Jag har valt använda mig utav en enkätundersökning för att få svar på mina frågeställningar om hur eleverna upplever den deliberativa kommunikationsmiljön på skolan och hur denna korrelerar med elevernas grad av socialt kapital. Det finns flera orsaker till varför jag valde att göra en enkätundersökning istället för att exempelvis göra en observations-, intervju-, eller litteraturstudie. Den viktigaste orsaken är att jag ville göra en kvantitativ studie och att det då inte finns många andra alternativ till mina frågeställningar. En annan är att min enkätstudie ger en bra blandning av deskriptiv och deduktiv information, vilket lämpar sig väl för en pilotstudie, som denna, med både deduktiva och induktiva ansatser. Genom att jag gör en faktoranalys (förklaring av denna längre fram i kapitlet) av enkätsvaren kan jag utröna vilka komponenter inom det deliberativa samtalet som är särskilt betydelsefulla för att ett klassrumsklimat ska upplevas som deliberativt, och vilka
komponenter som samvarierar starkast med elevernas sociala kapital. Min förhoppning är således att enkätsvaren kan bidra till en bättre definition och operationalisering av variabeln deliberativa samtal.
Bredden och mångfacetteringen i mina variabler socialt kapital och deliberativ didaktik gör att de lämpar sig väl för enkätundersökningar. Det kan vara svårt att göra en reliabel mätning av så omfattande variabler om man till exempel ska göra intervjuer eller ett större antal observationer. Med enkätundersökningar får alla elever exakt samma frågor och svara på dem under liknande omständigheter. Det bör tilläggas att det är elevernas upplevelse av den deliberativa kommunikationsmiljön och inte det faktiska kommunikationsmiljön som mäts, och det samma gäller för deras grad av sociala kapital. Om man ska tillämpa Rothsteins definition av socialt kapital, där kvaliteten i de mellanmänskliga kontakterna är den avgörande faktorn, så är det nog svårt att helt ta sig förbi det här problemet. Jag skulle nog ha behövt följa med klasserna en lång tid för att kunna bedöma klassrumsklimatet på skolorna bättre än eleverna.
Jag skickade ut enkäter till fem klasser som gick årskurs tre på det samhällsvetenskapliga programmet. I den av klasserna som jag personligen inte besökte fick jag bara svar från två elever.
Jag kan förstå om man är kritisk mot att jag ändå valde att ta med dem i undersökningen, men innan läsaren lägger för mycket energi på detta vill jag påpeka att de här två eleverna inte på något sätt påverkade mitt sammanlagda resultat. Klasserna kom från fem olika skolor och det totala antalet elever som svarade på enkäterna var 83 stycken. 6 stycken svar gick bort på grund av att de kryssat för två svar på samma frågor eller lämnar frågor obesvarade. I samtliga klasser (bortsett från den jag inte besökte) svarade minst 20 elever på enkäten. Alla elever som var närvarande under de lektioner som jag besökte svarade alltså på enkäterna. Jag tror inte att resultaten skulle förändras mycket om de elever som eventuellt var frånvarande istället varit där.
Min studie är deduktiv i den meningen att jag testat hur väl en teori (deliberativ didaktik) kan förutspå någonting (elevernas grad av socialt kapital). Studien säger dock lite om min oberoende variabel är orsaken till det potentiella sambandet. Jag
testar med andra ord inte kausaliteten. Att elever som upplever klassrumsmiljön som mer deliberativ också har högre betyg, behöver inte innebära att det är det deliberativa klassrumsklimatet som har orsakat det högre betyget. Det kan lika gärna vara elevernas goda kunskaper och intressen som har gjort så att diskussionerna i klassrummen blivit mer deliberativa, eller lärarens goda ämneskunskaper som sporrat ett större intresse hos eleverna och på så sätt en mer delieberativt kommunikationsmiljö (och en mängd andra potentiella orsaker). Jag kommer att diskutera olika möjligheter på hur man skulle kunna följa upp min studie med kausala tester i mina avslutande reflektioner. Annars är det framför allt när det kommer till storleken på populationen som jag undersökt, som vetenskapligheten i arbetet brister. Syftet med en deduktiv studie är att testa om det finns något generellt samband mellan två variabler. Därför testar man teorin på en stor population, och om det visar sig stämma i de flesta fallen kan man säga att teorin med allra största sannolikhet stämmer. För att kunna dra valida slutsatser från en studie som min krävs det en population på över 1000 elever och/eller omkring 50 olika skolor. Min population på 83 elever och 5 olika skolor har med andra ord inte den validitet som krävs för att kunna spekulera med stort självförtroende.
Med det sagt, så finns det ändå mycket att få ut utav icke-kausala deduktiva studier, vilket flera tidigare studier kring deliberativ demokrati visat (studierna i bakgrundsdelen är exempel på detta). Först och främst visar en sådan undersökning om ett generellt samband mellan variablerna finns och således om det ät värt att gå vidare med mer komplicerade (kausala) undersökningar eller inte. En icke-kausal undersökning ger även en hel del deskriptiv information om teorin, vilket gör den bättre och mer träffsäker. Ett av syftena med min uppsats är till exempel att utveckla en bättre mall för hur man kan operationalisera variabeln deliberativ didaktik för kvantitativa mätningar. Validiteten i min studie kan med andra ord ifrågasättas. Validitetsproblematiken gäller även för det faktum att jag använder mig utav tvärsnittsdata. Det vill säga jag kontrollerar inte för alla andra faktorer som kan ha gett eleverna en hög grad av socialt kapital fram till dess att de börjat på gymnasieskolan. Jag kontrollerar inte heller för alla faktorer som påverkar
utvecklandet av elevernas sociala kapital utanför skolan, som om de idrotter eller är med i någon annan förening, om de är födda här eller utomlands och så vidare. Jag delade upp enkäten i två delar. Del I skulle fånga elevernas upplevelse av skolans försök att stimulera en deliberativ kommunikationsmiljö. Frågorna var således tänkta att fånga olika faktorer i deliberativa samtal, som ”om lärarna gav dem relevant fakta inför diskussioner”, om ”han försökte hjälpa dem att prata högt inför klassen”, eller ”hur mycket han påpekade betydelsen av att lyssna och respektera andra när de pratade”. Frågorna formulerades så att betoningen lades på hur skolorna försökte stimulera en deliberativ kommunikationsmiljö, snarare än deras upplevelse av hur kommunikationsmiljön var. Det innebär att jag i större utsträckning mäter skolornas aktiva utövning av deliberativ didaktik och inte bara elevernas deliberativa kompetens. Det gör att den kausala pilen riktar mer mot min obereonde variabel (deliberativ didaktik).
Jag räknade ihop elevernas svar på frågorna i del I till en koefficient för deras upplevelse av den deliberativa klassrumsmiljön. Uträkningen gjordes med statistikprogrammet SPSS. Det är självklart problematiskt att jag mäter frågorna som om de hade en identisk innebörd för den deliberativa kommunikationsmiljön.
I realiteten kan det säkert vara så att fråga ett, ”om läraren hjälpt dem att prata inför klassen”, har större betydelse för den deliberativa kommunikationsmiljön i skolan än vad fråga 6 ”om man har ett elevråd med reellt inflytande” har. Det här problemet är dock något som min faktoranalys - vilken jag ska återkomma till - korrigerar.
Del II i enkäten mäter elevernas grad av socialt kapital. Frågorna handlade till exempel om hur många kompisar de har i klassen, hur mycket de litade på dem och hur de såg på sitt framtida civila engagemang. Jag räknade samman en koefficient för socialt kapital på samma sätt som för deliberativ didaktik och samma kritik kan således ges här. De frågor som jag använt mig av är sådana som ofta används när man mäter socialt kapital, som till exempel om någon skulle utnyttja en om de fick chansen, om man litar på folk i allmänhet, om man litar på en särskild grupp personer, deras civila engagemang med mera (se teoridelen för mer om vart jag fått frågorna från).
Jag undersöker sedan hur koefficienten för deliberativ didaktik (min oberoende variabel) relaterar med koefficient för socialt kapital (min beroende variabel) för varje elev. Jag använder mig då av SPSS för att få fram den genomsnittliga relationen mellan variablerna för eleverna, eller med andra ord ”korrelationskoefficienten”. Med korrelationskoefficienten menas den genomsnittliga effekt som en positiv standardavvikelse (höjning) av den oberoende variabeln (deliberativa samtal) får för den beroende variabeln (socialt kapital). Korrelationskoefficienten varierar mellan 1 vilket är fullständigt positivt samband (rätvinklig linje i ett regressionsdiagram) och -1 fullständigt negativt samband (skulle också bli en rätvinklig linje). Siffran 0 innebär att det inte finns något samband alls mellan variablerna (en rak horisontell linje).