Följande avsnitt redogör för hur lärare och specialpedagoger uppfattar det kompensatoriska uppdraget.
6.1.1 Omfattande och komplicerat uppdrag
Specialpedagogernas och lärarnas uppfattningar och förhållningssätt till det kompensatoriska uppdraget framkommer inledningsvis under intervjuförfarandet på följande sätt: En specialpedagog sammanfattar det kompensatoriska uppdraget utifrån skolans kompensatoriska uppdrag att utjämna skillnader bland elevernas olika förutsättningar och behov utifrån ett likvärdighetsperspektiv. Samma specialpedagog betonar att det gäller alla elever och lyfter därmed även skolans
kompensatoriska uppdrag att stimulera högbegåvade elevers förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt. Följande citat har valts för att illustrera vad som kan menas med alla elever utifrån ett kompensatoriskt perspektiv:
R: Och sen har vi också en elev med särbegåvning och det är en utmaning för pedagogerna.
En annan specialpedagog ser det kompensatoriska uppdraget utifrån ett “bakgrundsperspektiv” och svarar inledningsvis:
R: Ja ... jag tänker nog att kompensera för vårdnadshavares och föräldrars bakgrund, kompensera för elevernas
hemförhållanden är nog det första jag tänker på.
I: Tror du att dina tankar är sådana på grund av skolan du jobbar på eller tror du att du tänker så generellt?
Förstår du hur jag menar?
R: Jag vet inte ... . Jag tänker nog mer på bakgrund generellt och inte på olika förutsättningar på individnivå.
En lärare uttrycker:
I: Om jag säger “det kompensatoriska uppdraget”, vad tänker du på då?
R: Jag tänker på den här gamla slagfrasen “en skola för alla”, extra anpassningar tänker man ju på.
Fortsättningsvis i intervjuerna uppfattar specialpedagogerna och lärarna att det kompensatoriska uppdraget är ett omfattande och komplicerat uppdrag. Det är flera faktorer som avgör huruvida
30 skolan lyckas med uppdraget, dessa faktorer utgörs av såväl didaktiska som sociala faktorer.
Didaktiska i den meningen skolans skyldighet att skapa förutsättningar för alla elever att nå kunskapsmålen oavsett funktionsvariation. Sociala i den meningen att åstadkomma detsamma oavsett socioekonomisk bakgrund. Det framkommer även att innebörden av det kompensatoriska uppdraget utifrån rollen som specialpedagog handlar om att stötta och handleda lärarna i uppdraget att tillgodose alla elevers förutsättningar och behov. Det handlar dessutom om att ur ett
specialpedagogiskt perspektiv vara behjälplig i undervisningen och hitta olika vägar för att skapa förutsättningar för att lyckas nå alla elever. Ur ett lärarperspektiv handlar det om att vara flexibel i sin undervisning och att ha en bred repertoar av uppgifter och tillvägagångssätt för att
förhoppningsvis kunna möta alla elever. Något som de menar är en stor utmaning och mycket svårt. Lärarna upplever även fenomenet “det kompensatoriska uppdraget” som något abstrakt och
odefinierbart, något som lärarna egentligen inte vet vad det innebär:
I: När det gäller det kompensatoriska uppdraget är det något man pratar om på skolan? R: Inte så mycket faktiskt
I: Tror du att alla vet vad det innebär? R: Nä, faktiskt inte
I följande kapitel återges uppfattad innebörd av det kompensatoriska uppdraget utifrån hur väl implementerad det kompensatoriska uppdraget upplevs vara i verksamheten.
6.1.2 Relation teori-praktik
Generellt uppfattar specialpedagogerna och lärarna att det kompensatoriska uppdraget inte har implementerats optimalt. En specialpedagog uttrycker denna diskrepans på följande sätt:
I: Har du någon uppfattning om det? Om eleverna verkligen får det dom behöver?
R: Det är där vi är nu ... att verkligen borra ... och undersöka hur det ser ut i verksamheten för jag har fått
indikationer från föräldrar och elever att det inte riktigt funkar.
I: Att det blir ett glapp mellan teori och praktik? R: Precis
I: Känns det som ett stort ansvar för dig?
R: Absolut, att eleverna får det dom är i behov av och att dom når så långt som möjligt.
En annan specialpedagog hävdar att mer implementering krävs och att detta är något som redan förekommer:
R: Vi är med i Skolverkets “Samverkan för bästa skola”. Vi jobbar med Dylan Williams lärmodul och då ingår
det att man också går ut och gör observationer och jobbar tillsammans, vi ska jobba med det under två år. Så det kommer ju att bli “hands on” och det är ju oftast det man behöver om man vi åstadkomma verkliga förändringar. Vi vet ju vad vi ska göra, men hur får vi till det?
Vilket redan framkommit ovan upplever lärarna uppdraget som något abstrakt och odefinierbart, något som även kan kopplas till glappet mellan teori och praktik. På den ena skolan pågår dock ett
31 försök till implementering i form av samarbete och observationer genom Skolverkets satsning “Samverkan för bästa skola”4. Andra intervjuutsagor lyfter en önskan om att “verkligen få borra”
och se var det så att säga brister. Specialpedagogerna och lärarna lyfter även att de delvis “vet” vad deras skyldigheter vad avser det kompensatoriska uppdraget innebär, men att de inte vet hur detta ska appliceras i praktiken. Diskrepansen mellan teori och praktik är även något som ofta påtalas av vårdnadshavare, framför allt på den socioekonomiskt välbärgade skolan.
De intervjuade professionerna framhäver även att det råder ett glapp mellan teori och praktik i meningen de organisatoriska och de didaktiska förutsättningarna inte tillgodoser de behov som finns i undervisningen. Citatet illustrerar detta:
R: Jag tror till exempel att det här med extra anpassningar kan vara svårt för många lärare för man har så
mycket annat att hålla rätt på och som vanligt i skolan, typ nu ska ska alla ha en dator varsågod. Inte att nu behöver vi jobba in det och tänka kring hur:et, utan snarare nu kan alla det …. Och så är det så mycket som kommer hela tiden, nu är det det här du ska ha koll på och nu är det det här som gäller.
Nedan följer de båda professionernas uppfattade förutsättningar för att kunna arbeta kompenserande.