Miljökrav i praktiken

I enkätstudien ”Miljöanpassad upphandling inom offentlig sektor” framgår att sex av tio (57 procent) av de offentliga upphandlarna alltid eller oftast ställer miljökrav i sina upphandlingar. Den totala andelen som ställer miljökrav, oavsett hur ofta eller hur välformulerade de är, uppgår till 90 procent.

”Aldrig” kan betyda ibland

I intervjuerna med tio offentliga upphandlare framgår att samtliga ställer miljökrav i viss utsträckning, även de som i enkäten har svarat att de sällan eller aldrig ställer miljökrav. De sistnämnda ställer dock miljökrav mer sällan, eller väldigt sällan, och använder sig då främst av baskrav. Av intervjuerna framgår att med baskrav menar de antingen att kraven har en låg nivå, det vill säga att de till stor del rör sådant som redan kan räknas som, eller ligger nära, standard på den svenska mark- naden. Ett exempel som nämns är miljömärkt papper. Eller att miljökraven är rik- tade som en generell fråga om leverantören har ett miljöledningssystem eller en miljöpolicy, utan att precisera mer vad det innebär. Det här är exempel på icke väldefinierade miljökrav som sannolikt inte får någon större miljökonsekvens för vad som upphandlas.

Nivå på miljökrav som ställs

De intervjuade organisationerna som i enkätstudien har svarat att de oftast eller alltid ställer miljökrav, ställer alltid minst baskrav och eftersträvar aktivt att i allt större utsträckning ställa mer avancerade miljökrav. Till exempel konkretiseras vad miljöpolicy ska innebära för att miljökravet ska uppnås, i stället för att ställa en generell fråga om huruvida leverantörerna har en miljöpolicy. Det är även de som oftare ställer miljökrav som i intervjuerna talar om spjutspetskrav, de vet vad spjut- spetskrav innebär och strävar efter att ställa dem. De upphandlingar där de ställer spjutspetskrav befinner sig ofta inom, för organisationen, miljöprioriterade områ- den – som finns till följd av att miljöpolicyer har brutits ner i mer specifika mål.

Det kan handla om produkter där organisationen har stora inköpsvolymer och där- med anser att de kan påverka och stimulera en teknikutveckling mot mer miljöan- passade produkter. Landstingen tar till exempel upp produkter som blodpåsar och handskar som de prioriterat att arbeta med från miljö- och övrig kvalitetssynpunkt.

Flera av de intervjuade, som i enkäten har svarat att de ibland eller sällan ställer miljökrav i sina upphandlingar, berättar att de även ställer mer avancerade krav, åtminstone inom vissa produktgrupper. Det kan till exempel handla om personbilar, livsmedel och el. Det handlar då oftast om att de har fått ett tydligt stöd eller krav från politiskt håll att just dessa produkter ska vara miljöanpassade. Vad gäller per- sonbilar är de högt prioriterade genom att det har funnits ett krav på andelen miljö- bilar som en myndighet köper in eller leasar. Kravet skärptes i januari 2007 från minst 75 procent till minst 85 procent.48 Media och konsumenter/medborgare nämns även som viktiga för vilka produktgrupper som blir extra prioriterade när det gäller att utforma och ställa en högre nivå på miljökrav.

Typ av miljökrav som ställs

Vad gäller typ av miljökrav som de intervjuade ställer, är det de obligatoriska kra- ven (även kallade skallkrav) som de intervjuade främst använder i sina upphand- lingar. En anledning till att de används flitigast är, enligt de intervjuade, att det inte behövs någon större uppföljning av skallkraven eftersom de leverantörer som inte lever upp till dem inte blir aktuella, utan faller bort direkt. De upplevs som lättare att hantera, vilket underlättar för upphandlare som har begränsade resurser att ställa miljökrav, vare sig det gäller tid eller kompetens.

De som har svarat att de aldrig, sällan eller ibland ställer miljökrav i sina upphand- lingar tenderar att ställa skallkrav på basnivå, det vill säga som är ganska lågt ställ- da och/eller generella krav. De som oftast eller alltid ställer miljökrav använder sig också av skallkrav, men de har olika uppfattningar om skallkravens funktion och duglighet på olika nivåer av miljökraven. Vissa menar att skallkraven är de bästa kraven att ställa på alla nivåer, då de anser att de är tydligast och lättast för alla inblandade att förstå. Det gör dem enklare att kommunicera mot ledning och ger tydliga signaler om vad som ska uppnås med de ställda miljökraven. Andra tycker inte att skallkraven är att föredra på högre nivåer av miljökrav, eftersom de anser att de då får en konkurrenshämmande effekt och därför försöker undvika dem.

De intervjuade upphandlarna, som i enkäten har svarat att de oftare ställer miljö- krav i sina upphandlingar, använder sig av en större variation av miljökrav. Utvär- deringskrav, eller börkrav som de också kallas, används i viss utsträckning av dessa upphandlare, men det råder delade meningar om huruvida de anser att de är effek- tiva eller inte. Det behövs såväl resurser som tydligt stöd från ledningen för att

48

Ändring i 8 § förordning (2004:1364), upphörde enligt F(2009:1) att gälla vid utgången av januari 2009.

kunna ställa effektiva utvärderingskrav. Det kan vara svårt att vikta miljökravet så högt att det får genomslag, eftersom miljökraven ofta har lägre prioritet än exem- pelvis pris eller andra kvalitetskrav. Följden kan då bli, menar de intervjuade som tycker att utvärderingskraven är svåra att hantera, att inga miljöhänsyn tas alls. För att kunna ställa utvärderingskrav behövs kunskap och tid för att bland annat värde- ra leverantörernas nivå av miljöanpassning för viktning, något som de intervjuade som mer sällan ställer miljökrav menar att de saknar. I stället för att ställa utvärde- ringskrav används strategin att stegvis öka nivån på skallkraven.

Den tredje kategorin miljökrav, som kallas kontraktsvillkor, är de krav som Miljö- styrningsrådet anser har en stor potential. Styrkan enligt dem – och även enligt de få av de intervjuade som använder kontraktsvillkor i sina upphandlingar – är att de öppnar för fler leverantörer att lägga anbud och därmed för en större konkurrens. De kan stimulera leverantörerna till att ta större miljöhänsyn. Kontraktsvillkoren är ännu inte en särskilt använd typ av miljökrav bland de intervjuade. Anledningen till det enligt dem är att de kräver bättre uppföljning, vilket många av dem inte priori- terar eller har rutiner för.

Lättare ställa miljökrav på produkter än tjänster

Att det är enklare att ställa miljökrav på produkter än på tjänster är de flesta inter- vjuade upphandlarna överens om. Det upplevs svårare att ställa miljökrav som är relevanta för tjänster. De tjänster som det ändå ställs miljökrav på är transporter, dels för att minska antalet, dels för att få utbildade chaufförer. Även elektricitet omnämns, där till exempel en viss andel grön el köps in. Vanliga produkter där miljökrav ställs är livsmedel, särskilt kaffe och frukt, IT-lösningar och personbilar.