Studiens syfte är att bidra med kunskap om lärares och specialpedagogers förutsättningar att ta sig an och arbeta med den specialpedagogiska delen av det kompensatoriska uppdraget. Utifrån ett kvalitativt angreppssätt har metod för datainsamling därför varit semistrukturerade intervjuer. Syftesformuleringen och vårt val av teori, har varit vägledande vad avser metodval, eftersom avsikten har varit att fånga upp tolkningar och uppfattningar och vidare koppla dessa till
frirumsteorin. Frirumsteorin bygger i sin tur på att de yttre gränserna (styrdokumenten), som ger riktningar och direktiv, mynnar ut i ett praktiknära arbete. Detta inre, praktiknära arbete är, enligt Berg (2018), avhängigt lokala tolkningar kopplat till en skolas kultur om hur frirummet lämpligast ska utnyttjas till förmån för elevers utveckling mot målen. Ordet tolkning är således
betydelsebärande i sammanhanget, både vad avser syftesformulering och teori. Att fånga upp tolkningar och uppfattningar gällande det kompensatoriska uppdraget och samtidigt ta del av skolkulturella infallsvinklar och tillvägagångssätt, hade varit svårt om vi exempelvis valt enkäter istället. Initialt övervägde vi däremot metodtriangulering genom att också använda oss av
observationer. Denscombe (2018) menar att ”data från intervjuer baseras på vad människor säger snarare än vad de gör” (s. 293), och därmed kan aldrig intervjuer sägas vara en absolut återspegling av sanningen (se även Paterson, 2007). Å andra sidan är inte ambitionen med studien att återspegla en exakt sanning, utan att undersöka just tolkningar och uppfattningar, vilket i grunden kan
härledas till något subjektivt. Vi utgår dock inte från att informanterna har haft någon anledning att på något sätt tala osanning. Om ambitionen är att vidga forskningsperspektivet kan dock
”metodologisk triangulering (mellan metoder)” (Denscombes, 2018, s. 227) vara ett alternativ. Det hade eventuellt förstärkt och förbättrat det empiriska underlaget, men också utökat underlaget väsentligt.
Vad avser urval av skolor, stadietillhörighet och typ av profession (lärare och specialpedagog) uppfylldes våra önskemål. Som vi påtalat tidigare skulle det kunna finnas en dold agenda gällande rektorernas val av informanter, men det skulle lika gärna kunna vara så att det inte fanns någon.
40 Vidare hade det, som vi också nämnt, varit önskvärt att intervjua lärare och specialpedagoger även från andra skolenheter, både för jämförelsens skull men framför allt för att bredda det
specialpedagogiska perspektivet. En slutsats är att två specialpedagoger egentligen är för få, men för att bredda det specialpedagogiska underlaget hade vi också behövt intervjua fler lärare eftersom skolors kulturer och jämförelsen mellan skolor (vad avser det socioekonomiska och sociokulturella elevunderlaget) är av betydelse i studien. Under arbetets gång har vi dessutom insett rektors
betydelse i sammanhanget, både vad avser uppfattade förutsättningar och ansvar kopplat till det kompensatoriska uppdraget, vilket motiverar att vi borde ha intervjuat även dem.
Pilotstudierna blev i sammanhanget viktiga, speciellt eftersom vår egen förförståelse gällande det kompensatoriska uppdraget grumlade sikten en aning när vi utformade frågebatteriet. Vi utgick nog från att det kompensatoriska uppdraget som begrepp skulle bli för svårt att svara på i en uttrycklig fråga. Även Kvale och Brinkmanns (2014) resonemang om intervjufrågor ledde in oss på en temporär villoväg, det vill säga att inte ställa frågor om akademiska begrepp. Lärare och specialpedagoger bör dock inte betraktas som lekmän i förhållande till det kompensatoriska
uppdraget, i alla fall inte generellt. Därför reviderades frågebatteriet efter pilotstudierna, och således valde vi att specifikt fråga om “det kompensatoriska uppdraget” som begrepp (se även Intervjuernas genomförande). Relevant att belysa i sammanhanget är även våra egna grundantaganden (se t ex Kvale & Brinkmann, 2008) och vår egen förförståelse i samband med intervjuförfarandet. Det finns givetvis en risk att våra egna uppfattningar och föreställningar så att säga “färgat” de
semistrukturerade intervjuerna, i enlighet med “som man frågar får man svar”. Ambitionen har dock varit att så objektivt som möjligt gå in i aktuella intervjuer, men vi vill understryka att vi är högst medvetna om att detta är mycket svårt och kräver stor skicklighet. En skicklighet som vi (ännu) inte kan göra anspråk på.
Efter intervjuerna uttryckte samtliga informanter att det hade varit intressanta samtal och framför allt att de sällan eller aldrig diskuterar den här typen av frågor. Detta tyder på att det finns ett generellt behov av att diskutera det kompensatoriska uppdraget. Då fyra av informanterna hörde av sig i efterhand med kompletterande tankar och upplysningar tyder det på att intervjuerna satt igång tankeprocesser som i sig skulle kunna vara fördelaktiga för aktuella skolor och elever.
Avslutningsvis är det relevant att diskutera det faktum att vi har varit två som utfört intervjuerna, på egen hand, i två olika svenska kommuner och på två olika skolor. En intervjusituation är
kunskapande och interpersonell (Kvale & Brinkmann, 2014), och berör i det här fallet intervjuare och respondent. För att öka resultatets tillförlitlighet genomarbetades intervjuguiden noggrant och
41 vi diskuterade exempelvis både inspelningsförfarande, placering under intervjuerna samt
tidsupplägg. Semistrukturerade intervjuer följer i sig inga exakta mönster utan svarens innehåll och även interaktionen blir istället vägledande. Givetvis leder olika svar till olika följdfrågor, men det gäller i det här fallet samtliga intervjuer och därmed troligtvis oberoende av oss som intervjuare. I samband med transkriberingarna drog vi dock slutsatsen att de “fasta” frågorna bidrog till en struktur som sammantaget gav svar på de frågor vi hade, kopplat till studiens syfte och frågeställningar.
Vår slutsats i relation till tidigare forskning vad avser metodval i förhållande till kvalitativa studier, är att intervjuer är en bra metod i sammanhanget. Enligt andra forskningsstudier skulle dock även observationer kunna fungera kompletterande (se t ex Paterson, 2007) för att exempelvis stärka intervjuutsagornas reliabilitet, men som vi redan påtalat skulle det få en småskalig studie att växa betänkligt både tidsmässigt och vad avser omfång.