Metoddiskussion

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om hur övergångar, från introduktionsprogram till ett nationellt program, fungerar organisatoriskt för elever med en tidigare eller pågående negativ utbildningsspiral. Detta för att finna faktorer på organisations, grupp- och individnivå som gynnar trivsel och motverkar skolavhopp. Då avsikten med studien är att beforska hur pedagoger resonerar kring övergångar, har arbetet haft ett kvalitativt angreppssätt med datainsamling i form av semistrukturerade intervjuer och skriftliga svar. På grund av rådande pandemi, Covid-19, försvårades situationen när flera informanter tackade nej, eller svarade med att de inte kunde delta. Det blev för mig ansträngande att försöka finna ytterligare skolor och informanter. Därav tillfrågades några av de tidigare tillfrågade, att svara på frågorna skriftligt i stället, vilket några nappade på. De skriftliga svaren har bidragit till både för- och nackdelar för denna studie. Fördelarna var att jag fick ihop det antal informanter som var tänkt från början. Andra fördelar, vilket Kvale och Brinkman (2019) påtalar, är att man i intervjuer har tendenser att komma alltför nära den forskningsmiljö man undersöker, man riskerar då att komma objektet allt för nära, samt att det kan vara tidskrävande. Även Bryman (2011) tar fram en del fördelar med skriftliga svar. Han menar att öppna frågor ger utrymme till att skriva uttömmande svar, utan att bli påverkade av intervjuarens frågor. De informanterna som svarade skriftligt till denna studie, innehöll både uttömmande svar och mer kortfattade, och i flera fall hade det varit bra att fått ställa följdfrågor, detta för att få dem mer utvecklande och mer passande. Jag kan dock se att de fyra intervjuerna som utfördes muntligt, var de som var mest givande för min studie. Det fanns möjlighet att kunna ställa följd- och motfrågor, vilket bidrog till att utsagorna gav, för mig, ett tillfredsställande resultat. Dock var inte de skriftliga svaren onödiga, tvärt om, de medverkade även de till studiens resultat, där några av svaren var mer uttömmande.

Jag anser att det var av nytta att alla deltagarna i studien fick förbereda sig på frågorna genom att de mejlades till dem. I och med det fick de en chans att sätta sig in i studiens syfte samt därmed vilket perspektiv som studien kommer att inta. I tolkningsprocessen användes den hermeneutiska allmänna tolkningsläran, detta eftersom motivet har varit att fånga in förståelsen

48

av ett budskap, oavsett vilket empiriskt material som samlats in. I det här fallet består det empiriska materialet av muntliga och skriftliga intervjuer. I och med själva intervjun upptäckte jag att det inte gick att inleda direkt med intervjufrågorna då jag behövde få veta vilka introduktionsprogram som fanns på just deras skola, samt hur dessa program var sammansatta. Det öppnade upp för att samtalet blev relativt långt, vilket ställde till en del oreda i och med transkriberingen. Svenssons (2015) tre begrepp; ordnas, sorteras och begripliggöras underlättade transkriberingsarbetet.

Mitt urval av informanter föll i första hand på specialpedagoger men även två speciallärare och en studie- och yrkesvägledare medverkar i intervjuerna. Anledning till att det inte endast blev specialpedagoger som deltog, är att det inte var självklart att ansvaret i överlämningar låg endast på specialpedagoger. Dock blev det tydligt att de mest informativa svaren kom ifrån specialpedagogerna. Det i sig blir intressant, då det öppnar upp för andra frågor om hur det kommer sig. Det kan bero på att specialpedagoger har andra infallsvinklar i detta med överlämningar, än vad exempelvis en studie- och yrkesvägledare har, med överblick i det specialpedagogiska på olika nivåer och med olika perspektiv.

Då syftet var att hitta framgångsfaktorer i informanternas svar, har fokus varit på positiva företeelser i övergångar mellan programmen. Svaren hade med stor sannolikhet blivit annorlunda om fokus legat på vilka hinder som kan uppstå, dock ingav svaren ibland negativa faktorer också, men dessa eftersöktes inte direkt i utsagorna.

Min egen förförståelse är ytterligare något som kan ha påverkat intervjusvaren, detta då jag själv har lång erfarenhet att arbeta på gymnasiet, och framför allt på introduktionsprogrammen. Min nyfikenhet väcktes i hur de arbetade mer generellt, vilket ibland fick till följd att andra frågor ställdes som inte direkt hade med studiens syfte att göra. Dock fick jag då en tydligare bild av hur deras arbetsmiljö förehöll sig, vilket var bra då det gav mig ytterligare en glimt av hur deras organisation fungerade. Att informanterna även då fick en förståelse över mina erfarenheter att arbeta på introduktionsprogram, innebar att samtalet flöt på bra. Westlund (2019) menar att vi alla bär på, bland annat fördomar och övertygelser, och att man ska vara medveten om att vi alla gör det, den hermeneutiska ansatsen var därför ett gott val till denna studie.

Det strategiska urvalet av skolor som innehade både nationella program samt introduktionsprogram, innebar en viss begränsning i att finna passande gymnasieskolor där specialpedagoger, eller annan lämplig personal, kunde tillfrågas att medverka i studien. Av de

49

sex olika gymnasieskolor som tillfrågades, blev det fyra som till slut medverkade. Då syftet med studien är att bidra med kunskap om hur övergångar fungerar med tankar om att finna framgångsfaktorer som gynnar trivsel och motverkar skolavhopp på gymnasiet, finns en vilja att forskningsresultatet kan användas och överföras till andra praktiker och skolmiljöer. Ahrne och Fejes (2015) menar att detta är möjligt då man kan jämföra resultat, ifall antalet är fler än en. De framgångsfaktorer som framkom här i intervjuerna anser jag kan bidra med kunskap till andra praktiker, liknandes dessa som studerades här. Likaså kan min studie ses som att den bidragit med uppfattningar ur ett specialpedagogiskt perspektiv, då framgångsfaktorer funnits på organisations- grupp- och individnivå, vilket man som specialpedagog förväntas att arbeta på.