Studien har en kvalitativ och hermeneutisk ansats. Den hermeneutiska ingången gör det möjligt att låta stoffet utvecklas till ny kunskap i en dialektisk process där både uttolkaren och det som tolkas ingår. Därför behöver jag som uttolkare ha en inkännande förståelse för de intervjuade och deras kontext, men samtidigt vara vaksam på vems intressen som lyfts fram och varför. En misstänksamhetens hermeneutik kan därmed vara att föredra, där man både tolkar de intervjuade och samtidigt tolkar det som sägs ur ett större perspektiv, där man även försöker sätta sig in i vilken grupp den intervjuade tillhör, och hur det påverkar det som sägs (Sælid Gilhus 2011, 275, 278, 282).
Kvantitativa metoder, exempelvis de som genomförs av World Value Survey, riskerar att osynliggöra vissa grupper eller röster. En kvalitativ metod är därför att föredra för att synliggöra olika röster och tankar (Edgardh 2018, 139-141, 148). Det känns extra viktigt i den här studien, eftersom ensamkommande flyktingungdomars röster sällan hörs, vare sig inom akademin eller samhället i stort. För att kunna uppmärksamma den levda religionen som en del av kyrkan har jag valt en etnografiskt inspirerad metod, som förmår synliggöra det ickeförväntade som finns utanför de normativa skrivna ramarna. Jag knyter här an till forskningsinriktningen etnografisk ecklesiologi
(Ideström och Stangeland Kaufman 2018, 1). Det innebär att begreppet kyrka undersöks på ett sådant sätt att både praktisk erfarenhet och teoretisk reflektion får plats.
Den praktiska erfarenhet jag vill fånga upp berör dopundervisning och dop som skedde mellan 2016 och 2020. Detta har alltså redan skett. Jag kan därför inte göra observationer på fältet i realtid, vilket en fullt ut tillämpad etnografisk metod skulle innebära. För att fånga in de faktorer som legat till grund för beslutsfattande kring konvertitdopen har jag istället intervjuat sju personer som under dessa år varit inblandade i beslut om konvertitdop. I det svenskkyrkliga fallet innebär det en präst och en kyrkoherde samt två döpta konvertiter, medan det i det pingstkyrkliga fallet är en pastor som är församlingsledare samt två döpta konvertiter. Skälet till att intervjua både kyrkoföreträdare och konvertiter är att jag vill jämföra deras upplevelser och teologiska tankegångar. Jag är också nyfiken på vem de intervjuade upplever haft makt att bestämma över dopet.
Intervjuer har fördelen att erbjuda ett personligt möte, där varje individs tankar, känslor och förhållningssätt kan få utrymme på ett nyanserat sätt. Man kan se intervjumetoden som en slags resa där kunskap skapas och tolkas och omformuleras i ett föränderligt flöde som uppstår mellan intervjuare och intervjuad. På så sätt blir intervjuaren en del av den nya kunskap som uppstår.
Därmed blir också den intervjuades egen kontext betydelsefull för framväxten och tolkningen av den nya kunskapen. Intervjuarens erfarenheter kommer att påverka det som intervjuaren för in i samtalet, och därmed påverka den nya kunskap som formas (Davidsson Bremborg 2011, 310-311).
Själva intervjuförfarandet påverkas av sociala likheter och skillnader mellan den intervjuade och intervjuaren. En sådan påverkansfaktor kan vara att intervjuaren och den intervjuade har samma typ av grupptillhörighet, vilket gör att intervjuaren kan relatera till den intervjuades situation (Fägerborg 2014, 95). Som intervjuare har jag koppling till båda grupperna av intervjuade. Min historia är i korthet att jag efter ett fyrtiosjuårigt liv som ateist var med om en upplevelse som jag tolkade som ett gudomligt tilltal, vilket så småningom ledde till att jag sålde min reklamfirma och började studera till präst. Under praktikperioder i samband med mina studier har jag därför kommit i kontakt med de ordinerade inom Svenska kyrkan. Pingstkyrkopastorn och konvertiterna har jag träffat i samband med mitt arbete som volontär i en organisation som stöttar ensamkommande flyktingar. På grund av mitt tidigare samröre med de intervjuade konvertiterna har det gått snabbt och enkelt att nå en nära relation i intervjusituationen. Genom mitt inifrånperspektiv kan jag sätta mig in i deras situationer, och det kan kanske bidra till större trygghet för dem.
Mina kopplingar till de intervjuade personerna kan dock även utgöra en metodologisk risk att svaren jag får formas utifrån de roller som vi redan hunnit utveckla sinsemellan. Jag som intervjuare kan bli normerande och ”färga av mig” på såväl material som analys och resultat. För att undvika detta var jag i intervjusituationen tydlig med min subjektiva kristna position. I mitt analysarbete försöker jag samtidigt att se, synliggöra och ifrågasätta de dogmatiska normer som uppkommer i studien, för att på så sätt bibehålla en öppenhet gentemot andra synvinklar (Watkins 2015, 140–
143, 145–147, 150–152). Det gudomliga är en realitet för referenterna, vilket var skälet till att jag
valde att möta de intervjuade utifrån mitt konfessionellt färgade förhållningssätt. En metodiskt ateistisk hållning kunde innebära en risk att tappa viktiga poänger i de konfessionella tankegångar som intervjupersonerna kan tänkas ha (Brodd 2015, 18–20). Under arbetet med analyser och slutsatser har jag däremot utgått från ett traditionellt ickekonfessionellt akademiskt synsätt.
En annan fara med intervjuer, särskilt om de görs med någon som känner sig underordnad, är att den intervjuade utifrån vedertagna sociala normer försöker erbjuda svar hen tänker att intervjuaren vill höra. Oscar Pripp kallar detta för en ”strategisk sammanflätning”, vilket innebär att de intervjuade flätar in generella positiva värderingar från den egna gruppen, för att försvara sig mot nedsättande tankegångar som intervjuaren kan tänkas ha (Pripp 2014, 68–69). Dessutom finns en risk att den intervjuades kulturella kontext skapat en norm som styr det som sägs, och som är svår att ta sig ur. Den intervjuades självuppfattning, idéer och svar riskerar då att utgå från dessa omedvetna stereotyper (Fägerborg 2014, 94, 96). För att undgå detta och den strategiska sammanflätningen har jag försökt att påpeka stereotyper och normer när de dyker upp, och ställa frågor ur ett normkritiskt perspektiv. Samtidigt har det varit viktigt att de intervjuade fått prata fritt utifrån sitt hjärtas mening.
I analysfasen har jag sökt efter faktorer som kan ha påverkat präster/pastorer respektive konvertiter på deras väg mot dop. När det gäller teologiska faktorer, har jag utgått från att de unga konvertiterna bidrar med en egen vardagsteologi, medan präster/pastorers teologier även formar församlingens teologi i stort. Utifrån detta är det också intressant att studera om dessa teologier på olika nivåer ”pratar” med varandra, och om det därmed finns utrymme för fördelning av makt.
I fyra av de sju fallen genomfördes intervjuerna ansikte mot ansikte i de intervjuades hem, allt för att skapa en lugn och avslappnad atmosfär. Coronapandemin gjorde dock att en intervju genomfördes via Zoom över Internet, och en skedde utomhus under en promenad. Ytterligare en intervjuperson valde att bli intervjuad på sin arbetsplats. Intervjuerna med de ensamkommande konvertiterna krävde en del funderingar utifrån eventuell språkförbistring. Alla respondenter talar god svenska, men de saknar ibland ett fullödigt språk när det gäller att beskriva känslor och inre upplevelser. Detta kan påverka intervjuresultatet. En inledande tanke var därför att först be dem att var och en spela in sig själva när de fritt berättar om sin dopsyn, för att sedan komplettera med intervju i fokusgrupp där alla konvertiter deltar. Detta avböjdes dock av flera respondenter. De ansåg det svårt att veta vad de skulle prata om ifall de skulle spela in sig själva, och de ville helst inte prata om sin konversion tillsammans med andra. Därför blev slutligen också konvertiterna intervjuade en och en. Resultatet blev teologiskt tankfulla samtal med många bottnar.
De totalt sju intervjuerna som ingår i studien har spelats in och transkriberats. Arbetssättet har varit extra viktigt när de ensamkommande ungdomarna intervjuats, eftersom språklig brytning ibland gjort det svårt att höra vilket ord som sägs. I dessa fall har det krävts många omlyssningar innan just detta ord transkriberats. I de ytterst få fall där det varit omöjligt att uttyda ett visst ord, har ordet i transkriptionen markerats med en förklaring om att ordet är ohörbart.
För att i möjligaste mån säkerställa att jag undersöker det jag faktiskt föreställt mig att undersöka, är intervjuerna semistrukturerade utifrån följande teman: missionssyn, dopsyn, närmande mellan flykting och församling, varför dop kommer på tal, krav och möjligheter med dop samt makt över dopet. Dessa teman växte fram i takt med min inläsning på området och mina anteckningar i fältdagboken gällande syfte och frågeställningar, som jag sedan vägt mot det jag redan känner till om de grupper och individer som ska intervjuas.
För att undersöka syftet ur flera olika synvinklar har jag försökt att samla stoff från grupper med olika social position, vars svar kan ställas mot varandra. Att låta dessa komma från olika kyrkosamfund, där den normerande ecklesiologiska synen på dop och mission delvis skiljer sig åt, har förstärkt denna möjlighet att synliggöra diversitet. Jag har också försökt bygga upp en teoritriangulering genom att utgå från flera olika teoretiska perspektiv, där inläsning av religionsvetenskaplig forskning inriktad på teologisk och ecklesiologisk förståelse av mission och dop inom olika kyrkosamfund, bjuder på ytterligare infallsvinklar.