Finns det potential att införa en massdatabas för handel och utbyte av överskottsmassor i Eskilstuna?

EXAMENSARBETE 30 HP

Finns det potential att införa en

massdatabas för handel och utbyte av

överskottsmassor i Eskilstuna?

Examensarbete vid Mälardalens Högskola i samarbete med Eskilstuna kommun

Utfört av Jon Vall Västerås, 2009-01-21

Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling

Abstract

In Eskilstuna and Sweden in general the level of reuse of surplus material containing soils and rocks from excavation is low. In this report the potential for increasing the reuse of excavated material in Eskilstuna by using a web-based earth information database has been examined. The purpose of a web-based earth information database is to connect those who have surplus material with those who need material for a fast and simple transaction. The intention is to give Eskilstuna a more environmentally and economically efficient handling of surplus material by increasing the level of reuse and thereby reducing the amount of surplus material that is wasted and emissions given off to the atmosphere during transportation. The potential has been examined in two different ways, by tracing information about a number of projects to see if excavated material driven to the dump could have been used in another project and by interviewing eight of the work leaders active in Eskilstuna. The potential has been determined to be low based mostly on the interviews and on the current legislation. Although many of the work leaders were positive to use an earth information database there is too much speaking against it. For example the contractor who wants to use another contractor’s surplus material has to apply to the local authority six weeks ahead. In the work place the limited time and space, which are the two most important factors for being able to reuse material on site, doesn’t allow the paperwork to take so long time. But it’s not impossible to launch a web-based earth information database in Eskilstuna and recommendations has been given for important considerations if one is to be initiated.

Nyckelord: webbaserad massdatabas, överskottsmassor, schaktmassor, återanvändning, återvinning, Lilla Nyby, Folkesta, Kjula

Keywords: web-based earth information database, surplus material, excavated soil, reuse, recycling, Lilla Nyby, Folkesta, Kjula

Förord

Detta examensarbete har genomförts vid Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling på Mälardalens högskola som avslutning på min utbildning till Civilingenjör i samhällsteknik med miljöinriktning. Arbetet omfattar 30 högskolepoäng och har utförts i samarbete med Eskilstuna kommun.

Arbetet med examensarbetet har varit väldigt givande och det har varit intressant att sitta på plats på Gatuavdelningen i Eskilstuna och fått se hur arbetet går till. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till Leif Bäckman och alla andra på Gatuavdelningen som har hjälpt mig att finna svar på alla mina frågor. Stort tack även till min handledare Jan-Eric Landh och min examinator Monica Odlare för all hjälp med rapportskrivningen. Tack även till Magnus Jakobsson för all hjälp på Lilla Nyby och till Stig Landstorp och Stefan Larsson för att de svarade på frågor och visade mig runt i Henstaviken.

Slutligen vill jag tacka min familj, mina vänner och min sambo Sofia för att de har stöttat mig under hela min studietid.

Västerås, januari 2009

Sammanfattning

Som en del i arbetet med miljömålet för en god bebyggd miljö ingår det både att minska buller och minska uttaget av naturgrus. I det här examensarbetet har förutsättningarna undersökts för att införa en webbaserad massdatabas för handel och utbyte av överskottsmassor. Syftet med en massdatabas är att öka återanvändningen av överskottsmassor och därmed bidra till en bättre resurshushållning och minskade transporter vilket leder till minskade utsläpp. I nuläget så är det vanligt att bra massor måste bortskaffas för att det inte finns tid eller plats att spara massorna till användning senare under projektet. En massdatabas underlättar kontakten mellan olika entreprenörer och möjliggör att massorna säljs eller överlåts vilket skulle gagna båda entreprenörerna. En massdatabas är även en angelägenhet för kommunen eftersom det underlättar miljöarbetet genom att kartlägga hur överskottsmassor transporteras och kan även minska på byråkratin när det gäller att söka tillstånd för att använda överskottsmassor som inte har uppstått i det egna projektet.

I nuläget finns det en svensk massdatabas som fungerar men den används endast i Stockholmsområdet och för ingen statistik över hur massorna överlåts. Internationellt sett så finns det en nationell massdatabas i Sydkorea som används men en utvärdering av den har visat att det finns problem att information inte uppdateras i realtid. Möjligheten att använda överskottsmassor begränsas även i lagen. Det är svårt att säga exakt vad som gäller eftersom det är svårt att säga om massorna klassas som avfall eller inte. Om massorna inte används där de uppstår så klassas de generellt som avfall även om de är rena. Om massorna är rena och ska återanvändas så är de inte avfall men eftersom det krävs en plan för återanvändning innan schaktning så leder det till att alla överskottsmassor klassas som avfall, eftersom en plan oftast inte finns. Det råder skilda krav på hanteringen om massorna klassas som avfall eller inte men hanteringen hamnar ändå under flera av miljöbalkens hänsynsregler i kapitel 2. Traditionellt sett så har massor flyttats omkring utan att kartläggas vilket har gett att det kan finnas förorenade massor även där det inte förr har varit industriell verksamhet. Om en entreprenör vill använda överskottsmassor som uppkommit på någon annan plats så måste en anmälan göras till Miljöavdelningen på Eskilstuna kommun. Detta görs för att förhindra ytterliggare spridning av förorenade massor. Potential för att återanvända överskottsmassorna finns främst inom anläggningsarbeten för väg och VA och för okvalificerade användningsområden som bullervallar.

Examensarbetets mål har varit att undersöka potentialen för att införa en massdatabas i Eskilstuna kommun. Potentialen har bedömts på två sätt, en undersökning om det hanteras tillräckligt mycket överskottsmassor i Eskilstuna och en serie intervjuer med platschefer verksamma i Eskilstuna.

Statistik från deponin på Lilla Nyby och den snart avslutade täkten som tar emot schaktmassor vid Folkesta visar dock att det körts nästan uppåt 10 000 transporter med överskottsmassor till dessa platser under 2008 vilket gör det svårt att tro att det inte skulle gå att köra massor till andra projekt. Intervjuerna

med platscheferna har bekräftat att det i nuläget inte överlåts några större mängder överskottsmassor, varken inom det egna företaget, till andra entreprenörer eller privatpersoner. De flesta av platscheferna tror att de skulle ha hjälp av en massdatabas i sitt arbete och ställer sig positiva till att både återanvända andras överskottsmassor och att överlåta sina egna till andra. I princip samtliga vill dock ha dokumentation som garanterar kvaliteten på massorna. Intervjuerna har visat att det finns en stor försiktighet mot att ta emot överskottsmassor eftersom det finns mycket förorenad mark i Eskilstuna på grund av dess industrihistoria. Flera platschefer ställer sig även tveksamma till att låta privatpersoner ta emot massor.

Potentialen för att införa en massdatabas har bedömts som låg. Denna slutsats är främst baserad på intervjuerna då det visade sig vara alldeles för svårt att i efterhand samla in information om massornas kvalitet och exakt tid då massor har köpts. Trots att flera av platscheferna har ställt sig positiva till en massdatabas så har de haft mycket att tillägga vid frågor om de kan tänka sig använda andras överskottsmassor och om de tror att de kommer att använda massdatabasen vilket gör att ett införande blir svårt. Problemet är att det är lätt att skaffa fyllnadsmassor men svårt att bli av med överskottsmassor vilket gör att drivkraften för massdatabasen försvinner om alla bara vill bli av med överskottsmassor. Det är svårt att motivera platscheferna att ta emot överskottsmassor istället för att köpa nytt krossmaterial när det är säkrare och de ekonomiska vinsterna troligtvis är små. Miljövinsterna är även de väldigt osäkra. För det första så är det möjligt att en massdatabas leder till längre transporter eftersom det är möjligt att låta transportkostnaden öka om deponiavgiften försvinner. Det är även möjligt att en massdatabas, om den skulle leda till ökad återanvändning av överskottsmassor, skulle bidra till att förorenad jord sprids eftersom det ibland är svårt att upptäcka. En massdatabas bedöms inte kunna minska uttaget av naturgrus eftersom naturgrus endast används där det inte finns något material som kan ersätta det. En massdatabas har däremot potential att snabbt anskaffa stora mängder överskottsmassor om kommunen går vidare med arbetet att bygga bullervallar. Avslutningsvis så har rekommendationer getts till Eskilstuna kommun som är viktiga att beakta i fall de vill gå vidare med ett införande av en massdatabas.

Innehåll

2.1.1 Beskrivning av aktörer i ett anläggningsarbete ...4

2.1.2 Mängdförteckningar ...6

2.2 Materialkrav vid anläggningsarbete och möjliga användningsområden för överskottsmassor ...7

2.2.1 Allmänt om vägens konstruktion ...7

2.2.2 Möjligheter att använda överskottsmassor i vägarbeten ...8

2.2.3 Möjligheter att använda överskottsmassor från vägarbeten...9

2.2.4 Möjligheter att använda överskottsmassor för återfyllning av VA - ledningar ...9

2.2.5 Okvalificerade användningsområden ...10

2.3 Lagstiftning ...10

2.3.1 Är överskottsmassor avfall? ...11

2.3.2 Farligt avfall ...11

2.3.3 Krav enligt miljöbalken vid hantering av överskottsmassor ...11

2.3.4 Mellanlagring ...12

2.3.5 Vad gäller vid återanvändning ...13

2.4 Klassning av massor...14

2.4.1 Exempel på klassning vid masshantering – Götatunneln i Göteborg...14

2.5 Kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten ...15

2.5.1 Vad säger Naturvårdsverket om klassning av avfall som får användas för anläggningsändamål ...15

2.5.2 Vad säger Naturvårdsverket om användning av schaktmassor för anläggningsändamål...16

2.5.3 Kritik mot Handboken...18

2.6 Kriterier enligt Vägverket för vägdikesmassor ...18

2.7 Ansvarsfördelningen ...19

2.8 Förorenade områden i Eskilstuna...20

2.9 Massdatabaser ...22

2.9.1 Schaktbanken ...22

2.9.3 Internationellt ...24

2.10 Tidigare identifierade svårigheter och möjligheter att införa en massdatabas ...25

2.10.1 Svårigheter ...25 2.10.2 Möjligheter ...26 3 Aktuell studie ...27 3.1 De inblandade aktörerna ...27 3.1.1 Myndigheter ...27 3.1.2 Privata entreprenörer ...28

3.1.3 Producenter av material för markarbeten och mottagare av överskottsmassor...28

3.2 Masshantering i Eskilstuna i nuläget ...29

3.2.1 Exempel på masshantering - Henstaviken...30

3.2.2 Exempel på masshantering – Rademachergatan ...31

3.2.3 Exempel på masshantering – Invallningen av Eskilstunaån ...31

3.3 Val av plats för mottagning av överskottsmassor ...32

3.4 Insamling av statistik...33

3.5 Intervjuer med platschefer/arbetsledare ...34

4 Resultat...35

4.1 Statistik över insamlade överskottsmassor...35

4.2 Intervjuer med platschefer...35

4.2.1 Platschefens arbete med överskottsmassor ...35

4.2.2 Platschefernas inställning till återanvändning av överskottsmassor ...37

4.2.3 Platschefernas inställning till att använda en massdatabas ...37

4.2.4 Övrigt som framkom under intervjuerna...39

5 Diskussion och slutsatser ...40

5.1 Bedömning av potentialen för en massdatabas i Eskilstuna ...40

5.2 Rekommendationer ...40

5.3 Diskussion ...43

5.4 Felkällor ...44

6 Förslag på fortsatt arbete...45

7 Referenser ...46

7.1 Litteratur...46

7.2 Internet ...47

7.3 Figurförteckning...48

8 Bilagor...49

8.1 Bilaga 1 – De insamlade projekten ...50

8.2 Bilaga 2 – Tabell över generella riktvärden för förorenad mark ...51

8.3 Bilaga 3 – Maximala nivåer för användning av avfall ...53

8.5 Bilaga 5 – Intervjuplan för intervjuer med platschefer ...55 8.6 Bilaga 6 – Mall för anmälan om användning av avfall för anläggningsändamål...58 8.7 Bilaga 7 – Karta över platser för mottagning av överskottsmassor samt projekten i exemplen ...59

Ordförklaringar och definitioner

Massdatabas Webbaserat hjälpmedel för handel och utbyte av överskottsmassor utan mellanlagring.

Schaktmassor Massor som schaktas och grävs upp. Innehåller bl.a. grus, sand, lera, organiska ämnen och vatten samt allt annat som funnits i marken. Schaktmassornas sammansättning är platsberoende och varierar med platsens geologi och historia.

Fall A-massor Uppgrävda massor som återanvänds på plats. Fall B-massor Uppgrävda massor som bortskaffas från platsen.

Överskottsmassor De schaktmassor som inte går att återanvända på plats och måste bortskaffas.

WAP Wireless Application Protocol, möjliggör användandet av Internet via en mobiltelefon.

PBL Plan- och bygglagen – innehåller regler om planläggning av mark och vatten samt om byggande.

MB Miljöbalken – innehåller regler som rör miljöområdet.

GIS Geografiska informationssystem.

POP-förordningen Förordningen (85/2004EG) om långlivade organiska ämnen.

VA Vatten och avlopp.

Inert avfall Avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar.

Naturgrus Naturligt sorterade jordarter som domineras av sand, grus och sten. Makadam Krossat stenmaterial som används till markarbeten och som ballast.

Makadam har dålig bärighet men en god dränerande förmåga. Kornfördelning Ett välgraderat material består av flera olika kornstorlekar vilket ger

en liten hålrumsvolym och är därför stabilt och bärigt.

Krossytegrad Anger andelen korn med krossytor på alla sidorna och korn utan krossytor. Ju högre krossytegrad desto bättre överbyggnadsmaterial för vägbyggnad.

Glimmerhalt Glimmer är ett mineral som lätt går sönder vid mekanisk nötning. Hög glimmerhalt ger minskad bärighet och försämrade packningsegenskaper.

1

Inledning

1.1

Bakgrund

Ett av Sveriges delmål till ett av de 16 nationella miljömålen, god bebyggd miljö, är att minska uttaget av naturgrus som är en ändlig naturresurs. För att nå detta mål krävs det att användningen av alternativa material till naturgrus ökar. Detta kan uppnås genom en bättre användning av överskottsmaterial från anläggningsarbeten. En bättre samordning av överskottsmassor skulle kunna leda till att mängden överskottsmassor som måste deponeras minskar. Överskottsmassor kan även användas till byggandet av bullervallar vilket berör ett annat av delmålen till god bebyggd miljö, nämligen minskat buller. Med en mer effektiv användning av överskottsmassor berörs även andra miljömål som påverkas av att transporterna och deras tillhörande utsläpp minskar.

Från och med årsskiftet 2008 – 2009 så kommer inte deponering att ske på Lilla Nyby i Eskilstuna eftersom Eskilstuna Energi & Miljö inte kommer att förnya tillståndet för deponering. För närvarande finns det täkter som ska efterbehandlas och deponier som ska sluttäckas men för framtiden så fungerar bristen på plats avsedd för deponi som ett incitament för att minska mängden överskottsmassor.

Att använda Internet för att få en bättre hantering av överskottsmassor nämns i ett planeringsunderlag som heter Hushållning med berg och grusmassor och togs fram i ett samarbete mellan flera länsstyrelser och kommuner i Västra Mälardalen under 2001. Det nämns även i Eskilstunas grönstrukturplan att en ”massabörs” för att söka och bortskaffa överskottsmassor skulle vara optimalt ur resurshushållningssynpunkt och skulle minimera transportarbetet genom att massorna hamnar på rätt plats direkt utan mellanlagring.

1.2

Problemformulering

Eskilstuna kommun har länge jobbat med att utreda hur hanteringen av överskottsmassor kan skötas på ett bättre sätt. Ett bevis på de faktiska problemen är att oseriösa företag dumpar jordmassor på olika platser och att tillfälliga jordupplag i samband med anläggningsarbete ”växer” av sig självt. Ofta är det brist på tid och plats som gör att överskottsmassor som egentligen skulle gå att använda som fyllnadsmassor måste bortskaffas. En massdatabas som är ett webbaserat hjälpmedel för handel och utbyte av överskottsmassor utan mellanlagring skulle kunna förenkla för entreprenörerna att hitta en snabb lösning på var överskottsmassor kan transporteras och även ge en större tillgång till billiga fyllnadsmassor.

1.3

Syfte och mål

Syftet med examensarbetet är att hjälpa till att göra Eskilstuna till en mer ekonomiskt effektiv och miljömässigt hållbar region genom att bidra till en förbättrad hantering av överskottsmassor.

Examensarbetets mål har varit att ge svar på frågan om det finns potential för att införa en massdatabas i Eskilstuna och att ge rekommendationer för ett eventuellt införande av en massdatabas. Potentialen för en massdatabas har undersökts genom att arbeta med två huvudfrågeställningar:

1. Om det finns underlag i förhållande till hur mycket överskottsmassor som hanteras i Eskilstuna.

2. Om det finns ett intresse hos platscheferna, som är de som bestämmer vad som görs med överskottsmassorna.

1.4

Avgränsning

Ingen massdatabas har konstruerats men förutsättningarna för en sådan har undersökts. Det vill säga om det finns ett intresse och om den bedöms att fylla sin funktion. Det fanns inga externa företag med som beställare till detta examensarbete vilket gör att det kan vara svårt att motivera dem till att medverka.

Eftersom examensarbetet är skrivet på Gatuavdelningen med tillgång till den kompetens som finns där så har möjligheten att återanvända schaktmassor för kvalificerade ändamål som vägar och återfyllnad för VA undersökts men inte för byggnader. Det kan dock sägas vara en möjlighet och det finns inget hinder för att även byggentreprenörer ska kunna använda en massdatabas.

Viktigt för hanteringen av schaktmassor är om de är så förorenade att de räknas som farligt avfall vilket gör att det gäller helt andra hårdare regler för hantering. Det är inte lagligt eller ekonomiskt möjligt att använda förorenade massor för handel i en massdatabas eftersom nytt material är så pass billigt och behandling av massorna kostar pengar. På grund av begränsningar i tiden behandlas gällande lagstiftning för farligt avfall endast ytligt i detta examensarbete.

I en stor stad så sker det ett stort antal projekt som producerar överskottsmassor. Det är ett alldeles för omfattande arbete att försöka att kartlägga alla projekt och det går troligtvis endast om entreprenörerna redan från början är delaktiga. Insamling av projekt har skett med hjälp av Projektavdelningen och Gatuavdelningen på Eskilstuna kommun och det är dessa 18 projekt (se bilaga 1) som ligger till grunden för examensarbetet.

Just nu används Anläggnings AMA 07 men eftersom de flesta utförda projekt som har undersökts inom denna rapport är baserade på Anläggnings AMA 98 så har 07 inte konsulterats närmare.

1.5

Metod

Detta examensarbete har utförts i flera steg. Först har en omfattande litteratursökning och litteraturstudie genomförts där främst Internet har använts. Även platsbesök och intervjuer om masshantering har genomförts för att sätta sig in i ämnet och för att göra en översiktlig beskrivning av masshanteringen i Eskilstuna. Därefter har insamling av mängdförteckningar, och insamling av kompletterande information genomförts för att leta matchningar i tiden mellan olika markarbeten som hanterat överskottsmassor för att se om det hade varit möjligt att köra överskottsmassor mellan två eller flera projekt.

Avslutningsvis har intervjuer med de berörda platscheferna gjorts angående deras syn på en potentiell massdatabas och om den kommer att fylla sin funktion eller inte. Intervjuerna har baserats på en intervjuplan (se bilaga 5) som konstruerats baserat på information som framkommit genom möten och platsbesök med folk inom anläggningsbranschen.

2

Litteraturstudie

I litteraturstudien presenteras de rådande kunskaperna inom områdena anläggningsarbeten och massdatabaser. Det har även gjorts en undersökning av kraven som ställs i gällande lagstiftning för att se vilket utrymme som ges för en eventuell massdatabas. Litteraturstudien har kompletterats med möten med branschfolk och platsbesök på anläggningsarbeten.

2.1

Allmänt om masshantering

Vid ett anläggningsprojekt uppkommer ett överskott av schaktmassor som måste deponeras om de inte går att nyttiggöra. Exempel på anläggningsprojekt som kan ge en hel del massor är schaktning för grunden för byggnader, schaktning för underhållsarbete i en väg eller grävning av ledningsgravar. VA-ledningar dras i de flesta fall under en väg så om ledningar ska dras på ett redan exploaterat område eller repareras så är det nödvändigt att gräva upp vägen. (Krounis Guerrero m.fl., 2003)

Inom anläggningsprojekt i jungfrulig mark så försöker man ha en god massbalans för att få så lite överskottsmassor som möjligt. När vägar konstrueras så försöker man minska onödiga överskottsmassor genom att fylla igen sänkor och skära av toppar så att det råder en balans. (Granhage, 2004)

I bebyggd miljö är det ofta svårare att nå massbalans inom arbetsområdet och därför är det vanligare att det blir massöverskott vid arbete i exploaterad mark än orörd mark. Detta eftersom det går att höja profilen vid ett nytt anläggningsarbete men vid arbete i exploaterad mark är man låst av den tidigare konstruktionen.1

Det finns flera faktorer som begränsar återanvändandet av överskottsmassor på platsen där de uppstår. Det kan t.ex. vara att massorna inte håller tillräckligt hög teknisk kvalitet för ändamålet eller att de är förorenade. Det kan även vara praktiska problem som att det är lång tid tills massorna kan återanvändas och det är dåligt med plats för lagring. Dessa orsaker leder till att överskottsmassor oftast deponeras till höga kostnader. Detta gör att deponiavgifter och transporter blir en stor kostnadspost för anläggningsprojekt. (Bäckström, 2006)

2.1.1Beskrivning av aktörer i ett anläggningsarbete

Ett anläggningsarbete sker i flera steg och kan se olika ut beroende på var det utförs men det följer samma generella princip. Masshanteringen kan variera beroende på lokala förutsättningar för t.ex. geologi och marknad. Figur 1 nedan beskriver vilka generella funktioner olika aktörer har i ett anläggningsprojekt. Observera att figur 1 beskriver en generalentreprenad men det finns även andra

1

entreprenadformer där entreprenören är friare i sitt utförande.

Inom större projekt som t.ex. Götatunneln (se 2.4.1) så är det lättare och viktigare att planera för masshanteringen än om det rör sig om mindre anläggningsprojekt.

Figur 1 Princip för aktörer inom anläggningsarbete. Närlogistik i anläggningssektorn – Transportsnål

hantering av schaktmassor genom införande av massdatabas (MDB), s. 10. (Bilden har bearbetats)

Beställare

Beställaren är ofta statliga och kommunala organisationer men kan också vara privata företag. Beställaren skriver vanligtvis anbudsunderlaget som innehåller kvalitetskraven på arbetet och materialen. Vid anläggningsarbeten följs Allmänna tekniska beskrivningar (ATB) och Allmänna material- och arbetsbeskrivningar (AMA). (Bäckström, 2006)

Konsult för ritningar

Konsulten gör ritningar och mängdförteckningar (se 2.2) som utgår från Anläggnings AMA och beräknar vilken volym som ska schaktas . Konsulten har ofta en begränsad kännedom om vad som finns i marken och utgår från borrpunkter från geotekniska undersökningar för att beräkna teoretiska volymer. (Bäckström, 2006)

Entreprenör

Entreprenören är den som utför det faktiska arbetet med grävning, schaktning och transport m.m. och har ansvaret för att masshanteringen går korrekt till. Entreprenören har oftast tydliga specifikationer för hur arbetet ska utföras och vilka krav som finns på fyllnadsmassorna i uppdragsspecifikationen. Det finns inte mycket utrymme för entreprenören att påverka utförandet eftersom det är så detaljerade

krav i upphandlingsförfarandet. Det gör det svårt att öka användandet av återvunna överskottsmassor i projekten. Det är endast det som anges som Fall A-massor i mängdförteckningen som kan återanvändas. Entreprenören är fri att anlita underentreprenörer och transportörer. (Bäckström, 2006)

I de branschregler som finns så skiljer man i princip bara på två entreprenadformer. Det är utförandeentreprenad och totalentreprenad där den huvudsakliga skillnaden består i vem som utför projekteringen. Vid totalentreprenad ansvarar utföraren även för att arbetet har blivit korrekt projekterat. Vid utförandeentreprenad är det beställaren som ansvarar för projektering. Generalentreprenad är namnet på en utförandeentreprenad där det endast finns en entreprenör som utför allt och delad entreprenad kallas det när arbetet delas av flera entreprenörer. Oftast delas det upp efter yrkeskategorier där markarbeten ingår som en. Oavsett entreprenadform så är det vanligaste förfarandet att entreprenören förfogar över alla Fall B massor2. (Boverket, 2008)

Transportör

Entreprenören kan anlita en transportfirma eller enskilda åkare för transporter av massor till och från arbetsplatsen. Det är den som transporterar som är skyldig att ha vara anmäld eller ha tillstånd för att frakta avfall och farligt avfall. (Bäckström, 2006)

Deponier

Deponier kan ägas av entreprenören själv, privata ägare eller vara kommunala. Generellt är det väldigt dyrt med avgift för deponi och deponier kan även neka att ta emot överskottsmassor om det råder platsbrist eller om massorna misstänks vara förorenade. (Bäckström, 2006)

Krossar

Krossar säljer och levererar även ibland själva sten och grus i olika krosstorlekar. Krosset är en lagervara som kan levereras med kort varsel vilket är en trygghet för entreprenörerna som rör sig med korta tidsfönster. (Bäckström, 2006)

2.1.2Mängdförteckningar

En mängdförteckning baseras på Anläggnings AMA 98 eller 07 och MER 2002 (Mät- och ersättningsregler – anläggningsarbeten) och är en beskrivning av hur arbetet ska utföras. Mängdförteckningar är effektiva att använda eftersom man hänvisar till Anläggnings AMA och slipper att skriva en hel beskrivning till varje arbete som ska utföras. I mängdförteckningen anges hur mycket massor i m³ som beräknats uppstå i en teoretisk sektion för schaktning och om en massa är Fall A eller Fall B. Fall A innebär transport till fyllning för arbetsområdet och Fall B innebär transport till sidotipp. Entreprenören har ansvaret för Fall B-massorna och är även den som får pengar vid

2

försäljning av massorna. (MER 2002)

2.2

Materialkrav vid anläggningsarbete och möjliga användningsområden

för överskottsmassor

Både VA-ledningsdragning och vägarbeten producerar stora mängder massor som eventuellt är möjliga att utnyttja inom andra projekt. Det finns hårda krav på vilka material som får användas till vägar och kringfyllnad av ledningar. Kraven finns i ATB Väg 2004 och Anläggnings AMA 98 eller 07. De hårda kraven gör att mycket material måste köpas och stora mängder överskottsmassor måste fraktas iväg och avyttras någonstans. Vägar måste ibland grävas upp för underhållsarbete och då måste nytt material köpas och ersätta det uppgrävda som då har blivit blandade i schaktmassorna och inte kan återanvändas till sitt förra användningsområde.

2.2.1Allmänt om vägens konstruktion

Vägkroppen är den del av vägen som byggs av mestadels tillförda massor. Vägkroppen består av överbyggnad och underbyggnad. Gränsen mellan de två kallas för terrasseringsplanet. Vägkroppens syfte är att bära upp trafikbelastningen och föra över den till undergrunden som är den befintliga marken. (Granhage, 2004)

Eftersom en väg byggs för en lång livslängd så ställs det hårda krav på material och utformning för överbyggnaden. Det finns flera olika typer av överbyggnader och här kommer endast en generell beskrivning av lagren samt kraven på materialen att redovisas. Figur 2 nedan visar principen för överbyggnaden som består av lagren slitlager, bärlager, förstärkningslager och skyddslager.

Figur 2 Principiell uppbyggnad av överbyggnad. ATB väg 2004 kapitel A, s. 7.

Slitlager

Slitlagret är det översta lagret och kan sägas utgöra ett tak för vägkroppen. Slitlagret består oftast av någon form av asfaltsmassa men kan också utgöras av grus på mindre vägar. Slitlagret går inte att nyttja inom ramen för en massdatabas eftersom det oftast består av asfalt vilket måste köras till en mottagningsstation för behandling. (Granhage, 2004)

Bärlager

Bärlagrets uppgift är att uppta och fördela trafikbelastningen. På vägar med mycket trafik kan det finnas ett bundet bärlager vilket betyder att det har fått extra hållfasthet genom vara bundet med asfalt eller cement. Bärlagret består av krossat berg eller krossat naturgrus. Andelen okrossat material får uppgå till max 30 %. (Granhage, 2004)

Förstärkningslager

Förstärkningslagret har samma funktion som bärlagret men kraven på materialet är lägre eftersom det ligger djupare i marken. Det innebär att billigare material kan användas. Generellt så ökar kornstorleken ju högre upp i vägkonstruktionen man kommer. (Granhage, 2004)

Skyddslager

Skyddslagret är till för att ge överbyggnaden tillräckligt stor tjocklek för att skydda mot underbyggnaden eller undergrunden vars material måste ligga på ett tillräckligt stort djup under vägytan. Materialkraven för skyddslagret är lägre än för förstärkningslagret men ibland används samma material. (Granhage, 2004)

Enligt Krounis Guerrero m.fl. (2003) så är det möjligt att vid schakt separera de olika lagren i en vägs överbyggnad men det är något som inte görs för det skulle vara alldeles för krångligt och tidsödande och ge onödiga merkostnader3.

2.2.2Möjligheter att använda överskottsmassor i vägarbeten

För överbyggnaden finns det krav på stenstorlek, kornfördelning, krossytegrad och glimmerhalt vilka är svåra att uppnå med överskottsmassor. På grund av de hårda kraven på överbyggnaden så är det främst till underbyggnaden det borde vara möjligt att använda överskottsmassor.

Fyllning av underbyggnad ska utföras med mineraljord med en maximal organisk halt på 2 viktprocent. Bestämning av materialtyp ska utföras av någon som enligt beställaren är kunnig på jordartsbedömning. Det finns även krav på största tillåtna kornstorlek (se figur 3 nedan). (Anläggnings AMA 98, 1998)

3

Figur 3 Största tillåtna kornstorlek. ATB Väg 2004 kapitel E, s. 50

2.2.3Möjligheter att använda överskottsmassor från vägarbeten

Överskottsmassor som uppkommer i vägarbeten kan ha väldigt olika kvaliteter beroende på platsens egenskaper och vilken typ av arbete som utförs. Vid anläggning av en ny väg så är det lättare att återanvända uppgrävda massor än vad det är vid underhållsarbete eftersom profilen dras så att överskottsmassor ska minimeras. Vid underhållsarbete av vägar så är det främst grusmassor som har utgjort överbyggnaden som går att återanvända eftersom de kan klara vissa tekniska krav4.

Vid underhållsarbeten av vägar uppkommer vägdikesmassor som kan återanvändas för exempelvis utfyllnad av trummor och infarter eller för att underlätta slåtter och stabilisera slänter genom att användas för att täcka berg och stora stenar. Vägverket ger tydliga riktlinjer för hur uppkomna vägdikesmassor kan användas (se 2.5.3). (Vägverket, 2007 a)

2.2.4Möjligheter att använda överskottsmassor för återfyllning av VA - ledningar

För återfyllnad vid dragning av VA-ledning används överskottsmassorna för den resterande fyllningen om det är möjligt. Bedömningen om massorna går att använda görs okulärt på plats5. En anledning till att vissa massor inte går att använda är att de innehåller för mycket lera. Vid arbete på platser där de uppgrävda massorna inte lämpar sig för återfyllnad blir det därför aktuellt att köpa mer material för återfyllnad.

4

Thord Storswedh, Gatuavdelningen på Eskilstuna kommun, personligt möte den 8 november 2008

5

Figur 4 Princip för återfyllnad av VA-ledning. Anläggnings AMA 98.

2.2.5Okvalificerade användningsområden

Områden där det är möjligt att använda överskottsmassor som inte har några högre tekniska krav är bullervallar och terrängmodulering. Trots de lägre tekniska kraven saknar emellertid uppskattningsvis 5-10 % av överskottsmassorna egenskaper för terrängmodulering. (Rudin, 2008)

För en bullervall är det den som orsakar störande buller som är skyldig att vara beställare enligt principskissen i figur 1 och för t.ex. Europavägar skulle det bli Vägverket som är ansvarig. Det finns förslag på att bygga bullervallar i Eskilstuna som ett led i en mer hållbar hantering av överskottsmassor men i brist på politiskt beslut så har inte de nödvändiga utredningarna gjorts som krävs för att undersöka om det är genomförligt6. Figur 5 nedan visar utformningen av en bullervall. (Rudin, 2008)

Figur 5 Utformning av en bullervall. Hantering av överskottsmassor – Förslag till riktlinjer, s. 17. (Bilden har bearbetats)

2.3

Lagstiftning

Det finns flera aspekter av hanteringen av överskottsmassor som regleras i Miljöbalken med tillhörande bestämmelser. Viktigast är om massorna ska bedömas som avfall eller inte och hur de då får användas samt hur ansvarsfördelningen ser ut.

2.3.1Är överskottsmassor avfall?

Det är relativt oklart när överskottsmassor ska räknas som avfall eller inte. Enligt Naturvårdsverket så har EU en gemensam definition som säger att med avfall menas ”alla föremål eller substanser som innehavaren vill göra sig av med”. Naturvårdsverket säger även att ekonomiskt värde, användning eller återanvändning inte spelar någon självständig roll för om något definieras som avfall eller inte. (Naturvårdsverket , 2008 a)

Detta stöds i en publikation av Vägverket som heter Hantering av uppgrävda massor där två kriterier har identifierats som avgörande för om massorna ska betraktas som avfall eller inte. Det är massornas kvalitet (renhet) och sannolikheten för att massorna kommer till användning. Båda kriterierna ska uppfyllas för att massorna inte ska ses som avfall. För att massorna inte ska räknas som avfall krävs därför att de är rena och att det finns en plan för hur de ska användas. Som återanvändning räcker det att massorna kommer till användning på något sätt t.ex. sluttäckning av deponi, anläggnings- och konstruktionsarbete eller terrängmodulering. Plan för återvinning kan vara förstudie, MKB, upphandlingsunderlag, arbetsplan eller liknande. (Vägverket, 2007 b)

2.3.2Farligt avfall

Om massorna är avfall så är det viktigt att skilja på om de är farligt avfall eller inte. Farligt avfall lämpar sig inte för användande inom ramarna för en massdatabas. Vad som är farligt avfall anges i Avfallsförordningen (2001:1063): ”sådant avfall som är markerat med en asterisk (*) i bilaga 2 till denna förordning eller annat avfall som har en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 3 till denna förordning”. Enligt Naturvårdsverket (Naturvårdsverket, 2008 b) så är farligt avfall avfall som är farligt därför att det är:

• explosivt

• brandfarligt

• frätande

• smittförande

• giftigt för människa och miljö

Observera att massorna kan vara för förorenade för att användas även om de inte klassas som farligt avfall.

2.3.3Krav enligt miljöbalken vid hantering av överskottsmassor

Krav på dokumentation som avser avfall som inte klassas som farligt avfall regleras i 42 § i Avfallsförordningen (2001:1063):

6

42 § Den som bedriver verksamhet där avfall mellanlagras, återvinns eller bortskaffas skall föra anteckningar om

1. den mängd och det slag av avfall som återvinns eller bortskaffas årligen, 2. de metoder för återvinning eller bortskaffande som används för olika slag av avfall,

3. varifrån avfallet kommer, och

4. var återvunnet eller bortskaffat avfall lämnas.

Anteckningarna i fråga om farligt avfall skall bevaras i minst fem år.

Enligt 26 § i Avfallsförordningen måste den som yrkesmässigt transporterar avfall ha tillstånd. Tillstånd behövs dock inte för att transportera avfall som inte är farligt avfall om återanvändning avses. Enligt 35 § i Avfallsförordningen så får Naturvårdsverket föreskriva att avfall som inte är farligt avfall är anmälningspliktigt istället för tillståndspliktigt enligt 26 §. Naturvårdsverket får även meddela föreskrifter om undantag från anmälningsplikt. Enligt 37 § i Avfallsförordningen skall den som ”yrkesmässigt samlar in eller för någon annans räkning yrkesmässigt ombesörjer återvinning eller bortskaffande av avfall skall vara anmäld hos länsstyrelsen”. Även här får Naturvårdsverket meddela föreskrifter om undantag från anmälningsplikten. 39 § i Avfallsförordningen säger att den som lämnar över annat avfall än hushållsavfall är skyldig att kontrollera att transportören är anmäld enligt 37 § eller om föreskrifter meddelats med stöd av 35 § eller om anmälningsplikt är undantagen. Enligt 38 § i Avfallsförordningen skall den fastighetsägare eller nyttjanderättshavare som avser att gräva ner eller på annat sätt återvinna eller bortskaffa annat avfall än trädgårdsavfall anmäla detta till kommunen.

Det är möjligt att det kommer att behövas någon form av behandling av överskottsmassorna för att de ska vara möjliga att använda inom ramarna för en massdatabas. De flesta behandlingsmetoder som kan tänkas användas kan vara anmälningspliktiga eller tillståndspliktiga enligt bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (sifferkoder 90.70, 90.80, 90.100, 90.110). Dessa avser behandling som sortering och mekanisk behandling. Tillståndsplikt enligt ovan nämnda sifferkoder gäller inte för sortering, siktning och krossning av mindre än 10 000 ton avfall för byggnads- eller anläggningsändamål under ett kalenderår.

2.3.4Mellanlagring

Man skiljer på mellanlagring, lagring och omlastning. Det är bara mellanlagring som är tillstånds- eller anmälningspliktigt. För att förvaringen ska anses vara lagring så måste massorna lagras inom det verksamhetsområde där de uppstått. De ska alltså lagras i omedelbar anslutning till platsen de kommer ifrån. Om massorna flyttas kan de ses som mellanlagrade om de ligger för länge. Lagring på plats får ske så länge verksamheten är igång. Det är dock möjligt att flytta massorna om det är tillfälligt för att sedan transporteras vidare. Det benämns då som omlastning. En vecka nämns som en rimlig gräns för

hur länge massor kan ligga tillfälligt på en plats innan de kan ses som mellanlagrade. (Vägverket, 2007 b)

Avfall som ska mellanlagras regleras i lagen av bilagan till Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (sifferkoder 90.30, 90.40, och 90.50). Mellanlagringen är anmälningspliktig om massorna vid ett enskilt tillfälle överskrider 10 ton men är mindre än 10 000 ton. Om mängden vid ett enskilt tillfälle skulle överskrida 10 000 ton är verksamheten tillståndspliktig. Massorna får mellanlagras tre år på samma plats om de efter mellanlagring ska återvinnas men bara i ett år om de ska bortskaffas efter mellanlagring för att inte anses som deponerade. Deponering behandlas inte vidare i den här rapporten men det står att konstatera att det försvårar återanvändningen om massorna anses som deponerade. En deponering är även tillståndspliktig enligt bilagan till Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (sifferkoder 90.290, 90.300, 90.310).

Anmälan görs till Miljö- och räddningstjänstsförvaltningen (MRF) senast 6 veckor innan verksamheten startar, de tillhandahåller även alla uppgifter om vad som ska ingå i anmälan. Tillstånd söks hos Länsstyrelsen som tillhandahåller uppgifter om vad som ska ingå i ansökan. Det är den som är juridiskt ansvarig för mellanlagringen som ska skriva under anmälningar eller tillståndsansökningar, alltså den som ska driva mellanlagret. (Rudin, 2008)

Förutom miljöbalken så regleras även mellanlagringen av Plan- och bygglagen (PBL). För upplag som är högre än 0,5 m så krävs det att marklov söks. Prövningen för marklov undersöker om den sökta åtgärden inverkar på möjligheten för framtida bebyggelse eller innebär risker eller olägenheter för omgivningen enligt PBL 8 kap 18 §. Marklovet är giltigt i 5 år och söks av beställaren i samråd med markägaren. (Rudin, 2008)

2.3.5Vad gäller vid återanvändning

För massor som ska användas för anläggningsändamål och är klassat som avfall föreligger en tillstånds- eller anmälningsplikt enligt bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (sifferkoder 90.130 och 90.140). Tillståndsplikt gäller om föroreningsrisken inte kan anses vara endast ringa och anmälningsplikt om föroreningsrisken kan anses vara ringa. Vad som är ringa eller inte definieras inte i lagen men Naturvårdsverket arbetar på ett förslag för riktlinjer som är tänkt att underlätta bedömningen (se 2.5).

Om massor ska användas även om de är klassade som avfall, vilket de troligtvis blir om det är fall B-massor, så krävs en miljöutredning i det enskilda fallet. För att massorna ska få användas krävs att miljöutredningen visar att användandet inte kommer att leda till några miljö- eller hälsorisker. (Vägverket, 2007 b)

2.4

Klassning av massor

I Eskilstuna får schaktmassor som kommer från markområden som ej är påverkade av människan användas. Det är oklart vad som menas med ”ej påverkade av människan” eftersom det troligtvis inte går att hitta något område som inte på något sätt påverkats av människan. Det finns dock krav på att massorna ska räknas som rena vilket betyder att halten underskrider de naturliga bakgrundsvärdena i t.ex. Naturvårdsverkets rapport 4640. (Rudin, 2008)

2.4.1Exempel på klassning vid masshantering – Götatunneln i Göteborg

Ett vanligt sätt att klassa massor är att göra som vid projektet Götatunneln i Göteborg och använda sig av de generella riktvärdena för förorenad mark. De generella riktvärdena är framtagna av Naturvårdsverket och är egentligen en bedömning av marken och dess användningsområde och inte massorna i sig. Riktvärdena som finns i bilaga 2 finns angivna i halter för KM (känslig markanvändning), MKM (mindre känslig markanvändning) och MKM GV (mindre känslig markanvändning med grundvattenskydd) (Naturvårdsverket, 2008 c). KM är för mark som ska användas för bostäder, daghem eller djurhållning där personer eller djur kan sägas vara permanent bosatta under en livstid. Exponering för barn är gränssättande. MKM GV och MKM är markanvändning där människor och djur befinner sig tillfälligt som industrier, vägar eller kontor. Vid MKM GV ska det även vara möjligt att ta ut grundvatten en bit bort från föroreningen. (Naturvårdsverket, 1997)

I projektet Götatunneln användes Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark avseende MKM som gränsvärden för vilka schaktmassor som fick användas för deponin som upprättades. För att veta vilka massor som hade halter under MKM och därmed kunde friklassas togs prover i ett rutnät med ett avstånd på ca 20 m. Provtagningsdjupet varierade mellan 3,5 m och 6,5 m. Prover togs och analyserades på ett sådant sätt att det var möjligt att friklassa massorna i både horisontal- och vertikalled. De provpunkter som visade för höga värden kunde alltså friklassas på djupet. Detta ledde till att så mycket som 94 % av schaktmassorna kunde friklassas och köras till den lokala deponin som upprättades. Man räknar med att inom projektet ha sparat 40 – 100 miljoner kronor i transport- och avgiftskostnader på att inte köra överskottsmassorna till gamla täkter för mottagning. Provtagningar har pekat på att det efter deponering uppvisats förhöjda halter av bly i grundvattnet men spridningsrisken med grundvattnet bedöms ändå som låg eftersom blyet fasthålls av organiska partiklar och på så sätt får minskad mobilitet. (Birgersson, 2005)

De generella riktvärdena är ”inte en nivå upp till vilken det är acceptabelt att förorena” (Naturvårdsverket, 1997, s. 17) men de är inte heller juridiskt bindande vilket betyder att de går att använda på tidigare nämnda sätt om det tillåts av kommunen.

I fallet med Götatunneln så följer enligt Birgersson användningen av MKM som gränsvärde i det aktuella fallet Miljöbalkens skälighetsregel 2 kap. 7 § eftersom hårdare krav skulle ha medfört stora merkostnader till en troligtvis låg nytta. Ökade transporter hade även gjort att miljönyttan med hårdare krav hade varit tveksam. (Birgersson, 2005)

2.5

Kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten

Naturvårdsverket har länge jobbat med ett regeringsuppdrag att fastställa kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten och syftet med uppdraget är att få en ökad återvinning som inte påverkar hälsa eller miljö negativt. Naturvårdsverket har haft Kriterier för återvinning av avfall i

anläggningsarbeten ute på remiss till mars 2008 och för närvarande håller den på att revideras.

(Naturvårdsverket, 2008 d)

Naturvårdsverket har undersökt flera avfall och hur de kan bedömas användas för anläggningsarbeten. Flera av de undersökta materialen faller utanför ramarna för examensarbetet men det kan vara värt att nämna att det har undersökts om det är möjligt att använda t.ex. askor för anläggningsarbete.

2.5.1Vad säger Naturvårdsverket om klassning av avfall som får användas för anläggningsändamål

Naturvårdsverket har undersökt om det går att använda klassningen för farligt avfall för att avgöra om ett visst avfall är lämpligt att använda för anläggningsändamål. Kemakta har utfört utredningen och kommit fram till att det inte är lämpligt att enbart använda sig av klassningen för farligt avfall av flera anledningar. Problemen är bl.a. att kriterier för organsiska ämnen baserade på lakegenskaper inte finns med. Andra ämnen som kan ha övergödande eller försurande egenskaper kan ha miljöpåverkan utan att ingå i klassningen av farligt avfall. Även vissa ämnen som är väldigt långlivade och ackumulerbara missas av klassningen. I klassningen för farligt avfall tas heller inte hänsyn till en sammanvägning av risker från flera ämnen. (Elert, M., & Jones, C., 2006)

Naturvårdsverket säger dock att det för den praktiska hanteringen inte spelar någon roll om det handlar om avfall eller inte eftersom Miljöbalken gäller för miljöfarlig verksamhet, vilket återvinning av avfall kan räknas som, oavsett krav på förprövning. Det medför att verksamhetsutövaren måste tillämpa de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. och tillsynsmyndigheterna kan ingripa enligt 26 kap. om tillsyn m.m.. Om det handlar om avfall så har även avfallsinnehavaren ett särskilt ansvar att se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt enligt 15 kap. 5 a § MB. Avfallsproducenten har alltså ansvar för att skaffa sig kunskap om avfallets miljöpåverkan och att bedöma miljöpåverkan om avfallet återvinns för anläggningsändamål. (Naturvårdsverket, 2008 e)

2.5.2Vad säger Naturvårdsverket om användning av schaktmassor för anläggningsändamål

Naturvårdsverket skiljer på kriterier för allmän användning som kan vara t.ex. vägar och bullervallar eller användning som deponitäckning ovan tätskiktet för deponier för icke-farligt avfall och farligt avfall. Observera att det inte gäller deponi för inert avfall eftersom det för en sådan deponi inte finns krav på tätskikt. Allmän användning har hårdare krav eftersom det är möjligt att avfallet kommer att flyttas i framtiden. Den möjligheten bedöms som mindre trolig för en deponi. För de två användningsområdena har maximala nivåer för vissa ämnen tagits fram (se bilaga 3). De maximala nivåerna är framtagna för att ge skydd för människors hälsa, markmiljön, och att motverka spridning till yt- och grundvatten. (Naturvårdsverket, 2007)

Naturvårdsverket föreslår att avfall som understiger de maximala nivåerna för allmän tillämpning inte ska behöva anmälas till den kommunala nämnden. Avvägningar måste dock göras i varje enskilt fall eftersom avfallet kan innehålla ämnen som inte omfattas av de maximala nivåerna eller att det är fråga om extra känsliga miljöer. Anmälan kan dock vara nödvändig enligt andra bestämmelser som t.ex. anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § MB eller 37-38 §§ i Avfallsförordningen (se 2.3.3).

Naturvårdsverket nämner vissa förutsättningar som ska vara uppfyllda för att det ska vara möjligt att använda ett avfall utan provning (Naturvårdsverket, 2007, s. 46)

1. Att avfallet härrör från samma typ av jord- eller bergart och har lika mineralisk sammansättning som naturliga material som används för anläggningsändamål.

2. Att avfallet har ett innehåll av sulfidsvavel som är lägre än 0,1 %. Vid högre sulfidhalt, men maximalt 1 % behöver avfallets syraneutraliserande potential undersökas med ett statistiskt test. Den neutraliserande potentialen behöver vara tre gånger större än den syraproducerande potentialen.

3. Att de maximala nivåerna för den kategori som det ska användas till inte överskrids, att den maximala nivån för sammansättningen inte överskrids för avfallets finfraktion, eller att det inte finns misstanke om att avfallet kan innehålla föroreningar.

Exempel på avfall som kan uppfylla de ovanstående villkoren är enligt Naturvårdsverket krossat berg eller morän och schaktmassor som är från opåverkade områden där det inte förekommit någon industriell aktivitet och massorna har sitt ursprung på området (Naturvårdsverket, 2007). Observera

att provning avser tester och inte prövning enligt lagen. Det går att spåra om det funnits någon industriell aktivitet och det finns många förorenade områden kartlagda i Eskilstuna men det är troligtvis svårt att garantera att massor har sitt ursprung på platsen och inte har transporterats dit. Naturvårdsverket har gjort ett schema (se figur 6 nedan) för beslutsgången för att bestämma om ett avfall går att använda för anläggningsändamål.

Figur 6 Naturvårdsverkets förslag till beslutsgång. Bilaga 1 till Kriterier för återvinning av avfall i

anläggningsarbeten.

screening av organiska föroreningar eller undersökning av långlivade organiska ämnen enligt POP-förordningen.

2.5.3Kritik mot Handboken

Handboken har i remissammanställningen och i en artikel i Dagens Nyheter (2008) fått kritik för att de maximala nivåerna är för låga. Det är svårt att hitta så låga nivåer i en tätort. Flera framtida ändringar har aviserats men handboken förväntas bli klar efter att examensarbetet har sammanställts. De ändringar som har aviserats rör dock främst benämningar på saker som t.ex. en ändring från ”maximala nivåer” till ”nivåer för anmälningsplikt” och någon höjning av halterna är inte aktuell. Det ska även troligtvis ske ett förtydligande om kommunens roll och hur handboken ska tillämpas.

I artikeln så säger Hans Söderström, som är miljöexpert på Trafik- och exploateringskontoret i Stockholm, att det finns en risk att stora mängder uppgrävda massor kan komma att behöva deponeras om tillsynsmyndigheterna följer handboken trots att det är möjligt att tillåta högre nivåer. Han ser även att det finns en risk att byråkratin kommer att verka avskräckande från att återvinna. (Lundin, 2008)

2.6

Kriterier enligt Vägverket för vägdikesmassor

Vägverket har i en publikation lämnat råd och rekommendationer för hur vägdikesmassor ska hanteras. Vägdikesmassor uppstår vid vägdikesrensning och råden och rekommendationerna är framtagna baserade på juridiska krav, som har presenterats ovan, och vägdikesmassornas egenskaper. Med egenskaper så avses föroreningsinnehåll och inte några geotekniska egenskaper. (Vägverket, 2007 a)

Användningen av vägdikesmassor ingår i normalt driftarbete för vägen och är varken anmälnings- eller tillståndspliktigt om det sker i befintligt vägområde. Om vägdikesmassorna inte kan användas fullständigt för vägändamål så öppnar rapporten för att de med vissa restriktioner får användas externt. Om massorna ska återanvändas externt så ska det ske för mindre känslig markanvändning och massorna måste klara de uppsatta miljökriterierna. (Vägverket, 2007 a)

För vägdikesmassorna gäller att det redan innan de uppstår ska finnas en plan för hur de ska användas för att de inte ska ses som avfall och användningen bli anmälnings- eller tillståndspliktig enligt bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SNI-koder 90.130 och 90.140). De avråder även från att överlåta vägdikesmassor som klassas som avfall eller inte klarar miljökriterierna till privatpersoner. Det ska även vid överlåtelse klart framgå att den som övertar massorna även övertar det fulla ansvaret för dem. (Vägverket, 2007 a)

användningsområden. Användningsområdena är vägändamål eller extern användning med vissa restriktioner. Råden för provtagning är baserade på årsmedelsdygnstrafik (ÅDT) och mäts i antal fordon/dygn. Nivån för att få använda vägdikesmassorna utan krav på provtagning har suttits till ÅDT<10 000. Dock så krävs det provtagning om en kemikalieolycka eller liknande har inträffat vilket medför att det råder risk för att massorna är förorenade. För extern användning med restriktioner är gränsen för användande utan krav på provtagning satt vid ÅDT<2000. Restriktionerna som gäller för extern användning är:

• Säkerställ att avstånd till dricksvattentäkt och vattendrag inte understiger 20 m.

• Säkerställ att massorna inte används på ett sådant sätt som innebär spridning av massorna till platser med större exponering för människa (bostäder och lekplatser).

• Säkerställ att avstånd till grönsaksodling, eller andra förhållanden i relation till grönsaksodling överstiger 20 m, så att människor inte exponeras på ett oacceptabelt sätt via grönsaksintag.

• Miljökriterierna baseras på att vägdikesmassorna omfattar användning av högst 100 m³ med en mäktighet på ca 1 m.

Om massorna är över de uppsatta miljökriterierna (se bilaga 4) så råder Vägverket att de ska deponeras på deponi för icke farligt avfall eller inert avfall. Vägverkets miljökriterier är framtagna för vägdikesmassor och är baserade på Naturvårdsverkets generella riktvärden (se bilaga 2) och den modell som har använts till framtagande av gränsvärden för mottagande av avfall till deponier (2003/33/EG). Miljökriterierna anger den maximala halten av vissa ämnen som vägdikesmassorna får innehålla för att få användas. Eftersom de uträknade miljökriterierna blev så lika för de olika användningsområdena har Vägverket förenklat genom att använda samma miljökriterier för båda. (Vägverket, 2007 a)

2.7

Ansvarsfördelningen

Här redovisas Naturvårdsverkets och Vägverkets syn på hur ansvarsfördelningen kan komma att se ut vid överlåtande av massor som är avfall. Observera att det nedan inte gäller för schaktmassor som har en plan för att återanvändas redan innan de uppstår då dessa inte ses som avfall.

Enligt Vägverkets handbok går det sannolikt inte att överlåta avfall till en annan entreprenör eftersom det är svårt att veta när avfallet räknas som återvunnet och därför inte längre är avfall. Det gör att det inte är material som överlåts utan säljaren kan sägas köpa en avfallstjänst av köparen. Om överskottsmassor ändå överlåts så finns krav på avfallsinnehavaren enligt 15 kap. 5 a § MB (se 2.3.3). Avfallsinnehavaren kan inte bara överlåta ansvaret till en annan entreprenör utan kan sägas ha ett övergripande ansvar. Vägverket ger ett exempel på en avtalstext som bör göra Vägverket fria från miljörättsligt ansvar men den är även applicerbar för entreprenörer som vill överlåta massor. I den

framgår det att massorna är avfall och att köparen är skyldig att följa all miljölagstiftning och hålla Vägverket skadelösa för kostnader som kan uppstå i hanteringen av massorna. Handboken avråder även från att överlåta uppgrävda massor till privatpersoner. (Vägverket, 2007 b)

Naturvårdsverket nämner inget om ansvaret vid överlåtning av schaktmassor men klargör avfallsproducentens och verksamhetsutövarens ansvar. Avfallsproducent är den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfallet vilket är den entreprenör som gräver upp massorna. Verksamhetsutövaren är den som använder massorna i anläggningssyfte och kan vara samma entreprenör som producerat massorna eller en annan entreprenör som tagit emot massorna. Avfallsproducenten har ansvar för att skaffa sig kunskap om avfallet och även att informera verksamhetsutövaren. Avfallsproducenten är den som troligtvis har mest ingående kunskap om avfallet och är därför bäst lämpad att förmedla kunskap om det. Verksamhetsutövaren har även den ansvar för att skaffa sig kunskap om avfallet och är alltså skyldig att själv undersöka avfallet om information inte fås från avfallsproducenten. Verksamhetsutövaren har utöver det även ansvar att undersöka miljöpåverkan på anläggningens närområde. (Naturvårdsverket, 2007 b)

Det kan också vara så att området blivit förorenat varpå verksamhetsutövaren kan göras skyldig till att genomföra en efterbehandling. Om inte verksamhetsutövaren kan göras ansvarig så faller ansvaret för efterbehandling på fastighetsägaren. Det kan övervägas om det för tillstånd att använda avfall även ska finnas krav på ekonomisk säkerhet (Naturvårdsverket, 2007). Enligt 16 kap. 3 § MB så kan den som avser bedriva en verksamhet som kan ge miljöskada vara tvungen att se till att en ekonomisk säkerhet finns för att avhjälpa den eventuella miljöskadan. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet.

2.8

Förorenade områden i Eskilstuna

Eskilstuna har en stark tradition av industriell verksamhet som sträcker sig långt tillbaka. Eskilstuna har alltid varit centrum för länets metallhantering vilket medfört att det finns många platser som är förorenade av metaller. Miljöenheten vid Länsstyrelsen i Södermanlands län har huvudansvaret för att registrera uppgifter om förorenade områden i länet. I Eskilstuna kommun fanns i januari 2006 783 objekt identifierade som ska riskklassas. Eskilstunas tradition av metallhantering bekräftas av att 40 % av alla objekt finns inom branscherna verkstadsindustri, ytbehandling av metaller och gjuterier. Andra branscher som utgör många av objekten är bensinstationer, kommunala deponier och tryckerier. I figur 7 nedan går det att se vilka föroreningar som branscherna förknippas med. (Eskilstuna kommun, 2006 b)

Figur 7 Branschtypiska föroreningar. Handlingsplan för förorenade områden, 2006 s. 14

I Eskilstuna så har det flera gånger konstaterats att uppgrävda massor varit förorenade trots att det inte funnits några tecken som pekat på det. Det beror troligtvis på att förorenade massor har flyttats från en plats till en annan i sammanhang med schaktarbeten. Detta ger en risk för exponering av oskyddade personer och kan ge både hälso- och miljökonsekvenser. I samband med schaktarbeten finns även en risk att förorenade massor flyttas till en plats där risken för exponering är större eller att nya massor blir förorenade. Riktlinjer (se figur 8 nedan) har därför utarbetats för schaktarbeten eller motsvarande i Eskilstuna kommen. (Eskilstuna kommun, 2006 b)

Figur 8 Riktlinjer för schaktarbeten i Eskilstuna kommun. Handlingsplan för förorenade områden i

2.9

Massdatabaser

I vissa tidigare publicerade utredningar (se 1.1) så benämns användandet av en ”massabörs” på Internet som ett förslag till ett bidrag för en bättre resurshushållning. I det här examensarbetet kommer istället den mer vedertagna terminologin massdatabas att användas. Detta främst för att börs syftar till handel på en marknad medan det för en massdatabas ska vara möjligt att skänka bort massor för att slippa deponiavgifter och transportkostnader.

Tanken med en massdatabas är att det ska vara möjligt att köpa och sälja eller skänka bort och ta emot överskottsmassor. Syftet är att möjliggöra handel och utbyte mellan olika entreprenörer för att minska både miljöpåverkan och kostnader för transport och material. Det sker redan en viss handel företag emellan genom de otaliga informella nätverk som existerar inom branschen. (Bäckström, 2006)

I litteraturen finns det tre svenska massdatabaser nämnda, Schaktbanken, Massainfo och Byggmötet varav det endast är Byggmötet, som tidigare var Massainfo, som fortfarande är igång.

2.9.1Schaktbanken

Schaktbanken var en massdatabas som sköttes av entreprenadföretaget Schakt i Väst. Funktionen finns kvar på deras hemsida men har inte använts på flera år eftersom tanken med den visade sig vara ofördelaktig för deras verksamhet7. Massorna på Schaktbanken var endast de som Schakt i Väst hanterat och sidan har inte varit konstruerad för att andra entreprenörer ska kunna lägga upp massor. (Bäckström, 2006)

Sidan ger ändå en bra bild av hur en massdatabas kan fungera. Sidan har en väldigt enkel utformning där en person kan välja att se antingen överskott eller underskott. Informationen som läggs upp om massorna är typ av massa, var den finns att hämta eller lämna, mellan vilka datum massorna finns att tillgå samt vilken volym i m³ som finns. (Schakt i Väst, 2008)

2.9.2Byggmötet

Byggmötet är en icke vinstgivande sida som startade som Massainfo 1996-97 av HL Markservice AB. Efter att det blev för mycket jobb med sidan så såldes den för att bli vinstgivande i ny regi för att sedan läggas ner ett halvår senare. Efter det köptes sidan tillbaka av HL Markservice och döptes om till Byggmötet. Enligt uppgifter från sidans ägare så har sidan ett hundratal besök ber dag och ungefär var tredje annons som HL Markservice AB lägger ut leder till en affär. Eftersom sidan inte är vinstdrivande så vill inte ägaren lägga för mycket resurser på den vilket leder till att sidan inte marknadsförs utan information om sidan sprids mun till mun. Användandet av sidan har ökat stadigt sedan starten. Sidan är även möjlig att nå via WAP vilket gör det enkelt att lägga upp annonser på

Internet med hjälp av en mobiltelefon direkt på platsen där överskottsmassorna uppstår. Byggmötet för ingen statistik över annonser på sidan vilket gör att det inte går att få några data på hur mycket massor som byter ägare.8

Byggmötet fungerar som en handelsplats på Internet där alla som vill kan lägga upp annonser inom bygg- och anläggning. Det gäller inte bara massor utan även maskiner och andra material. Under tiden för examensarbetet har sidan granskats med jämna mellanrum och sidan används förhållandevis mycket. Sidan är uppbyggd så att vem som helst kan skapa ett konto och lägga upp en annons. Hela Sverige finns med och det går att välja inom vilket län som annonsen ska synas. Det har under tiden för examensarbetet endast varit Stockholmsområdet som har funnits representerat på sidan. Figur 9 och 10 nedan visar resultatet av en sökning på alla annonser för säljes och köpes under anläggning.

Figur 9 Sökresultat för köpes allt inom anläggning 2008-10-02 på Byggmötet. (byggmotet.se)

Den som annonserar kan själv välja i vilket geografiskt område som annonsen ska synas. Det är även möjligt att välja att visa en publik annons, som är öppen för alla, eller att välja att enbart visa inom sitt eller andra utvalda företag. (Byggmötet, 2008)

8

Figur 10 Sökresultat för säljes allt inom anläggning 2008-10-31 på Byggmötet. (byggmotet.se)

Byggmötet har en bra sökfunktion och är väldigt lätthanterlig och enkel att använda. Den 2 oktober 2008 låg det 22 annonser ute varav samtliga var lokaliserade i Stockholmsområdet. Av de 22 annonserna var det 8 olika företag som hade lagt ut dem. (Byggmötet, 2008)

2.9.3Internationellt

I Korea har det gjorts försök med att införa en massdatabas på stor skala. Massdatabasen är nationell och går under namnet EIS (Earth Information System). En skillnad på den mot dem som finns och har funnits i Sverige är att den används redan i projekteringsfasen för att sedan uppdateras fortlöpande så att en kartläggning ska ske av massor samtidigt som ett utbyte av massor möjliggörs. En skillnad mot Byggmötet är att sökverktyget är baserat på GIS så att det går att se på en karta var det finns överskott eller underskott av massor. Det går att lägga upp sitt projekt för att sedan söka efter projekt inom en vald radie från ens eget. Sidan har varit igång sedan 2005 och en utvärdering har visat att systemet har sparat i genomsnitt 4,4 % i kostnader för anläggningsprojekt. Utvärderingen pekade även på att det finns problem med att information inte uppdateras i realtid. (Moon m.fl., 2007)

Sidan går numera under namnet Tocycle. Den går att läsa på engelska men det går inte att testa sökfunktionen eftersom den är på koreanska. Figur 11 nedan visar principen för hur systemet fungerar. Tocycle drivs av Koreanska Ministry of construction and transportation. Till skillnad från de