Matrisens förankring i vetenskaplig litteratur

Matrisen har baserats på resultatet från intervjustudien med efterföljande analys. Samtidigt går det att se att många av faktorerna och processerna i Matrisen även återfinns i vetenskaplig litteratur. I Tabell 14 och Tabell 15 i bilaga F. Faktorer och processers förankring i vetenskaplig litteratur finns en jämförelse av likheter mellan Matrisens faktorer och processer mot tidigare studiers redovisade resultat. Generellt verkar vetenskapliga litteraturen överensstämma med Matrisen, vilket borde innebära att de faktorer och processer som tas upp i Matrisen, som även är tänkta att vägleda kommuner för hur de ska kunna inkludera och möjliggöra utveckling av IUS, är rimliga. I följande stycken kommer några intressanta detaljer från denna jämförelse mot vetenskaplig litteratur att diskuteras.

I Tabell 14 syns att samtliga faktorer som finns med i Matrisen har förankrats i vetenskaplig litteratur förutom ”9. Andra drivande kommuner i geografiskt närområde”. Det kan betyda att detta inte är en faktor som tidigare studerats som något som bidragit eller motiverat en kommun att börja arbeta med IUS. Eftersom delar av den vetenskapliga litteraturen som jämförs mot Matrisen är fem år eller äldre, kan detta också bero på att det bara för några år sedan inte var lika förekommande att två eller flera kommuner i samma region eller i samma närområde arbetade med IUS. Enligt respondenter i de flesta av kommunerna, vilket också analyseras i 5.2 Gemensamma drivkrafter, har det varit viktigt med drivande kommuner i närområdet. Vad detta också borde innebära är att det finns en stor potential från regional nivå att erbjuda plattformar och nätverk som kan koppla samman de olika kommunerna gällande IUS.

I övrigt om Tabell 14 studeras syns det att det är faktor ”21. Lätt att engagera och samarbeta med företag” som påkommits flest gånger i den granskade vetenskapliga litteraturen, med ett verk som tar upp drivkrafter och fyra verk som tar upp hinder gällande faktorn. Detta kan bero på att tidigare litteratur ofta haft utgångspunkt ur ett allmänt perspektiv i ett symbiosnätverk, och i så fall handlar dessa faktorer om förtroende och tillit generella aktörer emellan. Det kan därmed kopplas till graden av den institutionella kapaciteten, vilken kortfattat innebär det kapital av kunskap, sociala relationer och mobilisering som bidrar till utvecklingen av IUS (Boons, Spekkink och Mouzakitis, 2011). Men eftersom denna studie fokuserar på kommunorganisationens perspektiv ser situationen lite annorlunda ut eftersom det kan tänkas att det finns mer tillit företag och kommunorganisationen emellan, då kommunen bör vara en part som verkar för rättvisa och lika förutsättningar, jämfört med privata aktörer som oftast har som syfte att gå med vinst. Att samarbetet med företag tagit en stor plats i tidigare litteratur kan också handla om att det varit mycket fokus på den industriella delen av IUS och därmed mycket om exempelvis industriparker, vilket främst rör sig om företag som samverkar. När alla andra delar av IUS inkluderas ur en kommunorganisations perspektiv

finns det andra faktorer som anses vara mer väsentliga än faktor 21, vilket också syns i Tabell 9 där den inte är placerad bland de tio första faktorerna för del 1 av Matrisen.

Generellt syns det i Tabell 14 att tidigare forskning framför allt har valt att fokusera på hinder och inte drivkrafter. Endast tre av de granskade verken har nämnt drivkrafter i deras studie. I denna studie däremot har lika mycket fokus handlat om att kartlägga drivkrafter och framgångsfaktorer hos de undersökta kommunerna, som hinder. Det är något som baserats på en uppfattning att människor hellre diskuterar de positiva delarna och möjligheterna med sin verksamhet än de brister som finns (Ammenberg, 2012), speciellt i externa sammanhang.

När det kommer till Tabell 15 och processerna som kommer från Matrisens del 2 är det främst process ”B. Sprida information och inspirera om IUS” samt process ”M. Skapa en knytpunkt/samlingsplats” som påkommits flest gånger under litteraturgranskningen. Att sprida information och inspirera är något många förespråkar och stämmer även överens med Tabell 10 där det syns tydligt att processen blivit kopplad till att kunna hjälpa till att nyttja många drivkrafter eller hantera många hinder. Även detta kan kopplas till att bygga upp den institutionella kapaciteten. Samma tillvägagångssätt har kommuner tidigare också haft för cirkulär ekonomi (CE), då många kommuner menat att det bästa sättet att närma sig en CE är att sprida medvetenhet (Avfall Sverige, 2015). Det är därför något som behöver göras för att en inkludering av IUS ska ha bättre chans att lyckas. Däremot skriver Avfall Sverige (2015) att det inte varit ett självklart steg från kunskapsspridning till ändrat beteende när det handlat om CE och det är något som arbete med IUS också måste ta hänsyn till. Det handlar bland annat om att gå från att se problem till att se möjligheter (Ammenberg, 2012). Detta uppmärksammas under intervjustudien med modellkommunerna och återfinns i Matrisen genom process ”E. Ändra inställningen” i Tabell 10. Avfall Sverige (2015) nämner att kommunorganisationen har en viktig roll i att ändra normer och inställning i kommunen, även om de inte kan göra det på egen hand. Genom att själva anpassa den kommunala verksamheten och göra det enklare för cirkulära beslut i vardagen kan de vara en förebild. Det överensstämmer även med flertalet respondenters intryck att det är viktigt för kommunorganisationen att först arbeta cirkulärt själva innan man kan uppmana andra att göra detsamma.

Process ”M. Skapa en knytpunkt/samlingsplats”, som också har sju kryss i Tabell 15, har inte uppskattats kunna hjälpa till att nyttja lika många drivkrafter eller hantera lika många hinder som process ”B. Sprida information och inspirera om IUS” enligt Tabell 10, men är även något som under intervjuerna uppmärksammades som viktigt. I kapitel 5.3 Gemensamma hinder analyseras exempelvis hur arbetet med IUS ska förankras och inkluderas rent strukturellt i kommunorganisationen; huruvida en separat symbiosenhet eller en utspridd symbiosgrupp är att föredra för en kommunorganisation. Detta handlar om att skapa en form av knytpunkt för symbiosarbetet. Ammenberg (2012) skriver att en decentralisering av arbetet kan leda till att fler personer ser en vilja att bidra till utvecklingen, i stället för att allt främst ses som uppgifter för enskilda personer som de andra inte har att göra med. Åsikterna mellan respondenterna har varierat lite kring hur denna situation ska hanteras. I stället kanske det handlar om den funktion som symbiosenheten/-gruppen ska motsvara, snarare än formatet. Enligt respondenter fanns exempelvis risken att en fysisk plats för symbiosarbete skulle försvinna i större organisationer, även om det var en framgångsfaktor för en mindre kommun. I och med trenden att mycket gjorts om i digitalt format till följd av COVID-19 lyfter det tankarna kring om det går att ha ett symbioscentrum digitalt, där exempelvis arbete kan visas upp och samarbeten kan skapas. Det är även något som uppmärksammats under intervjuer där några respondenter diskuterar möjligheterna kring att ha mer digitalt arbete med IUS framöver. Några fördelar med att ha ett digitalt koncept är att faciliteringskostnader uteblir, samtidigt som det blir enklare att samla fler aktörer, när ingen transport behövs. Det som däremot kan bli en risk för ett digitalt koncept är att det är svårare att skapa genuin kontakt och bygga tillit när möten inte sker fysiskt. Kanske kan en

hybrid-modell vara en lösning, där en del möten och träffar sker fysiskt, medan mesta delen sköts digitalt med en digital samlingsplats eller plattform.