Metoddiskussion

För att synliggöra syftet och svara på de tre forskningsfrågorna har vi använt oss av observat-ioner, spontana samtal med pedagoger samt samtal med en fokusgrupp. Här vill vi diskutera valet av metod. Dels kommer de positiva delarna i genomförandet av studien att belysas, men

30

vi vill även diskutera de svårheter som vi upplevt under arbetets gång. Alvesson och Sköldberg (2008) samt Backman et al. (2012) belyser ett hermeneutiskt förhållningssätt som en väg för forskaren för att bearbeta, analysera, tolka och skapa sig en förståelse om det som studerats. Detta är något vi använt oss av genomgående, i hela arbetet.

Detta är ett arbete som ligger i tiden och vi har redan under denna korta period upplevt att det tillkommit ny forskning inom området. Ett exempel var när vi ville delge forskning rörande inkludering och fann ett material som vi gärna hade använt oss av. Det är en bok som heter

Inkluderande undervisning, skriven av Nilholm och Göransson (2013). Detta material fick vi

tyvärr avstå ifrån eftersom Skolverket inte har gett ut boken ännu. I samråd med Nilholm rekomenderade han oss att i väntan på boken att ta del av det han skrivit om inkludering 2006, vilket vi gjorde.

6.1.1. Observationer

När vi började med detta arbete var observationer det som vi hade beslutat oss för att genom-föra för att synliggöra vårt syfte. Observationer kändes mest givande även om det har krävt mycket tid och engagemang. Vi har genomfört en mängd observationer under en period på tre månader.

Vi har under observationerna växlat mellan att vara deltagande och icke deltagande observa-törer. Vi är medvetna om att när vi valt att vara en deltagande observatör påverkar detta observationen. Detta är en svårighet som även Backman et al. (2012) redogör för då forskaren får göra avvägningar ifall deltagande observationer påverkar observationen negativt eller inte. Vi valde att göra på detta sätt bland annat för att eleverna skulle känna en trygghet i situat-ionen. Vår upplevelse av att genomföra vissa delar av observationerna som deltagande observatör är att det varit en tillgång. Resultatet hade förmodligen inte varit detsamma om vi genomfört dem på annat sätt då vår närvaro under observationerna gjorde att situationen som observerades kändes naturlig. Patel och Davidson (2011) beskriver närheten, tillgång till förkunskap, naturligt beteende samt trygghet hos eleverna, som fördelar med att vara en deltagande observatör.

Då observationerna genomförts under skoltid har en av svårigheterna varit att hitta tid att genomföra dem på. Eftersom observationer, enligt oss, var det bästa sättet att synliggöra vårt syfte på ville vi inte välja bort denna metod på grund av tidsbrist. Detta har inneburit att den av oss som haft större möjlighet att genomföra de flesta av observationerna har gjort detta. Vid de tillfällen endast en av oss haft möjlighet att delta, har vi försökt använda ljudupptag-ning vid de flesta av obsevationerna för att få större möjlighet att reflektera tillsammans. En fördel med att använda ljudupptagningar är att man inte missar något av det som sägs, och att man kan gå tillbaka och lyssna om vid behov. En nackdel är att man inte kan ta del av kropps-språket hos de elever som observeras samt att vid flertalet observationer flyttades fokus från elevernas uppgift till mobiltelefonen. Detta resulterade i att flera av de planerade observation-erna inte gick att använda. Vi anser dock att observationer var det altobservation-ernativ som passade studien bäst och att vi trots tidsbrist ändå ville använda oss av denna metod. Just detta med tidsbrist i genomförandet av observationerna, lyfter Patel och Davidson (2011). De framhäver att detta i vissa fall kan leda till att observationer som metod väljs bort.

Alla observationer har i sin helhet bearbetats, analyserats och tolkats tillsammans. Detta har vi upplevet som en stor tillgång under arbetets gång.

31

6.1.2. Samtal

Patel och Davidson (2011) menar att förståelse kan införskaffas genom observation. Vidare belyser de att en forskare kan använda observation som huvudmetod och sedan komplettera med andra metoder för att får en starkare studie. Detta anser vi att vi gjort då våra observat-ioner kompletterats med spontana samtal samt samtal i fokusgrupp.

Med samtal syftar vi på de samtal med medverkande pedagoger som vi spontant genomfört i samband med observation. Dessa samtal har inte varit strukturerade intervjuer utan har genomförts som ett samtal där båda parterna varit deltagare. Den form vi genomfört våra samtal med pedagogerna på kan liknas med vardagssamtal. Detta är något som Kvale och Brinkmann (2009) framhåller som en positiv del för att komma åt individers erfarenheter i den kvalitativa forskningen. Denna del av metoden har kommit väldigt naturligt för oss. Vi känner att det har varit väldigt givande att ha möjlighet att möta dessa pedagoger i dessa samtal kring observationerna. Att direkt mötas och samtala kring något, delge sina upplevel-ser och erfarenheter leder till en utveckling av kunskap. En svårighet är att dessa samtal aldrig bandats utan direkt skrivits ner från minnet efter avslutat samtal. Detta sätt kan innebära att en del av det som sagts inte kan uppfattas som ett korrekt citat från pedagogen eftersom dessa aldrig kan delges ordagrant. Dessa samtal har som tidigare nämnts alltid skett spontant och hade vi i dessa lägen tagit fram en mobil för att spela in samtalet eller en anteckningsbok är vår tolkning att en del som sagts inte skulle sägas. Detta eftersom det blir mer formellt då en bandspelare eller anteckningsbok används och själva fokus på samtalet kring observationen hade möjligtvis blivit påverkat. Vi har upplevt att komma fram till hur vi skulle gå tillväga som en svårighet, men vårt val föll på att föra anteckningar på det som sagts i direkt anslutning till samtalet.

6.1.3. Samtal med pedagoger i fokusgrupp

För att skapa en miljö där de medverkande pedagogerna kan dela med sig av sina tankar och erfarenheter kring vår forskningsfråga, Hur upplever pedagogerna att arbeta med iPaden?, valde vi att samtala i fokusgrupp. Både Kvale och Brinkmann (2009) samt Wibeck (2010) belyser fokusgruppen som en intervjumetod där flera deltagare samtalar om ett givet tema. Här kan synpunkter och erfarenheter synliggöras och diskuteras. Språkets kommunikativa och funktionella roll i samspelet med andra betonas ur ett sociokulturellt perspektiv. Språket blir en länk mellan det yttre och det inre, enligt Dysthe (2003). I en fokusgrupp får deltagaren ta del av den andras tankar genom samtalet och kan på så vis utveckla sina egna tankar, sitt eget lärande.

Man måste i arbetet med fokusgrupp som metod, vara uppmärksam på att alla deltagare känner att de får komma till tals och att ta i beaktning att deltagarna kanske upplever att de inte vågar lyfta fram sina tankar av rädsla för att de ska tolkas felaktigt. Hur utgången av detta samtal skulle bli är inget som vi i förväg kunnat veta, men vår tolkning är att det blev ett givande samtal där deltagarna fick framföra sina tankar på ett avslappnat sätt. Vi kan dock aldrig veta i fall denna tolkning är den korrekta. En svårighet med att samtala i fokusgrupp är att hitta en tid som passar alla deltagarna.

32