Populärkulturen är en välpenetrerad företeelse inom sociologin. Studier av filmen som medium och bärare av olika typer av ideal finns det gott om. Men desto färre är de studier som
behandlar mitt specifika område. Men det är inte ett hinder som jag upplevt som problematiskt i mitt arbete. Jag har tagit del av bland annat en rad artiklar och tidigare publicerade uppsatser som fungerat som teoretiska och framförallt metodologiska inspirationskällor. Att förhålla sig till tidigare publicerad forskning är för mig en tudelad fråga att behandla. I mitt arbete tar jag del av två typer av tidigare forskning. Den första exemplifieras bäst av Frank Furedis bok
Culture of Fear – Revisited (2006). Där Furedis arbete kring det han kallar för en ”rädslans
kultur” ligger i linje med mitt arbete och mina tankegångar. Furedis bok presenterar teorier kring hur denna ”rädslans kultur” skapar ett grepp kring människan. Furedis slutsatser är användbara i detta arbete eftersom det är just människans fruktan och rädslor för ett apokalyptiskt slut som jag undersöker. Furedis bok tar här mer funktionen av ett teoretiskt ramverk än tidigare forskning som jag förhåller mig till. Den andra typen av forskning är den som skett inom samma eller liknande område som jag själv studerar i detta arbete. Här har jag fått vidga mina vyer lite, eftersom mitt studieområde, i förhållande till studier av film tenderar till att behandla frågeställningar gällande genus, etnicitet eller klass. Under förarbetet med mina metodologiska funderingar har tidigare publikationer fått fungera som vägvisare och till viss del som inspirationskällor. Här har ämnestillhörigheten bland dessa arbeten varit av mindre intresse till förmån för dess innehåll, studieobjekt och metodologiska val. Edlund & Kulles semiotiska genusanalyser av de två ”Pirates of Caribbean”-filmerna51 och Ekholm & Karlssons analys av genusframställningen i tv-serien Star Trek52 är två skrifter som, trots sin inriktning mot genus gett mitt arbete användbara insikter och idéer. Att knyta mitt apokalyptiska tema i denna skrift till en utomstående källa har varit av intresse i mitt arbete. O’Donnell talar i sin skrift Bring it on: The apocalypse of George W. Bush (2004) om myten om apokalypsen som begrepp, om dess långa historia och om hur olika kulturer har sin version av jordens
undergång53. Vidare tar O’Donnell upp hur synen på apokalypsen har förändrats, över tiden, sedan slutet av andra världskriget. Med en betoning på att dessa apokalyptiska narrativ inte 50 Kvale, 1997:261 51 Edlund & Kulle, 2007 52 Ekholm & Karlsson, 2006 53 O’Donnell, 2004: 11
enbart är katastrofala till sin natur utan att de även är upplysande till sin natur. O’Donnells bakgrund som redaktör för Sydney Star Observer gör skriften extra intressant när han går in på den amerikanska militärens direkta inblandning i Hollywoodproducerade filmer efter den 11 september 2001. Ett stort antal produktioner skall enligt uppgift ha lagts ned, skrivits om eller klippts om under de efterföljande månaderna54. Omstruktureringar som skall ha gjorts för att anpassa dessa produktioner till det världsläge som den amerikanska staten ansåg rådde vid tidpunkten. Den omstrukturering som O’Donnell refererar till i sin skrift är för mig svår att se några spår av i mitt datamaterial. I mitt arbete har kärnvapen som det stora hotet mot
mänskligheten en särställning i och med dess dominans inom det kalla krigets era. Paul Brians
Nuclear Holocausts: Atomic war in fiction (2003) diskuterar ingående utvecklingen och
användningen av kärnvapen och kärnvapenkrig som ett tema inom skönlitteraturen från och med år 1895. Brians målsättning med sin skrift är att använda skönlitteraturen som en spegel av samhällets kulturella attityder rörande de faror som kärnvapen och den tillhörande
kapprustningen kan utgöra. Genom att studera vad skönlitteraturen har att säga om dessa faror vill han skapa en bild av de attityder som finns kring detta ämne. Brians arbete går aldrig längre än det skrivna ordet och är på så sätt inte direkt anknutet till mitt arbete eftersom det medium som detta arbete undersöker är filmen. Men Brians insikter i litteraturen som behandlar
kärnvapenhotet har varit både en ursprunglig inspirationskälla för mitt arbete och även gett mig vissa fingervisningar om hur det kärnvapenbaserade temat utvecklat sig under årens lopp inom litteraturen. På ett plan är litteraturen nära förknippad med filmen, eftersom många böcker överförs från sin skrivna form till filmens värld, som till exempel Nevil Shouts novell On the
beach från 1958 för att ta ett exempel. Enligt Brians har det kärnvapenbaserade temat
utvecklats från att ha setts som en stor inspirationskälla för science fiction genren som helhet, där temat till en början sågs som något positivt och nydanande till att med tiden utgöra ett hot mot mänsklighetens vidare existens. En apokalyptisk syn på kärnvapen var enligt Brians mycket ovanliga, i den amerikanska litteraturen, under den tid då den amerikanska militären fortfarande arbetade med det så kallade ”Manhattan projektet”. Och så länge USA hade monopol på kärnvapen fanns det en bild av att detta vapen var en säkerhet för att bevara friheten och som en försäkring för demokratins överlevnad. Bilden av att kärnvapen skulle kunna utgöra ett hot mot mänsklighetens överlevnad var så länge USA hade monopol på dessa vapen inte speciellt övertygande för allmänheten. Men utvecklingen av vätebomben och framförallt Sovjetunionens utveckling av den samma 1953 kastade nytt ljus över dessa
berättelser. Plötsligt var det inte längre science fiction utan dessa berättelser kunde nu mycket väl komma att förverkligas. Vilket tydligt kan ses i och med publiceringen 1958 av Peter Bryants Two hours to midnight, som senare kom att filmatiseras under titeln Dr. Strangelove. Brians arbete är en klar inspirationskälla i mitt arbete och en skrift som ligger mycket i linje med både mitt studieområde och de resultat som arbetet frambringat. Men samtidigt som tidigare publicerade artiklar och forskning har varit vägledande inspirationskällor har jag i mitt arbete försökt att särhålla dessa källor från mitt arbete. Den tidigare forskningen har i mitt arbete sin plats inom ramen för det förberedande arbetet och har inte fungerat som referenser under arbetets gång. Anledningen till detta är att jag vill, som forskare, själv följa de vägar som mitt arbete tar mig till och med öppna ögon göra mina egna analyser. Baserade på de teoretiska och metodologiska val som jag själv gjort.
4.1 En introduktion
Arbetets analysdel tar sin början i att beskriva vilka typer av berättelser vi stöter på inom det apokalyptiska temat. I tre delar återger jag min syn på de populärkulturella tolkningarna under perioden 1964 och fram till slutet av 2007. Uppdelade enligt följande ordning: ”Det kalla kriget” täcker tidsperioden från 1964 till och med 1991. ”Överväldigande naturkrafter” inriktar sig på tidsperioden från 1991 till och med år 2000. Den avslutande delen är kallad ”Spöket efter den elfte september” och berör tidsperioden från och med år 2001 och fram till år 2007. Varje del avslutas med en kort sammanfattning av de teman som förekommer under perioden.
4.1.1 Berättelser med skiftande teman
Berättelsen om den förestående apokalypsen kan ta många olika former. De olika berättelserna kan plockas isär, baserat på genre och baserat på själva berättelsens mening. Till att börja med kan de delas upp i två separata kategorier. Ett hot mot mänskligheten som antingen kommer ”inifrån” eller ”utifrån”. Hot ”inifrån” kan innebära att hotet är genererat genom människans egna handlingar. Det är här som krig, terrorism och människans vetenskapliga misstag faller in. Hot ”utifrån” innebär hot människan inte är direkt ansvarig för men som man försöker
förhindra, med alla tänkbara medel, från att inträffa. Exempel på hot ”utifrån” finns att finna i filmen Day after tomorrow55. Där stora delar av jorden täcks av is och norra halvklotet kastas in i en ny istid. I filmen Sunshine56 försöker en grupp forskare att återstarta vårt solsystems sol med hjälp av en jättelik bomb. Hotet ”utifrån” är naturliga hot. Men människan kan av
naturliga skäl inte acceptera dem eftersom de hotar att förgöra mänskligheten. Därför förlitar man sig på tekniska och vetenskapliga lösningar för att slå fast mänsklighetens överlevnad. Hotet ”utifrån” kan vara ett naturfenomen bundet till jorden likaväl som det är ett naturfenomen med sitt ursprung utanför jordens atmosfär.
Berättelserna kan ta upp skiftande teman:
Virus Pandemier som dödar mänskligheten och ibland även ger jorden tillbaka till naturen, vilket sker i filmen 12 monkeys57. Det kan handla om naturliga farsoter, som i filmerna Outbreak eller The
Andromeda Strain58. Men det kan lika gärna handla om mänskligt 55 Day after tomorrow, Roland Emmerich (2004) 56 Sunshine, Danny Boyle (2007) 57 12 monkeys, Terry Gilliam (1995) 58 The Andromeda Strain, Robert Wise (1971)
framtagna farsoter, som i filmerna 28 days later59 eller Resident
Evil60.
Utomjordiska hot Asteroider, kometer eller solens utslocknande. Vilket framställs i filmerna Armageddon61, Deep Impact och Sunshine. Berättelser där människan kämpar mot överväldigande odds.
Klimatet Oåterkalleliga processer i jordens ekosystem utlöser katastrofer som hotar mänsklighetens fortlevnad. Vilket sker i filmen Day after
tomorrow.
Krig och terror Ett krig eller en terrorattack där massförstörelsevapen används. Kärnvapen, biologiska vapen eller kemiska vapen används mot mänskligheten av olika skäl. Vilket framställs i filmerna Testament62 och The Omega man.