Samarbete och goda relationer

På gruppnivå är det av stor vikt att man utvecklar ett gott samarbete mellan de båda programmen, detta är även något som efterfrågas hos flera av informanterna, då det visade sig saknas i flera fall. Att personalen finns med i övergångar kan gynna samarbete, vilket Jindal- Snape och Cantali (2019) bland annat påtalar. Det gällde såväl samarbete mellan personal, föräldrar som elev.

53

Andra framgångsfaktorer som framkommit och kan arbetas med på gruppnivå är goda relationer, att eleverna känner trygghet när goda relationer upprätthålls. Samma resultat finns att finna i tidigare forskning, där flera studier påtalar ur ett elevperspektiv just vikten av att få känna trygghet och delaktighet och att goda relationer inger det (t ex Andersson, 2019, och Kostenius et al, 2020). Att ha ett relationellt perspektiv innebär att man som pedagog i sitt arbetssätt har fokus på relationer och bemötande, där dess motsats är det kategoriska perspektivet. Motsatsen dem emellan menar både Ahlberg (2015) och Nilholm (2007) är att det kategoriska perspektivet ser mer att det är eleven som är bärande av ett problem och man då i stället tillskriver bristerna hos eleven. Nilholm & Björc Åkesson, (2007) påtalar att specialpedagogiken skapas i samspel mellan individ och miljö, där de även menar att specialpedagogiken medverkar i de länkar som verkar inom skolans alla system. Då vi som specialpedagoger förväntas arbeta på organisations-, grupp- och individnivå blir det, vilket SPSM (2020) skriver om, värdefullt att utvärdera verksamheten i de olika miljöerna, där det på gruppnivå avses värdefullt att utvärdera och utveckla pedagogiska strategier som medför delaktighet.

En av informanterna hade i sitt sätt att uttrycka sig, ett kategoriskt perspektiv, där denne menade att det är elevens diagnos som avgör vilken grupp/klass eleven hamnar i, detta i sig behöver inte medverka till att det blir en negativ utgång för eleven. Det relationella perspektivet, ses här, vara en god grund att inneha på mesonivån, detta då den samverkar på alla nivåer.

I resultatet, på mesonivå, blir det synligt att samarbete och goda relationer är viktig i elevens kunskapsprocess. När dessa relationer inte samspelar missgynnar det elevens sociala trygghet vilket i sin tur hämmar kunskapsutvecklingen. Holmström et al. (2013) menar att elevers sociala trygghet är värdefullt att arbeta förebyggande med i en skolomställning. Frågan är då, hur man, förutom att ha ett relationellt perspektiv, ska arbeta förebyggande i övergångarna för att säkerställa eleverna trygghet? På individ/mikronivå har det här blivit viktigt att ta reda på det.

7.3.5 Förberedelse

Hos de pedagoger som intervjuades framkommer det att förberedelse är en framgångsfaktor som gynnar i eleven inför övergången. I en övergång kommer eleven att röra sig mellan två olika mikrosystem, vilket gör att det system eller i det här fallet, elevens klass på sitt introduktionsprogram, är det eleven känner och vet bäst. Det nya, i det här fallet elevens nya program och sin nya klass, blir något okänt och därmed kanske något otryggt. Eftersom det är på denna nivå, i de båda mikrosystemen, som proximala utvecklingsprocesser sker blir det av stor vikt att göra övergången så bra som möjligt i syfte att trygga upp för eleven. På programmet

54

blir det även värdefullt att på individnivå utvärdera och följa upp elevens kunskaper och behov (SPSM, 2020).

Dormans (2012) fyra komponenter inför en överlämning, innebär alla förberedelser. En av förberedelserna innebär att få besöka den nya verksamheten. Detta tar även informanterna upp som en del i förberedelserna, och precis som Dorman (2012), framkommer det i resultatet att det ska vara en rutin att få besöka programmet, inte något som bara görs ibland. Den andra komponenten enligt Dorman (2012) stämmer också överens med resultat i min studie där samstämmigheten innebär att skolan i sina rutiner bör ha personer i själva övergångarna. Dessa kan vara kamratstödjare eller personer som har det i sin arbetsbeskrivning som exempelvis handledare eller som på en av de skolor som ingick här i studien, samordnare. Andra forskare påtalar också att det bör finnas personer med som en ”brygga” över i den nya verksamheten för att skapa trygghet, här påtalas det även att samarbetet mellan de båda verksamheterna är eftersträvansvärt (Andersson, 2013; Jindal-Snape & Cantali, 2019) Den tredje komponenten gäller förberedelse inför den nya miljön när man fortfarande befinner sig i den gamla. Även här stämmer resultatet med tidigare forskning, där flera informanter menar att en framgångsfaktor är att ge eleven tid till att bli klar med att bli behörig, att inte stressa eleven till att bli det, av nytta är även att göra den gamla miljön så likt den nya som möjligt genom att till exempel ge eleven längre skoldagar på schemat. Här bör man på organisationsnivå arbeta för att säkerställa att det finns rutiner som förbereder eleven inför övergången samt att man på gruppnivå i tillexempel arbetslag ges utrymme att kunna arbeta med dessa.

Dorman (2012) påtalar även att eleven bör förberedas genom att öva studieteknik, vilket inte informanterna sade någonting om. Men å andra sidan uttryckte en av informanterna att pedagogerna på introduktionsprogrammet inte hade vetskap om vad det innebär att gå ett nationellt program, vilket indirekt kan förstås som att sådant som studieteknik kan behöva tränas på inför övergången. På gruppnivå är det därför avgörande att förbereda eleverna i klassrummet på vad studieteknik innebär och på vilket vis eleven tillgodogör sig kunskaper bäst. Den fjärde komponenten gäller elever med särskilt stöd, här menar Dorman (2012) att det är framgångsrikt att personal på mottagande skola är med innan övergången i den lämnande enheten, vilket går att härleda till den första komponenten, där resultatet visar att några av de undersökta skolorna använder sig av personer eller så kallade samordnare i övergången. Andersson (2013) visar på i sin studie att introduktionsprogrammet i sig är en bro över till nationella program, där de elever som intervjuades där menade att tiden på introduktionsprogrammet ingivit dem en tro på sin egen förmåga och att känna sig i ett

55

sammanhang, vilket medförde att de blivit mer motiverade till sina studier. Det är tack vare tiden de haft där som gjort att de tog sig vidare till ett nationellt program. Även i mitt resultat ser man att introduktionsprogrammet fungerar som en bro över till elevens nya miljö, och att det i utsagorna beskrivs att eleverna ser introduktionsprogrammet som att det stärkt dem att gå vidare till ett nationellt program. På gruppnivå bör man därför, på introduktionsprogrammen, arbeta för att skriva in den tid det förväntas att ta, samt tydliggöra detta i den individuella studieplanen.