Mobbning som samhällsfenomen och likabehandlingsplaner

Både skollagen och diskrimineringslagen stadgar att skolorna ska arbeta mot kränkande behandling i skolan (Skolverket 2014). Likabehandlingsplanerna ligger till grund för skolkuratorers och skolpersonalens arbete med elevhälsa, då det i skollagen står att alla skolor ska ha en likabehandlingsplan. Arbetet varierar mellan skolorna beroende på vilken kommun de är verksamma inom (Alexius 2019). IP 1 preciserade att de i möten med arbetslagen gick igenom likabehandlingsplanen medan IP 7 att det skedde när nya lärare började på skolan och på så vis fick all skolpersonal en genomgång av rutinerna. Skolverket (2006) belyser att likabehandlingsplaner finns till för både elever och skolpersonal. IP 1 menade att hon och hennes kollegor i elevhälsoteamet

reviderade likabehandlingsplanen en gång per år, men utgick mycket från hur läget såg ut på skolan.

Om det är en lugnare period på skolan så kanske vi inte går ut i klasser och påminner om den, men då kan vi gå in och ha temagrupper som inte är så tunga. Eller så får eleverna komma med förslag till sin lärare om vad de skulle vilja ha med där. (IP 1)

IP 2 arbetar i en privat skola till skillnad från de andra intervjupersonerna som arbetar inom kommunala skolor. Dock är det liknande arbete som bedrivs på den skolan trots att den inte är kommunal. Skolkuratorn på denna skola förklarar att de, liksom alla andra skolkuratorer behöver göra en kränkningsanmälan om det sker en kränkning. Hon berättar att de lyssnar på elever som känner sig kränkta men de lyssnar även på den eller de som sägs ha utsatt eleven för kränkning.

Sen även om det finns andra personer inblandade som har sett eller hört någonting, så pratar vi även med dem. Detta och att sedan göra en kränkningsanmälan är vi skyldiga att göra för att enligt lag så är det ju inte okej att kränka någon. (IP 2)

IP 3 berättar att i den skolan han arbetar på, är det den som har bäst relation till den utsatta eleven och den som kan ha störst förutsättningar att nå fram till denne, som samtalar med hen.

Vi jobbar väldigt mycket så att vi tar det på relation så det ser ju jätte olika ut beroende på vad som har hänt och det är även det som avgör hur vi ska agera. Dock försöker vi alltid utgå från likabehandlingsplanen så alla erbjuds samma

samtalsstöd. (IP 3)

Vidare berättar IP 3 att i deras likabehandlingsplan finns det riktlinjer för hur de ska agera i olika situationer. En aspekt som ligget till grund för arbetets

IP 4 uppger att i den kommunen där hon arbetar är likabehandlingsplanen ett levande dokument som hon ständigt utvecklar och arbetar med. Allt för att skolpersonalen, men även eleverna, lätt ska kunna läsa sig till saker. Planen finns tillgänglig på skolans hemsida för att föräldrar ska kunna hitta den enkelt. Hon berättar att det inte alltid har varit så, utan hur det tidigare var en annan rektor som hade dokumentet och att alla var tvungna att kontakta denne för få information.“Planen är en offentlig handling och innehållet

verkade nästan vara hemligt”. (IP 4). IP 5 berättade hur hon har dokumentet

som ett underlag i sitt arbete, men att hon får påminna lärarlagen om att det inte bara är det pedagogiska arbetet som är viktigt.

När det känns som de enbart pratar om de pedagogiska är det skönt att ha

likabehandlingsplanen på papper om jag eller någon kollega skulle uppleva att det är någon som ifrågasätter det. Samt att jag vill att det ska vara på båda hållen när arbetet behöver utföras så jag inte står där och viftar med mitt dokument. (IP 5)

Vid vissa intervjuer framkom det att lärare och pedagoger visste att

likabehandlingsplaner finns och att deras arbete även kopplas till det, även om de inte aktivt arbetar med det. Som IP 5 nämner i ovanstående citat, får hon gå in och påminna skolpersonal om planen. Detta tyder på att hon använder sitt handlingsutrymme, men att orsaken att hon gör det är för att hon behöver gå in och påminn annan skolpersonal om att arbetet med handlingsplanerna. Handlingsutrymmet blir endast synligt i samband med påminnelser, vilket kanske inte andra fall inte hade lyfts fram så markant. I tidigare forskning belyser Isaksson (2016) hur brister i arbetet med likabehandlingsplanen kan ske mellan skolkuratorer och skolpersonal. I forskningen framgår det hur dessa två professioner arbetar i parallella spår i arbetet mot kränkande behandling Detta uppgav även IP 5 då hon upplevde att när hon deltog i möten med arbetslagen eller i elevhälsomöten, hur fokus låg på det pedagogiska. Samt att frågor om det sociala bara nämndes vid behov. Det IP 5 resonerade om i sin intervju belyste även IP 6 på liknande

sätt. Han exemplifierade att den skolan han arbetar på har

likabehandlingsplaner som en policy och de har elevhälsoteam som

diskuterar innehållet och hur lärarna ska arbeta med det. Han menade även att de kan bli bättre på det:

Ja, jag jobbar ju med det och vet att skolan har det att det ska finnas, men jag har inte så bra koll faktiskt på om alla anställda har det, vilket jag som skolkurator ska veta. Men det är inte för att det inte är viktigt utan för att det bara är något som kommer upp några gånger om året och då blir vi påminda om att jobba ännu mer med det, inte bara för lärarna utan för att även eleverna ska veta hur det går till (IP

6).

IP 7 diskuterade att likabehandlingsplanen inte enbart finns lärarna utan även för eleverna. Med detta menar IP 7 att skolan han är skolkurator på ständigt under läsårets gång lyfter att likabehandlingsplanen finns. Exempelvis arbetar han med att eleverna får kännedom om vad den innebär, om allas lika värde samt att det inte är okej att kränka eller utsätta någon för mobbning. Elevrådet får informationen att lyfta fram den till klassrepresentanter, som en påminnelse. Dock resonerade han att elevhälsoteamet generellt kan bli bättre på att påminna om likabehandlingsplanen.

Jag tror att långt ifrån alla eleverna vet att likabehandlingsplanen. finns. Dock kan jag tycka att de äldre eleverna har kännedom om att den finns på skolans hemsida och vad den utgår ifrån. (IP 7)

Även under intervjun med IP 7 benämns handlingsutrymmet han arbetar med och att han måste använda det om att påminna om att likabehandlingsplanen finns.

arbete efterföljs (Skolverket 2014). Samtliga skolkuratorer har nämnt att de är med och utformar likabehandlingsplanen, vilket går att se till deras

handlingsutrymme. Dock är det regeringen som fastställer att varje skola ska ha en handlingsplan som går att koppla till Lipskys (2010) där han beskriver hur gräsrotsbyråkrater styrs av organisationens högre hierarki. Vi detta fall så är regeringen och huvudmännen de som bestämmer de grundläggande

aspekterna som en handlingsplan ska innehålla, medan skolkuratorerna får auktoriteten till att utföra arbetet med likabehandlingsplanen. Detta måste sedan presenteras får huvudmannen för godkännande som tyder på att skolkuratorerna till viss del begränsas.

IP 8 bedriver arbetet utifrån likabehandlingsplanerna på en relationsnivå där hon upplever att bygga en relation med eleverna har en stor och avgörande grund för det förebyggande arbetet. Avslutningsvis förklarar IP 9 att hon tillsammans med sina kuratorskollegor har tagit fram likabehandlingsplanen men att det är rektorerna som de presenterar den för varje år. Hon berättade att likabehandlingsplanen ligger till grund för varje enskild skola. Dock kan arbetet med den skiljas åt beroende på vilken årskurs arbetar med.