Skolkuratorns arbete med förövaren

Att arbeta mot mobbning med utgångspunkt i de utsatta eleverna var ett begrepp som var återkommande i intervjuerna. Det framkom även under intervjuerna från samtliga deltagande att de inte enbart arbetar med de utsatta eleverna, utan även förövaren. IP1 menar att på de skolorna hon arbetar på hördes båda parterna- den som utsatt och förövaren- för att få en helhetsbild av vad som hänt. Detta då det annars är lätt att bara höra den ena elevens perspektiv. Om båda parter gick i samma klass kunde hon gå in i klassen ett tag för att prata om att kränkande behandling är fel. Liknande resonerade IP 4 att det ibland behövdes att en klass eller hela skolan blev påminda om att inte normalisera kränkningar.

Det bästa sättet att jobba på när en kränkning har skett är att jobba med hela gruppen och då ska klassläraren finnas med. Då kan vi arbeta fram vad skolan ska vara för miljö. Visst att det finns de hemma som tycker mobbning är kul och skrattar åt det, men genom att arbeta med en klass kan man komma överens om att just i ett klassrum ska det inte vara så. (IP 4)

För att kunna motverka mobbning och kränkande behandling menar IP 2 att det är viktigt att få höra båda parternas versioner. Hon berättar att de på hennes skola alltid försöker få eleverna att sitta tillsammans och samtala om vad som skett. Dock utsätter de inte den utsatta eleven för detta om denne är rädd. Det som skolkuratorn försöker göra är att motivera eleverna till att prata för att försöka lösa situationen; “Oftast är det delade meningar kring händelsen och

man kanske själv inte har förstått att någon utsatts för kränkande behandling”.

(IP 2). Under intervjun med IP 3 framkom även hur vissa elever inte förstod allvaret i vad de gjort och att konsekvenserna kan leda till kortare avstängning eller byte av klass. Det görs sedan en plan för hur denne elevs undervisning ska ske.

Jag är tveksam för att man ska flytta på en elev som är utsatt. Ibland pratar man om exempelvis klassbyte, men riskerna är ju då att den som utsätter hittar någon annan att mobba istället… så i grund och botten bör man handla med den som utsätter. (IP 3)

I detta tema beskrev IP 6 att mycket fokus läggs på den utsatte eleven eftersom det är den enskilde som blir utsatt för mobbning och far illa. Dock belyste han även att den elev som utsätter kan ha problem som förorsakar att hen kränker någon annan. Denna handling kan alltså vara ett rop på hjälp. IP 6 menar att elever kommer från olika bakgrunder och att alla inte alltid har någon i sin närhet som kan finnas där för dem om de mår dåligt. Precis som Eriksson et al. (2010) beskriver är det är skolans ansvar att stärka sammanhållningen i klassen och i skolan. Även IP 5 menade att den utsättande eleven kan behöva hjälp att inse att kränkningar är fel, eller se till att den också får yttra sig. Hon exemplifierade att hon ibland höll samma föreläsningar för alla klasser, men att hon anpassar dem efter deras nivå för att kunna prata om allas lika värde. Detta har då även blivit ett sätt att arbeta med den eleven som utsätter.

lyssnar samt försöker klarlägga händelserna utifrån de olika parternas versioner. Alla händelser leder inte alltid till en polisanmälan men i varje fall görs en anmälan till huvudmannen. Skolkuratorerna har ett handlingsutrymme att göra en kränkningsanmälan, men att det är huvudmannen som avgör om det ska bli en polisanmälan (Socialstyrelsen 2014). IP 7 resonerade att handlingsutrymmet då blir begränsat för att det som då enligt honom hade varit självklart för en polisanmälan inte anses vara samma som huvudmannen, det vill säga rektorn. Dock ansåg han att de gemensamt kunde se när en anmälan skulle göras till socialtjänsten.

Vidare menade IP 7 att det är väsentligt att man som skolkurator är objektiv, delvis opartisk och att i samtal med elever försöka medla mellan parterna. Även IP 8 berättade att hon arbetar mycket med medling när det kommer till de båda parterna. Hon menar att det delvis beror på situationen men att hon i största mån försöker att samtala med båda eleverna. IP 8 illustrerade att hon aldrig närvarade med båda parterna samtidigt, då hon vid ett tillfälle insåg att den utsatte eleven inte vågade yttra sig.

En viktig aspekt som IP 5, IP 6 och IP 9 belyser är att de som utsätter andra elever för mobbning och kränkande behandling oftast har egna problem. Hon försöker i sitt arbete att möta dessa elever på ett sätt där de inte känner att “det

var du som gjorde fel” utan mer på “vad var det som gjorde att du gjorde såhär?”. På så sätt kan skolkuratorn prata vidare med den eleven och följa upp

så länge det behövs. I samtal med eleven kan det oftast komma fram saker som även sker i hemmiljön eller saker som skett tidigare. Det kan i många fall handla om att dessa elever utsätter andra för att de själva är rädda för att någon gång bli utsatta. IP 9 menar fortsättningsvis att det kan handla väldigt mycket om grupptryck. Avslutningsvis menar IP 9 att det är viktigt att inte fälla förövaren utan försöka ta redan på bakomliggande orsaker till varför den agerar på detta sätt. Hon menar att det inte alltid behöver vara så men att det kan finnas väldigt många bakomliggande orsaker.