Naturen, väder och vind

Samtidigt som pandemitemat fortsätter sin dominerande ställning in i denna period anspelar andra filmer på människans kamp mot naturen. Roland Emmerichs film Day after tomorrow från år 2004 är en katastroffilm där faktorer utanför människans kontroll hotar att täcka jordens norra halvklot med en ny istid. Här är det inte längre naturen som kan utgöra en säkerhet utan här är den en fiende. Samtidigt som naturen är själva fienden finns här även ännu en mångtydig dimension, precis som i den föregående periodens porträtteringar av naturen98. Naturens betydelse kan här sammanfattas enligt följande:

• Den är ett hot som måste tyglas av vetenskapen. Ett hot för att naturen kan vända sig mot människan.

• Den kan vara en tillflyktsort. Dit människan kan fly för att undgå smittsamma farsoter99

. • Den är utsatt för hot, oftast från människans inblandning och måste räddas omgående

för att människan ska ha en chans att överleva.

Den tredje av dessa punkter har blivit en aktuell politisk fråga. Bland annat lyfts den fram av den prisbelönade filmen An inconvenient truth100. I vilken Al Gore informerar och kampanjar för att föra upp den globala uppvärmningen på den politiska agendan.

4.4.4 Sammanfattning av periodens bilder

Efter den 11 september 2001 förändrades det världspolitiska läget och många stater begav sig in i det som media och politiska makthavare kallar för ”kriget mot terrorismen”. Återigen fanns det ett ”vi” och ett ”dem” att referera till, men det är ett binärt motsatspar som inte återfinns inom periodens filmer. Istället har naturen lyfts tillbaka från den tidigare perioden som den        97 _{I am Legend, Francis Lawrence (2007)}  98  Återfinns i avsnitt ”4.3.2 Att göra motstånd”.  99  En syn på naturen som återkommer från den tidigare periodens porträtteringar av naturen.  100 _{An unconvenient truth, Davis Guggenheim (2006)} 

största risken. Men samtidigt som naturen utgör en risk framhålls den som något människan måste rädda omgående för att ha en chans till överlevnad. Mellanperiodens pandemitema fortsätter även in i denna period. SARS-viruset och ”Fågelinfluensan” ger ytterligare bränsle till periodens rädslor för pandemier som expertsystem och institutioner inte kan hantera. Naturens ställning i denna period har gått från att ha en dubbel betydelse till att här ha en trippel betydelse, i och med att naturen nu måste räddas omgående från människans själv.

5.1 Slutdiskussion

Målsättningen med detta arbete har varit att undersöka det jag kallar för det apokalyptiska temat, som finns inom vissa populärkulturella framställningar. För att se vilka myter som rör sig inom diskursens ram. Analysen är gjord på filmer producerade under perioden 1964 till och med år 2007. Mer exakt har syftet med arbetet bestått i att besvara följande två frågor:

1. Vad skildras inom ramen för det apokalyptiska temat?

2. Förändras innehåll och hur framförs de över tiden?

De populärkulturella texternas tolkningar av det apokalyptiska hotet följer i mångt och mycket Furedis resonemang kring riskernas utveckling. Där risker är baserade på distinktionen mellan verkligheten och möjligheten101. Det apokalyptiska temat väcks till liv av att producenterna av de populärkulturella texterna tar människans rädslor och de risker vi för tillfället lever under och projicerar dem på vår framtid102. Det apokalyptiska temat inom filmens värld ryms som en subgenre inom många andra övergripande genrer och måste därför hela tiden förhålla sig till den övergripande genrens narrativa, berättande, strukturer. Men det apokalyptiska temat tillför vissa egenskaper till narrativen som genom filmen presenteras för oss. Inom ramen för det apokalyptiska temat presenteras ett antal narrativa strukturer. De är i vissa fall konstruerade för att leverera kritik mot ett eller flera ämnen. I andra fall syftar de till att förespråka en viss typ av handlande eller till att förespråka ett ideologiskt ställningstagande. Under kalla krigets period talar berättelserna till oss om farorna med ett tredje världskrig. Samtidigt som hotet mot mänskligheten framställs som överhängande och alltid från öst finns det en kritik mot

expertsystem och institutioner i dessa filmer. Den första kritiken är mot massförstörelsevapen i form av kärnvapen, biologiska och kemiska vapen. Men även mot hela systemet som skapat dem och expertsystemen som är tänkta att skydda människan vid ett potentiellt anfall. Om ett krig med kärnvapen skulle bryta ut är det barnen som får leva med de misstag som de vuxna beslutsfattarna begått. Barnen har under det kalla krigets period en särställning. De

symboliserar framtiden och hela mänsklighetens fortlevnad. Efterföljande period överger den övergripande synen på en tydlig fiende, som östblocket utgjorde under det kalla krigets era. Istället är det nu kampen mellan vetenskapen och naturen som står i centrum. Där människans       

101

 Furedi, 2006:25 

bemästrande av naturen måste uppnås till varje pris. Här är det inte längre kritiska bilder av modernitetens rationella planerande som gör sig gällande. Här upphöjs istället rationaliteten till att bli det enda medlet som kan uppnå målet. Här står självuppoffrandet i centrum. Där vi helst ska offra oss villigt för ett högre syfte. Endast genom att se till majoritetens bästa kan vi säkra människans framtid på jorden. Terroristattacken mot World Trade Center, den 11 september 2001, kom att förändra det världspolitiska läget i omvärlden men det kom inte att påverka det apokalyptiska temat i samma riktning. De narrativa strukturerna hade kunnat återuppta det kalla krigets ställningstagande med ett klart definierat ”vi” och ett ”dem” som den självklara

motståndaren. Men så blir inte fallet. Istället fortsätter pandemitemat från den föregående perioden in i även denna period. Samtidigt har naturen fått en ny ställning. Eller rättare sagt en ny dimension. Den är nu under angrepp från människan och måste omgående räddas för att vi skall ha en chans till överlevnad. Mycket av detta arbete har utmynnat i att diskutera USA:s ställning internationellt sett, vilket endast är en följd av att så pass stor del av periodens

populärkulturella alster är producerade av amerikanska intressen. Slutsatsen av detta blir då att det är USA:s spelregler som styr vad som framförs och hur det får framföras när det kommer till att avvärja hoten mot mänsklighetens fortsatta varande. Avslutningsvis är det min bestämda mening att det apokalyptiska temat alltid kommer att finnas med inom populärkulturens olika texter, i en eller annan tappning. Dess narrativ och myter är tätt sammanbundna med hur samhället ser ut vid tidpunkten för dess produktion. Och det är den sociala verklighetens

tillstånd som bestämmer till vilken grad olika typer av motsatsförhållanden, till exempel mellan ”vi” och ”dem” eller ”vetenskap” och ”natur” åberopas.