A NALYS

Tidigare forskning kring hedersproblematik är oftast fokuserad på kvinnan som offer och mannen som förövare. Men det finns tidigare forskning som tar upp pojkar och mäns dubbla roll, där de kan ses som både offer och förövare. Rexvid och Schlytter (2012) menar att eftersom pojkar själva är kontrollerade av släkt och familj samtidigt som de är tvungna att till exempel kontrollera sin syster, så kan de ses som både ett offer men också en förövare. Alla utom en av de intervjuade känner igen den dubbla rollen som pojkar och män kan ha.

Lowe et al. (2018) menar att inom hederskulturen har kvinnor och män olika roller att passa in i och leva upp till för att upprätthålla hedern. Dessa roller kan ses utifrån

socialkonstruktivismen eftersom rollerna inte är konstanta utanför det sociala sammanhanget och i detta sammanhang är det i hederskulturen. Meningen och betydelse för olika saker konstrueras ständigt genom samspel med andra enligt socialkonstruktivismen (Bryman 2018).

I en hederskontext kan en manlig roll innebära att skydda och upprätthålla hedern samt vid behov använda aggressivitet. Medan den kvinnliga rollen är att visa en ovillkorlig lydnad och undergivenhet för sina manliga släktingar (Lowe et al. 2018).

Den manliga och kvinnliga rollen i en annan kontext kan innebära andra egenskaper. Däremot finns en allmän könsuppfattning och stereotyper om manlighet som innebär en rädsla i att uppfattas som svag, sårbar och emotionell. Dessa egenskaper förknippas som feminina och att söka hjälp är stark sammankopplat till dessa attribut. Utifrån detta innebär det att många män inte söker hjälp (Kullberg & Skillmark 2016). Detta synsätt på manlighet är något som intervjupersonen Gustav märkt av i sitt arbete där han möter många ungdomar som lever i en hederskultur. Han möter flera pojkar som behövt hjälp men inte själva sökt hjälp, utan det är kvinnliga anhöriga som har sökt hjälp åt dem. Lowe et al. (2018) menar att varför personer som är utsatta för hedersproblematik inte söker hjälp även kan förstås utifrån de sociala normer de lever i och är uppväxta med. Alban berättar också att det är vanligt att offret inte

34

ser sig själv som ett offer på grund av att förtrycket har normaliserats.

Flera av intervjupersonerna upplever att det finns skillnader i hjälpen beroende på kön.

Gustav menar att det är vanligt att pojkar inte blir trodda på och möts av misstänksamhet från socialtjänst. Frida och Berit menar att det är vanligt att pojkar och mäns situation inte tas på allvar när de söker hjälp, utan att de förväntas lösa situationen själv. Dessa uttalanden om socialtjänsten betonar även Schlytter et al. (2009) vars studie konstaterade att många

ungdomar i hedersärenden blir bemötta med uppgivenhet, subjektiva uppfattningar eller att de inte anses vara trovärdiga. Bemötandet är möjligtvis en konsekvens av sociala konstruktioner om vem som är offer, men också vem som är förövare. På samma sätt som pojkar och män påverkas av de roller de förväntas ha i en hederskontext, kan de som i sitt arbete möter dem ha förväntningar om hur rollerna ser ut. Thomassen (2014) menar att sociala problem konstrueras genom att praktiker formar problemen men också de begrepp och teorier som samhället använder för att beskriva problemet. Det kan förstås utifrån att begrepp som till exempel manlighet som historiskt sett genomgått olika nyanser av vad det innebär idag och att det inte är universellt konstant utan är en social konstruktion som är formad inom en given kultur (Andersen 2011).

Andersen (2011) menar generellt att det finns en avsaknad av synliggörande av män som offer vilket kan bero på tystnad och frånvaro av politiskt engagemang för det fenomenet. Som i sin tur gör att pojkar och män kan förbises som offer. Schlytter och Rexvid (2016) menar att pojkars offerroll inom hedersproblematik är LVU:s blinda fläck. Berit menar att tack vare att det pratas mer om pojkars utsatthet idag än för ett antal år sen har fler fått upp ögonen för att pojkar även kan vara offer. Men det behöver inte handla om en dubbelroll, pojkar och män kan vara offer utan att också vara en förövare. Gustav berättar att pojkar i större utsträckning än tjejer riskerar att föras utomlands, vilket görs i uppfostringssyfte. Schlytter et al. (2009) uppmärksammar samma sak i sin studie, att pojkar hotas med sanktioner om de inte gör vad som förväntas av dem och en sådan bestraffning kan vara att bli ivägskickad till hemlandet.

Anledningen till att pojkar straffas genom att bli skickade till hemlandet kan förklaras med bland annat Lowe et al. (2018) undersökning som beskriver hur hedersrelaterade normer och värderingar i bland annat Pakistan, Iran, Indien och Malaysia är starkt förankrat bland folket.

Exempelvis anses det generellt acceptabelt med hedersrelaterat våld på en kvinna som skadat mannens heder genom otrohet i Pakistan. Detta visar på att det finns andra länder som

upprätthåller hedersrelaterade normer och värderingar starkt i jämförelse med Sverige, vilket

35

kan ge föräldrar anledning till att skicka söner som de anser behöver uppfostras i de

hedersrelaterade normer och värderingar som de själva är uppväxta med. Det finns också en stark koppling till släkten i hemlandet och ibland starka påtryckningar från hemlandet som bland annat Pontus och Berit beskriver. Sedam och Ferrer-Wreder (2014) har intervjuat pappor till döttrar som blivit utsatta för hedersförtryck, där papporna berättar att de upplever sig granskade av landsmän i Sverige och av släktingar i hemlandet när det gäller dottern.

Eldén och Westerstrand (2004) menar på att det är viktigt att gå till grunden med vilka eller vem som initierar och ligger bakom det hedersrelaterade förtrycket och våldet för att förstå situationen i en hederskontext. Ofta är det familj och släktens män som tvingar bröder och manliga kusiner att bli förövare. Därmed är en helhetssyn viktig för att verksamheter ska kunna arbeta korrekt.

Några av intervjupersonerna tar också upp brister i den hjälpen pojkar och män kan erbjudas.

Alban pekar på att det finns få skyddade boende för den målgruppen vilket gör att de ofta placeras med andra grupper där en annan problematik än heder finns. Fler av

intervjupersonerna trycker på att det finns förbättringar att göra i arbete med

hedersproblematik, framförallt när det gäller pojkar och män. Vilket författarna Rexvid och Schlytter (2012) lyfter fram i sin forskning, de menar att stöd och hjälp behöver erbjudas även till de pojkar och män som är offer för hedersrelaterat våld och förtryck. Åtgärder riktade mot att förändra de attityder som finns bland de som förespråkar och utövar hedersvåld är också en viktig del i arbetet mot hedersvåld (Rexvid & Schlytter 2012; Lowe et al. 2018). Både Gustav och Alban arbetar med det i sina verksamheter då de arbetar med att utbilda och försöka förändra attityder och värderingar hos ungdomar.

Ett av de genomgående upprepade ämnen i denna studie är pojkars dubbelt utsatta roll i hederskontext där de sällan uppmärksammas i socialtjänstens utredningar vilket Schlytter et al. (2009) studie belyser. Utöver att socialtjänstens hjälp samt möjligheter till stöd och insatser är ojämlik,då exempelvis tillgång till skyddade boenden för män är begränsade, så tyder samma studie på att socialtjänsten har en tendens att inte skriva fram hedersaspekten i ärenden där barn eller unga lever i en hederskontext (Schlytter et al. 2009). Samma tendens kan även urskiljas utifrån intervjun med enhetschefen Pontus på socialtjänsten som flertal gånger under intervjun påtalade att arbetet beror på vad som definieras som hedersproblematik. Han menar att det finns gradskillnader i definitionen av heder, där problemet istället kan vara integration, migration, kön, missbruk, psykisk ohälsa eller trångboddhet

.

36

intervjupersonerna om hur hedersproblematik kan gestaltas kan beskrivningarna skiljas åt.

Exempelvis definierar enhetschefen Pontus att ungdomar som inte får ha vänner av motsatt kön eller fritt få välja vad de vill ha på sig som annan problematik än hedersproblematik.

Medan många andra intervjupersoner ger dessa som exempel på hur hedersproblematik kan utspelas. Alltså kan beskrivningar och definition av hedersproblematik vara olika och därmed också synen på utsatthet. Det kan vara en hårfin gräns mellan vad som är föräldrauppfostran med adekvata gränsdragningar och regler eller när det kan anses vara hedersförtryck.

Thomassen (2014) menar att det viktigt att professionella uppmärksammar ämnet genom att problematisera samt forma begrepp och teorier och på så sätt konstrueras ett socialt problem.

Framför allt är det är viktigt att öka kompetens om hedersproblematik som socialarbetare eftersom det är genom den professionellas arbete som förändring kan skapas (Gharaibeh 2016). Flera av intervjupersonerna nämner att mer kunskap behövs för att kunna stoppa hedersproblematiken. Berit upplever att kunskapsnivån behöver höjas inom socialtjänst och rättsväsendet då det i dagsläget är ett lotteri för de utsatta huruvida de hamnar hos personer som är insatta i ämnet eller inte och därmed kan erbjudas rätt hjälp. Schlytter et al. (2009) lyfter också fram att det finns brister hos socialtjänst i förståelse av hedersproblematik och hur sådana ärenden ska hanteras. Framförallt brister socialtjänsten ofta i att utreda potentiella behov av LVU omhändertaganden av pojkar med den dubbla rollen (Schlytter et al. 2009). En förklaring menar Emilia kan vara att förvaltningsrätten sannolikt kommer att besluta att det inte finns rekvisit för ett omhändertagande. Därmed kan socialsekreterare avvakta tills andra nedbrytande beteenden från den unge innan hjälp eller tvångsomhändertagande utreds menar Emilia. Ett annat hinder för hjälp kan vara vårdnadshavare som inte gå med på frivilliga insatser som erbjuds eller nekar den unge hjälpen. Konsekvenser kan enlig intervjupersonerna Gustav, Alban och Emilia bli att den unge hamnar i missbruk, kriminalitet eller annat

destruktivt ungdomsbeteende innan de får hjälp. Gustav menar att en annan följd av att socialtjänsten inte uppmärksammar pojkars utsatthet kan leda till att den utsatta förlora förtroende för socialtjänst och myndighet.