Matrisens användbarhet och nytta

Något som måste sägas om Matrisen är att den är gjord för att ta upp det mest fundamentala. Detta betyder inte att det som finns med i Matrisen är det enda som måste göras för att inkludera IUS. Arbetet med IUS är en pågående process och Matrisen med dess tre delar ska ses som ett verktyg som kan hjälpa kommunorganisationer att själva komma i gång, men att det sedan finns andra verktyg och hjälpmedel som kan bredda symbiosarbetet (Brunfelt och Nelzén, 2020; Svensk Plattform för Industriell och Urban Symbios, 2021), när det fundamentala finns på plats. I och med att många personer upplever IUS som ett komplext ämne kan Matrisen dessutom hjälpa med att visa att de första tillvägagångsätten är mer lättbegripliga och överskådliga än vad det först kan tyckas när IUS kommer på tals. När en grupp introduceras till IUS och Matrisen bör det dock förtydligas att arbetet med IUS inte är klart när/bara för att Matrisen är ifylld. Matrisen hjälper alltså till att göra en analys av nuläget samt inom vilka områden som kommunen anses vara stark respektive svag.

Det bör också uppmärksammas att samtliga modellkommuner har varit välkomnande och välvilliga att bli intervjuade. Under intervjuerna har det även upplevts ha funnits en ärlighet och ett mod till självkritik gentemot den egna kommunen, vilket inte ska tas för givet att det finns i alla kommuner. Majoriteten av Sveriges kommuner arbetar inte aktivt med IUS, därför ska det inte förväntas att alla kommuner skulle vara lika välvilliga till workshopen med Matrisen som dessa fem har varit.

En öppenhet och nyfikenhet, samt ärlighet och mod till självkritik mot den egna kommunen är även något som krävs för att användandet av Matrisen ska bli bra. Det överensstämmer även med litteratur som säger att det är viktigt att ha en fokusgrupp där deltagarna vill närvara och känner sig trygga (Hylander, 2001; Tursonovic, 2002). Om en kommun ska få användning av Matrisen måste det först och främst finnas en nyfikenhet för ämnet och en tro på att detta kan vara användbart och värt att investera resurser i, även om organisationen i dagsläget inte vet hur. Det krävs även att deltagarna vågar se och erkänna de mindre positiva sidorna av ens kommun, för att kunna ta fram förbättringsförslag. Om kommunens tjänstepersoner som ska delta på workshopen, där Matrisen fylls i, inte känner att de ska eller får uttrycka personliga åsikter och tycken, utan att det är politikens roll att tycka och tjänstepersoners uppgift att göra, kommer det bli svårt att fylla i Matrisen samt att kunna uttala några konkreta förslag på handlingar. Enligt Wänström (2019) är det viktigt med ett brett engagemang från olika parter, för att tillsammans kunna identifiera tillvägagångssätt för att lösa utmaningar som finns. Som nämns i kapitel 6 beskrivs det att det är viktigt att deltagarna har förkunskaper, vilket är något litteratur förespråkar (Hylander, 2001; Tursonovic, 2002). Men eftersom Matrisen har sitt grundkoncept och ska vara del av ett större möte anses intresset och nyfikenheten vara viktigare än förkunskaperna. Något som uppmärksammats under intervjustudien är också att personer ibland motsäger varandra inom en och samma organisation. Detta visar på hur viktigt det är att en blandad grupp fyller i Matrisen, för troligtvis kommer den fyllas i olika beroende på vem det är från organisationen som svarar. Det i sig visar också att det finns ett organisationsmässigt värde i att samla människor från olika delar av organisationen för att skapa en samlad syn på nuläget, vilket är något som Matrisen möjliggör. En annan aspekt som i stället möjligen leder till en ovilja att använda Matrisen, eller framför allt till att sätta en handlingsplan, är att Matrisen i dagsläget är utformad för att förändra eller utöka tjänstepersonernas arbetsuppgifter. Enligt ämnesexperten Mats Eklund (2021) är individer oftast mer öppna för att ta bort arbetsuppgifter än att utöka dem, vilket därmed skulle innebära ett hinder för Matrisen, som i dagsläget inte direkt föreslår att något ska tas bort eller sluta göras. Det kan i efterhand vara något att ställa sig kritisk till,

eftersom det under flera av intervjuerna var tjänstepersoner som uttryckte att de redan hade mycket annat att göra, vilket leder till att de inte hinner arbeta mer med IUS, även om de skulle vilja det.

Som modellkommunernas arbete visar på genomförs IUS oftast som ett projekt, vilket visat ge svårigheter kring huruvida inkluderingen fortsätter efter projektets slut. Samtidigt verkar det nödvändigt att låta inkluderingen av IUS börja som ett projekt för att lyckas förvärva finansiering, få politiskt stöd samt skapa ett konkret exempel. Detta är något som Matrisen förhoppningsvis kan hjälpa till att förhindra eftersom den till viss mån är konstruerad för att motverka detta. I den tredje delen av Matrisen föreslås att ett antal handlingsplaner ska sättas upp, vilka på ett sätt kan ses som flera mindre projekt. Samtidigt är Matrisen gjord för att vara ett iterativt verktyg genom att deadlines och datum kan sättas för nästa möte, där en uppdatering av Matrisen ska ske. Det ligger dock i kommunens och deltagarnas egenintressen huruvida ett nästa möte faktiskt sker och därmed finns risken även för Matrisen att den blir en engångsföreteelse och att ingen uppföljning görs efter första mötet.

När det kommer till andra verktyg som utformats för att förenkla arbete med IUS anses Matrisen vara unik i form av att den är det första verktyget som riktar sig specifikt till svenska kommuner. Övriga verktyg och forskningsstudier som granskats av författarna har oftast riktat sig mot allmänna aktörer, processindustrier med stora fysiska flöden eller exempelvis återvinningsföretag. Matrisens unika syfte är att presentera och få till planering av processer för att klara av de fundamentala delarna som först och främst behöver finnas på plats för att kommunen mer aktivt ska kunna arbeta med IUS. Därmed är den det förberedande steget innan andra utvecklade verktyg för IUS kan ta vid, som exempelvis riktar sig mer mot facilitering eller upptäckande av nya synergier. Matrisen täcker alltså steget innan dessa; när kommunorganisationen fått ett första intresse om att vilja framhäva och möjliggöra IUS i hela kommunen och för alla aktörer är ett lämpligt tillfälle att använda Matrisen.

Något annat som gör Matrisen unik är att den är både översiktlig och generaliserande, samtidigt som den ger möjlighet att vara individuell. Detta stödjer att en kommunorganisations roll i ett symbiosnätverk till stor del avgörs på deras kapacitet och storlek (Avfall Sverige, 2015), samt att förutsättningar och därmed även möjligheterna kan variera mellan olika organisationer (Ammenberg, 2012). Att kommun- organisationerna kan se olika ut är alltså något som Matrisen tar i beaktning.