De läs- och skrivuppgifter som delas ut i förväg ska vara väl genomtänkta, så att de belyser det tema man vill ta upp och stö-der syftet med seminariet. Centralt är att texterna måste vara skrivna på ett sätt som inbjuder till reflektion.qo Texter knutna till temat bör kompletteras med texter som ger analogier och begrepp som knyter till temat ur ett kunskapsteoretiskt eller filo-sofiskt perspektiv.
När man väljer material, kan det vara bra att fråga någon som arrangerat seminarier tidigare om tips till textläsning som kan koppla till temat på lämpligt sätt. Det är ytterst viktigt att tex-terna är inspirerande och ger lust till läsning hos merparten av deltagarna, för detta är naturligtvis delvis en individuell fråga. Är
man osäker på om en text kommer att fungera, kan man ta med flera texter så att man ökar chansen att alla deltagare hittar åt-minstone någon text de själva fångas av. Det är intressant att se att vissa texter som fungerar i ett sammanhang, inte alls gör det i ett annat. Detta faktum medför att det finns kopplingar mellan gruppen och dess individer, texten och det som ska avhandlas i seminariet.
Tre slags texter med lite olika roll i förberedelsen går att särskilja:
tematexter– Texter som direkt handlar om själva ämnet och målar upp den problematik eller komplexitet som man vill fördjupa i seminariet.
analogitexter – Texter som handlar om något annat, men där tydliga likheter finns i förhållande till ämnet ovan, t ex genom identiska termer använda i ett annat sammanhang (t ex systemarkitekter och byggnadsarkitektur) eller andra yrkes-områden med likartade frågeställningar. Analogitexterna är text-er som syftar till att ge näring till reflektionen och skapa ptext-er- per-spektiv.
kunskapsteoretiska texter– Texter som förmedlar en nödvändig grundförståelse för de kunskapsteoretiska resone-mang som det tema, den situation eller det ämne man vill bear-beta under seminariet. De kunskapsteoretiska texterna fördjupar och tillför begrepp som ökar möjligheterna att skapa förståelse för de komplexa sammanhangen och formulera frågor och pro-blemställningar.wp
Olika texter fyller olika funktion även i ett annat viktigt avse-ende, som mer handlar om textens karaktär:wq
bakgrundstexter– Texter som förklarar grunder, ger ett helhetsperspektiv, fördjupar förståelsen för orsaker etc, detta kan även vara rent teoretiska eller förklarande texter.ww
impulstexter– Texter som inspirerar till tankar, associa-tioner och egen reflektion. Impulstexter är välskrivna och fångar läsarens omedelbara intresse. De är ofta gestaltande exempel eller fiktion. Impulstexter ska väcka frågeställningar, och kan ofta vara fräna, tillspetsade och subjektiva, gärna skönlitterära, ibland kanske skrivna i dialogform eller prosa. Syftet är förstås att vara tankeväckande, ge energi och inspirera till eget skrivande.
De reflektioner som väcks är självklart individuella. Samtidigt
finns i många texter både ett språk och en förmedlad tanke som talar till oss alla. Alla valda texter måste vara välskrivna och sam-tidigt, som Peter Tillberg uttrycker det, skrivna så att de »läm-nar åt mig som läsare ett tolkningsutrymme, där alternativa möj-ligheter öppnas«.
Det gäller att finna texter som talar direkt till läsarens erfa-renheter, dvs inbjuder läsaren att själv se in i sin egen erfaren-het.we Det är i detta möte som den inre dialogen uppstår och ny kunskap föds. »Den bästa litteraturen talar kort sagt till oss med just de ord som vi själva saknar«.wr Detta är vad reflektion hand-lar om och centralt i Dialogseminariet.
Själva uppgiften måste formuleras så att den inte ger utrym-me för att »fuska« eller komma på seminariet oförberedd, utan trycker på vikten av att var och en lägger ner tillräcklig tid på för-beredelsearbetet. Den som inte genomför förberedelseuppgifter-na måste vara beredd att avstå från att delta i själva semiförberedelseuppgifter-nariet – sedan får seminarieledaren bedöma från fall till fall om kraven i praktiken ska ställas så hårt varje gång.
Eventuella protokoll från tidigare seminarier läggs alltid med som obligatorisk läsning, och deltagarna uppmanas att förbereda kommentarer till protokollet och föregående seminarium.
1. Läsuppgiften
Läsuppgiftenwt bör formuleras så att den uppmuntrar till läsning
»med pennan i handen«.wy Begreppet »att läsa med pennan i handen« innebär en långsamhet i läsningen där man försöker lyssna till sin inre dialog, sina funderingar, associationer, ifråga-sättanden och det inre sökandet efter likheter mellan det man utläser i texten och den egna erfarenheten, och att löpande göra noteringar för att senare kunna gå tillbaka till dessa.wu Maria Hammarén säger i en kommentar till läsandet:
Själva metoden bygger på olika vägar att nå koncentration. Dels en-skilt, dels i grupp. Enskilt först: Att vara uppmärksam på tankeflödet under läsning är att träna »dédoublement«, att både vara i texten och utanför. Pennan, anteckningskravet, formar koncentrationen till att gälla min roll som läsare och uttolkare och det är en roll för den kritiska uppgiften.wi
Läsandet är att likna vid att läsa högt, men för sig själv, så att man också lyssnar till tonfallet i sin egen läsning. Det egna ton-fallet och den egna rytmen skiljer sig naturligtvis från den röst författaren själv haft i det ögonblick texten skrevs. Denna skill-nad är dialogen mellan läsaren och författaren, häri ligger de skil-da tolkningarna, här uttrycks olikheterna i erfarenhet genom en dialog mellan de tysta kunskapssfärerna. Tonfall är i sig ett uttryck som ligger väldigt nära det musikaliska uttrycket i upp-förandet av musik. Röst eller sång – gränsen är inte tydlig. Man går in i texten, flyttar den in i sin egen erfarenhet och knyter den till sitt eget sammanhang. Man är i texten, men samtidigt utan-för i ett betraktande utifrån sin egen kunskapshorisont.
2. Skrivuppgiften
Skrivandet kan på samma sätt som läsandet vara svårt för den som inte är van vid det. Reaktioner som »Vad ska man skriva om – är det så här de menar?« dyker lätt upp och så formulerar man något mer avklarnat och kontrollerat. Att ge deltagarna ett exempel på hur en reflektion kan se ut kan då vara ett sätt att för-lösa skrivkrampen. Ett sådant exempel kan med fördel bifogas läsuppgiften, gärna med en not om syftet med texten (det sist-nämnda i synnerhet om exemplet inte i något annat avseende bidrar till temat för seminariet). Maria Hammarén igen:
Skrivandet är självklart ett sätt att umgås med sitt material – tankar och erfarenheter – och ge dem en avsiktlig ordning. Ordningen är svårigheten, vikten var och en tillmäter den kritiska rösten avgör hur långt tanken tillåts vandra (och tiden, förstås). Men koncentration-en är också koncentration-en fortlöpande process som kan öka efter ett antal träf-far.
Ett datum några dagar före seminariet bör sättas som deadline för inlämnandet av skrivuppgifterna, så att det finns tid att kopi-era och dela ut dessa texter före seminariet och för att ge semi-narieledaren tid att läsa igenom deltagarnas bidrag. Har man ont om tid under själva seminariet kan man i uppgiften också be samtliga läsa igenom varandras texter (»med pennan i handen«
förstås!) för att på så sätt hoppa över högläsningsmomentet un-der själva mötet. Detta är dock inte något att rekommenun-dera om
man kan undvika det, eftersom högläsandet har stor betydelse för deltagarnas perception av varandras texter.