Flera av spelarna beskriver ångest i olika former som en ständigt närvarande komponent för det psykiska välmåendet. Andreasson beskriver att han diagnostiserades med depression och att han led av ångest. Andreasson berättar om hur han upplevde tiden då han började få kraftiga ångestsymptom.
Like we had a good feeling I would say kind of like through pre-season. But then when a couple of results didn’t go our way, like really nobody wanted to be there. You know so like most of XX year, it was kind of like waking up and then you’re like “ok I just want to go back to bed.” You know and now, I can kind of recognize the signals of depression and a lot of that type of anxiety and everything else that comes with it you know are already starting, you now way back then. (Andreasson)
Han fortsätter med att berätta hur ångesten fortsatte att påverka honom kommande säsong. And for me XX year, there were maybe, probably on my two hands I can count how many days I actually wanted to be there, just because there were so few days where it was actually fun. (Andreasson)
Johan Johansson berättar också att han upplevt viss ångest kopplat till sina prestationer men också att den går över snabbt.
På ett sätt blir man ju sin prestation på ett sätt, och det är klart att presterar man dåligt så mår man inte särskilt bra, då vet alla i regionen eller var man är att ”han inte presterar så bra”, jag skulle säga såhär, att efter en match där man vet att man presterat dåligt, så är det ångest… men sen vaknar man ju dan efter så är det ju, känner jag i varje fall att det ”nä det är lugnt”. (Johansson)
Johansson fortsätter genom att beskriva sin ångest samt stressen vid ett specifikt tillfälle. Det närmsta jag kommit stress var under kvalet XX året, det var stressigt för då vet man att åker vi här blir 10 människor av med sitt jobb, det var stress och ångest på samma gång, sen så va jag lite skadad, hade skadat knäet, så då kände jag lite stress det gjorde jag. (Johansson)
Olof Olofsson berättar att han haft viss prestationsångest som varit kopplad till framförallt början på matcherna, han beskriver ångesten på följande sätt.
Jag brottades med sånt, inte så att det tog över mitt liv men jag tyckte, det va då jag koppla in XX, jag kände att jag behövde hjälp med det, jag kopplade väldigt mycket min start av matchen till hur resten matchen skulle se ut, det är ju bara psykologiska aspekter, jag kände att jag behövde sätta den här första tacklingen, jag behövde vinna min nickduell, ha 1, 2, 3 passningar som va bra, och det blir ju också väldigt fel om jag ska basera 95 minuter på de första 3 minuterna, det är ju så att fotboll har du bollen 52 sekunder per match liksom, asså det är ju ingenting, jag ska ju göra andra saker i 95 minuter, och det blev ett problem för mig till slut. (Olofsson)
Flera av spelarna berättar om hur de hanterar stressen som uppkommer i olika situationer samt hur de sett stressen påverka andra spelare.
Jag försöker alltid vända det till någonting positivt hela tiden, såklart det är stor stress när man kommer in o spelar för mycket folk, men på nåt sätt har de kommit dit för o se en spela fotboll så jag tycker det är kul, jag försöker vända det till nåt positivt liksom hela tiden, det är här man vill vara hela tiden liksom. (Svensson)
Det finns ju vissa som reagerar sämre på stress, som inte lyckas hantera stressen positivt utan som kanske blir… ja man ser på de att nu är det jävligt mycket tankar i huvudet liksom, man slår bort enkla passningar, och sen så får man jättebra lägen liksom och slår bort passningen igen, och då vet man ju om att det inte har och göra med personens kvalitet utan att göra med en jävla massa tankar som snurrar i huvudet typ. (Pettersson)
När det går dåligt tittar de knappt upp liksom, det hör ihop liksom, man måste lära sig hantera det verkligen. (Johansson)
Olofsson beskriver, precis som med sin prestationsångest, att han blir stressad vid specifika tillfällen inför prestation. Han berättar hur uteblivna eller rubbade rutiner kan stressa honom på följande vis:
Det skulle göra mig stressad, om jag inte följt mina rutiner, om jag inte ätit, sovit, gjort såna bitar, det hade stressat mig och det sätter sig någonstans bak i huvudet, det blir som att man rättfärdigar att fan det här hände i matchen. (Olofsson)
Fredrik Fredriksson berättar också om hur stressen har påverkat honom, särskilt i pressade situationer.
Jag kan också bli jävligt uppstressad, då som sagt jag berätta hur de släppte efter XX när vi kvala, man springer här uppe liksom (spänner sig), så stress är absolut någonting som jag haft mycket i min idrott… och jag kommer ihåg att jag grät så jävla mycket efter slutsignalen när vi vann i kvalet där, man såg de spelarna som var härifrån alla, dem grät ju i princip (Fredriksson)
Han beskriver vidare hur han kunde känna inför match när han var yngre.
Man vet ju när man va yngre så var man väldigt dålig i magen inför matcherna o grejer, man lär sig när man blir äldre att det är bara fotboll. (Fredriksson)
7.2.1 Analys multidimensionella ångestteorin
Andreasson beskriver hur han haft olika typer av ångestsymptom samt blivit diagnostiserad med depression. Andreasson verkar vara den elitfotbollsspelare som
upplevt sin ångest som mest påfrestande. Han upplever under vissa perioder att det är väldigt få gånger han faktiskt vill gå upp ur sängen och ta sig till jobbet. Utifrån multidimensionella ångestteorin (Cox 2012) så verkar Andreasson initialt ha en hög trait-anxiety vilket i sin tur verkar leda till att han får en hög state-trait-anxiety. Han uppfattar alltså många situationer som påfrestande för psyket vilket leder till ångest. Det är dock viktigt att påpeka att han verkar bygga upp en hög state-anxiety genom åren. Som det beskrevs i förra teorin så är det flera händelser i följd som gör att Andreasson mår dåligt. Andreasson beskriver ingående om hur de olika händelserna, som sker snabbt inpå varandra, får honom att må sämre. Skador, hot, samt ett dåligt stöd från klubben verkar få Andreasson att känna en stor ångest inför fotbollsrelaterade situationer. Det blir svårt att uppskatta hur hög trait-anxiety Andreasson faktiskt har eftersom han utsatts för så extrema situationer jämfört med de andra spelarna. Hade de andra spelarna känt samma ångest som Andreasson om de utsatts för samma extrema situationer? Det är en fråga som förblir obesvarad.
I jämförelse med Andreasson tycks Johansson ha mildare symptom av ångest. Johansson beskriver att när han väl upplever ångest är den framförallt kopplad till sämre sportsliga prestationer. Han menar också att han upplever en viss nedstämdhet i samband med sämre prestationer, men att det brukar gå över snabbt. Han upplever inte ångest i lika många situationer som Andreasson och verkar kunna skaka av sig den ångest som han upplever ganska lätt, således har han aldrig behövt söka hjälp för att hantera den. På så sätt förefaller det som att Johansson har en lägre trait-anxiety än Andreasson. State-anxietyn uppstår i samband med vissa sämre prestationer. Vidare pekar Johansson ut ett specifikt utsatt läge där han kände ångest inför en stundande prestation men även en stress över situationen. Detta är inte konstigt då Cox teori (Ibid.) belyser det nära förhållandet mellan känslan av ångest och stress. Olofsson beskriver precis som Johansson att han har haft problem med viss ångest i samband med prestation. Olofsson beskriver hur början på hans prestationer blev avgörande för hans vidare insats. Om han inte lyckas med sina första aktioner så riskerar resten av prestationen att bli förstörd. Detta gör att Olofsson söker hjälp för att lära sig hantera början på matcher. Därmed verkar det som att Olofsson har en viss trait-anxiety som i sin tur leder till att han uppfattar situationer i början av en prestation som ångestladdade men som han, med hjälp, lärt sig hantera. Fredriksson beskriver att han haft viss prestationsångest inför matcher när han var yngre, främst genom fysiska symptom som dålig mage. Det Fredriksson beskriver skulle kunna vara
den somatiska komponenten i samband med en ångestkänsla, alltså kroppens fysiska reaktion på den mentala påfrestning som Fredriksson upplevde inför matcher när han var yngre.
Flera respondenter beskriver också hur de upplever stress eller hur de sett andra uppleva den samt hur den kan hanteras. Svensson nämner hur han försöker vända stressen till något positivt. Utifrån Cox teori (ibid.) verkar det som att Svensson försöker omvandla negativ distress till positiv eustress, genom inställningen att känna glädje istället för rädsla inför prestationer där mycket publik väntas. Pettersson beskriver hur han sett andra spelare påverkas negativt av stressen. Spelare som normalt presterar på en hög nivå kan slå bort lätta passningar, vilket Pettersson uppfattar är ett resultat av mycket tankar som snurrar i huvudet. Johansson är inne på samma spår som Pettersson. Han tycker sig kunna se när spelare är stressade även utanför planen, i form av att de exempelvis undviker ögonkontakt. De två sista exemplen förefaller vara indikationer på det som kallas distress. Eftersom distress är synonym med state-anxiety verkar det som att både Pettersson och Johansson sett lagkamrater med en viss ångest. Fredriksson uppger att han känt påtaglig stress under sin karriär, där stressen blivit som mest påfrestande vid sportsligt viktiga prestationer. Även om han uppger att det blivit bättre ju äldre han blivit så återkommer stressen fortfarande vid specifikt utsatta tillfällen. Olofssons exempel på vad som gör honom stressad visar på den koppling som finns mellan distress och state-anxiety. Brister i förberedelser och i rutiner inför en match kan få honom att börja älta olika händelser i en prestation. Han får alltså en form av prestationsångest i specifika situationer där han inte känner att förberedelserna varit tillräckligt tillfredsställande.