Skolkuratorernas förebyggande arbete mot mobbning

Skolkuratorns uppdrag utgår från elevhälsan och arbetar med det sociala inom skolan. År 1944 blev alla kommuner i Sverige skyldiga att införa skolhälsovård (Isaksson 2016). Lunneblad et al. (2016) illustrerar att mobbning blev ett begrepp under 1960-talet. Samtliga intervjupersoner beskriver hur de utformar och genomför förebyggande arbete mot kränkande behandling på skolorna de arbetar på. Nästintill alla angav att arbetet funnits sedan lång tid tillbaka men att de även varit med och utvecklat det förebyggande arbetet över tid. IP 8 förklarar att det inte fanns något aktivt förebyggande arbete när hon påbörjade sin tjänst som skolkurator.

Inledningsvis berättar IP 1 att hon är skolkurator på fyra olika skolor och att det bedrivs förebyggande arbete på samtliga av dessa. Hon tycker att arbetet med att förebygga kränkande behandling har en positiv effekt. Trots att det tidigare funnits negativa åsikter från eleverna, upplever hon att det förebyggande arbetet gått bättre än förväntat. Exempelvis anger IP 1 att motstånd har skett från elevernas sida eftersom de tyckt att arbetet varit onödigt och jobbigt. Detta kom främst från de äldre eleverna, men när de väl förstod orsaken med det arbetet tyckte de att det var viktigt.

Det var en del motstånd från eleverna i början, men det blev bra i slutändan. Vi har gjort utvärderingar på alla olika grupperna vi har haft och de har varit nöjda efteråt. (IP 1)

Samtliga skolor som IP 1 arbetar på har trivselenkäter och trygghetsteam. Genom att skolor använder sig av trivselenkäter kan det bidra till tydligare inblick i elevernas mående och det kan bidra till att utveckla det förebyggande arbetet (Olweus och Limer 2010).

IP 2 diskuterade hur hon tillsammans med elevhälsoteamet arbetar aktivt med att introducera värdegrund för eleverna. Hon berättar att de under hösten inlett terminen med att ha en hel dag med värdegrundsarbete där varje klass övade på gruppdynamik och att samarbeta med varandra. Vidare berättade hon även hur skolan involverade BRIS när de skulle arbeta med empati och sympati. IP 2 introducerade även BRIS för eleverna och hur de kunde vända sig dit om eleverna skulle behöva hjälp. Eriksson et al. (2010) menar att det inte alls är ovanligt att skolor på liknande sätt använder sig av ideella organisationer i sitt arbete med mobbning.

I det förebyggande arbetet mot mobbning har IP 2 tillsammans med sina kollegor även utvecklat en adventskalender med värdegrunds-tema. I

adventskalendern visar skolan upp olika filmer för varje dag som handlar om mobbning och kränkande behandling, vilket eleverna senare får diskutera tillsammans med varandra. Även IP 5 redogjorde hur de under december arbetade med en snäll-kalender där eleverna fick uppdrag att utföra varje dag. IP 3 diskuterade hur han ägnat en del tid åt att inhämta kunskap från

forskning och utifrån det har han kommit fram till att mycket av det förebyggande arbetet utgår från att arbeta med värdegrund och likabehandlingsarbete, vilket även IP 9 gjorde. IP 9 berättade att hon introducerar deras plan mot diskriminering och kränkande behandling för eleverna redan vid skolstarten. Sedan fortsätter hon att arbeta förebyggande där hon går ut i klasserna och arbetar med olika teman och

värderingsövningar kontinuerligt. Som framgår av tidigare forskning infördes värdegrundsarbete i skolorna på 1990-talet, då de mer systematiskt och medvetet började skapa åtgärder och utforma strategier för att förebygga

IP 8 dock besvarade gemensamt, var att de inte får utrymme till att arbeta så förebyggande, utan att det sker mer på ett åtgärdande stadie. IP 3 och IP 8 belyste hur de upplevde att deras sitt handlingsutrymme inte blev aktuellt förens något akut hände och de arbetade utifrån tertiära preventioner.

Mycket av arbetet tror jag många skolkuratorer känner igen sig i, handlar ju om att åtgärda. Man får inte riktigt utrymme och möjlighet till att jobba förebyggande utan oftast handlar vi på det åtgärdande planet när en händelse väl har inträffat. (IP 3)

Det som IP 3 menar kan sammankopplas till Lipsky (2010) där han beskriver hur skolkuratorers handlingsutrymme kan begränsas från ledningen, men i detta fall menade IP 3 att begränsningen kom från skolpersonal. Det går att se det som en begränsning då annan skolpersonal endast förväntade skolkuratorerna att agera när händelser väl hade inträffat.

IP 4 beskriver att hon tillsammans med skolsköterskan lägger stor vikt på värdegrund inom elevhälsoteamet på deras skola. I möten med skolpersonal lägger skolkuratorn stor vikt på att påminna och stödja dem med värdegrundsarbetet i klassrummen.

Om det är lärarna som genomför arbetet med värdegrunden tillsammans med eleverna så är arbetet mer levande och på så sätt bidrar det till det förebyggande arbetet, än att det kommer in någon utifrån två-tre gånger om året och kör sin grej. (IP 4)

Under intervjuerna påpekade samtliga skolkuratorer vikten att vara synliga för eleverna och finnas bland dem, vilket i sig är en form av det

förebyggande arbete. Att eleverna upplever skolkuratorns närvaro kan bidra till att de känner sig stärkta och finner ett socialt befinnande i skolans miljöer (Skolinspektionen 2015). Skolkuratorns roll bland eleverna blir naturlig för dem och inte enbart synligt vid tertiära preventioner (Skolverket 2014). IP 5 resonerade om att skolkuratorns roll är viktig när det kommer till att vistas i allmänna skolmiljöer. De eleverna som hon träffade blir glada när hon

kommer gående. Sedan något år tillbaka har IP 5 och elevhälsoteamet infört en snäll-kalender med olika uppdrag för att få eleverna att engagera sig: “Det

kan vara att eleverna får en “hemlig kompis” eller får ett uppdrag med en snäll handling. Vi utgår helt enkelt på deras nivå”. (IP 5). IP 5 och IP 6

menade att den nivån de utgår ifrån kan innebära att sitta tillsammans i matsalen eller i korridoren och prata med eleverna. Följaktligen belyser IP 7, som IP 3 och IP 9 gjorde, att vissa elever han kom i kontakt med, enbart skedde i tertiära preventionen.

En elev som är 15 år kanske inte vill gå till den lustiga mannen med skägg och glasögon, men om jag då kan leda in lite ämnen som verkar som eleven är intresserad av kan jag sedan föra ett samtal. Så helt enkelt gäller det att fatta vad kidsen gillar idag. Det går inte att alltid tänka akademiskt i samtal, utan det behövs på deras nivå. (IP 7)

I ovanstående citat framgår det att i den tertiära preventionen försöker IP 7 anpassa sig till olika situationer i samtal med elever. I citatet exemplifierar han hur han försöker hitta gemensamma nämnare med eleven samt att han visar sin närvaro i mötet. Oavsett om eleven är mottaglig till detta eller inte, styrker skolkuratorn sin närvaro.