Resultatsammanfattning
Majoriteten av elarbetarna hade någon form av muskuloskeletalt besvär redan vid under-sökningens början och besvären ökade över undersökningsperioden. Ont i ryggen var det mest frekventa besväret. Besvärsnivån skilde sig mellan de olika klustren bildade utifrån den fysiska miljön. De högbelastade klustren upplevde mest besvär. Besvärsutvecklingen studerades hos dem som hade stabil klustertillhörighet över tid. Utvecklingen skilde sig i ryggbesvär över de tre första tillfällena då det högbelastade klustrets besvär ökade kraftigt medan det lågbelastades minskade något.
Klustren utifrån psykologisk och social belastning skilde sig också i ryggbesvär. De med medelhög belastning i alla avseenden hade oftast ont i ryggen medan det kluster som endast rapporterade tidspress hade minst ryggont. Besvärsutvecklingen tenderade också att skilja sig mellan psykklustren genom att Kluster 1 och 3, Högbelastade och Tidspress ökade stadigt medan Kluster 2, Kontroll- och stödbrist fick mindre ont i ryggen i slutet av perioden.
Besvär i nacke/axlar och besvär i ben/leder ökade också signifikant över undersöknings-perioden men någon skillnad i utveckling mellan olika kluster förelåg inte.
Det visade sig i viss utsträckning vara möjligt att predicera uttalade muskuloskeletala besvär vid ett tillfälle med hjälp av svaren på självrapportering om besvär vid tidigare tillfälle.
MSB var relaterade till en generell psykisk (Gpsyk) och en generell fysisk besvärsfaktor (Gfys). Gfys hade samband med besvär i nacke/axlar och ben/leder vid senare tillfälle. Gpsyk hade också samband med dessa besvär, men förklarade ingenting utöver vad Gfys gjorde. För ryggbesvär tenderade däremot Gpsyk att bidra till förklaringen även efter kontroll av
sambandet med Gfys.
Riskfaktorer för MSB för hela undersökningsgruppen studerades med hjälp av traditionella hierarkiska regressionsanalyser över tid samt på besvärsnivå vid t4. Tillhörighet till mekaniskt högbelastat kluster förklarade varians i både utveckling och nivå på besvären. Det fysikaliskt högbelastade klustret förklarade nivån på besvär i rygg och ben/leder. Mekanisk belastning på fritiden förklarade både utvecklingen longitudinellt och nivån vid t4 på besvär i ben/leder. Det enda samband med besvär som klustren utifrån den psykologiska och sociala miljön visade var att Kluster 5, Medelbelastning förklarade en del av utvecklingen av besvär i ben/leder. Då endast ålderseffekter hölls under kontroll visade också Kluster 2, Kontrollbrist ett samband med ryggbesvärsutvecklingen. Förändring av kroppsmått kunde förklara en del varians i utvecklingen av besvär i nacke/axlar samt nivå på besvär i nacke/axlar resp ben/leder vid t4.
Diskussion
Alla muskuloskeletala besvär ökade över undersökningsperioden. Det skulle kunna avspegla den allmänna ökningen av besvär med stigande ålder. Elarbetarnas besvär ökade dock mera än vad som skulle kunna förklaras av deras stigande ålder. De var förhållandevis unga och förväntades inte heller drabbas av någon omfattande försämring av andra skäl än miljö-faktorer. De som var äldre hade mer besvär än de yngre, men denna högre besvärsnivå visade sig redan vid undersökningsperiodens början. Någon skillnad i försämring över tid beroende på åldersskillnader vid undersökningens början kunde inte konstateras. Den generella ökningen av besvär skulle dock till en del kunna förklaras av att alla blev äldre under perioden. Det är dock sällan praktiskt möjligt att skilja ökningen i ålder från ökningen i exponeringstid.
En betydande andel av elarbetarna hade haft en del fysisk arbetsbelastning redan i tidigare arbeten, vilket kunde ge effekter även i det nuvarande arbetet. Närmare hälften hade varit utsatta för helkroppsvibrationer, tunga lyft, och/eller svåra arbetsställningar i tidigare arbeten.
Någon ökning av besvärsfrekvensen över undersökningsperioden förelåg dock inte som följd av detta. En viss grad av förslitning som gjorde att besvär lättare utvecklades kunde ha för-väntats, men fysisk arbetsbelastning i tidigare anställningar bidrog inte till förklaringen av besvärsutvecklingen, bara till den initiala besvärsnivån.
MSB i de olika klustren
Endast de som tillhört samma kluster alla eller i vissa fall minst tre av fyra tillfällen ingick i jämförelsen av utvecklingen mellan kluster. Majoriteten av elarbetarna var därför inte med i dessa analyser. En viss kontinuitet i exponeringen krävs för att man ska kunna göra några antaganden om orsak-verkan. Klustren utifrån de psykologiska och sociala arbetsförhållan-dena blev därmed så små att man tvingades slå ihop kluster för att kunna följa dem över tid.
En nackdel med detta är att klustren fick mindre tydliga karaktärsdrag, arbetsmiljöprofilerna blir suddiga. Försök gjordes att slå ihop klustren så varligt som möjligt och med de kluster som var så lika som möjligt. De två klustren Hög- respektive Medelbelastade (1 och 5) skilde sig huvudsakligen i nivå på exponeringen. Det kan ha stor betydelse för besvärsutvecklingen om man utsätts för de undersökta arbetsförhållandena relativt ofta eller relativt sällan. De två andra kluster som slogs ihop karakteriserades båda av tidspress. Men medan Kluster 2 dessutom hade brist på kontroll över arbetet så tenderade Kluster 3 snarare att ha brist på socialt stöd. Socialt stöd skulle kunna kompensera för tidspress och kontrollbrist.
De muskuloskeletala besvären har representerats av enkla medelvärdesindex. Både
explorativa och konfirmativa faktoranalyser föregick valet av variabler, för att kontrollera att de variabler som ingick i indexet hade en stor andel gemensam varians. Då de muskulo-skeletala besvären knappast kan beskrivas som ”riktiga” faktorer med en underliggande teoretisk innebörd, så föreföll det mest naturligt att använda medelvärdesindex i analyserna.
Medelvärdesindexen hade en korrelationskoefficient på .99 med motsvarande faktorpoäng (explorativ faktoranalys).
Besvärsutvecklingen över alla fyra undersökningstillfällen skilde sig inte signifikant mellan klustren bildade utifrån den fysiska arbetsmiljön. Om man begränsade sig till utvecklingen över de tre första tillfällena skilde sig dock besvär i ryggen mellan de mekanisk belastnings-respektive de fysikaliska klustren. En viss utjämning av ryggbesvären kunde iakttagas mellan
de båda sista tillfällena. Detta kunde möjligen bero på en viss anpassning av arbetsuppgifter till besvären.
De båda klusterindelningarna mekanisk belastning och fysikalisk arbetsmiljö baseras visserligen på olika variabler men sambandet var högt mellan de två indelningarna. De som tillhörde Kluster 1 utifrån den mekaniska belastningen hörde i allmänhet också till det
fysikaliska Kluster 1. De som hörde till Kluster 2 och 3 i den ena indelning gjorde det också i hög grad i den andra (se Kartläggning av arbetsmiljön). Därför kunde det vara svårt att skilja ut vilken typ av belastning som orsakat besvären. Detta gjorde att det i en del analyser föreföll som om det huvudsakligen var den fysikaliska arbetsmiljön som påverkade de muskulo-skeletala besvären vilket kan vara missvisande. Helkroppsvibrationer som ingick i den fysika-liska arbetsmiljön kan visserligen ha bidragit till en del av utvecklingen men det är inte troligt att buller och klimat bidragit mer än vad den mekaniska belastningen gjorde. Det väsentliga i sammanhanget är att inte göra antaganden om orsak – verkan beträffande vissa variabler innan alla belastningsvariabler jämförts. Det kan förefalla som om en belastning påverkar utvecklingen medan den i själva verket har en stor andel gemensam varians med flera andra variabler. I ett sådant fall är den enda orsaken till att variabeln ser ut att bidra att den lagts in tidigt i analysen. Den varians som är gemensam med andra variabler är omöjlig att dra några slutsatser om, dvs det går inte att utifrån föreliggande undersökning säga vilken av dem som påverkat utvecklingen. Slutsatsen av det är att det är bättre att använda hela belastnings-profilen i stället för att försöka bena ut enskilda variabler som ändå inte går att urskilja. Detta resonemang går också att använda på klusterprofilerna. Mekanisk belastning och fysikalisk arbetsmiljö har en hel del gemensam varians och den som utsätts för det ena utsätts i allmänhet också för det andra enligt de profiler som skapats vid klusteranalyserna.
En tendens till skillnad i utveckling av ryggbesvär erhölls mellan klustren bildade utifrån den psykologiska och sociala arbetsmiljön vid variansanalyser över tid. En klar ökning av besvären förelåg främst hos särskilt tidspressade men även hos ”Allmänbelastade”. Det bör beaktas att relativt få personer, endast ca hälften, hörde till samma psykkluster vid minst tre av fyra tillfällen och ingick i analysen. Några långtgående slutsatser låter sig därför inte göras av resultaten.
Klustret Tidspress var inte överrepresenterade i något av de fysiska belastnings- eller fysikaliska klustren. Tidspress som riskfaktor föreföll därför ha en viss oberoende betydelse för ryggbesvärens utveckling i denna undersökning.
Predicering av uttalade besvär genom tidiga tecken
möjliga orsaksfaktorer hinner verka. Ju längre tid som går hinner dock dessutom alltfler besvär utvecklas. En prediktor kan då visa sig ge statistiskt säkerställt resultat genom att den orsaksfaktor som används som prediktor har hunnit orsaka flera fall.
”G-faktorer” och dess relation till MSB
”G-faktorer”, eller generella faktorer innebär faktorer som består av den gemensamma varians som finns i alla de variabler som ingår i analysen. Det är alltså den varians som gör att det finns ett samband mellan alla variablerna. Till en generell faktor kan en eller flera specifika faktorer vara knutna som består av varians som är gemensam för den grupp variabler som ingår i den specifika faktorn, men inte för de övriga i den generella faktorn. Utöver detta finns en unik varians hos var och en av variablerna. Med hjälp av strukturekvationsmodellering är det möjligt att skilja ut dessa former av varians och därmed också att studera den generella variansen, eller generella faktorn, en så kallad ”G-faktor”. De G-faktorer som utformades här bestod av den gemensamma varians som fanns hos de psykiska besvären respektive de fysiska besvären, muskuloskeletala besvär undantagna. Faktorerna blev bekräftade genom att de hade samma struktur vid alla fyra tillfällen. I stora drag lades samma vikt på samma variabler vid alla tillfällen, vilket innebar att faktorerna hade ungefär samma innebörd och att de var stabila över tid. Detta var möjligt att pröva tack vare att samma frågor upprepades vid flera tillfällen.
Det förelåg starka samband mellan den psykiska och den fysiska G-faktorn. MSB:s
samband med G-faktorerna skilde sig något mellan tillfällena. Besvär i nacke/axlar visade allt svagare samband med Gpsyk, medan sambanden med Gfys var relativt konstant. Rygg-besvären visade ett lika stort samband med båda G-faktorerna över hela undersöknings-perioden. Besvär i ben/leder visade ett allt svagare samband med Gpsyk, medan sambandet med Gfys stärktes. Från början kan alltså besvären ha varit relativt psykiskt betingade.
Regressionsanalyserna visade dock att de två G-faktorerna var korrelerade och att den psykiska G-faktorn inte förklarade något utöver vad den fysiska gjorde.
Regressionseffekter
Alla MSB-index utvecklades på det sätt som förväntades utifrån den statistiska regressions-effekten. De som hade lite besvär i början av undersökningsperioden ökade sina besvär över tid medan de som hade uttalade besvär i början minskade sina. De muskuloskeletala besvären ökade dock för undersökningsgruppen totalt. Genom att introducera värdet vid det första tillfället som oberoende variabel i det första blocket i en hierarkisk regressionsanalys kontrollerades för regressionseffekten.
Longitudinell regressionsmodell
De longitudinella regressionsanalyserna visade på den mekaniska belastningen som den viktigaste riskfaktorn för utvecklingen av MSB över tid. De fysikaliska klustren bidrog också en del men det var dess koppling till den mekaniska belastningen som styrde detta. De som tillhörde de högbelastade klustren i det ena var också i stor utsträckning högbelastade i det andra. Då den fysikaliska belastningen kontrollerats för den mekaniska så återstod inget förklaringsvärde. Förekomsten av helkroppsvibrationer som bland annat karakteriserade de fysikaliska klustren bidrog alltså inte med någon förklaring utöver den mekaniska kluster-tillhörigheten. Mekanisk belastning under fritiden förklarade dock varians utöver vad klustren
gjorde i besvärsutvecklingen i ben/leder. Exakt vad den belastningen utgjordes av finns inte uppgifter om men ett exempel skulle kunna vara idrottsaktiviteter.
De psykologiska och sociala arbetsförhållandena bidrog inte till förklaringen av utveck-lingen av besvär i nacke/axlar i föreliggande undersökning. En viss dämpande effekt kan tillhörighet till Kluster 2 ha haft på utvecklingen av ryggbesvär. Resultatet ska dock tolkas med försiktighet eftersom bidraget endast var statistiskt säkerställt före kontroll för den fysiska miljön. Kluster 2 utmärkte sig för att ha tids- och kontrollbrist. Ju mindre tid man befunnit sig i klustret desto mer besvär hade man i ryggen. Tids- och kontrollbristen tycktes kompenseras av de goda utvecklingsmöjligheter och det relativt goda sociala stöd som också utmärkte klustret. Av Psykklustret hade 59 procent tillhört något av de båda högbelastade klustren utifrån den mekaniska belastningen vid minst tre tillfällen. Att så många var mekaniskt belastade borde ha gett motsatt resultat, dvs en ökning av ryggbesvären.
Det psykologiska Kluster 5, Medelbelastade visade sig bidra till förklaringen av utveck-lingen av besvär i ben/leder. Det var det enda psykologiska kluster som inte var tidspressat.
Detta kan naturligtvis inte vara en förklaring. Det finns ingen anledning att leta efter förklaringen i det faktum att denna grupp elarbetare hade jämförelsevis låg belastning i de psykologiska arbetsförhållandena. Mer än 40 procent av dem hörde också till det mekaniska belastningskluster 2 med ofta förekommande tunga lyft och svåra arbetsställningar.
Ytterligare 20 procent hörde till det högbelastade Kluster 1. Förmodligen var det denna koppling som gjorde att psykklustret bidrog till variationen i utvecklingen. Det kan ha funnits någon dold egenskap hos de mekaniska eller fysikaliska klustren som inte fångats upp av de variabler som ingick.
Differensen i kroppsmått över tid bidrog negativt till utvecklingen av besvär i nacke/axlar.
Här förelåg en statistisk regressionseffekt genom att de som hade hög BMI i början minskade den över tid medan de som hade låg BMI i början ökade den. De som reducerat sin vikt under perioden hade i genomsnitt samma BMI i slutet av undersökningen som de övriga hade vid dess början. Någon statistiskt säkerställd skillnad i utveckling av besvären förelåg inte mellan dem som minskat i BMI och övriga då detta prövades i en variansanalys.
Typ A- beteende bidrog till variansen i utvecklingen av både ryggbesvär och besvär i ben/leder. Frågan är vad typ A-beteende stod för i denna undersökning. Typ A-beteende visade starka samband med både tidspress och brist på socialt stöd. Även vibrationer, tunga lyft och svåra arbetsställningar i arbetet visade samband med typ A-beteende. Det behöver alltså inte vara just typ A-beteendet i sig som förklarade utvecklingen. Det kan, på samma sätt som för de psykologiska klustren som beskrivits ovan finnas någon gemensam faktor som inte fångats upp i denna undersökning, som har ett samband med de här nämnda variablerna.
riktig beskrivning av data, om riskfaktorerna kunde ha bidragit till besvärsnivå vid t1, om riskfaktorerna bidragit till variationen i besvärens förändring samt om en enskild riskfaktor kunde förklara skillnader i besvärsnivå vid ett enskilt tillfälle, utöver vad intercept och lutning förklarat. En annan styrka är att i modellen utnyttjas variabler från alla de fyra tillfällena och inte som i hierarkisk regressionsanalyserna endast variabler från t1 och t4, eller en omräkning till dosmått som sammanfattar alla tillfällen.
Tvärsnitts-regressionsmodell
Miljöfaktorernas förmåga att predicera nivån på MSB prövades. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att nivån vid t4 mycket väl kunde vara densamma som vid under-sökningens början. Det finns inget som säger att det var miljön under undersökningen som orsakat nivån, även om regressionsanalyserna visade på miljöfaktorernas bidrag till variansen i effektvariablernas nivå. Det kunde också vara miljön från tidigare eller något helt annat som påverkat.
En skillnad mot den longitudinella analysen var att ålder spelade roll för nivån på besvären men inte för dess utveckling under de år elarbetarna studerades. Den fysikaliska belastningen förklarade en andel av ryggbesvären likaväl som besvären i ben/leder utöver vad den meka-niska belastningen gjort. Sannolikt var det i första hand helkroppsvibrationer som orsakade detta. Det kan också ha varit arbete i svårt klimat, i varje fall som en möjlig förklaring till ledbesvär. Buller kan däremot knappast ha haft betydelse för dessa besvär. En möjlig effekt av buller skulle ha varit om det påverkat besvär i nacke/axlar som en följd av muskelanspän-ning vid buller.
Typ A-beteende bidrog starkt till MSB-nivån trots att det introducerades sist i modellen, dvs då redan all gemensam varians förklarats av de tidigare introducerade variablerna. En del av variansen i ryggbesvär och besvär i ben/leder förklarades av typ A även då det introdu-cerades direkt efter ålder i modellen. För besvär i nacke/axlar utgjorde de övriga variablerna som ingick i modellen dock supressorvariabler för typ A. Typ A-beteende förklarade alltså ensamt ingen varians i besvären i nacke/axlar. Detta trots att nacke/axlar teoretiskt sett är det MSB som är närmast förknippat med typ A-beteende. Här kan samma slutsats dras som från de longitudinella analyserna. Typ A-beteendet tycktes stå för något mera som inte fångades upp av de variabler som ingick i psyk- och fysklustren.
Förklaringsmodellen för uppkomst och vidmakthållande av MSB
I inledningen presenterades en modell över hur riskfaktorer skulle kunna påverka uppkomst och vidmakthållande av MSB. Modellen lät sig inte prövas i sin helhet men delar av den har kunnat beskrivas empiriskt. Huvudfrågeställningen var om den faktiska arbetsmiljön kunde påverka MSB hos elarbetarna. Den faktiska arbetsmiljön fanns i ena änden av modellen och MSB i den andra. Men för att undersöka arbetsmiljö användes data som kom från extern exponering dvs den faktiska arbetsmiljön via intern exponering dvs upplevelsen av miljön och den mekaniska belastningen till responser, där det bildades en loop av beteende, psykiska responser och fysiologiska responser för att slutligen rapporteras, dvs genom ett beteende hos elarbetaren.
Den mekaniska belastningen påverkade definitivt både utveckling och graden av MSB. Det högbelastade klustret påverkade vara mer utsatta än de andra för alla besvär medan Kluster 2 med tunga lyft och svåra arbetsställningar visade en överrisk för besvär i ryggen. Detta skulle
kunna vara direkta bidrag som inte gick via någon annan respons. Det var också de mest väntade resultaten i undersökningen. Den mekaniska belastningen kan också mycket väl ha påverkat MSB via sådana beteende- psykiska och/eller fysiologiska responser som beskrevs i modellen. Huruvida elarbetarna rökte, motionerade och deras typ A-beteende samt deras ätvanor som de avspeglades i BMI betraktades i första hand som oberoende variabler men de skulle delvis också kunna utgöra effekter av arbetsmiljöpåverkan. Både BMI och typ A-beteende hade en viss betydelse för både utveckling och nivå på MSB. Huruvida dessa bete-enden delvis kan ha orsakats av elarbetarnas arbetsmiljö har inte prövats ingående men varken BMI eller typ A visade några samband med de fysiska miljöfaktorerna. Typ A- beteende visade dock ett samband med klustertillhörighet utifrån den psykologiska miljön. Här har förmodligen upplevd tidspress en betydelse för sambanden eftersom klustren grundar sig på frågor om bland annat tidspress och upplevd tidspress ju är karakteristiskt för personer med typ A-beteende.
De psykologiska och sociala arbetsförhållandena kan både förstärka och dämpa känslan av mekanisk belastning. De kan också påverka elarbetarens hela rapportering av arbetsmiljön.
Om han upplever miljön negativt så kan den generellt beskrivas som negativ. Det är vad som kan ha hänt vid negativ affektivitet. Det är omöjligt att utifrån de empiriska data som före-ligger här säga om något av detta har skett. Någon större påverkan tycks de i varje fall inte ha haft åt någondera hållet. Möjligheten finns dock att de påverkat men inte mer än vad den rent
Om han upplever miljön negativt så kan den generellt beskrivas som negativ. Det är vad som kan ha hänt vid negativ affektivitet. Det är omöjligt att utifrån de empiriska data som före-ligger här säga om något av detta har skett. Någon större påverkan tycks de i varje fall inte ha haft åt någondera hållet. Möjligheten finns dock att de påverkat men inte mer än vad den rent