Metodreflektion

Studiens tillvägagångssätt och det sätt som metod användes på valdes utefter författarens preferenser och vad denne ansåg som mest lämpat, under studiens gång har det dock uppmärksammats att det finns alternativa sätt som undersökningen skulle kunna gjorts på. För att skapa en mer allmängiltig bild av situationen och få mer övergripande svar, som täcker ett större område, hade exempelvis en kvantitativ forskning varit möjlig, och det hade då också funnits större möjlighet och ett värde i att upprepa den kvantitativa studien. En kvantitativ studie hade också motiverat en positivistisk världsåskådning, något som hade förändrat ingången och sannolikt resultatet för studien.

I denna studie har inte samtliga respondenter varit aktiva i samma organisation, samtidigt som det är ett sätt att få en mer överförbar studie går det att tänka sig att för ett mer specifikt och mer detaljerat svar hade respondenterna kunnat vara direkt relaterade i att de var varandras agenter och principaler, i.e. de som intervjuades utan personalansvar är underordnad en respondent med personalansvar. En annan aspekt är att det som undersökts är offentlig sektor i Stockholm, där offentlig sektor skiljer sig i stora delar mot den privata sektorn, med olika verktyg för motivation och dylikt, därmed går det att spekulera i att resultatet av studien hade förändrats om privat sektor undersökts. Ytterligare finns en möjlighet att gjord studie, då den varit av begränsad omfattning, i urvalet inte haft någon större diversifiering, varken av kön,

levnadssituation eller samhällsklass. För ett mer allmänt resultat, och eventuellt andra

21

resultat, finns en relevans att om studien upprepas kunna använda sig av en annan typ av urval, men det bör dock fortfarande vara ett målinriktat urval för att säkerställa att respondenter inte fås som inte kan, eller aldrig har, jobbat på distans.

En kvalitativ studie behöver, liksom en kvantitativ, ha ett kritiskt synsätt vid varje steg i studien. Här anser Bryman & Bell (2017) att det för kvalitativa studier behöver tas hänsyn till tillförlitligheten i en studie.

Tillförlitlighet menar Bryman & Bell (2017) har fyra delkriterier, dessa är

trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjligheten att styrka och konfirmera. Den här studiens trovärdighet har säkerställts genom att den dels utförts efter de regler som satts upp, där exempelvis respondenterna informerats att de får vara anonyma om de vill. Därutöver gjordes det en respondentvalidering, där det verifierats hos samtliga respondenter att resultaten som framkommit överensstämmer med deras bild för att på det viset säkerställa att det uppfattats korrekt och att data som framkommer då ökar i trovärdighet. Studiens överförbarhet kan vara svår att säkerställa då en förutsättning för denna kvalitativa studie är Covid-19 och dess utveckling, häri innefattas då det som kan ses som en styrka men även en svaghet i kvalitativ forskning, att den

hermeneutistiska världsåskådningen innebär att, som Bryman & Bell (2017) säger, det försvåras att upprepa en kvalitativ studie eftersom en social situation inte går att frysa.

I och med att vi här och nu befinner oss i ett samhälle där Covid-19 varit aktuellt i drygt ett år, har förutsättningar och möjligheter förändrats och anpassats med tiden, vilket de säkerligen kommer fortsätta göra. Det innebär att en upprepning av denna studie längre fram i tiden, troligtvis skulle resultera i andra resultat, exempelvis kan det bli vanligare att folk söker sig till nya anställningar och nya problem uppdagas däri som i denna studie bara berörts på ytan. Den pålitlighet som Bryman & Bell (2017) menar är en del av studiens tillförlitlighet, innefattar en ständigt pågående kritisk reflektion av de val som görs, där dessa motiverats och valen har även

tydliggjorts, exempelvis förklaras avgränsningen av studien. Det fjärde delkriteriet till tillförlitlighet, möjligheten som finns att styrka och konfirmera, innefattar enligt Bryman & Bell (2017) ett säkerställande av huruvida författaren agerat i god tro.

Författaren hävdar att det har denne gjort, där de personliga åsikterna, så gott det går, har försökt att åsidosättas. Det är dock en problematik i kvalitativa studier som använder sig av ett hermeneutistiskt synsätt, då en tolkning sker där det till slut ändå styrs av författarens subjektiva uppfattning, även om det sker omedvetet.

Utöver dessa aspekter har intervjuerna genomförts på olika sätt, en del skriftligt och en del muntligt, där de som gjorts skriftligt har varit efter respondentens önskan. De

22

skriftliga intervjuerna har inte möjliggjort samma mängd följdfrågor eller samma djup i intervjun, en helhetsbild har inte skapats av intervjun. De skriftliga intervjuerna har dock ansetts bidra med data som är relevant, om än i mindre utsträckning än i de muntliga, och har därför ändå använts som underlag. Det kan däremot finnas en fördel i att intervjuaren inte pratar och tar plats, i något som kan gå att se som störande eller minska chansen som respondenten har att besvara frågan på djupet, då det finns en risk i muntlig intervju med ovana intervjuare att respondenten inte får tid att uttrycka hela dennes önskade svar och tankar. Efter att intervjuerna var gjorda har dock

författaren inte ansett att detta var ett problem, utan de intervjuer som gjordes utfördes på en tillfredsställande nivå och bidrog med svar på de frågor som fick, där ingen respondent uttryckte i slutet att de önskade tillägga något. Att de muntliga

intervjuerna gjordes via videosamtal var ett kriterium i och med Covid-19 och de begränsade möjligheterna till att ha ett fysiskt möte som finns, videosamtalen utfördes med kamera och anses fungera som ett fullgott substitut till det fysiska mötet för studiens syfte. Det är inte i videosamtal möjligt att på samma sätt observera kroppsspråk eller andra visionär uttryck som visar sig i fysiska möten, vilket ökar risken för att göra feltolkningar av respondenternas svar, något som motverkades genom nämnda respondentvalidering (Alvehus, 2013).

23