I dagens Sverige lever personer med olika etniska bakgrund som har migrerat till Sverige, de kallas ibland för nya svenskar. Man kan fråga sig om vi inte rentav lever i en tid då gränserna mellan det svenska och det utländska håller på att suddas ut? I olika vardagliga, privat och offentliga, kommersiella och kulturella sfärer finns det tecken på ett utsuddade av sådana gränser. Ett sådant område är också inom musiken och här vill jag avsluta med att lyfta fram mångfaldiga röster från hip hopen som förespråkar en framväxt av ett nytt Sverige.
Hip-hop i Sverige har en relativ långt historia men det var inte förrän nittiotalet där det började framträda i offentliga sammanhang. Man skulle kunna säga att idag är hip-hop en media som för fram individers olika åsikter om samhällets förändringar som både kan vara för- och nackdelar. Hip-hopen är med andra ord en röst som för fram folket som inte har kunnat bli hörda och där får chansen att bli det. Låten som tas upp här är från en grupp rappare från Malmö, som sjunger om att en ny tillväxt börjar växa fram:
(Gonza)
Naj jag är inte som mina föräldrar vad jag vill förmedla är att tiden har förändrats.
En Chilenare är ju aldrig punktlig, men jag e. För jag e multi kultig. (Javisst)
De e min situation och då e Sveriges nästa generation (Aha) Förstod ni vad jag menade.
Denna blatten kan bli Sveriges nästa ledare.
Det låter skrämmande i mångas öron, jag är ju främmande i mångas ögon.
Ett nytt Sverige håller på att växa fram där alla blandade raser tar varandra i hand.
Ett nytt Sverige håller på att växa fram ta min hand så skapar vi ett underbart land (Advance Patrol).
Så som det står i citatet att man är inte likadan som sina föräldrar för det man vill förmedla är att tiden har förändrats. Man kommer inte att kunna bli en hel chilenare, bosnier, syrian och rumänsk etc utan nu är man både och. Det börjar skapas en ny generation där individens ursprung inte spela någon stor roll längre, utan vi kommer att acceptera oss själva som vanliga
människor. Ett exempel som Gonza tar upp i citaten att han är multi kultig alltså menar han att han är multikulturell. Kan det inte vara så att vi rentav lever i en tid då gränserna mellan det inhemska och den utländska håller på att suddas ut? Med denna argumentering vill jag komma fram med att det är helt enkelt inte hur: Helt svensk, säger de, varken kan eller vill vi bli. Och andra sidan kan vi inte heller vara helt och hållet utlänning. Det är inte frågan om ett antingen eller. Vad det gäller är hur mycket man är och kommer att vara av båda delarna.
Till dessa har vi många år framför oss och kampen kommer inte att vara lätt för hur som helst vet vi att det fortfarande finns folk som inte har accepterad både svenskar och invandrare. Men för att vi alla ska accepterar oss som vanliga medborgare måste vi först sluta kategorisera människor som vi och dem. Ålund beskriver en sådan förhoppning och tolkar att ett mångkulturellt samhälle börjar skapas fram där alla slags kulturer och transetniska medvetenheter anknyts med framväxten av sociala rörelser, som spelar en viktig roll i dagens samhälle. En mångfald av nya etniciteter och kulturer har blivit till här och nu. Den nya kulturella mångfalden är det moderna samhällets öde (Ålund, 1997).
Slutdiskussion
Idag så har ett mångkulturellt Sverige utvecklats och det är en del av vår egen tid, ett mångkulturellt samhälle innebär ett Sverige som fungerar på ett nytt sätt och tar tillvara mångfalden. Ett Sverige som bygger på människors olikheter, integrerar invandrare med värdighet och respekterar rätten att vara svensk på nya och annorlunda sätt. Ett Sverige där alla dess invånare har rättigheter och möjlighet att vara stolta över sitt land (Järtelius, 1995).
Vad jag anser om flyktingar är att de har med sig sina kulturer och sina erfarenheter men att de även måste kunna handskas med deras hemlängtan. Samtidigt bestäms flyktingars livsvillkor i hög grad av det samhälle de kommer till och hur människor i det samhället bemöter dem. Det är i alla dessa vardagliga möten som flyktingens verklighet, identitet och livsinnehåll formas.
Men det gäller också själv individen hur han eller hon integrerar sig till samhället, redan då kan man märka några förändringar som har skapas fram. Exempelvis kan personens identitet vara mer öppen med olika kulturer och kunna acceptera dem. Det gäller även att individen tillåter sig själv med nya ändringar och att den själv bestämmer att ta den vägen dit, för hur som helst har individen lika mycket ansvar som samhället.
Frågor som jag ställer mig då är: Vem är det då som avgör vad som är sant eller falsk, rätt eller fel och bra eller dåligt? Att växla från en kultur till en annan kan i alla högsta grad förvirra begreppen för samtliga inblandade. Vad som är ”rätt” bestäms ju av den tid och den miljö vi lever i. Det som under en viss tid eller kultur är högst sanning kan i en annan tid uppfattas som både fel och falsk. Är det inte så att vi människor kan vara de som kan stoppa allt det här, att placera folk i olika fack? Kan det inte vara så att det är bara vi som alltid måste sätta gränser på allt, även på oss själva. Vem är vi som kan säga vad som är rätt eller fel när vi själva inte kan vara hel säkra att vi har rätt?
Så rätten att vara annorlunda måste också innebära rätt att bli behandlad på lika villkor. Problemet uppstår när vi betraktar andra kulturer som en färdig produkt. Som professor Thomas Hylland Eriksen i Oslo sa ”Det är ofta tre saker som leder till konflikter: rätten till en identitet, politiskt inflytande och social rättvisa på det ekonomiska planet”. Individer som dagligen lever i multietniska förhållanden skapar en mångfald identiteter åt sig. För dem, som för alla andra, är det viktigt att vara jämställd inom en gemenskap, samtidigt som de har lov att vara annorlunda.
Världen förändras ständigt och vi med den. Samtidigt ägnar vi oss hela tiden åt att förändra välden. Dagens fiender kan vara gårdagens vänner. Morgondagens favoriter kan vara passé idag, och det som förra året var högsta mode kommer vi kanske att skratta åt inom en snar framtid. Världen är vad vi gör den till, och vi är vad världen gjort oss till i en ständig rörelse och kamp.