har sjunkit ihop och ger inte längre ett önskat skydd. Farhågorna är att stora regnmängder ska svämma över ån och nå industriområden som ligger i närheten för att sedan när vattnet drar sig tillbaka ta med föroreningarna som sprids med ån.
Till invallningen har mycket lera använts som har uppstått i de närbelägna markarbetena för att göra plats för BMW och K-Rauta som ska etablera sig på tidigare odlingsmark i området. Blålera är det optimala att använda eftersom det är så tätt men det är svårt att hitta stora mängder. Arbetet genomförs i 3 etapper varav de första 2 är avklarade och den tredje ska genomföras vintern 2008/2009. Leran som fås kompletteras med mosand som köps från Kjula. Mosand har använts i främst etapp 1 men även till etapp 2 och kommer att användas delvis i etapp 3. Uppskattningsvis kommer 4 000 m³ material att ha använts för invallningen av Eskilstunaån14. Av det är det oklart hur mycket som är köpt och hur mycket som är överskottsmassor.
Om inte invallningsprojektet varit igång hade massorna troligtvis hamnat i Folkesta istället eftersom Lilla Nyby inte tar emot schaktmassor med så hög lerhalt. Då hade inte schaktmassorna kunnat nyttjas till något anläggningsändamål vilket visar att det är viktigt att det finns projekt igång som kan ta emot schaktmassor som inte lämpar sig för anläggningsarbeten med höga tekniska krav på bärighet för att graden av återanvändning ska vara hög.