Detta avsnitt kommer ge en presentation av hur periodiseringar användas för mäta indikationen på resultatmanipulering i företag. Avsnittet beskriver Jones-modellen och hur den har utvecklats. Avslutningsvis diskuteras valet av modell i denna studie.
3.1 Periodiseringar
Det finns många olika sätt för ett bolag att manipulera resultatet på, exempelvis genom periodiseringar, ändra redovisningsmetod eller förändringar i kapitalstrukturen (Jones, 1991, s. 206). Den metod som har använts ofta i tidigare forskning för att mäta om det förekommer indikationer på resultatmanipulering är periodiseringar, de diskretionära periodiseringarna isoleras då från de totala periodiseringarna (Dechow et al., 2012, s. 276). Även denna studie kommer, som tidigare nämnts, fokusera på periodiseringar och mer specifikt de diskretionära periodiseringarna som kan mäta indikationen på resultatmanipulering i privata aktiebolag.
Periodiseringar utgörs av den del av företagets intäkter och kostnader som inte består av inköp och betalningar (Callao & Jarne, 2010, s. 167). De kan indirekt beräknas som skillnaden mellan vinst och operativa kassaflöden där det enbart är vinsten som kan manipuleras (Callao & Jarne, 2010, s. 167). Totala periodiseringar består av både diskretionära periodiseringar samt icke diskretionära periodiseringar (Jones, 1991, s. 206). Detta eftersom de diskretionära periodiseringarna är lättare att manipulera jämfört med de icke diskretionära periodiseringarna (Callao & Jarne, 2010, s. 167). Diskretionära periodiseringar är transaktioner eller redovisningsval där syftet är att manipulera resultatet medan icke diskretionära periodiseringar är normala transaktioner i den nuvarande perioden (Ronen & Yaari, 2008, s. 372). Det är med andra ord de diskretionära periodiseringarna som kommer vara i fokus i detta arbete eftersom de används för att mäta indikationen på resultatmanipulering. Diskretionära periodiseringar är något som inte går att utläsa från ett företags årsredovisning utan kommer beräknas som en slumpterm. En mer ingående presentation av hur de beräknas kommer i följande två avsnitt där Jones-modellen beskrivs.
Dechow et al. (1995, s. 223) jämförde olika modeller för att mäta indikationen på resultatmanipulering och kom fram till att styrkan i testerna är låg för alla modeller men att den modifierade Jones-modellen är den modell där styrkan i testen är som högst. Bland annat har Sundvik (2016) och Sundvik (2017) utgått från Jones-modellen för att mäta diskretionära periodiseringar i deras studier. Med detta som bakgrund kommer examensarbetet att utgå från den modifierade Jones-modellen eftersom den är vanligt förekommande i tidigare forskning. Tidigare forskning visar dock att modellen inte är perfekt, vilket är viktigt att ta med sig i detta arbete. I de kommande avsnitten kommer en beskrivning ske av både Jones-modellen och den modifierade Jones-modellen för att skapa en förståelse av den modell som den här uppsatsen utgår ifrån.
3.1.1 Jones-modellen
Jones (1991, s. 206) separerar de diskretionära periodiseringarna från de icke diskretionära periodiseringarna och för att kontrollera om det förekommer indikationer på resultatmanipulering är fokus på diskretionära periodiseringarna. Vidare antar Jones (1991, s. 210) att intäkter är icke diskretionära.
22 Jones-modellen delas in i två steg, även kallat subperioder (Ronen & Yaari, 2008, s. 405, 407). I det första steget, estimeringsperioden, identifieras koefficienterna för de icke diskretionära periodiseringarna och de diskretionära periodiseringarna antar värdet noll (Ronen & Yaari, 2008, s. 404, 407). I det andra steget, undersökningsperioden, isoleras de diskretionära periodiseringarna för att testa om det förekommer någon indikation på resultatmanipulering (Ronen & Yaari, 2008, s. 407). De diskretionära periodiseringarna beräknas som skillnaden mellan totala periodiseringar och de skattade totala periodiseringarna (Ronen & Yaari, 2008, s. 406). Från balansräkningen hämtas information för att beräkna de totala periodiseringarna (Ronen & Yaari, 2008, s. 406). Figur 4 beskriver de icke diskretionära periodiseringarna i undersökningsperioden.
𝐼𝐷𝑝𝑒𝑟 = 𝛼 1
𝑇𝑜𝑡𝑇𝑖𝑙𝑙 + 𝛼 [∆𝐼𝑛𝑡 ] + 𝛼 [𝑀𝐴𝑡𝑖𝑙𝑙 ] Figur 4. Jonesmodellen i undersökningsperioden.
Där:
IDper = icke diskretionära periodiseringar; TotTill = totala tillgångar;
Int = intäkter;
MAtill = materiella anläggningstillgångar; T = årsindex i estimeringsperioden, t = 1,2,….,T;
𝛼 , 𝛼 och 𝛼 = företags-specifika parametrar; ∆ = förändring i en given variabel.
Källa: Dechow et al., Detecting earnings management (1995, s. 198).
Ronen och Yaari (2008, s. 434) poängterar att ett problem med Jones-modellen är om företag inte manipulerar resultatet i estimeringsperioden men i undersökningsperioden manipulerar kundfordringar, innebär detta att periodiseringar från kreditförsäljning är normala i estimeringsperioden och abnormala i undersökningsperioden.
3.1.2 Modifierade Jones-modellen
Dechow et al. (1995, s. 199) utvecklade en modifiering av Jones-modellen som under undersökningsperioden också tar hänsyn till förändringen i kundfordringar mellan två perioder. Denna modell utgår från att resultatmanipulering är svårare via intäktsredovisning från kontantförsäljning jämfört med från kreditförsäljning (Dechow, et al., 1995, s. 199). Detta leder till att det i modellen är underförstått att alla förändringar i kreditförsäljningen i perioden är orsakad av resultatmanipulering (Dechow, et al., 1995, s. 199).
Estimineringsperioden är i stort sett samma som i Jones-modellen (Ronen & Yaari, 2008, s. 434). Däremot, i undersökningsperioden beräknas de icke diskretionära periodiseringarna genom förändringen i kontantförsäljning mellan två perioder, där kontantförsäljningen utgörs av skillnaden mellan förändringen i intäkter och förändringen i kundfordringar, istället för förändringen i försäljning (Ronen & Yaari, 2008, s. 434). Figur 5 beskriver de icke diskretionära periodiseringarna i undersökningsperioden.
𝐼𝐷𝑝𝑒𝑟 = 𝛼 1
𝑇𝑜𝑡𝑇𝑖𝑙𝑙 + 𝛼 [∆𝐼𝑛𝑡 − ∆𝐾𝑢𝑛𝑑𝑓 ] + 𝛼 [𝑀𝐴𝑡𝑖𝑙𝑙 ]
23 Där:
IDper = icke diskretionära periodiseringar; TotTill = totala tillgångar;
Int = intäkter; Kundf = kundfordringar;
MAtill = materiella anläggningstillgångar; T = årsindex i estimeringsperioden, t = 1,2,….,T.;
𝛼 , 𝛼 och 𝛼 = företags-specifika parametrar; ∆ = förändring i en given variabel.
Källa: Dechow et al., Detecting earnings management (1995, s. 199).
Den modifierade Jones-modellen har sedan utvecklats genom att också ta hänsyn till återföringar av periodiseringar eftersom alla periodiseringar måste återföras (Dechow et al., 2012, s. 331). Dechow et al. (2012, s. 287) tar hänsyn till återföringar som sker två år efter manipuleringen ägt rum. Detta eftersom majoriteten av rörelsekapitalets periodiseringar förväntas att återföras året efter manipuleringen ägt rum men även senare återföringar kan förekomma (Dechow et al., 2012, s. 287).
3.2 Val av modell
Examensarbetet kommer, som tidigare nämnts, utgå från den modifierade Jones-modellen för att mäta diskretionära periodiseringar, därmed indikationen på resultamanipulering i företag. Detta eftersom den modifierade Jones-modellen har den högsta styrkan vid genomförandet av statistiska tester med fokus på indikationen på resultatmanipulering (Dechow et al., 2012, s. 223). En annan anledning till att arbetet kommer utgå från den modifierade Jones-modellen är att den även inkluderar kundfordringar som kan vara ett sätt att periodisera resultatet. Den modifierade Jones-modellen kommer sedan även inkludera avkastning på totalt kapital i enlighet med Sundvik (2016, s. 271). Den modell som examensarbetet utgår ifrån kommer presenteras mer ingående i den praktiska metoden under avsnittet “Analysmetodik” och där presenteras även den regressionsmodell som används för att testa hypoteserna.
24