P OJKAR OCH MÄNS HEDERSPROBLEMATIK

Det genomgripande mönstret som visats från empirin är att pojkar och män också kan utsättas för hedersproblematik och leva med hedersrelaterat förtryck och våld. Både som ett offer men också genom en dubbelt utsatt roll som både offer och förövare. Dock belyser många av intervjupersonerna att det är lätt att ha en förutfattad bild av vem som är förövare och vem som är offer. En stor andel av intervjupersonerna menar också att en svårighet som kan finnas är att många upprätthåller och förblindas av könsstereotypiska normer som finns i samhället.

Normer om hur män eller kvinnor ska bete sig och ha för egenskaper, exempelvis att det är accepterat för kvinnor att söka hjälp men inte för män. Normer som kan både hindra personer från att söka hjälp men också från att få hjälp. Dessutom finns en osynlighet kring pojkar som offer inom hederskontexten vilket alla utom en intervjuperson belyste. Det viktigaste som de flesta intervjupersoner ansåg var att mer kunskap om pojkar/män och deras utsatthet behövs, framförallt i det sociala arbetet för att kunna stoppa hedersproblematiken.

I denna kategori kommer två underkategorier rörande pojkar och mäns hedersproblematik att presenteras med tillhörande empiri och citat från intervjuerna. Underkategorin “Vem är förövare och vem är offer?” redogör hur komplext och svårt det är att veta vem som är offer

25

och vem som är förövare då rollerna inte behöver vara självklara samt att en person kan ha de båda rollerna samtidigt eller i olika stadier i livet. Intervjupersonerna beskriver svårigheter med att identifiera rollerna och vad det kan innebära att vara offer och förövare i en

hederskontext. I kategorins andra underkategori “Pojkars utsatthet” beskrivs den komplexa och ofta osynliggjorda utsattheten pojkar i hederskontext kan utsättas för. Pojkar kan reagera och hanterar hedersproblematiken på olika sätt, ofta genom att hamna i destruktiva beteenden.

Det kan vara en följd av att de inte uppmärksammas och erbjuds hjälp samt att manlighet och hjälpsökande inte går ihop.

5.2.1 Vem är förövare och vem är offer?

Flera av intervjupersonerna menar att vem som förtrycker och vem som är offer inte alltid är tydligt, men att det är lätt att ha förutfattade meningar om hur rollerna ser ut. Dessa

förutfattade meningar kan göra att individer som är utsatta osynliggörs och inte får hjälp för att de inte passar in i föreställningen om vem som är ett offer, likadant kan det vara lätt att missa en förövare av samma anledning. Det kan också beskrivas som en dubbelhet i det hela, att det finns de som både är ett offer och en förövare eller har varit ett offer men blir en förövare eller tvärtom. Till exempel berättar Frida att hon har mött de pojkar som har utsatt sina systrar för våld eller förtryck, men att de har gjort det för att de har upplevt att de inte haft ett val. När de sedan har kommit till skyddsboendet upplever hon att de slappnar av. En av intervjupersonerna Pontus upplever sig inte känna igen den dubbla roll pojkar kan ha.

Gustav berättar om den allmänna uppfattningen om att pojkar är förövare men menar att det är en felaktig bild av verkligheten då det finns en dubbel utsatthet och roll:

Vi är långt efter när det gäller pojkarna för att bilden vi fortfarande har, majoriteten av oss, är att pojkarna är förövare. De är inte offer, de är inte utsatta. Och det är ju där, det var ju det här Stefan Löfven gick ut och sa att han ska krossa hedersförtrycket och det är lite farligt att använda ett sådant uttryck för alla som är förövare är ju på något sätt offer inom hederskulturen. Och det är ju inte så att du krossar IS-terrorister utan det här är ju människor som har kommit in i en struktur i ett kollektiv som de inte valt själva utan de har inget val de måste vara i det. (Gustav)

Alban menar att det är lätt att missa vem som är offer om inte en medvetenhet finns om de förutfattade meningar som kan finnas hos en själv. Han menar att kunskap är viktigt

26

för att inte missa dessa individer. Det är också vanligt att offret inte själv ser sig som ett offer för hedersförtryck, eftersom att förtrycket normaliseras.

Utan vi går ut och pratar om det att det har ingen betydelse var man kommer ifrån eller vilket kön man har eller vad det nu kan vara, alla kan vara utsatta för det för att hedern har inget ansikte om man säger så. [...] Som vissa i vissa fall kanske inte ens märker av det till slut utan det blir en vana för att det är så strukturerat sedan du var liten att du ska vara på ett visst sätt, det är vissa regler man som gäller och då blir det du blir begränsad i dina handlingsutrymmen också ifrån tas dina mänskliga rättigheter som du har rätt till.

(Alban)

Den miljön pojkarna växer upp i kan påverka normer de lever efter, Maj-Britt menar att de kan anta rollen som förövare omedvetet.

[...] det är ju så att killar kan ju vara ett offer men sen kanske också bli en förövare för man är ju uppväxt i den här kulturen och med familjen på det sättet de ser på det med heder och skam och så här så att det måste man klart vara medveten om när man börjar.

(Maj-Britt)

5.2.2 Pojkars utsatthet

Intervjupersonerna menar att tjejer utsatthet i en hederskontext är mer känd än pojkars, men pojkars utsatthet skiljer sig från tjejers utsatthet. Empirin visar att både tjejer och pojkar kan vara offer för hedersrelaterat våld och förtryck men pojkar är mer utlämnade i deras utsatthet då deras osynliggörs. Tre av intervjupersonerna berättar att socialtjänsten kan avvakta tills andra nedbrytande beteenden hos pojken framkommer innan insatser kan erbjudas. Vilket intervjupersonerna menar kan bero på okunskap hos socialarbetare och beslutsfattare på förvaltningsrätten eller vårdnadshavare som nekar till hjälp. Det hedersrelaterade förtrycket kan komma från andra länder, eftersom hedern även påverkar släkten som bor i andra länder.

Förtrycket är ofta sanktionerad av hela kollektivet. En av intervjupersonerna lyfter tvetydigheten i begreppet hedersproblematik och utsatthet där det finns gradskillnader.

Gränsdragningar om heder och utsatthet ifrågasätts och samhällets roll i problematiken problematiseras av intervjupersonen. Flera av intervjupersonerna nämner tvångsgifte som något även pojkar utsätts för i hederskontext. Alban menar att när det finns en tjej som blir bortgift så är det ofta en kille som tar emot henne som inte heller fått vara med och bestämma om det är något han vill.

27

Gustav och Alban arbetar på två olika frivilligorganisationer där arbetet riktar in sig på att förändra attityder och värderingar hos unga som lever i hederskontext. Ofta är föreställningar och normer om manlighet ett hinder för pojkar och män att söka hjälp. Gustav berättar:

Så här är det överlag allmänt – pojkar ska inte söka hjälp, för pojkar är ju macho. Eller hur? [...] Och speciellt om man kommer ifrån från den här kulturen. Det ser ju inte bra ut om du söker hjälp, ”vad är det för fel på dig?” och då har vi den stora utmaningen att de löser dem här utmaningarna på egen hand, att de rymmer hemifrån [...] Det kan till och med vara så att systrar, tjejkompisar eller kusiner hör av sig med oro för en kille i sin omgivning istället för att pojken själv söker hjälp eller är medveten om att han behöver hjälp. (Gustav)

Gustav beskriver det som att pojkarna tar problemen i egna händer och ibland rymmer hemifrån pratar även Emilia om. Pojkar som exempelvis tvingas kontrollera en syster och samtidigt vara offer för hedersförtryck uppmärksammas sällan av socialtjänst vilket innebär en större utsatthet då socialtjänst inväntar mer destruktiva beteenden hos den unge. Emilia berättar:

Vi är dåliga på att se dem men man riktar in sig på den som är mest utsatt för våld liksom sen vet jag inte, alltså jag tror att man hamnar i det att ”Ja men det kommer ändå inte gå igenom i förvaltningsrätten” och då kanske man då får man vänta på andra, alltså kanske ungdomsbeteende. Man hittar andra sätt då som man kan lyfta ur dem. Det går nog inte att… det är mina egna tankar kring det, att det kanske är därför. Att det är svårt att lyfta ur de med hänvisning till att dem är förövare. (Emilia)

Alban berättar att de har som mest att göra i verksamheten i maj och augusti-september.

Vilket beror på att innan sommarlovet är det många skolor som ringer och är oroliga för elever som de misstänker kommer föras ur landet under sommaren. Det är desto fler skolor som efter sommarlovet märker att de saknar elever som de misstänker har förts ur landet.

Alban menar att det är vanligt att tro att det bara sker tjejer men att det faktiskt sker pojkar med. Även Gustav berättar om de riskers som finns att pojkar blir förda utomlands.

Det som är är ju att killarna i större utsträckning riskera att bli förda till andra länder än tjejer och det är inte många som vet och det är oftast i uppfostringssyfte. För det är ju inte lika lätt att lämna ifrån sig, för det man gör är att man åker till det här landet man kommer ifrån och så lämnar man sitt barn. Det är ju lättare att lämna pojkarna än flickorna, för lämnar man flickorna så är ju risken ju att det händer något utan att man har kontroll över det, det påverkar ju ryktet. För killarna är det ju inte på samma sätt

28

utan då är det ju kontroll och begränsningar. [...] Medan killar får vara ute, de får skaffa jobba och dem får ha flickvänner oftast och sen när det väl är dags äktenskap ska familjen välja ut en. (Gustav)

På samma sätt som Gustav berättar att pojkar kan bli förda utomlands i uppfostringssyfte menar Berit att släkten och kollektivet utomlands har en roll i pojkarnas utsatthet och kontrollering. Berit berättar om hur hedersförtrycket kan komma från flera olika familjemedlemmar, även från de som inte ens bor i samma land.

Utomlands kan det också vara att det sitter släkt och håller koll på de här ungdomarna vad även om föräldrarna kanske skulle vara lite mer liberala så finns det andra som håller koll också. (Berit)

Även Pontus har upplevt att släkten i hemlandet finns närvarande i de hedersärenden som finns i Sverige. Pontus besvarar frågan om han märkt av påtryckningar utanför familjen, därpå han svarar:

När det händer är det ett kvitto på hedersproblematik. För ofta är det bara, om man använder ett ord som kärnfamiljen och det kan vara problem i kärnfamiljen av många olika anledningar. Men det som definierar hedersproblematik är att det är våld och kontroll som är sanktionerat av ett helt nätverk, inte bara en pappa utan det är

påtryckningar sanktionerat av släkten inte bara här utan utomlands, från hemlandet. Och ja det händer ibland. Vi har haft släktingar på besök som ställer frågor och vill intyga frågor och då blir vi misstänksamma såklart. (Pontus)

Pontus prata om definitionen hedersproblematik och den svårigheten som kan finnas i gränsdragningen av vad som ska anses som hedersförtryck och vad som är adekvat föräldrauppfostran.

Beror lite hur man ska definiera hedersproblematik och vad som är vad i de här

ärendena som kommer hit. Det är en gradskillnad på det också, när det är heder och när det är något annat som har att göra med migration och kön och allt möjligt. Det är lätt att blanda ihop begreppen lite granna också [...] oftast så är det integrationsprocesser som går olika fort i familjerna. Barnen och ungdomarna integreras oftast fortare än

föräldrarna. [...] De är rädda för att tappa kontrollen. Det händer att svenska samhället feltolkar de signalerna på föräldrarna som är rädda för att tappa kontrollen över sina barn och dem försöker ”nej du får inte gå ut, nej du får inte göra såhär” och då tänker svenska samhället att nu är ett barn kontrollerat i hedersnamn. Vilket det inte alls behöver vara. Det kan vara föräldrar som har adekvata gränser och regler på deras barn.

29

[...] Men utifrån den här dubbla rollen som ni beskriver att man skulle tvingas upprätta hederskultur, det känner jag inte igen, det tror jag är ytterst sällsynt. (Pontus)