I sin bok beskriver Thomas Tempte att en av båtbyggaren Göstas största förtjänster som mästare var hans fantastiska förmåga till närvaro. Hur uppnår man då denna närvaro som mästare?
Thomas igen:
– Jag tror det är att mästaren vet att varje detalj, varje moment i arbetet är viktigt, och han har också lärt sig det att det finns några lärlingar som tror att man kan göra genvägar, och då är han närvarande.
Saabs personaldirektör Mats Lindman såg det ur ett annat per-spektiv när jag vid ett tillfälle mötte honom. Han menade att erfarenheten gjorde honom mer osäker i beslutssituationer efter-som han kunde se tjugo möjliga vägar där han efter-som ung kanske hade sett tre. Det var på ett sätt lättare att bestämma sig som oer-faren, menade han. Som erfaren anar man dessutom de vägar man ännu inte klart kan se.i Det kan låta motsägelsefullt men egentligen säger Lindman samma sak som Tempte: Mästaren kan förutse de punkterna i arbetet där andra börjar fundera över
gen-vägar. Genvägar som egentligen inte finns, kanske därför att man först i ett senare skede märker att man missat något väsent-ligt moment. Den oerfarne tror sig se genvägar för att han inte har hela bilden av konsekvenserna klar för sig. Arbetet går helt enkelt inte att reducera mer. Mästaren har erfarenheten att en gång själv ha trott sig se genvägarna, men framförallt närvaron, fantasin kanske, att förutse vilka lärlingen tror sig se. Thomas Tempte illustrerar detta när han tänker på båtbyggaren Gösta:
– Det är ganska kul egentligen, han kunde komma strax innan vi skulle till att göra något, »Ja, hur går det nu då?«, han kom all-tid i rätt ögonblick, skrattar Thomas. »Jo, vi stod just här och fun-derade över …« – »Nej, så där ska ni inte göra!« Det är närva-ro. Han var road av människor, och en ganska tolerant person. Jag tror aldrig jag hörde honom arg, han hade en förlåtande attityd.
Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur mycket man inte kan. Det är en fråga om mognad – att öppna sina sinnen och vara mentalt närvarande. Vi har väl alla hört en riktigt fängslande talare någon gång. Någon med sådan tydlig närvaro att vad som helst kan låta intressant. Andra däremot pratar så att man knappt kan koncentrera sig. Och det är inte säkert att de ens be-griper det de presenterar. Det handlar om att äga och att kunna förmedla en närvarokänsla.
Där mästaren är närvarande blir det inget slöseri med resur-ser eftersom han under lång tid utarbetat den mest effektiva arbetsgången. Det handlar om hushållning – man får alltid ett ekonomiskt resultat, men samtidigt med högsta möjliga kvalitet.
Det är återigen närvaron som ger resultat.
– Det är hela min pedagogik när jag lär ut, säger Thomas. Jag är inte frånvarande, jag är där, jag är på plats. Det här är viktigt och det borde många andra ta åt sig. Man kan inte göra på det sättet att man skapar ett antal arbetsuppgifter och sedan sätter man dit en verkmästare och går hem, inte om det är avancerade saker man jobbar med. Man måste vara med, det har jag själv saknat.
Närvaro är en ständig uppmärksamhet och ett lugn att agera med en precision och säkerhet i de mest kritiska situationer. Men
är närvaro att handla förutsägbart och att i varje läge följa invan-da tankemönster? Att genom sin erfarenhet utöva en närvaro, handlar det inte snarare om att ha uppmärksamhet, och att vara medveten om att varje situation är unik även om den till synes är likadan som andra? Sådan närvaro kräver mod att våga utmana, bryta mot konventioner och regler, men också att kunna ifråga-sätta omgivningen. Om att själv ständigt vilja och vara öppen för att lära. Om att våga bryta ny mark om så krävs.
»Eventyr-lyst« handlar om mod, oberoende och uthållighet
I ett berömt tal vid S:t Andrew-universitetet publicerat 1926o skriver upptäcktsresanden Fridtjof Nansen, om ett för honom centralt begrepp i att våga bryta ny mark – eventyr-lyst – äventyrs-lystnad. Det handlar om att vara kreativ och söka efter nya utma-ningar, om att vara vidsynt och öppen för nya infallsvinklar, och det handlar om mod. Mod att våga bryta mot regler och kon-ventioner, men lika mycket om att vara uthållig och tro på sin idé. Man gör det som omgivningen finner oväntat, men först när man själv är säker på vad man ger sig in i. Det är ett risktagande, men inte ett okalkylerat sådant.
Nansen skriver i sitt tal: »Man måste våga, och får inte låta sig skrämmas av faror, när man försäkrat sig om att man är på rätt väg. Ingenting värt att ha i livet nås någonsin utan att våga.
Men farorna måste stå i rimlig proportion till de resultat man hoppas uppnå med sitt företag, och får inte bara hänga på slum-pen, utan att man ger sin förmåga till att övervinna farorna en chans.«
– Det där med äventyrslystnad har jag funderat på en hel del, säger Thomas Tempte tankfullt. Han berättar att han är uppväxt i en hantverkstradition.
– Mitt engagemang kommer sig av …, säger Thomas och tyst-nar ett ögonblick, jag har en slags heder och trohet gentemot mina farföräldrar, inte i form av fäderneslandet utan ett uppdrag på något sätt. Och så tillägger han:
– Och det här med att jag har brutit nya vägar … Det har jag inte gjort, men jag har gjort det för andra uppenbarligen, eftersom de tycker det är intressant det jag håller på med.