5.1. Sambandet mellan den deliberativa
Diagrammet visar hur upplevd grad av elevinflytande och deliberation i skolan korrelerar med elevernas grad av socialt kapital. På x-axeln (den horisontella axeln) har jag elevernas upplevelse av en deliberativ kommunikationsmiljö och på y-axeln den grad av socialt kapital som de gett uttryck för med sina enkätsvar. Ju längre ut till höger en person (cirkel) befinner sig i diagrammet, desto mer deliberativt upplever de kommunikationsmiljön och ju högre upp de är, desto högre grad av socialt kapital ger de uttryck för.
Linjens lutning är beroende av variablernas korrelationskoefficient. I mitt fall så ligger korrelationskoefficienten (R) på 0,444, vilket indikerar på ett relativt starkt positivt samband mellan upplevelsen av en deliberativ kommunikationsmiljö och en hög grad av socialt kapital. Sambandet mellan min oberoende och beroende variabel är statistiskt signifikant på 0,01 nivån, p<0.01. Det betyder att det, med mer än 99 procents sannolikhet, finns ett positivt samband mellan variablerna. Undersökningen består av 83 elevers enkätsvar, varav 6 blev bortfall (N=83).
Testet stödjer med andra ord min hypotes att elever som går på skolor där kommunikationsmiljön är mer deliberativ kommer att ha en högre grad av socialt kapital. Att eleverna tränas i att prata inför klassen tycks alltså vara positivt för tilliten och vänskapen inom klassen. Det verkar även ge dem de positiva känslor och självförtroende som behövs för framtida politiskt engagemang. Enkätsvaren säger dock ingenting om effekten av att bara träna eleverna i att prata och inte lyssna. I deras upplevelse av en deliberativ skolmiljö ingår också betydelsen av att eleverna lyssnar och respekterar varandra, samt att de fått tillräcklig information inför diskussionerna. Det bör även tilläggas att standardavvikelsen (hur mycket elevernas svar i genomsnitt fluktuerade kring det genomsnittliga svaret) var 3,6 för den beroende- och 6,2 för den oberoende variabeln.
5.2. En faktoranalys av den deliberativa
kommunikationsmiljön och elevernas sociala kapital
För att få en bättre förståelse av hur de olika komponenterna i en deliberativ kommunikation korrelaterar med elevernas sociala kapital, har jag även gjort en faktoranalys av enkätsvaren. När man har så pass svårdefinierade variabler som mina, så är en sådan metod särskilt användbar för att ge analysen ett större djup. En faktoranalys går ut på att man kategoriserar enkätsvaren till några få kolumner, i mitt fall fem stycken. De frågor som hänger bäst ihop med varandra fångas in i en särskild kolumn. I mitt exempel så kan man exempelvis se att fråga tio ” Lärarna på skolan försöker hjälpa mig att delta i öppna diskussioner i klassrummet” och fråga 11 ” Lärarna på skolan försöker hjälpa mig att delta mer aktivt i diskussioner i mindre grupper” hänger ihop med varandra eftersom de båda har höga korrelationskoefficienter och befinner sig inom samma kolumn (se bifogade tabeller). Det säger oss att de elever som gett ett högt svar på fråga 10 för det mesta också har gjort det på fråga 11.
Däremot säger deras svar på de här frågorna lite om hur de svarat på fråga 16, då den inte finns med i samma kolumn (det finns inget samband mellan hur de svarat på frågorna 10 och 16). Å andra sidan hänger elevernas svar på fråga 16 (om man bedöms som en grupp vid grupparbeten) samman med hur de svarat på frågorna 20 (om folk i allmänhet är pålitliga) och 4 (om man upplever personalen på skolan som lyhörda), vilket den bifogade tabellen visar. Siffran i tabellen står för styrkan i sambandet. Exempelvis har elever som svarat positivt på fråga 10 nästan alltid gjort
det på fråga 11, båda frågorna har nämligen höga korrelationskoefficienter (0,723 och 0,622). Det bör tilläggas att enkätsvaren fick värdet 0,649 på Bartlett`s test of sperocity. Detta är ett tecken på att det finns ett tydligt mönster i hur eleverna svarat på enkäten. Man kan med andra ord gissa sig till hur eleverna svarat på andra frågor i enkäten genom att kolla på deras svar på enskilda frågor.
Det går att göra flera intressanta spekulationer utifrån faktoranalysen. Att frågorna 1 (läraren efterfrågar mina åsikter om hur vi ska arbeta), 2 (läraren lägger ner energi på att klassen tillsammans ska diskutera arbetsupplägg) och 3 (att läraren lyssnar på en) hänger ihop indikerar att lärare som diskuterar arbetsupplägg tillsammans med klassen och har ett öppet klassrumsklimat, också upplevs som mer lyhörda gentemot de enskilda eleverna. Med andra ord så verkar det inte som att kollektiva överenskommelser och diskussioner sker på bekostnad av en minskning av den individuella anpassningen till eleverna.
Det finns föga överraskande ett tydligt samband mellan upplevelsen av inflytande i skolverksamheten och förekomsten av ett aktivt elevråd. Resultatet visar elevrådets betydelse i att förhindra känslan av maktlöshet gentemot skolledningen, något som kan spilla över till en mer generell misstro mot myndigheter. Känslan av att myndigheterna tar hänsyn till en själv i sitt arbete är något som jag lyfter fram i teoridelen som avgörande för det sociala kapitalet. 35- respektive 40 procent av eleverna känner att påståendena om att det finns ett elevråd på deras skola med reellt inflytande, och att elevrådet kommunicerar med dem om deras arbete, inte alls stämmer, eller stämmer dåligt. Som redan sagts så korrelaterar förekomsten av en aktiv elevorganisation med känslan av att själv sakna inflytande, en känsla som 37 procent av eleverna gav uttryck för.
Siffrorna stödjer forskningen kring elevdemokrati som säger att denna ännu inte fått tillräckligt genomslag i den faktiska undervisningen (Irisdotter 2006. Larsson 2007 s.15. SOU 2004:49). Skolorna har elevråd, men eleverna upplever inte att skolstyrelsen faktiskt skulle lyssna och ta elevråden på allvar.
En överväldigande majoritet (alla utom 16-, 9- och 13 procent) känner att lärarna är lyhörda till deras förslag och försöker involvera dem i upplägget av skolarbetet.
Resultatet bör ses med den jämförelsevis stora betydelse som läraren har för elevernas skolerfarenhet och kunskapsinlärning i åtanke (IFAU 2010:13).
En kontrollvariabel i enkäten är hur elevernas känsla för att prata inför hela klassen (om det är otäckt eller inte) påverkade deras övriga svar. Elevernas svar på denna fråga (9) hade en stor effekt på hur de svarade på frågorna 18 (mina klasskamrater är pålitliga), 21 (om någon i klassen skulle utnyttja mig om de fick chansen) och 26 (hur stor chans det är att man kommer att bli politiskt aktiv framöver). Elever som var mer bekväma med att prata inför klassen såg också mer positivt på ett framtida politiskt engagemang. De sa även att de kände fler av sina klasskamrater än genomsnittet samt litade mer på dem (frågorna 18 och 21). Resultatet pekar på den deliberativa kompetensens betydelse för social kompetens/kapital. Om man är bekväm med att kommunicera och testa nya relationer, bör även ens chanser att hitta goda och tillitsfulla samarbetspartners att umgås med, öka. Bekvämligheten i att prata inför klassen var en av de variabler som korrelaterade starkast till min beroende variabel (socialt kapital). Ungefär hälften av eleverna instämde helt eller delvis med påståendet att det ”är otäckt att prata inför hela klassen”. Det pekar på främst två saker: a, Att det finns en hel del elever med ett svagt socialt självförtroende. b, Att det finns en enorm potential för att stimulera utvecklandet av elevers sociala kapital om man lyckas stärka deras sociala självförtroende.
Som redan nämnts korrelerar frågorna 10 (lärarna hjälpte dem att prata inför klassen) och 11 (lärarna hjälpte dem att prata i mindre grupper) väldigt starkt med varandra. De elever som upplever att lärarna försöker hjälpa dem att delta i helklassamtal, upplever samma sak när det kommer till grupparbeten.
Det finns även ett starkt samband mellan upplevelsen av att läraren hjälpt en att kommunicera och att han lägger stor vikt på att man ska lyssna och respektera varandra (frågorna 14 och 15). Att de här fyra frågorna har ett starkt samband med varandra är inte speciellt oväntat. Det stödjer tesen att lärare som ser kommunikation som viktigt också bryr sig om kvalitén i kommunikationen. Frågorna 10, 11, 14 och 15 har tillsammans störst effekt för hur eleverna svarat på de övriga frågorna. Det beror på att kolumn 1 är den mest betydelsefulla av kolumnerna för variansen i
enkätsvaren och att frågorna är helt dominanta inom den kolumnen (framgår av koefficientvärdena).
En ganska stor andel elever (33 procent) svarar att de inte får någon större hjälp med att prata inför klassen. En logisk slutsats som jag först drog var att det borde röra sig om de elever som redan från början visat sig bekväma i att prata inför klassen. En korrelationsanalys av frågorna 9 (det är otäckt att prata inför klassen) och 10 (läraren försöker hjälpa mig att prata i öppna klassrumsdiskussioner) stödjer dock bara svagt denna hypotes. Sambandet mellan att tycka att det är otäckt att prata inför klassen och ett upplevt högre lärarstöd är bara R=0,243 (det är statistiskt signifikant på 0,05 nivån, det vill säga med 95 procents sannolikhet). Kanske indikerar de här resultaten på att det här finns obearbetad mark att plöja. Om man utgår från premissen att socialt kapital är någonting eftersträvansvärt, så tyder i alla fall resultaten på att det finns ett mervärde i att ge blyga elever extra hjälp med deras kommunikationssvårigheter.
Svaren på frågorna 10, 11, 14 och 15 har också ett svagt samband med att eleverna känner att läraren gett dem relevant fakta inför diskussioner (fråga 13) och att de försöker få dem att hålla sig till ämnet under diskussionerna (fråga 12). Det är avgörande komponenter i deliberativa samtal. Det är orimligt att förvänta sig av någon att diskutera något de inte har någon kunskap om. Alla behöver även en viss mått av kunskap för att inte hamna i ett för stort maktunderläge gentemot de som har det. Utifrån ett pedagogiskt perspektiv så är det även viktigt att ha någon bas att relatera det man hör till, vilket ger en känsla av delaktighet – man vet ju det här! Vad gäller fråga 12 (läraren lägger stort fokus på att vi håller oss till ämnet under diskussioner), så har flera studier kring deliberativa samtal tagit upp betydelsen av att läraren modererar diskussionerna i klassrummet (Gerrevall och IEA-undersökningarna med mera).
Resultaten visar att man upplever att lärarna ibland inte lyckas med att få eleverna att hålla sig till ämnet när de pratar (35 procent tycker det), men att de är desto duktigare på att ge dem relevant information inför diskussionerna (bara 20 procent höll inte med om detta).
Det är intressant att så många som 76 procent av eleverna upplevde det som att de, när de hade grupparbeten, oftast blev bedömda efter gruppens, snarare än ens egen
prestation (fråga 16). Genom att ha en sådan approach lär man eleverna att arbeta utifrån gemensamma mål. De lär sig att lägga band på en del av sina egna intressesträvanden, för att den totala nyttan inom gruppen ska kunna maximeras. Denna process tvingar dem även att lyssna och respektera varandra och slutligen göra en sammanjämkning av varandras idéer och argument (för att låna Habermas formulering). Om vi tittar på faktoranalysen ser vi att upplevelsen av att jobba utifrån gruppens gemensamma mål hänger samman med en hög tillit till folk i allmänhet (fråga 20). Dock visar det sig att mindre än 50 procent håller med om att läraren försöker variera vilka man jobbar med (fråga 17). Detta är något som eleverna i Gerrevalls studie lyfte upp som ett problem. De tyckte att diskussionerna med sina närmaste kompisar oftast blev mer personliga än sakliga och att det därför vore intressant att jobba mer med sådana man inte kände lika bra (Gerrevall).
33 procent av eleverna ansåg sig inte känna ”de flesta av sina klasskamrater bra” (fråga 18). Hur eleverna svarat på frågan (18) hänger inte helt oväntat samman med deras tillit till klasskamraterna (fråga 19). Mer oväntat är kanske sambandet till frågorna om ”de respekterar alla lika mycket oavsett deras privata åsikter” (fråga 22) och deras beredvillighet att ”ändra sina åsikter och värderingar när de diskuterar med andra” (fråga 23). Det beror nog främst på att de elever som är öppna och respektfulla också besitter en högre grad av socialt kapital och således lättare lär känna fler personer. Vad gäller fråga 19, elevernas tillit till sina klasskamrater, instämde nästan 83 procent av eleverna helt eller delvis i det påståendet. Även den frågan relaterade starkt till frågorna 22 och 23, av, vad jag tror, samma orsaker som med fråga 18. Det är av uppenbara skäl bra (för det sociala kapitalet) att så många av eleverna litar på varandra. Om man litar på andra, vågar man släppa fram sitt riktiga jag och prata inför klassen. Det borde också, allt annat lika, gynna ens allmänna tillit till folk och myndigheter.
Många studier kring socialt kapital har dock visat en potentiell fara med socialt kapital. De har betonat den vanliga förekomsten av samhällsgrupper med en lika hög grad av tillit inom gruppen, som saknad av tillit till utomstående.
Detta fenomen har fått öknamnet ”mörkt socialt kapital” och rör sig oftast om kriminella gäng och etniska minoritetsgruppen (för en studie om det ”mörka sociala kapitalet” bland flyktinggrupper i Malmö se Ahoo Salem 2009). Elevernas enkätsvar visar också att de litar mer på sina klasskamrater än ”folk i allmänhet” (fråga 20),
vilket i och för sig är naturligt. Få elever (2,7 procent) litar inte alls ”på folk i allmänhet” och 34,7 procent tycker att påståendet, ”folk är i allmänhet pålitliga”, stämmer dåligt. 54,7 procent instämmer delvis och 8 procent helt i påståendet. Variablerna har bara ett svagt positivt samband till varandra när man gör en korrelationsanalys med dem (R=0,182) och sambandet är inte statistiskt signifikant. En hög tillit till andra elever i klassen har med andra ord bara ett svagt samband med en hög tillit till folk i allmänhet.
Vad gäller fråga 21, om ens klasskamrater skulle utnyttja en om de fick möjlighet, så visar ganska många elever prov på misstänksamhet till klasskamraterna. 41,3 procent instämmer delvis- och 5,3 procent helt i påståendet att de nog skulle göra det. Det kontrasterar svaren från frågan om ”eleverna litade på sina klasskamrater”, där uppåt 80 procent instämde i påståendet. Min personliga tolkning av resultatet är att det är ett exempel på en egocentrisk människosyn. Visst litar man på andra så länge de övervakas av normer och regler, och relationen mellan dem är normal, men så fort de får chansen att utnyttja en så känner man att de kommer att göra det. Frågan mäter, precis som fråga 19, tilliten till andra, fast en tillit under mer ”onormala” former. Fråga 21 innebar också att eleverna stoppades i en mer verklig kontext och att de då märkte att de faktiskt inte litade på klasskamraterna lika mycket. Att fråga 21 hänger ihop mest med fråga 16 (gruppkoncentrerad bedömning) är ganska logiskt. Om man ofta får arbeta utifrån gemensamma mål lär man sig, utav respekt för andra och det gemensamma målet, att skjuta upp sina egenintressen. Eleverna märker även att andra är kapabla, eller till och med villiga att göra så, vilket stärker den generella tilliten mellan dem.
Fråga 22, ”att alla bör respekteras lika, oavsett deras åsikter”, har en stark förklaringsfaktor för de andra frågorna i kolumn 4 (R=0,740). Den har framför allt ett starkt samband med elevernas svar på fråga 23 (receptivitet för att ändra sin egen åsikt). Eleverna som gett höga svar på den här frågan lär ha särskilt goda deliberativa kvalitéer. Det är något som syns väl då man tittar på kolumnen i faktoranalysen och märker att fråga 22 hänger samman med nästan alla faktorerna för socialt kapital. Med det i åtanke så är det glädjande att hela 57,3 procent instämmer helt i påståendet och 32 procent delvis. Resultatet stödjer den forskning som finns, vilken pekar på svenska elevers höga grad av tolerans till oliktänkare (IEA 2009 och 1999). Många
elever (81) procent anser sig också vara beredda att ändra sina åsikter när de diskuterar med andra.
Fråga 24 (deras ansvarskännande för grupparbeten) tycks inte ha haft någon större effekt för hur de svarat på några andra frågor. Resultatet från frågan är ändå väldigt starka. Hela 93 procent instämmer helt eller delvis i påståendet om att de ”känner ett personligt ansvar för att bidra i grupparbeten, oavsett om läraren får reda på det”. Med andra ord tycks inte problemet med ”freeloaders”, som bland annat Ellinor Ostrom (1990) tar upp i sina böcker kring sociala dilemman vara ett problem i de här klasserna.
Inte heller fråga 25, ”det är bättre att samarbeta, än att arbete själv med skoluppgifter”, tycks ha någon större effekt på de andra frågorna. Lika många verkar föredra att jobba själv som att jobba med andra (50,7- och 49,3 procent vardera). Jag vet inte hur viktigt detta är för deras sociala kompetens när de väl samarbetar, men en vilja till samarbete borde generellt sätt leda till att man gör det oftare och således blir bättre på det. Det gäller både för en själv och det samhälle/grupp man ingår i. Den sista frågan 26, sannolikheten för att man ska bli politiskt aktiv i framtiden, har en stor effekt för elevernas svar på flera andra frågor. Framför allt för frågorna 21 och 9, vilket jag skrivit om tidigare i resultatdelen. De som sade sig vara mer bekväma med att prata inför klassen hade också större tillit till ens klasskamrater (speciellt den kontextuella formen) och såg mer positivt på ett framtida politiskt engagemang (fråga 26).
Bara 6,7 procent ansåg det som väldigt sannolikhet att de skulle bli politiskt aktiva i framtiden, 30 procent att chansen var ganska stor, 30 procent att den var ganska liten och 35 procent väldigt liten. De här siffrorna stämmer ganska väl med de från 2009 års ICCS-undersökningar av svenska 14-åringar (Morgondagens medborgare. 2009). Där sade 18 procent av eleverna att de troligen kommer att gå med i politiskt parti i framtiden, varav 4 procent svarade att de definitivt kommer att göra det (ICCS 200). Resultaten är ganska lika de nationella siffrorna för deltagande i politiska partier, om än något mer optimistiska. Enligt dessa var 7 procent av befolkning aktiva i ett politiskt parti runt sekelskiftet 2000. Vi hade då genomgått ett tapp på runt 100 procent på mindre än 20 år, vilket är problematiskt både för demokratin och det
sociala kapitalet i landet. Det borde möjligtvis vara en del av skolans samhällsuppdrag at motverka denna trend, bland annat genom anammandet av en mer deliberativ skolmiljö.