Många elarbetare hade något muskuloskeletalt besvär (MSB) redan då de anställdes. Under den tioårsperiod undersökningen pågick ökade också besvären signifikant enligt både formu-läret om muskuloskeletala besvär och personformuformu-läret.
Ryggbesvär var det mest utbredda MSB vid undersökningens början. Besvär i nacke, axlar/skuldror och knän var också vanliga. Dessa liksom besvär i höfterna ökade över de nio åren. De personer som känt av besvär redan vid nyanställningen hade oftare varit utsatta för belastningsfaktorer i tidigare arbeten än de som inte rapporterade besvär (Dallner-Örelius et al., 1990). Figur 7.4 visar förekomsten av muskuloskeletala besvär det senaste året vid alla fyra undersökningstillfällen rapporterat i formuläret om muskuloskeletala besvär (MF, frågorna om besvär i armbågar och händer ställdes dock bara vid de två sista tillfällena). Helt besvärsfria var 26 % (112 personer) när de anställdes.
Figur 7.5 visar hur elarbetarna rapporterat besvär det senaste året i personformuläret (PF, vid det första tillfället de senaste sex månaderna). Ont i axlar och rygg var de mest uttalade problemen. Alla muskuloskeletala besvär ökade över undersökningsperioden. Majoriteten hade relaterat besvären till arbetet.
0 10 20 30 40 50 Händer
Armbågar Fötter
Knän Höfter Rygg Axlar Nacke
t1 t2 t3 t4
Figur 7.4 Andel elarbetare som i MF rapporterat besvär det senaste året vid fyra undersökningstillfällen. t = undersökningstillfällen. N = 427.
0 10 20 30 40 50
Händer Leder Rygg Axlar
t1 t2 t3 t4
Figur 7.5. Andel elarbetare som rapporterat MSB i Personformuläret vid undersöknings-tillfälle 1 - 4. t = undersökningsundersöknings-tillfällen. N = 427.
Medelvärdet av besvärens förekomst skilde sig mellan de fyra tillfällena för besvär i nacke, axlar, rygg, knän och andra leder (p < .001), besvär i händer (enligt PF, p < .01), samt besvär i höfter (p < .05).
Besvär i axlarna, ryggen och händerna dokumenterades genom rapportering i både PF och i MF. Andelen med besvär överensstämde inte helt mellan de båda formulären, vare sig när det gällde besvärsfrekvenser, deras utveckling över tid (Figur 7.4 och 7.5) eller de individuella skillnaderna i besvär. Fler personer uppgav t ex besvär i axlar och rygg i PF än i MF, och korrelationen mellan besvärsbedömningarna i de två formulären var i ett fall (axelbesvär vid tillfälle 1) mycket låg (Tabell 7.6). En förklaring till detta kan vara att kroppsdelarna inte avgränsades på exakt samma sätt i de två formulären. Dessutom var svarsalternativen olika. I PF fanns flera svarsalternativ med möjlighet att svara jakande även om besvären var lindriga eller relativt sällan förekommande. I MF var svarsalternativen endast ja/nej. Tillvägagångs-sättet vid insamlingen av data skilde sig också åt. Personformuläret besvarades av elarbetaren ensam och det lämnades till företagssköterskan i ett förslutet kuvert. MF gick sköterskan och elarbetaren igenom tillsammans.
Besvär i händerna och armbågarna dokumenterades endast vid de två sista tillfällena i MF.
Besvären i händerna ökade signifikant i både PF och MF mellan tillfällena. Besvären var dock inte lika utbredda som besvär i nacke, axlar, rygg och knän. Bilden av besvär i armbågar och händer var alltså inte komplett vid alla tillfällen och problemen var inte bland de mest utbredda. Därför uteslöts besvär i nämnda kroppsdelar ur de fortsatta analyserna.
Tabell 7.7 visar hur många kroppsdelar elarbetarna haft besvär i vid varje undersöknings-tillfälle enligt MF. Genom hela undersökningsperioden var 23 personer helt besvärsfria medan 30 personer hade något besvär vid ett tillfälle. Besvär vid två tillfällen hade 54 personer, 84 vid tre och 236 vid alla fyra tillfällen.
Tabell 7.6. Produktmomentkorrelationskoefficienter, r mellan motsvarande frågor i PF och MF.
Besvär i händer efterfrågades inte i MSBformuläret vid t1 och 2. p <.001. N = 427.
Besvär i Tillfälle 1 Tillfälle 2 Tillfälle 3 Tillfälle 4
Axlar .27 .64 .71 .62
Rygg .54 .66 .65 .63
Händer - - .55 .51
Tabell 7.7. Antal och procentuell andel personer som angivit muskuloskeletala besvär under det senaste året vid de fyra undersökningstillfällena. De kroppsdelar som ingick i sammanställningen var nacke/skuldra, axlar, rygg, höfter, knän, fötter och leder. N = 427.
Efter några års arbete hade alltså majoriteten MSB i mer än en kroppsdel. Nackbesvär visade genomgående ett tydligt samband med besvär i axlar enligt båda formulären (r, MF: .26, .44, .38 resp .30. r, PF: .25, .44, .43 resp .39). Låga samband förelåg mellan nackbesvär och ont i ryggen vid undersökningens början men efter 6 år hade de ökat (r, MF: .20, .12, .31 resp .20.
r, PF: .05 , .11, .37 resp .22).
Ont i axlarna visade relativt starka samband med ryggbesvär (r, MF: .15, .29, .23 resp .17;
r, PF: .32, .31, .43, .38). Sambanden ökade dessutom något mellan det första och andra tillfället. Ont i axlarna visade också samband med ledvärk (r, MF: .12, .27 .21 resp .26. r, PF:
.18, .30, .27, .36), särskilt vid de senare tillfällena. Bland dem som hade ont i ryggen var det också vanligt med värk i lederna (r, MF: .21, .21 .25 resp .17; r, PF: .28, .28, .25, .34).
MSB:s faktorstruktur
Explorativa faktoranalyser av MSB. De muskuloskeletala besvärens faktorstruktur under-söktes med principalkomponentanalys med oblik rotering, med användning av oblimin-kriteriet (SPSS, 1997). Principalkomponentanalys är en robust metod som är användbar även i de fall data inte är normalfördelade (SPSS, 1997). Besvären kunde delas in i tre faktorer enligt Tabell 7.8. Besvär i nacke, axlar och skuldror bildade Faktor 1 (”Nacke/axlar”), ryggbesvär bildade Faktor 2 (”Rygg”) och besvär i höfter, knän, fötter och leder bildade Faktor 3
(”Ben/leder”). Vid det första undersökningstillfället var det Ryggfaktorn som hade det högsta egenvärdet. Vid det andra var det Ben/leder och vid de två följande var det Nacke/axlar.
Besvär i fötterna laddade även i Nacke/axlar vid det första tillfället (laddning: .36). Övriga variabler hade differenser mellan högsta och näst högsta laddning på minst .16. Vid det andra till fjärde tillfället var differensen minst .58, .45 respektive .43.
De tre faktorerna som bildades var alltså "Nacke/axlar, "Rygg" och "Ben/leder".
Konfirmativ faktoranalys av MSB: en mätmodell. De muskuloskeletala besvären prövades i en mätmodell för bekräftelse och utveckling av faktorstrukturen. Detta gjordes inte utifrån ett antagande om att det fanns några latenta variabler som var och en manifesterade sig som besvär i ett antal kroppsdelar. Mätmodellen bildades snarare för att bekräfta ett mönster över hur besvären förhöll sig till varandra samt för att beakta detta mönster vid datareduktion.
Tabell 7.8. Sammanställning, resultat från faktoranalyser (Principalkomponentanalyser med oblik rotering) av muskuloskeletala besvär, t1 - 4. N = 427. PF: Variabeln hämtad ur "Personformuläret".
MF: Variabeln hämtad ur formuläret "Frågor om muskel och skelettbesvär".
Laddning vid tillfälle:
Faktor Besvär 1 2 3 4
Faktor 1:
Nacke/axlar
Ont i eller spänning i axlar (PF) Besvär i skuldra/axel (MF)
Besvär i ländrygg/ korsrygg (MF) Ont i ryggen (PF)
Prövning av en trefaktormodell. Mätmodellen som prövades med SEM var en trefaktormodell i vilken faktorerna var korrelerade till varandra. Modellen är uppritad i Figur 7.6. Faktorerna var en "nacke/axlar-faktor" och en "ryggfaktor" samt en faktor med besvär i leder, speciellt i de nedre extremiteterna.
Modellen prövades inledningsvis på ett slumpmässigt urval, Urval 1 från det första under-sökningstillfället (N = 332).
Faktorerna tilläts korrelera. Modellens anpassning var inte acceptabel enligt Chi2-värdet (se Tabell 7.9). RMSEA var acceptabelt men inte riktigt bra. En ny analys genomfördes med tillägget att den unika variansen hos de variabler som hämtats ur Personformuläret tilläts korrelera. Det gällde frågorna "ont i axlarna", "ont i ryggen" och "värk i lederna". Orsaken till denna åtgärd var en misstanke om "formuläreffekt", dvs att svaren i Personformuläret hade något gemensamt vid sidan om den gemensamma varians de hade med motsvarande frågor ur MF. Frågornas och svarsalternativens olika utformning i de båda formulären och skillnaden mellan situationen då de fylldes i skulle kunna ligga bakom en sådan effekt.
Vagare besvär som inte rapporterades i MF kunde beskrivas som att man hade känning av något besvär "ibland" i PF och därmed faktiskt rapporteras. Modellen erhöll med den
förändringen en god anpassning enligt både Chi2-värdet, RMSEA och AGFI, se Tabell 7.9.
Axlar PF
Rygg PF
Leder PF